Ett recenserande inlägg om en ny bok.

I förra veckan anlände ett paket till Main Street. Att läsa uppföljaren till Ester Karlsson med K var inte nåt jag planerade att göra. Nu hampade det sig emellertid så att jag fick ett recensionsexemplar av Olséni och Hansens nyutkomna bok Ett lik i garderoben från förlaget Bokfabriken. Dessutom har min hög med olästa böcker sjunkit drastiskt. Så tack, Bokfabriken!

Även denna gång är den 78-åriga änkan Ester Karlsson i farten. I uppföljaren deltar hon tillsammans med systern Barbro med make Arne i ett födelsedagsfirande av en släkting. Firandet sker storslaget på ett slott dit några av de närmaste släktingarna är inbjudna att tillbringa en helg med aktiviteter och god mat. Men även en objuden gäst hittar dit, nåt som upprör många. Ännu större upprördhet blir det förstås när en person på slottet hittas död. Att det inte är nån naturlig död vittnar den instuckna kniven i bröstet om. Ester, som samma natt mordet skedde upptäcker och hjälper sin svåger i en olycklig situation, kan förstås inte låta bli att lägga näsan i blöt och nysta i mordfallet på egen hand.

Även i den här boken påminner Ester om miss Marple, till och med lite mer än i den första boken i serien. Slutscenen i biblioteket där mördaren avslöjas anses som typisk för Agatha Christie. Jag drar också paralleller till Karin Brunk Holmqvists böcker om mer eller mindre roliga pensionärer. För det här är egentligen en deckare som är lite för rolig för att falla mig på läppen helt och hållet. Även om det alltså inte är så många nya grepp utan snarare flera som redan använts av andra författare, känner jag att jag uppskattar denna den uppföljande delen mer än den första delen. I den här boken lyckas författarna bygga upp en viss stämning, om än inte särskilt kuslig. Det uppstår en del dråpliga situationer, men det är mest karaktärerna som skildras dråpligt. Författarna liksom skrattar åt sina karaktärer. Karaktärer, som har en del yttre skavanker och som dessutom är minst sagt lite egna.

Det gäller att hitta rätt balans mellan det spännande och det roliga. Det ena får inte överväga, för då tror jag att man tappar en del läsare. (Personligen föredrar jag det spännande.) I Ett lik i garderoben har författarna lyckats något bättre med balansen än i den första boken i serien om Ester Karlsson. Därför blir Toffelomdömet en halv toffla högre den här gången.

Livet är kort.