Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Söndagen den 11 november 2018: Fars dag, singeldagen, 100 år sen slutet på första världskriget…

Publicerat den 11 november, 2018 av Tofflan

Kära dagbok…

Pappa ett tag innan han blev min pappa.

Mycket kan firas en och samma dag. Själv vet jag att jag endast skulle ha firat min lilla pappa. Men nu går ju inte det. Jag tänker lite extra på pappa idag i stället. Sen gläds jag över att jag har både en svärfar och en bonussvärfar. En får väl kalla dem svärfäder trots att vi ”bara” är förlovade Anna och jag? Äh, jag skiter i vad en får, jag kallar dem det. De två är levande i allra högsta grad och jag vet att min pappa skulle ha tyckt att det är bra att jag tänker på andra också. Min pappa var nämligen en mycket omtänksam man som ofta ställde upp för andra. Tyvärr försvann dessa andra när pappa hade gått bort. Det var som om många av mina föräldrars vänner inte räknade med mamma. Det gjorde mig mycket ont när jag sent om sider förstod hur jäkla ensam hon plötsligt blev. Men nu är de tillsammans och jag hoppas att de firar varje dag – oavsett vilken dag det är. Själv saknar jag dem mer såna här dagar. Saknad, älskad, men aldrig glömd, är du, pappa!

∼ ♦ ∼

Mini vill göra saker tillsammans med mig varje dag. Här tittar vi på TV.

Vi har haft en skön, men kort helg. Jag får inte skriva om Annas barn, fast jag vill bara kort framföra att de skänker lite liv till hemmet. Det var så roligt i fredags när vi var fyra och det är mysigt att vara tre ett tag framöver också. Sen blev jag glad att Anna ordnade en vuxengrej till oss som innebär att vi åker bort och sover på hotell en natt. En natt kan tyckas kort, men det spelar ingen roll, vi behöver helt klart bli bättre på att göra saker tillsammans. Roliga saker, inte bara vardagssaker. Det finns bara så dåligt med tid för det, ibland pengar också. Men allting vi gör behöver inte kosta miljoner. Jag menar, vi behöver inte köpa en ny lägenhet varje dag, typ. Äh, du fattar vad jag menar. Det räcker fint med en kvällspromenad i Uppsala.

Nån som gärna vill göra saker tillsammans med mig är Mini. Igår tittade vi på TV/läste tillsammans i bästefåtöljen. Det lilla häftplåstret skuttar upp i fåtöljen så snart jag har satt mig där. Citrus och Lucifer har bråkat rätt mycket den senaste tiden. Därför blev jag mycket förvånad när jag hittade dem sovandes tillsammans på kökssoffan igår kväll. Men Anna hade hängt all vår rena tvätt i Mellanrummet och i alla fall Citrus gillar att busa med roliga t-shirtar som hänger på tork. Små strumpor är också kul att leka med.

Sams en stund.

Gissningsvis fick Lucifer för en gångs skull nog av sin syster, för lite senare på kvällen hittade jag honom sovandes i stolen hallen. Han sov så där gott och med öppna ögon som bara han kan göra. Lucifer är verkligen världes sötaste kattpojke, eller hur?

Världens sötaste kattpojke.

∼ ♦ ∼

I morse hade jag tagit på mig att utfordra familjen Katt så snart de gav signaler om hunger. Lucifer krafsade på sovrumsdörren vid 6.30-tiden, så det var bara att masa sig upp och pytsa upp mat i tre skålar. Tre söta kissar mumsade och slafsade när jag skred tillbaka in i sovrummet och somnade om. Jag sov ända till 8.30. Då fick jag kaffe på sängen av Anna och sen lågn jag och läste en stund. Det blev bokbyte, dessutom, från en vän-bok till en bok om ett bortglömt barn. Båda två ganska nya spänningsromaner, förstås.

Anna i sin nya pyjamas Over slept Musse Pigg

Anna i sin nya pyjamas. Texten stämde lite bra i morse.

Söndagsmys,

Bokbyte från en vän-bok till en bok om bortglömt barn.

Nånstans mitt på dan kom vi iväg alla tre. Först stannade vi och köpte kattmat, för det glömde vi göra igår. Sen for vi ut på landet för att fira farbror Bosse på Fars dag. Han bjöd på både smörgåstårta och vanlig tårta, men Anna och jag nöjde oss med smörgåstårta. Vi åt bara två bitar var.

Till i kväll har vi tagit fram lax till middag och det börjar väl bli dags att laga till den. Inte för att jag är särskilt hungrig – och det tror jag inte att Anna är heller – fast det finns det somliga som är. Lucifer, till exempel. Han får inte vår lax, men han vet mycket väl att kattmaten finns i skafferiet…

Smörgåstårtsätande hos Bosse.

Drabbad av höstdepression?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Personligt | Märkt aldrig glömd, Allt ljus på Uppsala, älskad, åka bort, barn, bästefåtöljen, bli bättre på att göra saker tillsammans, bokbyte, bonussvärfar, bortglämt barn, bräka, busa, citrus, dåligt med tid, ensam, familjen Katt, farbror Bosse, Fars dag, förlovad, första världskriget, fira, fyra, gå bort, göra ont, hall, häftplåster, hänga på tork, Himmelskriket, hungrig, kaffe på sängen, katter, kökssoffa, köpa kattmat, köpa lägenhet, kosta miljoner, krafsa, kvällspromenad, lax, leka med, levande, litteratur, Lucifer, mamma, mellanrummet, Mini, mumsa, mysigt, omstänksam, pappa, pengar, pyjamas, pytsa upp mat, ren tvätt, rolig t-shirt, roliga saker, saknad, söndagsmys, söta kissar, singeldagen, skafferi, skänka liv till hemmet, skålar, skön men kort helg, skriva om, slafsa, små strumpor, smörgåstårta, somna om, sova, sova på hotell, sovrum, sovrumsdörr, spänningsromaner, ställa upp för andra, stol, svärfar, syster, tänka extra på, tårta, tillsammans, tre, Uppsala, ut på landet, utfordra, vardagssaker, vänbok, Vänförfrågan, världens sötaste kattpojke, vuxengrej | Lämna en kommentar

Vänförfrågan

Publicerat den 11 november, 2018 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Nya bekantskaper är alltid spännande. Jag behöver vidga mina författarvyer och gjorde detta genom att nätshoppa boken Vänförfrågan av brittiska Laura Marshall. Det var en bok jag sett figurera i sociala medier. Jag är sannerligen inte lättflirtad när det gäller val av böcker och läsning, men den här gången var det bokens ämne, just sociala medier, som fångade mitt intresse.

Louise, som gissningsvis är 30nånting, närmare 40, har som så många en Facebooksida. En dag får hon en vänförfrågan av en gammal klasskompis, Maria. Fast… det är bara det att Maria är död. Eller..? Maria försvann i alla fall spårlöst (man tror att hon har tagit livet av sig) från en klassfest 25 år tidigare och Louise har sen dess burit på en känsla av skuld för detta. Konstiga saker börjar hända Louise. Hon får fler meddelanden från Maria på Fejan, känner sig förföljd, ett foto på henne och sonen Henry försvinner etc. Samtidigt tar hon kontakt med flera gamla klasskompisar. De är alla inbjudna till en klassåterträff med 1989 års fyra avgångsklasser. Louise bestämmer sig i sista minuten för att gå. Faller deltagarna tillbaka i sina gamla roller som mobbare, populära, mobbade, osäkra, uppmärksamhetssökande etc eller har de 25 åren förändrat dem? Boken är upplagd så att nutid, 2016, varvas med dåtid, 1989.

Det är en hel del i den här boken och med författarbekantskapen som känns igen. Romanen som sådan är en i raden av brittiska psykologiska spänningsromaner. Författarna till dessa har en tendens att dra ut på skrivandet och skriva smärre tegelstenar där ganska många sidor inte hade behövt vara mellan pärmarna. Laura Marshall gör emellertid inte det misstaget. Visst finns det delar som till synes inte för handlingen särskilt mycket framåt, men hon ger f*n i att skriva en tegelsten. Det är alldeles lagom med sitt föredömliga omfång om 360 sidor. Nånstans mitt i boken börjar jag gissa hur saker och ting ligger till. Hur det är med den saken får jag inte klarhet i förrän mot slutet. För jag har nämligen gissat helt fel. Utmärkt!

Toffelomdömet blir givetvis det högsta.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt avgångsklasser, ämne, bära på en känsla av skuld, brittisk, dåtid, död, delar, dra ut på skrivandet, Facebook, falla tillbaka i gamla roller, fånga mitt intresse, förändra, föredömligt omfång, försvinna, Försvunnen, foto, gör inte det misstaget, göra det snyggt, ge f*n, gissa, gissa fel, Henry, inbjuden, inte för handlingen framåt, inte lättflirtad, känna sig förföljd, kännas igen, klarhet, klassåterträff, klassfest, klasskompis, lagom, Laura Marshall, läsning, litteratur, Louise, Maria, meddelanden, mellan pärmarna, mitt i boken, mobbad, mobbare, nätshopping, nutid, nya bekantskaper, osäkra, populär, psykologisk spänningsroman, psykologisk thriller, sidor, skriva smärre tegelstenar, slutet, son, spännande, ta kontakt, ta livet av sig, tendens, uppmärksamhetssökande, utmärkt, varva, Vänförfrågan, vidga mina författarvyer | Lämna en kommentar

Lördagen den 10 november 2018: Rosor kan vara vita och rosa, men mina kläder är mest svarta

Publicerat den 10 november, 2018 av Tofflan

Kära dagbok…

Tre underbara rosor från mitt hjärta.

Det blev en fin kväll igår. Även om vi var trötta var det trevligt att vara fyra till middagsbordet. Och det blir trivsamt när alla vuxna bjuder till och umgås. Jag är mycket glad för besöket och vi har pratat om att göra det till nåt regelbundet återkommande. Det är ju bara det att det har varit lite mycket på sista tiden. Läs: det senaste året. Vi får jobba på att bättra oss, men vissa saker råder en inte över.

Jag fick tre underbara rosor igår av Anna. I vanliga fall ger en röda rosor till den en älskar. De här rosorna var inte röda utan vita och rosa och förunderligt kraftiga.

Jag tolkar dem som

Jag
Älskar
Dig

eller???

∼ ♦ ∼

Hushållssysslor kommer en inte ifrån, så en stund av fredagskvällen ägnade vi åt att sortera tvätt (Anna) och bädda rent (jag). Belöningen blev var sin GT och salta chips. När tvättstugenyckeln var upphämtad hoppade vi i säng – Anna hade tvättstugan från klockan sju i morse. Det betydde att hon åkte upp och ner till källaren på förmiddagen idag. Det blev ändå lite lördagsmys i sängen, som vanligt med en bok och kaffe för min del.

Belöning!

Lördagssstart.

Onda Mammisen är rustad att möta höstvädret.

Sen tog jag mig i kragen och dammsög. Jag hann inte dammsuga vardagsrummet, så det sparade jag till eftermiddagen. Anna ville nämligen åka och titta på en dunjacka och jag behövde inhandla en regnjacka. Vidare behövde vi handla mat, förstås, samt fylla på vinskåp och barskåp. Det blev fem röda italienare som fick följa med hem tillsammans med en flaska gin av en sort vi aldrig prövat tidigare. Anna hittade en blå och fin jacka och jag fyndade en regnjacka modell längre – och svart, förstås. Färg kan ju vara farligt. Maten handlade vi på det som i en gång i tiden hette B&W. Affären, numera Coop, hade ett bra sortiment. Dessutom träffade jag en trevlig kollega, bara det är pluspoäng. Minuspoäng blev det dock för alla glupska som bara lämnat smulor kvar från chipsprovningen… Vi fick helt enkelt trösta oss med en Brownie till eftermiddagskaffet. Det gav mig energi att dammsuga färdigt.

Mörkret sänkte sig över Uppsala för länge sen. Det har varit fuktigt i luften hela dan. Tur att jag numera är rustad för höstvädret.

I morgon piper vi ut alla tre till farbror Bosse. Det ska bli sköj, han är en sköjfrisk svärfar.

Nu ska Onda Mammisen ställa sig vid spisen snart och steka kalkon. Det ska Anna och jag äta, vår tvåveckorssambo får annat gott kött.

Anna provar dunjackor.

Glupska folk är…

Fem röda italienare och en flaska gin fick följa med hem.

En Brownie till lördagens eftermiddagskaffe gav energi att dammsuga färdigt vårt hem.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt alkohol, annat gott kött, återkommande, B&W, bädda rent, bättra oss, belöning, bjuda till, blå, bra sortiment, brownie, chips, chipsprovning, Coop, dammsuga, dunjacka, eftermiddgskaffe, energim, farbror Bosse, farlig, färg, fin kväll, fuktigt i luften, gin, gin och tonic, glad för besöket, glupsk, GT, handla mat, höstväder, hushållssysslor, italienskt, jag älskar dig, kalkon, kärlek, kläder, kraftiga, lördagsmys, lördagsstart, lite mycket, litteratur, mörker, middagsbord, minuspoäng, Onda Mammisen, pluspoäng, röda, rödvin, regnjacka, rosor, rustad, shopping, sköjfrisk, smulor, sortera tvätt, spis, steka, svart, tolka, trött, tre, tre italienska viner, trevlig kollega, trevligt, trivsamt, tvättstuga, tvättstugan, tvättstugenyckel, umgås, Uppsala, vardagsrum, Vänförfrågan, vinskåp, vissa saker råder en inte över, vita och rosa, vuxna | Lämna en kommentar

Fredagen den 9 november 2018: Sällskap sökes

Publicerat den 9 november, 2018 av Tofflan

Kära dagbok…

Mini trycker sig mot min arm.

Ibland är det så att katterna är extra sällskapssjuka. Det kan bero på att de vill ha nåt, till exempel mat, men det kan också gå i perioder. Just nu är Mini som ett veritabelt häftplåster om kvällarna när jag sitter i bästefåtöljen. Hon lägger sig ibland i själva stolen. Sen flyttar hon på sig när jag kommer och lägger sig på armstödet – och fullkomligt trycker sig mot min arm och sida. Om jag sitter för länge i skrivbordsstolen kommer hon och hämtar mig. Sätter sig nedanför på golvet och säger sitt uppfodrande ”Eh!”

Men det var inte Mini jag skulle berätta om idag utan Lucifer. Han är ju Annas pojke i vanliga fall. När Anna inte är hemma duger jag. Den senaste tiden har han börjat komma ut i köket på morgnarna när jag sitter och äter frukostyoghurten och läser min bok. Mitt sedvanliga sällskap när jag äter brukar ju vara enbart en bok, så jag breder ut mig rätt bra. (Utom på helgerna och vissa kvällar, för då äter jag med Anna om hon inte jobbar och vår tvåveckorssambo när h*n är hos oss.) I morse tyckte emellertid Lucifer att jag skulle fokusera på honom. Han la sig på köksbordet. Den fluffiga svansen placerade han helt sonika över min uppslagna bok. Jag petade bort den lite försiktigt, var på han låg och slog irriterat med den. Nej, det var helt klart att han sökte mitt sällskap och ville att jag skulle prata och ägna mig åt honom. Så snart jag gjorde det slöt han ögonen och började spinna.

Sällskap sökes!

Hur svårt är det att gå hemifrån med det här gölliga sällskapet?

Alltså, förstå hur svårt är det att gå hemifrån till jobbet när en har haft ett sån gölligt sällskap! Men nåja, det är tur att jag har ett kul, stimulerande och välbetalt jobb att gå till om vardagarna. Enda orosmolnet för tillfället är om jag har det efter årsskiftet. Här pågår omorganisation och vi är många som lever i ovisshet.

Leva i ovisshet gör en förresten hela tiden. Det går inte att ta nåt – eller nån – för given. Inte ens liv som ännu inte har så många årsringar. På en vecka har det varit tre skottlossningar i Uppsala. I natt var det dags igen. Även denna gång blev utgången dödlig – den skjutne avled idag. Det är för jävligt, på ren svenska. Extra läskigt och påtagligt blev det eftersom mordet skedde utanför ICA Heidan där Annas snälla mamma och hennes L – och även jag då och då – handlar ibland. Våldet kommer allt närmare. Utöver detta låg de äldres och funktionsnedsattas trygghets(!)larm nere under fyra timmar i natt och journalsystemet på Sjukstugan i Backen* ligger nere sen igår kväll. Vart är vi på väg???

∼ ♦ ∼

Ja jag har försökt jobba på bra idag, sällskapssjuka katter och skjutgalningar till trots. Tre möten på raken och ett nyhetsbrev hann jag med att delta i respektive publicera på förmiddagen. På eftermiddagen ägnade jag mig delvis åt försummad administration, men också åt att uppdatera information på vårt intranät.

Hans lilla tass, med indragna klor…

I kväll blir inte Lill-Ballen** ensam kille hemma på Main Street. Vi blir fyra tvåbenta till middagen, varav två killar. De tvåbenta är, vad jag vet, snälla mot sina syskon. Lucifer däremot leker och busar alltför tufft med stackars Citrus. Den lilla försöker hitta ställen där han inte kommer åt henne med klor och tänder. I morse kravlade hon in under drinkvagnen efter att först ha legat och tryckt under sidobordet. Men under sidobordets glasskiva finns en hylla med hål i, lagom stora för en tass. Och där låg Lucifer… Lite smart var Citrus som hittade ett nytt ställe. Där kan nämligen inte stora busen komma in under. Jag hoppas bara att flaskorna på drinkvagnen står pall mot eventuella kattattacker.

Citrus under drinkvagnen och Lucifer på hyllan under sidobordet

Citrus trycker under drinkvagnen medan faran (= Lucifer) lurar på hyllan under sidobordet.

∼ ♦ ∼

Det är fredag och helg. Vår tvättkorg är överfylld och sängen behöver renbäddas. (Nej, inga pinsamma bilder!) På söndag ska vi ut på landet. Anna ska fira sin pappa på Fars dag och jag är medbjuden. Jag har ju ingen pappa att fira, så jag får väl låna en flik av farbror Bosses flanellskjorta.

∼ ♦ ∼

Och när jag gråter finns katterna där till tröst. Sen har jag tittat på semesterboende, men vad är det för sköj med att lägga pengar på att sitta ensam i annat land? Inga kissar att söka sällskap hos där, inte. Just saying…

∼ ♦ ∼

*Sjukstugan i Backen = Akademiska sjukhuset
**Lill-Ballen = ett av mina smeknamn på Lucifer

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Personligt | Märkt administration, Akademiska sjukhuset, Annas pojke, Annas snälla mamma och hennes L, armstöd, ägna mig, äta, årsring, överfylld tvättkorg, bädda rent, bästfåtöljen, busa, citrus, dödlig utgång, drinkvagn, efter årsskiftet, EH, ensam i annat land, faran lurar, farbror Bosse, Fars dag, för jävligt, försumma, fira sin pappa, flanellskjorta, flaskor, fluffig svans, fredag, frukost, frukostyoghurt, gå i perioder, gölligt sällskap, glasskiva, golv, gråta, handla, hämta, helg, hylla med hål i, ICA Heidan, ICA Supermarket SAMköp, information, intranät, irriterad, jag har ingen pappa att fira, journalsystem, katt, kattattack, katter, kök, köksbord, killar, kisse, komma åt med klor och tänder, kul, lägga pengar på, lägga sig, läsa, läskigt, låna en flik, leva i ovisshet, ligga nere, ligga och trycka, Lill-Ballen, livet, Lucifer, möte, medbjuden, middag, Mini, mord, morgon, natt, nyhetsbrev, omorganisation, orosmoln, påtagligt, peta, pinsam bild, prata, publicera, sällskap, sällskapssjuk, säng, söka mitt sällskap, söndag, sedvanligt sällskap, semesterboende, sidobord, Sjukstugan i Backen, skjutgalning, skottlossningar, skrivbordsstol, sluta ögonen, smart, snälla mot sina syskon, spinna, ställe, stå pall, stimulerande, stora busen, svårt att gå hemifrån, ta för givet, tröst, trycka sig, trygghetslarm, tufft, tvåveckorssambo, uppdatera, uppfodrande, Uppsala, ut på landet, välbetalt, våld, veritabelt häftplåster | 2 kommentarer

Tionde förlovningsdagen: Ingen skillnad

Publicerat den 8 november, 2018 av Tofflan

Kära dagbok…

En rätt tråkig gammal tant med enorm näsa, men nyuklippt och fin i håret

Idag är det Annas och min tionde förlovningsdag. När jag frågade henne igår kväll hur det kändes svarade hon att det inte är nån skillnad. Och det är det väl inte. Mer än att… när jag ser mig i spegeln – och försöker se mig med andras ögon – ser jag en grå, tjock tant, som klär sig som en tonåring. Jag ser också en rätt tråkig typ som gillar att äta och dricka gott, men inte att laga till det själv. En människa som gillar att ha rent omkring sig (läs: städmanisk), som älskar att läsa. Nån som skulle behöva ett socialt liv för att bättra på den sociala kompetensen, den som finns där, men som slumrar eftersom den inte blir tillräckligt stimulerad. Ja det är jag. Och då förstår jag Annas svar bättre. Vi låter det vara så. Vi firade Gustav Adolfsdagen och Kladdkakans dag, men vi firar inte vår tionde förlovningsdag. Rent praktiskt fungerar det inte, för jag jobbade dagtid och Anna jobbar i kväll. Tack i alla fall för sms, vännen som skickade det! Over and out. Eller..?

∼ ♦ ∼

Windowsuppdatering på jobbdatorn. Texten "Detta kan ta flera minuter" syns på en datorskärm

Det tog mer tid än flera minuter att fixa till felen på webbplatsen, men vi fick bra hjälp.

Min arbetsdag inleddes med peppning av kollega som idag skulle på anställningsintervju. Jag blir jätteledsen om jag förlorar den här kollegan, som var ett starkt stöd på jobbet i samband med min mammas bortgång. Men saker och ting har förändrats för min kollega och när det inte blir som en har tänkt sig eller vill är det klokt att söka sig nån annanstans. Så dubbelt nog blir jag glad också om kollegan blir erbjuden tjänsten. Därefter fortsatte jag med tidrapportering och kodning. Eftersom jag ibland blir utlånad till andra avdelningar och detta ska faktureras dem (jag visste inte detta) fick jag koda om ett par redan klarmarkerade och attesterade datum i min tidrapport. Sen var det morgonmöte som jag kom försent till, vidare administrerade jag lite kring redaktionsrådet för en specialkonstruerad webbplats jag är ansvarig för och sen skenade jag iväg på webbstuga för att få hjälp att komma tillrätta med vissa fel på den specialkonstruerade webbplatsen. Det visade sig vara mer jobb än jag och kollegan från en annan avdelning först trodde. Jobbade lite till med diverse innan lunch. Eftermiddagen ägnade jag åt mitt nyhetsbrev, intranätet samt diverse småsaker. Och så slogs jag av vilken skillnad det gör med leenden. Att komma till jobbet och kanske inte alltid vara så pigg och glad och genom trötta ögon och tårar se leende människor… Det är nåt jag önskar alla.

Se såg glad jag var en gång när jag var typ tre. Smittsamt, eller hur?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt administrera, andra avdelningar, annan avdelning, anställningsintervju, ansvarig, attesterad, älska att läsa, önska alla, bättra på den sociala kompetenesen, diverse, enorm näsa, ett socialt liv, fakturera, faktureras, förändras, förlora, fira, genom tårarna, gillar att äta och dricka gott, glad, grå, Gustav Adolfsdagen, ha rent omkring sig, hjälp, ingen skillnad, jätteledsen, Kladdkakans dag, klarmarkerad, klä sig som en tonåring, klok, koda om, kodning, kollega, komma försent, leende människor, lunch, mammas bortgång, morgonmöte, nyhetsbrev, peppa, pigg och glad, redaktionsråd, söka sig nån annanstans, se mig i spegeln, se mig med andras ögon, slumra, smittsam, sms, specialkonstruerad webbplats, starkt stöd, städmanisk, stimulera, tack, tant, tårar, tidrapport, tidrapportering, tionde förlovningsdagen, tjock, tråkig typ, trötta ögon, utlånad, utlånad till andra avdelningar | Lämna en kommentar

Kladdkakans dag 2018: Lite lite och allt möjligt

Publicerat den 7 november, 2018 av Tofflan

Kära dagbok…

Gustav Adolf var också lite svart till sinnet igår. Och bakelsen var en helt annan än jag hade trott.

Det är lika bra att jag skriver det inledningsvis: idag var jag ”lite låg, lite svart”. Inledningsvis. Kanske beror det på det samtal jag hade med en kollega igår eftermiddag, ett samtal om liv och död och sjukdomar. Kanske triggade det igång nånting som hade börjat läka. Kanske fick det mig att tänka på den där totala ensamheten vars själ jag inte vill bli besatt av. Kanske beror det på att det är ”lite mycket just nu” och för att vi har tioårig förlovningsdag i morgon och inte har ett skit planerat. Vi hade pratat lite löst om en helg i Stockholm under hösten. Med allt som har hänt och lite till har den frusit inne. Pratet blev aldrig några planer. Och det klart att det gör mig ”lite ledsen” att det inte blir nåt decenniumfirande. Men nu måste jag för sjuhundrafyrtiofjärde gången vara vuxlig och inte pippla om sånt när det finns värre saker att vara ledsen över.

”Lite glad” är jag allt också för en av våra sjuklingar var på akuten i tolv timmar, nästan igår, men fick komma hem i natt. Ett mobilsamtal med den andra sjuklingen gav information att det går i positiv riktning. Nu hoppas vi bara på att utlovad hjälp kommer eftersom det blev lite snöpligt igår. Det blev i alla fall en bricka, vilket kan kategoriseras som ”alltid något”.

Ja, jag krossar ensamheten genom att måna om dem jag tycker om och med sånt som att gå och klippa mig hos min nygamla frisör, försöka orka höra av mig till vänner som inte vågar eller vill höra av sig (det är oftast min tur…) och läsa böcker. Det senaste är jag nog bäst på. Igår kväll slukade jag Lucia-boken och grep mig genast an Vän-boken, en av de nya böckerna som jag packade upp i måndags ur Bokuspaketet.

Böckerna Skuggorna ruva och Vänförfrågan

Bokbyte igår från Lucia-bok till Vän-bok.

Ensamfrukost (ingen katt) med boken Vänförfrågan.

∼ ♦ ∼

På jobbet har jag varit… energisk idag. Alltid något. En del tycker säkert att jag är jobbig. Själv hävdar jag att jag är engagerad. Ibland ger det resultat. Nu tog jag visserligen en extra grej i eftermiddag och en i morgon, men efter i morgon tänker jag lämpa över just den grejen till nån annan – som vet om det och har accepterat. Jag slutförde innehållet i veckans nyhetsbrev också samt påbörjade arbetet med några guider på vårt intranät, idag textbearbetning. Att gå till Igor och klippa mig efteråt blev verkligen en belöning, kan jag säga. Jag blev mycket nöjd och bokade genast nästa klippning före jul. Och sen… hade Anna köpt kladdkaka och det var precis vad jag behövde – den lilla havrekakan på jobbet gav bara en kort stunds sockerkick.

Den lilla havrekakan gav bara en liten sockerkick på jobbet.

Nyklippt av Igor – och mycket nöjd!

Firning av Kladdkakans dag.

∼ ♦ ∼

Ja, jag är tjock.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt acceptera, akuten, alltid något, bakelse, belöning, besatt av, boka en klippning, Bokuspaket, bricka, Dômefrisörerna, död, decenniumfirande, deckare, den totala ensamheten, energisk, engagerad, extra grej, frysa inne, ge resultat, guide, Gustav Adolf, havrekaka, höst, helg, hjälp, Igor, information, inte ett skit planerat, inte våga, inte vilja, intranät, jobbig, Jonas Moström, jul, Kladdkakans dag, klippa mig, kollega, krossa ensamheten, Laura Marshall, läka, lämpa över, läsa, lite låg, lite ledsen, lite mycket nu, litteratur, liv, måna om dem jag tycker om, min tur, mobiltelefoni, mycket nöjd, nygammal frisör, nyhetsbrev, orka höra av mig, pippla, plan, positiv riktning, prata lite löst, samtal, själ, sjukdomar, sjukling, Skuggorna ruva, sluka, slutföra, snöpligt, sockerkick, Stockholm, svart, tioårig förlovningsdag, tjock, trigga, utlovad hjälp, Vänförfrågan, värre saker, vuxlig | Lämna en kommentar

Skuggorna ruva

Publicerat den 7 november, 2018 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Gissningsvis är det de flesta föräldrars största mardröm att ens barn ska försvinna. Ett sånt försvinnande är det centrala i Jonas Moströms senaste deckare om Nathalie Svensson, Johan Axberg och de andra i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, Skuggorna ruva. Jag hade tänkt vänta med att läsa boken till omkring Luciatid eftersom den utspelar sig då. Nu föll det sig så att jag var riktigt sugen på att läsa nåt både nytt och spännande och valde därför denna bland TBR*-böckerna.

Uppe i Svartviken i Jämtland är det skitkall vinter. Dit kallas Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp för ett fall med en försvunnen tonårstjej. Ebba Lindgren ska krönas till Lucia, men på vägen till kyrkan erbjuds hon lift i en silverfärgad Volvo. Därefter upphör alla spår efter Ebba. Den lokala polisen slutar leta efter tjejen efter fem dar, men när hennes lärare blir knivmördad kallas specialgruppen in för att lösa såväl mordfallet som fallet med den försvunna tjejen. Det visar sig vara allt annat än lätt att ta sig in i byhålan och dess hemligheter. Samhället sluter upp starkt bakom de sina.

Den här boken är riktigt spännande redan från början – och då har huvudhistorien inte inletts än. Nathalie Svensson jobbar på Uppsala sjukhus och blir överfallen av en av sina patienter som blivit psykotisk. Händelsen är realistiskt skildrad och ger en föraning om fortsatt spänning.

Jag har inte läst Johan Axberg-böckerna, men jag har nu läst samtliga fem delar i Nathalie Svensson-serien – som binds samman med den andra serien genom just polisen Johan Axberg. Det här är helt klart den nya seriens starkaste och bästa bok. Språket flyter på bra, kapitlen är lagom långa. En pikant detalj är att såväl titel som klädbeskrivningar för tankarna till deckardrottningen Maria Lang. Ett plus, självklart. Ett annat plus är givetvis att Nathalie Svensson sägs ha vissa utseendemässiga likheter med Leila Lindholm.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla mini

*TBR-böcker = olästa böcker, To Be Read

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt alla spår upphör, överfallen, barn, bindas samman, byhåla, deckardrottning, deckare, Ebba Lindgren, fall, föraning, föräldrars mardröm, försvinna, Försvunnen, flyta på bra, fortsatt spänning, hemligheter, huvudhistorien, Jämtland, Johan Axberg, Jonas Moström, kapitel, klädbeskrivningar, knivmördad, krönas, kyrka, lärare, läsa, leta, lift, litteratur, Luciatid, Maria Lang, mord, Nathalie Svensson, nytt, omdöme, patienter, pikant detalj, plus, polis, psykotisk, realistiskt skildrar, Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, samhälle, serie, silverfärgad Volvo, skitkallt, Skuggorna ruva, sluta upp starkt, spännande, språk, starkast, sugen, Svartviken, TBR-böcker, titel, tonårstjej, Uppsala sjukhus, utseendemässiga likheter. Leila Lindholm, vinter | 4 kommentarer

Gustav Adolf-dagen 2018: Hjärtegott, upp och ner

Publicerat den 6 november, 2018 av Tofflan

Kära dagbok…

Tacksam gentemot två hjärtegoda!

Plötsligt blev det tisdag. Dagarna går så fort, nätterna är korta. Jag sover lite bättre för tillfället, är väl mindre stressad just nu. Men dagarna och den vakna tiden känns som vanligt för korta. Den tiden som ska räcka till såväl arbete som rekreation, både hemma och på jobbet.

Extra glad och tacksam blev jag därför för det Annas snälla mamma och hennes L vill bidra till – även om både Anna och jag hjälper dem efter våra olika förmågor och dessutom gör det gärna och frivilligt. De är bara hjärtegoda! Tack vare dem lär vi få mer vardagstid framöver. Tyvärr fick jag veta att det blivit ett nytt besök till Sjukstugan i Backen* idag. Det hade jag önskat att de inblandade hade sluppit. Först upp och sen ner igen, liksom.

∼ ♦ ∼

Igår försvann dagen och kvällen i ett nafs. Efter jobbet gick jag och hämtade ett bokpaket. Det känns skönt att ha fyllt på läsförrådet igen. Jag har sen tidigare ett antal böcker av lite äldre årgång att ta till, men just nu känner jag att jag mest vill läsa lättsammare, nya böcker. Det blev fyra spännande titlar som ställde sig först på tur att bli lästa. Mons Kallentofts senaste bok i Malin Fors-serien, Himmelskriket, är en bok som jag vet att jag aldrig skulle kunna låta bli att läsa. Det passade finfint att Bokus har plusbokspris på den just nu! Lina Bengtsdotters uppföljare till Annabelle, Francesca, kändes också angelägen att införskaffa. Kanske är det för att hennes ”hjältinna” Charlie Lager påminner mycket om Mons Kallentofts Malin Fors? Maria Ernestam var jag och lyssnade till en kväll i oktober. När hon hade läst en bit ur sin senaste bok, Innanför murarna, kände jag att jag vill äga även den. Avslutningsvis nätshoppade jag en ny författarbekantskap, Laura Marshall. Hennes bok Vänförfrågan (även den till plusbokspris hos Bokus!) lockade mig eftersom jag tycker att detta med vänskap på Fejan känns… onaturligt. Jag kämpar fortfarande för övrigt med Gillandet i tid och otid i sociala medier. Personligen klickar jag bara Gilla på sånt jag verkligen gillar, inte för att visa att jag har läst eller sett nåt. Hur andra gör får stå för dem, men jag tycker att det är konstigt att gilla precis allting. Då blir ju inget riktigt… bra och ärligt i mina ögon. Tvärtom, att straffa nån genom att aldrig gilla men läsa eller titta ändå, känns också fel i mina ögon och lika löjligt som själva straffet det ska verka vara. (Ingen tvingar nån, remember?!)

Ett bokpaket…

Böckerna Francesca Innanför murarna Vänförfrågan o Himmelskriket

… med fyra spännande och ganska nya böcker.

Den här tiden, mitt emellan sommar och jul, behöver en pigga upp sig lite. Jag gör det med bokinköp – eller nåt så enkelt som roliga strumpor. Sånt kan förgylla ens dag och till och med vara inledningen på ett samtal på jobbet…

Roliga strumpor piggar upp och kan vara inledningen till ett samtal.

Annars har jag haft en del tunga uppdrag idag på jobbet. Det är till exempel aldrig roligt att skriva en text om en kollegas kommande begravning. Men det är också variationen i det jag får skriva på jobbet som jag ser som en utmaning av det positiva slaget – mitt i allt det sorgliga idag, förstås. Jag skrev andra texter också, bland annat till mitt nyhetsbrev, och redigerade en kommunikationsplan.

∼ ♦ ∼

På hemmafronten har min sambo brottats utan framgång med vissa inloggningsproblem och ett iskallt element. Inloggningsproblemen kvarstår trots försöka att lösa dem. Och elementet behövde inte luftas, men fungerar inte ändå. Snart är det vinter, liksom. För egen del brottas jag med en fot och en rygg som bråkar och som förhindrar mig att göra sånt jag brukar göra, såsom gå raskt och långt samt tömma kattpottorna och plocka upp saker från golvet. Men det går väl över om hundra år, som morfar brukade säga. Som tröst till oss båda köpte jag med mig två Gustav Adolfs-bakelser hem idag. Det är det enda sättet jag firar den här dan på och jag vet att just Gustav Adolfs-bakverk är Annas favoriter. Och eftersom jag handlade på Butiken på hörnet följde ett smaskigt matbröd med hem också. Anna trollade fram räkor och annat gott och plötsligt åt vi spontana räkmackor till kvällsmat så här på tisdagen.

Förra året firade vi med dessa…

Det blev en spontan räkmacka till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

Per är nog ingen matte, vilket jag anMÄRKTE på häromdan.

Och avslutningsvis ett inlägg i genusdebatten. Eller kanske inte, det beror ju på om nån blir kränkt. Häromdan poppade det upp en SvT-nyhet i mitt flöde där en hundägande mansperson titulerades matte. Det tyckte jag var lustigt och Instagrammade om det. Sen gick det väl en halv – en hel dag så SvT ändrat till både till husse och ett stavfel jag också tyckte var småroligt. Förlåt, kära skribenter, men ni bör vara professionella när ni jobbar och det är bra om ni stavar rätt och ger folk korrekta titlar. Jag tycker för övrigt att den som inte vill kalla sig varken han eller hon ska få göra det och jag är mån om att stava rätt i tjänsten – på den här bloggen kan det ofta bli lustiga felstavningar. Dem bjuder jag på, det här är ingen professionell blogg!

∼ ♦ ∼

*Sjukstugan i Backen = Akademiska sjukhuset

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt Akademiska sjukhuset, aldrig gilla, Annabelle, arbete, äldre årgång, ändra, bakverk, begravning, bjuda på, blogg, bokinköp, bokpaket, Bokus, bräka, bröd, brottas utan framgång, Charlie Lager, dagarna går fort, det går över om hundra år, Facebook, favorit, författarträff, förgylla ens dag, förlåt, försvinna i ett nafs, fira, flöde, fot, Francesca, frivilligt, fungerar inte, gärna, går raskt och långt, gilla, glad, Gustav Adolfs-bakelser, han eller hon, hemma, hemmafronten, hjälpa, hjältinna, hjärtegod, hundägande mansperson, inlägg i genusdebatten, inledning, inloggningsproblem, Innanför murarna, Instagram, inte för att visa att jag har läst eller sett, inte riktigt ärligt, iskallt element, jul, kollega, kommunikationsplan. nyhetsbrev, korrekt titel, korta nätter, kränkt, kvällsmat, Laura Marshall, läsa, läsförråd, lättsamma, löjligt, Lina Bengtsdotter, litteratur, luftas, lustiga felstavningar, lyssna, Malin Fors, Maria Ernestam, matte, mer vardagstid, mindre stressad, Mons Kallentoft, morfar, nätshopping, ner, ny författarbekantskap, nya, oktober, olika förmågor, onaturligt, pigga upp sig, plocka upp saker från golvet, plusbokspris, positivt, professionella, räkmackor, räkor, redigera, rekreation, roliga strumpor, rygg, samtal, sånt jag verkligen gillar, Sjukstugan i Backen, skribent, skriva en text, smaskigt matbröd, småroligt, sommar, sorgligt, sova bättre, spontan, stava rätt, stava rätt i tjänsten, stavfel, straffa, SvT-nyhet, tack, tacksam, tömma kattpottorna, tisdag, Triller mat och bröd, trolla fram, tunga uppdrag, tvingar ingen, upp, uppföljare, utmaning, vaken tid, variation, Vänförfrågan, vänskap, vinter | Kommentarer inaktiverade

Allt ljus på Uppsala 2018: Strålande novemberpromenad

Publicerat den 5 november, 2018 av Tofflan

Ett inlägg om Allt ljus på Uppsala.

Space Cubes reflektioner.

Är det nånting jag gillar som Uppsala kommun är inblandat i så är det Allt ljus på Uppsala. För sjätte gången sprider nu olika konstverk sina ljus över det annars rätt så novembermörka Uppsala. Igår kväll skuttade Anna och jag runt i stan för att titta på de tio konstverken. Vi lyckades tyvärr missa ett, men det tar vi vid ett annat tillfälle.

Det var riktigt mysigt att ge sig ut i den mörka och kyliga novemberkvällen. Anna lotsade oss mellan konstverken via mobilen. Att vi missade Pod4 på Kanikens innergård berodde nog mest på att vi glömde bort det mot slutet av vår promenad.

Allt ljus på Uppsala är ett utmärkt sätt att få ut folk i stan, dels för att röra på sig, dels för att titta på konst. Jag kan inte påstå att jag gillade alla konstverk lika mycket eller ens förstod alla. De verk jag gillade uppskattade jag däremot mycket. Tre klara favoriter har jag emellertid: Spectral av Malejka & Slugocki / KAJSO Studio, Familjen Skyttes demoner av Michel Östlund & Anders Örnberg och Space Cube av Svante Pettersson, Bjerking. Spectral gillade jag för att det tillät åskådaren att komma riktigt nära och till och med beröra. I verket Familjen Skyttes demoner blandades det läskiga med en rejäl portion humor. Och Space Cube var bara fantastisk när den exploderade i färger på gator och husväggar i gränden.

Egentligen ska en inte fota konstverk, de ska upplevas. Ta därför bilderna nedan som en liten knuff ut i novemberkvällen och kika på verken! Ljusverken är tända alla dagar kl. 16 – 23 till och med söndagen den 18 november.

(Klicka på bilderna för att se bildtexterna, se bilderna större, se bilderna i bildspel eller kommentera enskilda bilder.)

The Play Persona nära centralen och teatern, mot Kungsgatan

Space Cube reflektioner på gata och vägg

Space Cubes reflektioner.

Space cube i Vretgränd, vid fototillfället röd.

Konstverket Spectral i Stadsträdgården.

Spectral gick att komma riktigt när och till och med beröra.

Gradual exposure i Slottsbacken, ett av de konstverk jag minst uppskattade.

Rytm på ett hus på Trädgårdsgatan.

Familjen Skyttes demoner i Skytteanska trädgården. Ser du den levande demonen?

Familjen Skyttes demoner lyste upp den mörka trädgården.

Den magiska tärnan vid Walmstedtska gården förstod jag mig inte riktigt på.

Upplysta samtal mot Upplandsmuseet fick bara en snabbtítt – jag frös.

Flera upplysta samtal.

In the dark på Åhlénshuset lämnade mig tämligen oberörd.

Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Märkt Allt ljus på Uppsala, Anders Örnberg, Åhlénshuset, beröra, Bjerking, blanda, centralen, Den magiska tärnan, explodera, Familjen Skyttes demoner, fantastisk, färg, förstå. favoriter, fota, gåta, gilla, Gradual Exposure, gränd, husvägg, In the dark, inte riktigt förstå mig på, KAJSO Studio, Kanikens innergård, knuff, komma riktigt nära, konstverk, läskig. humor, levande demon, ljusverk, lotsa, Malejka & Slugocki, Michel Östlund, mobilteelfoni, mysigt, novembermörker, oberörd, Pod4, promenad, röra på sig, Rytm, söndag, Skytteanska trädgården, Slottsbacken, slut, Space Cube, Spectral, Svante Pettersson, tand, teatern, The Play Persona, tillåta åskådaren, titta på konst, Trädgårdsgatan, Upplandsmuseet, uppleva, Upplysta samtal, Uppsala, Uppsala kommun, uppskatta, uppskatta minst, Vretgränd, Walmstedtska gården | 2 kommentarer

Lördag kväll den 3 november och söndagen den 4 november 2018: Mörker, ljus och trerätters

Publicerat den 5 november, 2018 av Tofflan

Kära dagbok…

Det blev en liten kvälls-fest när Anna hade kommit hem ~~igår~~ i lördags. Jag var jättefrusen och ville värma mig med rödvin och båda var vi sugna på några ostar som vi visste ”låg och skräpade” i kylen. I god tid la jag fram ostarna och luftade vinet, en ny årgång, 2016, Zecci. I maj drack jag förra årgången, 2015, och gav vinet högsta betyg. Den nya årgången är inte ett dugg sämre. Ut och köp, bara 129 spänn!

Gårdagkvällens vin.

Gårdagkvällens ostar.

∼ ♦ ∼

~~I morse~~ På söndagsmorgonen vaknade jag tidigt IGEN. Dels busade katterna, dels var det nåt som lät utanför (billarm? tågsignal?). Jag hann säga hej då till Anna innan hon gick. Somnade som tur var om och sov till 8.30. Då blev det kaffe och läsning på sängen fram till klockan tio när jag klev upp för att frukostera. Boken är verkligen skitbra och jag har svårt att slita mig ifrån den.

Söndagsstart.

Boken är skitbra!

~~Idag~~ På söndagen hade jag bestämt mig för att bara slappa. Det hade uppenbarligen familjen Katt också… Fast de är lite bättre på att slappa än jag.

Lucifer slappar i en av Annas Bruno Mathssonfåtöljer…

Citrus slappar i Annas kökssoffa…

…så att vi kan sova.

Jag beundrade våra växter och kunde konstatera att en av våra novemberkaktusar har knoppar och att en av pelargonerna i köket blommar. Det är okänt vems kaktusen är, men den står i sovrummet. Pelargonen som blommar står i köket och den fick jag en sommar av Lucille.

En av våra novemberkaktusar, den i sovrummet, har knoppar.

En av pelargonerna jag fick av Lucille blommar.

Lucille borde jag höra av mig till, men idag blev det köket som fick min uppmärksamhet. Jag torkade av alla bänkar och köksmaskinerna på utsidorna. Det behövs göras ganska ofta på grund av katthåren. En fet spis full av katthår lockar inte särskilt till matlagning. Jag är ju inte road av det ändå, men fett och hår ökar inte motivationen, så att säga. Det skulle behöva städas rejält här och även putsas fönster. Kökstorkningen ~~idag~~ på söndagen blev bara en punktinsats. Vi har svårt att både hinna med och orka och vi ska kanske kolla upp möjligheten att köpa städtjänst åtminstone nån gång ibland. Tycker jag. Jag har inte diskuterat saken med Anna.

En tillfälligt ren köksbänk.

∼ ♦ ∼

Söndagsfika på Trianon – i väntan på kaffet!

Jag åkte och hämtade Anna efter jobbet på eftermiddagen. Klockan var inte så mycket och vi ville utnyttja resten av helgen maximalt. Det blev en fika på Trianon i Svartbäcken. Men det började med en katastrof – kaffet var slut!!! Som tur var löste den mänskliga handen problemet (inom några minuter.

Vi for sen hem till Main Street och inväntade solnedgång. Somliga sussade en stund, andra läste. När mörkret hade sänkt sig och katterna utfodrats pep vi ut för att titta på Allt ljus på Uppsala. Det kommer ett särskilt inlägg med bilder i kväll om det i kväll! Tills vidare bjuder jag på ett par bilder där det inte är mycket ljus. En skön promenad blev det, men vi missade ett konstverk, upptäckte jag försent.

(Klickar en på bilderna blir de större. Då går det också att läsa hela bildtexterna, se bilderna i bildspel och kommentera varje enskild bild.)

Space Cubes reflektioner. Mer bilder i ett särskilt inlägg i kväll!

Mörkt på slottet.

På väg upp mot Domkyrkan.

Allt mörker på Dômen…

∼ ♦ ∼

Efter promenaden blev jag frusen. Då var det gott att krypa in i en soffa hos varma Alessandro och äta trerätters med min kära. Förrättens vitlöksbröd blev en besvikelse – pizzaslicear som knappt smakade vitlök. Men huvudrätt (taglitatelle al tartufo), dessert (torrone semifreddo), öl (birra Poretti) och var sitt glas rött var topp! Kvällen avslutade vi sen hemma med bland annat Springfloden.

Birra Poretti är aldrig fel.

Varm och gott. Vi åt pasta, jag med tryffel.

Bästa desserten = Torrone semifreddo

∼ ♦ ∼

Det här inlägget påbörjade jag igår och avslutade idag på lunchen. Jag hinner därför bjuda på ett par bilder av mitt frukostsällskap i morse. Inte kan väl en måndagsmorgon börja bättre?

Lucifer var sällskapssjuk…

Mini var sällskaps- och gossjuk och satt med mig på kökssoffan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt alkohol, Allt ljus på Uppsala, ökar inte motivationen, bänkar, besvikelse, billarm, Birra Poretti, blomma, busa, citrus, deckare, diskutera, familjen Katt, fet, fett, fika, frukost, frukostsällskap, frusen, hej då, inte mycket ljus, inte road, Jonas Moström, kaffe, kaffet var slut, katastrof, katter, katthår, kök, köksmaskiner, köpa städtjänst, knopp, konstverk, krukväxter, kylskåp, läsning, ligga och skräpa, litteratur, lockar inte, Lucifer, Lucille, lufta, lunch, Main Street, matlagning, mänsklig hand, mörker, Mini, missa, novemberkaktus, ostar, pasta, pelargon, pizzaslice, punktinsats, putsa fönster, rödvin, sällskapssjuk, säng, skön promenad, Skuggorna ruva, slappa, soffa, solnedgång, somna om, sovrum, Springfloden, städa, sussa, Svartbäcken, taglitatelle al tartufo, tågsignal, topp, torka av, torrone semifreddo, Trattoria Alessandro, trerätters, Trianon, tryffel, utnyttja helgen maximalt, utsida, vakna tidigt, varm, vitlöksbröd, Zecci Valpolicella Ripasso Superiore 2015, Zecci Valpolicella Ripasso Superiore 2016 | Lämna en kommentar

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 29 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Lindvalls kaffe Royal blandning för kungabröllopet 1976
- Mitt bokår 2026: Angenäm aprillitteratur
- Recension: Familjehemligheter
- Små gula blommor i Linnéträdgården
- Mamma med barnvagn o jag med nalle maj 1962

	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Den som följer en st… om Den som följer en stjärna vänd…
	Tofflan om Fredagen den 25 april 2026: Lå…
	uppsalaewa om Fredagen den 25 april 2026: Lå…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	ELIZA om Recension: Psykiatern
	Tofflan om Skuggriket
	Lottens Bokblogg om Skuggriket
	Bittert, amore av Ca… om Recension: Bittert, amore
	Tofflan om Recension: Familjehemligheter

Läsvärt hos andra!
- April 2026 på Lottens Bokblogg
- Mjölk och honung på BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET
- Så mycket trevligare med böcke… på Mösstanten
- Rätt plats, fel tid av Ashley… på Lottens Bokblogg
- För evigt glömd av Emmelie Ugg… på Lottens Bokblogg
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 977 311 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 29 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Lindvalls kaffe Royal blandning för kungabröllopet 1976
- Mitt bokår 2026: Angenäm aprillitteratur
- Recension: Familjehemligheter
- Små gula blommor i Linnéträdgården
- Mamma med barnvagn o jag med nalle maj 1962
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Den som följer en st… om Den som följer en stjärna vänd…
	Tofflan om Fredagen den 25 april 2026: Lå…
	uppsalaewa om Fredagen den 25 april 2026: Lå…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	ELIZA om Recension: Psykiatern
	Tofflan om Skuggriket
	Lottens Bokblogg om Skuggriket
	Bittert, amore av Ca… om Recension: Bittert, amore
	Tofflan om Recension: Familjehemligheter

Besökare
- 977 311 besök
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv