Torsdagen den 9 maj 2019: Rädda hundar, lycrademoner och katter som vill flytta hemifrån

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan raining cats and dogs

It’s raining cats and dogs on Toffle.

Det här vädret asså… Jag blir inte klok på det. Ena sekunden vräker regn och hagel ner, nästa sekund är goa solen framme (och då syns det alltför väl hur regnet har stänkt på och skitat ner våra nyligen putsade fönster här hemma). När regnet kommer är det liksom inte heller lite duggregn, det fullkomligt ”störtar” som pappas gamla mostrar tant Vitsig och tant Lustig brukade sig på sin finlandssvenska. Jag gillar det brittiska uttrycket ”it’s raining cats and dogs”. Så känns det verkligen! På tal om hundar mötte jag inte Stora farbrorn med Stora hunden i morse, men väl igår morse. Den här morgonen skrämde jag i stället slag på en medelstor terrier – genom min blotta uppenbarelse. Hunden hoppade till av skräck när jag kom ut genom grinden hemma. Det såg för dråpligt ut och tack och lov tyckte ägaren det också! Så ett kort och gott skratt i början av den här dan var väl ett tecken på att den skulle fortsätta i denna stämning?

Vännen FEM fikar

Vännen FEM kommer hit i helgen!!!

Igår kväll hade jag och vännen FEM planeringssamtal. Hur vi ska hinna med allt vi vill göra under den här helgen vet jag inte, så vem vet om det inte blir ett nytt besök här för hennes del ganska snart. Eftersom det är osäkert hur mycket hon kan vistas i mitt hem utan att bli sjuk krävs hotellrum och det kostar ju en del. Samtidigt kan det vara rätt skönt för såväl gäst som värdinna att inte umgås 24 timmar om dygnet. Både FEM och jag är nog ganska ovana vid det, ensambarn som vi är. Fredagen inleder vi med lunch, incheckning, ett och annat loppis- och retroaffärsbesök, inköp av godsaker och förnödenheter samt middag på kvällen. Det ska bli så roligt att hon kommer! Hoppas även att vännen Mia kan komma på besök nån gång snart. Sånt här behöver jag verkligen, alltså träffa människor som jag blir glad av att umgås med – och som uppenbarligen vill umgås med mig. Det behövs såna här avbrott i vardagen för att en ska få energi, helt enkelt.

∼ ♦ ∼

Går på cykelbanan

Jag går, jag cyklar aldrig. Här går jag på fel ställe.

Lycdrademonpartajet som jag skrev om här igår är alltså en cykeltävling som pågår i dagarna fem med start igår. Eländet sätter stopp för min ursprungliga plan att få visa vännen FEM min fina arbetsplats. På onsdagseftermiddagen var det sånt gap och skrik utanför jobbet att jag undrade vad som stod på. Och värre ska det bli. I morgon är det både start och mål utanför jobbet. Detta innebär avspärrningar för alla trafikanter utom lycrademonerna själva, förstås. Förhoppningsvis hinner jag flexa ut innan lycrademonerna kommer. Jag fattar precis vem i kommunen som har godkänt den här tävlingen. Det måste vara Den cyklande sossen. Jag tycker att h*n i stället borde ordna utbildningar i trafikvett för vanliga cyklister. Det senaste är att de har börjat cykla på trottoarer, där det definitivt inte är cykelbana. Men de är väl för lata för att hoppa av cykeln och leda den några meter. Stannar vid övergångsställen gör cyklister i nio fall av tio inte, trots att de har stopplikt. Härom morgonen var det en cyklist som åtminstone bad om ursäkt för att h*n inte stannade. Artigt, fast vad hade det hjälpt om h*n hade cyklat på mig? Men bilister kan också. I morse var det en svart Volvo som minsann inte höll 30 inne i stan. Föraren hann stanna för mig vid övergångsstället, men det var knappt. Sen gasade h*n på och släppte av en svartklädd person i farten, nästan, en person som klev in i Kyrkans hus, minsann.

Bajskorv i boken En bokhandlares dagbok

Boken är rolig också, hälsningar från en med kiss-och-bajs-humor.

Ja fi fan, jag börjar låta som Shaun Bythell i sin bokhandlardagbok. Han är så bitsk och elak – och träffande! – att jag har en enorm lust att åka till hans bokhandel på studiebesök. Med all säkerhet har han också fått en massa skit för sina ”skriverier”. (Han skriver om skit också – se bilden!) Men hans skriverier blev till en bok tryckt i många upplagor, på många olika språk. Det lär inte ske med min dagboksblogg. Dessutom är hans nära och kära kvar i hans tillvaro. Det är inte mina, så jag har ju inte så många att skriva om. Det blir lite tjatigt att skriva enbart om katterna. De döda gör ju inte direkt några nya saker som jag kan skriva om. (Förlåt!)

Lucifers baktass och trampdyna

Jag kan skriva hur mycket som helst om katterna och fota dem, men det kan bli lite tjatigt. Här är Lucifers lilla baktass och trampdyna. ❤

∼ ♦ ∼

Arbetsmässigt har jag idag mest ägnat mig åt mitt nyhetsbrev. Det ska vara klart och publiceras i morgon förmiddag. Ett tag var det ganska svettigt, men erfarenheten gör att jag inte blir stressad utan får ihop de tio texter som behövs. Alltid. Eller i alla fall hittills, ska jag väl säga. Naturligtvis jobbade jag med annat också. En avbruten dialog med en kär kollega vid en annan avdelning irriterade mig (somliga är bara liksom överallt utom på sin arbetsstation…), men kompenserades till viss del av en stunds förmiddagsfika och bokprat med Tjifen. Roligt att höra att mina Instagrambilder ger lästips och roligt att även få ett rejält tillbaka. Serien Släkten innehåller elva delar som alla går att läsa separat också om en vill det. Jag har faktiskt läst en av böckerna, del två, Sigrids hemlighet av Karin Wahlberg. Den fick högsta Toffelomdöme.

Romanserien Släkten

Romanserien Släkten verkar intressant. Delarna går att läsa separat.


På eftermiddagen var det mest spännande som skedde på arbetstid 
att brandlarmet gick. Det var aviserat en övning i maj och den skedde idag. Jag fick därmed en extra nypa frisk luft.

Damm

En nypa frisk luft vid uppsamlingsplatsen.

∼ ♦ ∼

I kväll händer inte mycket. Det känns inte som om det är värt att dammsuga igen, jag kanske hinner en snabbis under morgondagen. Från i morgon och till måndag kväll blir jag och familjen Katt ensamma. Vi får se vad de senare tycker om det, de uppskattar visst inte den mat jag ger dem – om den inte är på påse, som sagt… Citrus verkar vilja flytta hemifrån om jag ska tolka bilden.

Citrus i översta kartongen

Citrus i sitt tvåvåningshus.

∼ ♦ ∼

Och för övrigt har jag numera tre (3) Friends (Vänner) på Goodreads.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdagen den 8 maj 2019: Lycrademonerna tar över

 



Kära dagbok…

Rostiga cyklar upptagna ur ån

Här kan vi slänga alla cyklar, tycker jag.

Jaha, så är det i Uppsala som på så många andra ställen: när det är sportevenemang spärras stan av. Den här gången tar lycrademonerna* över stan. I fem jävla dar. Redan i slutet på förra veckan spärrades plötsligt den sista delen av min sedvanliga gångbana av. I morse hade det kommit upp staket lite här och var. Igår kväll fick jag en notis från Svt lokalt om att vissa gator i stan spärras av. Cykeltävlingarna börjar idag och håller på till och med söndag. På fredag och lördag är det värst i stan, söndag är det rätt igenkorkat också. Men på fredag är det mest avspärrat runt mitt jobb. Att vännen FEM skulle komma till jobbet och plocka upp mig för lunch först och sen gemensam färd hem till mig är bara att glömma. Jag undrar hur jag ens ska kunna gå hem på fredag. Så i morse mejlade jag över en karta till henne och i kväll ska vi ringas så att jag kan ge henne muntliga instruktioner. För den stackarn måste försöka hitta till stora parkeringen framför mitt hus på egen hand medan jag försöker ta mig hem. Jävla lycrademoner! Det här låg jag och tänkte på igår när jag skulle försöka sova. Jag blev så förbannad och upprörd att det blev alldeles för dåligt med sömn i natt.

∼ ♦ ∼

Lucifer halvsovande

Mysiga killen a k a Lucifer. Kolla antennen/sprötet/ögonbrynshåret! 

Igår hade vi alla sorters väder här. Det var sol, ösregn och hagel – och sen började det om igen som nån sorts loop. Jag lyckades ta mig hem från jobbet mellan skurarna i alla fall. I morse var det soligt först, men kallt. Jag hade gärna stannat hemma hos mysiga killen på fotot, fast jag måste ju jobba så att han, Citrus och Mini får mat och sand. Familjen Katt fortsätter att vara kinkiga med maten, förresten. För Citrus del är det nästan bara påsmat från Latz som funkar.

Till kvällsmat igår fick de oxe från Whiskas. Det har dugt tidigare och de har slafsat i sig fint. Men se igår var det bara Lucifer som åt, Mini tog lite grann och Citrus, den lilla prinsessan, backade bort från skålen. Till sist fick hon påsmat.

∼ ♦ ∼

Arbetar med uppdateringar blå skärm

Frustrerande och stressande med detta på skärmen.

På jobbet är det bara fullt av konstigheter just nu och saker som inte fungerar. Min jobbdator, till exempel, gillar inte att flyttas från dockan på kontoret till ett sammanträdesrum typ tio meter därifrån. Igår hade jag ett möte där och fick ta en kollega till hjälp medan jag startade om, idag var det samma strul. Uppdateringarna ska vi inte tala om. Den hämtar och installerar och sen ska en starta om. Förton gånger. Under omstarterna kan en inte göra så mycket mer än vänta på att ens främsta jobbverktyg ska fungera normalt igen. Mycket frustrerande. Jag har i alla fall jobbat med mitt nyhetsbrev idag. Lite halvpanik var det eftersom jag bara hade sju av tio texter i princip klara i morse. Mitt på förmiddagen blev det avbrott för ett redaktionsråd kring en webbplats jag av nån underlig anledning är ansvarig för (har inget med mitt jobb att göra egentligen). Mötet gick emellertid över förväntan – mötesdeltagarna gav energi! Tack!

∼ ♦ ∼

I kväll ska det telefoneras. Utöver det händer inte mycket. Jag laddar! Och gläds åt det enorma bokpaketet som kom idag. Paketet var skitstort, men innehöll endast fyra böcker för totalt under 500 spänn. Ett paket till mig själv från mig själv.

∼ ♦ ∼

*lycrademonerna = cyklisterna


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 7 maj 2019: Mörka moln

 



Kära dagbok…

Idag skulle det bli en bra dag, alla tecken visade på det. Jag började med att inte flänga runt så förbannat hemma. Jag gav bara katterna mat. Tidigt. Eller en timme innan jag själv skulle gå upp. Jag duschade och åt frukost i sällskap av Lucifer och väckte min tvåveckorssambo, som hade sovmorgon idag, lite senare. Lucifer var så mysig. Han är ofta sällskapssjuk på morgnarna och brer gärna ut sig på köksbordet och sover. I morse höll det på att sluta med förskräckelse, för när han sträckte vällustigt på sig och rullade runt tog bordet slut. Katten föll, men landade på fötterna och verkade inte ha slagit sig utan var mest förvånad. Kanske var det ett dåligt tecken, trots allt..?

Lucifer sover på köksbordet

Lucifer sover på köksbordet, men strax efter bilden togs rullade han runt, sträckte på sig och föll från bordet!

 

Orange hyacint

Ett gott och väldoftande tecken i morse, men…

Men jag mötte Stora farbrorn med Stora hunden på väg till jobbet och det är alltid ett gott tecken. På S:t Olofsbron såg jag fina blommor och framför allt orange hyacinter som doftade helt underbart. Jag blev tvungen att stanna och fota och ta in det hela. Jaa, alla tecken sa att det skulle bli en bra dag. Eller… var Lucifers fall från bordet en indikation på att jag hade fel..?

För när jag kom till jobbet gick det mesta på tok. På förmiddagen skulle jag hålla i ett möte och även minnesanteckna. Lite svårt att göra det på intranätet när en inte har nån kontakt med nätverket, plötsligt. Det löste sig emellertid genom att en kollega tog över dagordningen och minnesantecknade medan jag startade om min dator. Nästa grej var att jag fick veta att ett viktigt möte på eftermiddagen skulle bli kortare än vi avsatt tid för. Dessutom blev mötet en nyckelperson kort. Det här mötet hade väsentliga saker på dagordningen och självklart blev jag lite besviken först. Men i stället för att bli ilsk bestämde jag mig för att vara extra effektiv. Mötet blev superbra. Tredje grejen på jobbet var att jag blev indragen i ett getingbo. Gissningsvis för att jag säger vad jag tycker. Samtidigt måste jag träna diplomati i vissa lägen. Och som grädde på moset ville jobbdatorn inte installera uppdateringar som jag behövde. Jag fick starta om den typ fyra gånger innan allt blev som det skulle. Plötsligt hopade sig alltså mörka moln…

Mörka moln

Mörka moln hopade sig under det som skulle bli en bra dag.

∼ ♦ ∼

Det är visst bara när jag sover som det är bra. Då känner jag ingen smärta, ingen sorg, ingenting. Så reser jag mig och har fullt med sten i skorna. Jag har svårt att stå, svårt att gå, svårt att sitta. Till helgen ska jag skjuta undan det som gör ont i kropp och själ och försöka att bara ha roligt med vännen FEM. Tyvärr upptäckte jag att det ska vara cykeltävling i stan lördag och söndag. Stackars FEM, hon får uppleva många cykeltävlingar hemma i Motala och hade nog velat slippa även en i Uppsala… Jag har i alla fall gjort en lista åt oss, en sorts plan eller snitslad bana för det jag tror att hon vill göra. Vi ska inte vara på Main Street så mycket på grund av att FEM inte mår helt OK i kattsällskap längre stunder. Dessutom ser det ut som ett mindre bombnedslag hemma. Jag dammade lite igår och jag dammsög i helgen, men det blir bara punktinsatser. Golven är fulla av avtryck från blöta fötter och tassar bland annat. Det ser för jäkligt äckligt ut. Ibland är det skönt att jag ser så illa som jag gör, för gissningsvis ser jag inte allt som skulle behöva rengöras. Min sambo dammsög kök, hall, vardagsrum och Pojkrummet under dagen och jag tog badrummet, sovrummet, Djungelrummet och Bokrummet när jag kom hem från jobbet. Sen blev det lite i vardagsrummet och hallen av bara farten, för där hade somliga redan hunnit skräpa ner.

Citrus halvsover på hallstolen

Citrus, en av dem som har lämnat spår av blöta tassar och skräp på våra golv hemma.

∼ ♦ ∼


Vinprovning UppsalaJag behöver ha flera saker att se fram emot,
sånt som stimulerar. Helgen ser jag förstås fram emot. Nästa vecka på måndag har jag en trevlig lunchdejt och på torsdag kväll nästa vecka ska jag och sambon gå på vinprovning, en födelsedagspresent från mig till Anna. Nu verkar sambon ha så himla många järn i elden, att jag är osäker på om vinprovningen lockar henne. Men jag tycker att det ska bli kul.

Jag har fått en signal om att mitt bokpaket är på väg och böcker är ju alltid stimulerande. Böcker är för övrigt nästan de enda saker jag köper till mig själv numera. Vin och mat är ju konsumtionsvaror och dessa konsumerar jag ju inte ensam, de är inte bara till mig. Det är väl egentligen inte böckerna heller, eftersom vi lånar varandras. Senaste numret av Antiktidningen kom idag och det är förstås också både läsning och en källa till stimulans.

∼ ♦ ∼

I kväll skingrades molnen lite grann, men bara lite. Det har både ösregnat och haglat idag…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 6 maj 2019: Blåst, ordsväljande och klarsynta iakttagelser

 



Kära dagbok…

Ställning på Domkyrkotornet bakom Gustavianum

Ser du byggställningen på domkyrkotornet bakom Gustavianum?

Den gamla kroppen värker. Och nej. Det är inte träningsvärk från igår. Det har värkt och värker på samma ställen (och en del nya) som det har gjort nu en längre tid. Typ nånstans mellan ett halvår och ett år. Jag har mina funderingar kring diagnos som i sin tur hänger ihop med en annan kroppsdel som beter sig konstigt. Men… jag stannar här. Tänker över hur jag ska göra. Kanske kan nån montera en byggställning på mig och reparera mig precis som Domkyrkan? Tänk att bygget av själva byggställningen nu har nått taket på ena tornet. Och tänk så svindlande det blir för dem som ska jobba där uppe… Det blåser nog rätt friskt där uppe i toppen.

 

Domkyrkotornen bakom Gustavianum

Det blåser rätt bra här nere på marken också.

Här nere på marken blåser det också en del, både i teorin och praktiken. Idag har jag svalt ett och annat ord som gärna ville flyga ur käften. Jag börjar bli riktigt bra på detta sväljande. Men nu ska ingen tro att jag bara sväljer. Det finns en plan B. Till dess att den sjösätts samlar jag material på hög. För så här ska det bara inte vara. Med detta har jag gett snokare nåt att fundera över. Och de som bryr sig får information under resans gång på annat håll. Den nya resan ja… Den är påbörjad, tro det eller ej! Det är viktigt att ha mål i livet, andra mål än mellanmål. Jag reste mig från botten av en uttorkad brunn och jag hade två mål. Det har kostat, men dessa två mål har jag nått. Nu är det dags för nya mål. Tro inte att jag lägger mig till ro. Härmed lovar jag att göra det först i graven. Den som följer troget, följer jag troget, den som avviker säger jag mors och goodbye till.

∼ ♦ ∼

Shaun Bythells bok En bokhandlares dagbok

Jag är glad och nöjd över min födelsedagspresent.

Idag hade jag kunnat ta sovmorgon om det hade varit förr i tiden. Men det var i alla fall skönt att slippa stressa i morse. Jag kunde ägna mig lite extra åt min bok på gång, en bok som precis som den här bloggen är en dagbok. Fast boken jag läser innehåller tankar kring livet, tillvaron och kunder i en bokhandel. Det är en annorlunda liten bok och jag skrattar till då och då igenkännande (och undrar hur mycket skit författaren har fått för sina i mina ögon rätt klarsynta iakttagelser/skriverier…). Jag är glad och nöjd att jag gav den till mig själv i födelsedagspresent. Och den där bokhandeln… den skulle mycket väl kunna vara en omskrivning eller en symbol för livet självt…

Min måndag och min arbetsvecka inleddes med ett möte, en personalinformation, på annat ställe än på min ordinarie arbetsplats. Mötet var av varierande art och somligt hade jag hört förr, annat inte. Det var i alla fall inte bortkastad tid och det är viktigt när tid är en bristvara. Sen traskade jag till jobbet medan jag nätverkade IRL i trevligt sällskap och fortsatte jobba med med mitt nyhetsbrev samt en dagordning till ett möte i morgon. På eftermiddagen blev det lite intranätjobb och översättningsjobb och fackmötet jag hade tänkt gå på struntade jag i. Är det några möten som brukar vara slöseri med tid är det dessa möten, tyvärr. Facket för en slumrande tillvaro och mötena leds av ganska oengagerade personer – medlemmarna som besöker mötena är lika oengagerade de. (Om det inte handlar direkt om den egna personen, förstås. Då jävlar, liksom…)

∼ ♦ ∼

På hemvägen gjorde jag några ärenden på stan, bland annat hämtade jag ut mediciner eftersom de börjar ta slut. Jag äter tre mediciner och dem får jag äta livet ut. Det bekymrar mig inte så mycket, jag vill ju orka jobba och jag vill slippa kräkas, mer behöver inte sägas om detta.

I kväll, i kväll, vad händer i kväll? Inte mycket. Jag äter ett par mackor, gissningsvis, sopar hallgolvet, sitter vid datorn, läser och bidar min tid. Familjen Katt är inne på samma linje som jag. Sambon har för övrigt gett katterna nya namn, men det får sambon själv berätta om.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndag kväll den 5 maj 2019: Trädgårdstomtande del 2

 



Kära dagbok…

Jorå, jorden och skiten kom. Jag tog med mig sambon till Slottsträdgården när hon hade slutat jobba och då låg tio stycken 25 50-literssäckar med jord och två påsar koskit och väntade på oss tillsammans med fakturan. Vi tog två säckar åt gången på skottkärran och körde till baksidan. Det var skönt att vara två, för säckarna var riktigt tunga. Men nu är de på baksidan i alla fall och bara resten återstår: att hälla ut jord och gödsel, gräva runt och inleda med att sätta potatis.

Precis som i tidigare inlägg gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.


På vägen hem stannade vi på ICA-affären vid Torbjörns torg 
för att köpa mat med oss hem. Det blev kallskuret med mimosasallad och potatissallad samt tomater, bara att ställa fram. Familjen Katt fick abborre av mig och de åt väl marginellt mer än igår kväll. Till dessert tog sambon och jag kaffe och ett par chokladgodisar var.

∼ ♦ ∼

Rena kläder är framlagda, jobbväskan laddad och alarmet ställt. I morgon börjar min arbetsvecka med ett möte i Universitetshuset klockan 8.30. Jag går direkt dit utan att passera kontoret först. Men nån sovmorgon blir det inte, för familjen Katt ska ju ha mat och rena pottor och min tvåveckorssambo måste väckas och puffas ut till bussen.

Nu ska jag skriva en loppis-/antik-/retrolista till mig och vännen FEM att utgå ifrån nästa helg när hon kommer på besök. Sen avslutar jag kvällen och veckan med Vera – om jag kan hålla mig vaken…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 5 maj 2019: Trädgårdstomtande

 



Kära dagbok…

Idag skulle jord och gödsel levereras till Slottet och Slottsträdgården av en idrottsförening. Min sambo arbetade från tidig morgon till klockan 16, så det föll på min lott att grejsa med jorden. Jag hade ett planeringssnack med Slottsfrun igår och det blev bestämt att vi skulle ses på Slottet på förmiddagen.

Visserligen vaknade jag vid åttatiden i morse, men innan jag kom iväg tog jag en halvtimme med läsning och kaffe på sängen. Igår kväll innan jag somnade blev det förresten bokbyte igen. Jag gick från en bok om en kvinnas hämnd till en bok om en lite lugnare tillvaro i en bokhandel i Skottland. Båda böckerna fick jag i födelsedagspresent, den ena av min sambo, den andra av mig själv.

Som alltid gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.

 

Trädgårdstomte på bordet

Idag var jag trädgårdstomte.

Kattpottorna tömdes, lite kattmat fylldes på, jag duschade och tvättade håret samt slängde i mig lite frukost. Runt 10.30 infann jag mig på Slottet. Då hade Slottsherrskapet varit där sen klockan 10. Vädret var sisådär. Det var tur att jag hade tänkt till lite innan och iklätt mig såväl hoodie som fodrad fleecejacka för det blåste kallt. Jag inledde med att flytta in möbler på groggverandan samt resonera lite kring eventuell målning av ett par utesoffor. Medan Slottsherrskapet intog en tidig lunch rensade jag ogräs. Det lär kännas i rygg och baklår i morgon, men än så länge känner jag bara smärta i högerfoten där den jädra hälsporren bråkar.

Rabarbern har börjat komma upp och det var lite grönt här och var. Slottsfrun slet upp ett par döda rosbuskar och så hjälpte jag Slottsherrn att såga lite. Vår potatis ligger på verandan i äggkartonger för att förgro. Och groddar har det kommit!

 

Kaffe och bullar

Trots värmande kaffe och bullar bröt vi upp vid 13.30-tiden utan att vare sig jord eller skit hade levererats.

Vi såg en röd van som körde omkring i området och gissade att det var idrottsföreningens jordleveranser däri, men… till oss kom de inte! Bara till grannarna ovanför oss. Trots flera värmande muggar kaffe på verandan beslöt vi till sist att bryta upp och åka hem. Då hade den röda vanen försvunnit och inte återkommit. På andra området, vid sopstationen, låg en massa jordsäckar. Jag hade god lust att hämta våra tio säckar jord och två säckar skit själv, men det gjorde jag förstås inte – jag skulle ju få en räkning också.

Runt halv två-tiden gav vi upp och åkte hem. Då frös vi rejält. Överenskommet blev att jag ska ta en sväng till Slottet i samband med att jag hämtar min sambo i bil efter arbetet och då även köra in säckarna på baksidan – om de nu har levererats. Slottsfrun och jag bestämde att nästa år då köper vi minsann jorden på annat håll och forslar den själva till Slottsträdgården – vi har ju två bilar.

Min tvåveckorssambo ska träffa kompisar i kväll och göra roliga saker, så Anna och jag behöver inte stressa med vare sig eventuell jordtransport eller middag.

To be continued… (det där med jorden, alltså…)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En bur av guld

Ett inlägg om bok.



Camilla Läckbergs bok En bur av guldJaa, jag har redan läst ut den första av de tre böckerna
jag fick i födelsedagspresent! Gissa vad det indikerar?! Inte så svårt. Tack Anna för Camilla Läckbergs (nej, varken författarens webbplats eller info:n om henne är helt uppdaterade, tyvärr!) senaste bok En bur av guld, den första boken i en serie, minsann, som benämns Fayes hämnd. Fjällbacka-serien är ställd åt sidan, men oroa dig inte, du Fjällbacka fan: Faye i den nya serien kommer från Fjällbacka!

Faye, ursprungligen Matilda, kommer till Stockholm från Fjällbacka för att studera på Handels. Några korta glimtar från studietiden varvas med nutid. När boken börjar är Faye gift med den stenrike företagaren Jack Adelheim. Tillsammans har de dottern Julienne. Paret har fått ett liv där ytan är viktigast. Och givetvis krackelerar den och spricker rejält. För sin make gav Faye upp studierna, men när han sviker henne och hon inte har nånting alls bestämmer hon sig för… hämnd. Till stor nytta är hennes ypperliga känsla för affärer samt hennes driftighet, men också människor som Chris och Kerstin. Vem skulle inte vilja ha dessa två i sitt liv?!

Det här är en ganska annorlunda bok jämfört med Fjällbacka-serien. Författaren har ofta kritiserats för att det fikas så mycket i Fjällbacka. I Fayes miljöer dricker man skumpa – och äter väldigt lite. Karaktärerna känns så på pricken att en inte kan låta bli att undra över verkliga förebilder. För det är ganska klart att mycket är lånat – inte bara persongalleriet – från verkligheten. (Läs boken och kolla Wiki-länken ovan, till exempel.) Annars kör Camilla Läckberg delvis sitt beprövade grepp att varva dåtid och nutid. Det funkar även här. Dessutom är även detta en spänningsroman trots att den egentligen inte riktigt blir det förrän en tredjedel in i berättelsen. Men nu ska jag inte avslöja mer ifall nån läser det här inlägget. Jag gillade boken, trots att jag rodnade över alla erotiska avsnitt. Camilla Läckberg är en fena på att skriva bladvändare och den första boken i nya serien är inget undantag. Jag bara sitter med en fråga kvar i slutet: när kommer del två?

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Lördagen den 4 maj 2019: Spänning i Uppsala

 



Kära dagbok…

Copertinovin goda ostar kex och fröknäcke

Belöningen igår kväll – och repris i kväll.

Fy te rackarns så jag for omkring igår kväll! Men det har jag igen idag, för gårdagkvällens framfart gjorde att jag behövde spilla minimalt med tid idag på hushållsarbete. Jag har bara varit och handlat mat, tagit reda på de rena och torra kläderna och tömt kattpottorna. Maten var till att värma bara, och en maskin tvätt skötte sig själv, jag bara hängde upp kläderna när de var tvättade. Igår hann jag sitta typ 40 minuter innan det var dags att åka och hämta hem min sambo med bil. Sen kom belöningen – ett glas Copertino 2010, goda ostar, kex och fröknäcke. Vinet är en gammal favorit i repris. När jag kollade gamla bloggen hittade jag ett inlägg där jag skriver om en Copertino från 1999… Och ja. Det är fortfarande ett bra och prisvärt vin, men ett glas räckte igår – vi blev så himla sömniga… I kväll slutar min sambo redan klockan 20, så då kan det tänka sig att det blir ett och ett halvt glas var innan vi måste gå och lägga oss.

∼ ♦ ∼

Lördagen började annars på sedvanligt vis med läsning och kaffe på sängen. Jag är i slutet på En bur av guld, så kanske kommer ett inlägg om boken i kväll. Medan min sambo sen fixade frukost ringde jag hennes snälla mamma för att kolla läget och stämma av lite kring jordleveransen i morgon.

I brevinkastet kom ett magasin som jag bläddrade lite i medan min sambo duschade. Det ska jag också läsa färdigt i kväll. Nu har vi fått ett antal nummer av gratismagasinet Vårt Uppsala och jag tycker att det är riktigt bra och läsvärt. Visst innehåller det reklam även i artiklarna, men när det gäller smygreklam i redaktionell text slår jag UppsalaTidningen alla andra. Den tidningen ges ut i tabloidformat och i tidningspapper av stans lokalblaska. Innan den köptes upp av koncernen bakom Upsala Nya Tidning var det en riktigt bra gratistidning. Nu bläddrar jag igenom den på en minut och när min sambo har löst sudokut i den används den som underlägg till kattpottorna. Nä, då är Vårt Uppsala betydligt bättre. Magasinet är visserligen glassigt och har snygga bilder, men till skillnad från till exempel Bizart, ett annat gratismagasin här i Uppsala, är artiklarna faktiskt välskrivna och har substans i innehållet. Vårt Uppsala är ett magasin jag ska fortsätta läsa!

Precis som alltid gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.

∼ ♦ ∼

Dagens höjdpunkt var nog författarträffen med delar av Svenska Deckarakademin, arrangerad av Akademibokhandeln. Jag hade hoppats på att träffa en kompis där, men h*n dök tyvärr inte upp. Samma inträffade för kvinnan bakom mig på träffen. Jag försökte även locka med Annas snälla mamma. Att göra saker på egen hand går bra även om det förstås är roligare att gå tillsammans med nån/några. Ensam var jag definitivt inte – det lilla utrymmet en trappa ner i bokhandeln var fyllt av deckarentusiaster och inte en stol var ledig. Stolarna… förresten… Det är nog det enda jag vill klaga på när det gäller Akademibokhandelns författarträffar. Stolarna är stenhårda och ryggarna så raka att jag får ont i min bara jag ser en stoljävel. Jag hade god lust att krypa upp i nån av de härliga skinnfåtöljerna där framme, men se där satt Arne Dahl (Jan Arnald), Ninni Schulman, Christina Wahldén och Karin Alfredsson och de två kritikerna som intervjuade författarna.

Tre författare och en kritikier från Sv Deckarakademin

Tre för fattare och en kritiker från Svenska Deckarakademin. Damen längst till vänster är visst också kritiker, men jag missade hennes namn liksom namnet på hon som står upp på bilden. Tyvärr ute ur bild till höger satt Karin Alfredsson.


Eftersom jag inte ville sitta mer än nödvändigt
markerade jag en plats med min jacka och gick sen och tittade på böcker. (Ja typ sånt en gör i en bokhandel.) Extra kul var det att bli igenkänd av Christina Wahldén som kom fram och gav mig en kram och pratade en stund innan hon och de andra blev intervjuade om sina böcker och sitt författarskap. Lustigt nog har Christina och jag inte träffats trots att vi bor i Uppsala båda två.

Christina Wahldén och Karin Alfredsson

Christina Wahldén Instagrammar och Karin Alfredsson studerar publiken.

 

Arne Dahl blir intervjuad

Arne Dahl blev intervjuad och fick nog mest tid av de frya författarna.

Författarna pratade inte fritt utan blev alltså intervjuade. (Och så fick jag veta vem som får Grand Master-priset av Svenska Deckarakademin – självaste Leif GW Persson, minsann.) Längst tid tyckte jag nog att Arne Dahl fick, men det var ändå rätt OK längd. Han sa en hel del kloka och roliga saker om sitt skrivande och fick en del skratt när han berättade hur jäkla rädd han hade varit en gång när han satt i enslig stuga och skrev. Han skrämde liksom upp sig själv. Arne Dahl har jag inte varit så förtjust i och inte blev jag så impad av den första boken jag läste av Karin Alfredsson, men… Jag ska nog ge dem båda en ny chans. Framför allt blev jag nyfiken på Karin Alfredssons senaste spänningsroman som handlar om ett sol-och-vårande par.

Ninni Schulman har jag läst allt av och hennes böcker kan sammanfattas med ett enda ord: skitbra. De är mer åt psykologiska thrillerhållet och sånt är aldrig fel. Den senaste av hennes böcker fick högsta Toffelomdöme.

Att Christina Wahldén skrivit deckare visste jag inte tidigare. Jag har recenserat en av hennes böcker på min gamla blogg och den handlade om Carl von Linnés dotter och hans favoritelev. Nu ska jag givetvis leta upp hennes äldre alster.


Författarträffen avslutades med en mycket underhållande duo 
som pratade om litterära och akademiska brott i Lund respektive Uppsala. Det var akademiledamöterna Johan Wopenka och Lilian Fredriksson som alldeles lagom spännande lyfte fram några böcker i genren. Och givetvis var Uppsalaböckerna bäst och flest!

Arne Dahl Johan Wopenka Lilian Fredriksson Ninni Schulman

Johan Wopenka och Lilian Fredriksson pratar litterärt, brottsligt och akademiskt. Som vanligt var Uppsala bäst.


Såna här evenemang deltar jag gärna i fler gånger. 
Det är trevligt och intressant och att få träffa spännande människor gratis är suveränt. Sen lyckades jag behärska mig och inte köpa några böcker och bara det är en bedrift. Men nog fanns det en och annan bok som hade kunnat få följa med hem. Fredrik Virtanens senaste, till exempel…


Så gick jag hem till min två veckorssambo
och fixade käk till oss samt familjen Katt. Tvåveckorssambon fick grillade kycklingben med tillbehör och jag själv Västerbottenpaj. Familjen Katt fick också kyckling men på burk från ICA. Min tvåveckorssambo åt upp sin mat så duktigt, men vad familjen Katt tyckte om maten jag gav dem visar bilden tydligt…

∼ ♦ ∼

Ostarna är framtagna, vinflaskan öppnad och jag ska hänga tvätt innan jag åker och hämta hem min sambo. Vädret har artat sig, vilket innebär att det kan bli jordarbete i morgon på vilodagen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Morfars födelsedag 2019: Bilder, tusen ord och en fallen ängel

 



Kära dagbok…

Ängel på köksbänken

En fallen ängel…

”En bild säger mer än tusen ord” heter det ju och det tror jag på. Det är så jag använder mitt Instagramkonto, det vill säga ett foto som jag publicerar har minimalt med ord eller bildtext. (Ja ja jag vet, jag taggar mycket.) Det finns de som använder Instagram med skrivandet i fokus i stället för bilden. Och det är ju upp till var och en hur en använder Instagram.  Jag erkänner att jag inte läser texter längre än två rader på Instagram. Inte heller tittar jag på filmer eller händelser. Långa texter i liten gradstorlek (storlek på bokstäverna) är för knepiga att läsa för mina ögon. Filmer är för fladdriga och jag förstår inte riktigt vitsen med händelser.  Vill jag se rörliga bilder kollar jag You Tube (vilket jag gör ytterst sällan eftersom jag föredrar att läsa). Men, som sagt, var och en gör som den vill. Det gör den sannerligen.

En bild behöver inte enbart säga mer än en massa ord. Den kan utesluta också. Den kan visa upp delar av sanningen, delar av ett sällskap, delar av en kropp etc. Den kan användas i nedsättande syfte, i öppet eller slutet sammanhang. Att bli utesluten är lätt, skrattad åt likaså, trots att så många sägs värna om ”inneslutning”. Jag tänker inte göra en höna av en fjäder den här gången, men ja. Jag blev ledsen över en bild. Jag trodde annat om fotografen. Själv försöker jag komma ihåg att fråga eventuella personer som är med på bilden om det är OK att jag publicerar den och var jag vill publicera bilden – innan jag publicerar den. Jag glömmer ibland, det gör jag. Men jag publicerar alltid bilder öppet, har ingen dold agenda. Men, som sagt, även jag gör fel. Jag är ingen ängel. Möjligen… en fallen ängel…

Jag ska ge ett exempel från verkligheten. Ett exempel där det handlar om att inte skildra hela sanningen. Igår kväll strax före läggdags kom Lucifer och la sig hos min sambo. Han låg där och myste och hade det gott. Men precis innan dess hade han försökt komma till mig i bästefåtöljen, men vände. Så gick jag för att borsta tänderna. På vägen till badrummet tog jag den här bilden som fick +25 likes (gilla-markeringar) på Insta:

Anna och Lucifer

Min sambo och Lucifer, en bild av ro.


Ett par minuter senare,
när jag kom ut med tandborsten i vardagsrummet, var scenen en annan. Katten hade upptäckt att bästefåtöljen var ledig och helt enkelt parkerat sig där för att… se på TV… Den bilden la jag inte ut på Insta.

Lucifer tittar på TV i bästefåtöljen

Hepp! Här ligger jag och ser på TV.


Nu var det här ett skämtsamt stycke ur verkligheten, 
men om nån har orkat läsa hit kanske nån ändå förstår min poäng? Det här att en kan välja att undanhålla saker, berätta delar av sanningen. Här på bloggen valde jag att berätta hela sanningen: katten ville ha en egen fåtölj att ligga i.

∼ ♦ ∼

Morfar i hatt med pipan i handen

Stilig i hatt var han, min morfar, men rökningen gav honom KOL.

Det är min morfars födelsedag idag. Han hade fyllt 115 år om han hade levat, vilket han ju inte gör. Trots svåra umbäranden i livet, svält, fattigdom och TBC samt med KOL i livets slutskede blev morfar 86 år. Det året jag föddes fick jag och min mamma komma hem från BB på hans födelsedag. Jag var hans bästa födelsedagspresent nånsin, berättade han. Idag är jag ingens bästa present what so ever, men jag är glad och tacksam att jag har varit så älskad, så älskad utan förbehåll.

Idag är jag däremot en ganska avskydd och hatad människa. Nä jag är inte dum, jag har förstått. Men kom aldrig mer till mig och be om nåt igen.

Jag har stängt dörren nu för rätt många.

∼ ♦ ∼

Det blev inte alls den lugna fredag jag hade tänkt på jobbet. Förutom att det var skitkallt i morse så jag fick marschera för att hålla värmen var det inte bara nyhetsbrevet som skulle fixas idag. Jag blev kallad till ett möte igår kring lunchtid idag, vilket innebar att jag fick springa (nåja…) över och köpa lunch tidigt, men äta den sent. Inte bra eftersom jag ska laga mat hemma i kväll och äta med min tvåveckorssambo. Sen trillade det in lite andra jobb under dagen också. Och så var det plötsligt dags att gå hem. Ingen hämtade mig för att skjutsa hem mig idag heller, men idag regnade det inte i alla fall. DET KOM NÅGRA JÄVLA FLINGOR SNÖ PÅ EFTERMIDDAGEN I STÄLLET!!! (Och mer ska komma under kvällen…) Igår när jag kom hem var jag genomsur – på flera sätt än ett…

Salladslunch

Sen salladslunch.

∼ ♦ ∼

Nåt som alltid får mig på soligt humör är blommor. I lådorna som hänger på räckena på S:t Olofsbron har de gjort så fint, så fint. Då blev jag glad en liten stund igen.


Sen shoppade jag lite böcker på nätet.
Tänkte att nåt för bara mig vill jag lägga min skatteåterbäring på. Då blev jag ännu gladare. Den här kvartetten kommer hem till mig snart:

Maria Hambergs bok Allt under himmelens fästeMichelle McNamaras bok Jag försvinner i mörkretMons Kallentofts bok Se mig fallaOlivia Laings bok Den ensamma staden om konst, ensamhet och överlevnad

∼ ♦ ∼

Och medan maten till mig och tvåveckorssambon fixar sig i ugnen och tvättmaskinen tvättar rött, ska jag börja ta en promenad med dammsugaren. Efter maten blir det tvätthängning innan jag sparkar igång diskmaskinen – jag hoppas att jag får plats med ett par tallrikar till. Sånt här blir jag inte så glad åt en fredagskväll, men jag vet inte hur jag ska hinna med att göra detta under helgen eftersom det är andra saker på gång då.

Tjolahopp, over and out!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 2 maj 2019: Bara regn hos mig…

 



Kära dagbok…

Blöta kullerstenar

Bara regn hos mig, ingen snö.

Närå, inte har jag väl ”bara regn” hos mig om en väljer att tolka in andra meningar i orden i rubriken än den konkreta, det som faktiskt står. Eller jag har väl inte mer än andra har. När ångesten slår till mår jag fruktansvärt dåligt och tror att jag ska dö. Det har jag inte gjort hittills. Ångest kan jag jobba med, försöka att hantera. Om det inte vill sig kan jag söka läkarhjälp och få piller. Och ja. Jag vet också att jag behöver ta tag i vissa saker eftersom ångesten ju kommer därifrån. Men när jag mår OK vill jag må OK i några dagar och samla kraft, bara. Sen hör jag fragment av andras umbäranden och inser att jag inte har det värst. Omöjliga livssituationer där människor sitter i rävsaxar och möjligen har det klassiska valet mellan pest och kolera…

Men idag regnade det alltså. Väderappen hade visat en snöflinga, så lite beredd på dåligt väder var jag. Ingen snö kom dock, bara regn. Jag plockade ur mitt paraply ur jobbväskan bara häromdan för att jag bär omkring med för många grejor i min ryggsäck (!). Tittade ut genom fönstret och såg inga droppar falla i pölarna. Fast det gjorde det sen i verkligheten. Det var tur att vi hade packat på oss varmare jackor och tröjor med luvor… När jag gick var det som is i regnet. Jackan var dyngsur och jeansen blöta upp till knävecken.

Mini frukostsällskap

Mini, mitt första frukostsällskap

Katterna, läs: Lucifer, startade sin konsert tidigt. Jag försökte förtränga ljuden och lät mig sövas av regnet utanför vårt öppna sovrumsfönster. Klockan sex gav jag upp, det var ju ändå bara en kvart kvar innan larmet gick. Självklart smet katten in i sovrummet, så att jag väckte Anna när jag försökte få ut honom. Anna har ledig dag idag, men fick väl inte heller nån sovmorgon. Dels på grund av vår ylande katt, dels för att det skulle komma nån efter klockan tio och knacka lite på vår balkong för att se om eller vad som behöver åtgärdas på bostadsrättsföreningens balkonger (inte bara på vår, alltså). Dessvärre kunde de inte knacka hos oss på grund av vår inglasningsmontering, men den gav i alla fall ett bra skydd, sa de. Förhoppningsvis får Anna en ny chans till sovmorgon på lördag när hon börjar sent, i morgon bitti ska hon upp och iväg några ärenden. Jag hade sovmorgon igår och den sträckte sig ända till klockan sju. Men det var OK för mig, sovmorgon för mig är inte att få sova länge utan att få slippa ge sig iväg.

Mitt första frukostsällskap var ganska piggt (se ovan!), det andra inte fullt lika piggt. Men medan vi människor gjorde oss redo för dagen återgick katterna till sovmorgon. Vem sa att livet var rättvist?.. Själv utfodrade jag som vanligt djuren och mig själv samt såg till att min tvåveckorssambo åt nåt, jag elaka människa. Kattpottorna tömde jag och sen sopade jag lite i hallen. Jag hade rätt gott om tid i morse och laddade om kaffebryggaren till min sambo. Jag hann läsa en stund också i min första födelsedagsbok. Den är snuskig!!! På lunchen blev det lite mer läsning. Då blev boken en deckare…

∼ ♦ ∼

På jobbet var det lite småakuta saker som skedde*, men mitt främsta fokus låg ändå på att göra klart nyhetsbrevet som ska publiceras i morgon förmiddag. Jag hann med det småakuta på förmiddagen innan det blev lunch. Under eftermiddagen fixade jag lay out etc på mitt nyhetsbrev.

∼ ♦ ∼

Arg selfie

SolskensRegnselfie, inte nytagen dock utan från december förra året.

Fötterna kändes helt OK när jag gick till jobbet i morse, men redan under morgonen på jobbet fick jag ont i högerfoten. Vidare har magen bråkat. Det kan i och för sig bero på den blandning jag åt igår – sillmiddag med snaps och till dessert lite Ahlgrens bilar och 100 gram frukt & mandel… Det var nära att jag tog bilen, faktiskt. Men så vet jag ju hur det är att köra bil i Uppsala. Håkan Tibell skrev en bra debattartikel i lokalblaskan på sista april med rubriken Inte cykeln mot bilen. Artikeln, som visst går att läsa utan att vara prenumerant, handlar om att alla fordon behövs ibland, även bilen. Hoppas Den cyklande sossen här i stan (som för övrigt äger två bilar, lustigt nog!), han som ordnar så fint för cyklister (läs: sig själv, i alla fall när han visar sig i media), läser den välskrivna artikeln!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis nåt roligare! Den kommande helgen har Svenska Deckarakademien sitt vårmöte i Uppsala. På lördag eftermiddag kommer några av författarna till Akademibokhandeln på Stora Torget. Jag tänker gå dit med en kompis!

Dr Watsons och Sherlock Holmes hattar

Jag tänker gå på deckarförfattarträff på lördag – med en kompis.

∼ ♦ ∼

*småakuta saker = övergången till ett nytt avtal ställde till det, intranätgrejor, projekt där saker behöver uppdateras informationsmässigt, en diskussion om översättning etc


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Media, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer