Ett vitt vin: Palazzo Mio Grillo 2018

Ett inlägg om ett sicilianskt vin.


 

Palazzo Mio Grillo Sicilia 2018

Palazzo Mio Grillo Sicilia 2018 – somrigt lättdrucket.

Så där värst mycket vin brukar jag inte dricka under juni, juli och augusti. Antagligen handlar det om att jag föredrar rött vin och det kan vara för tungt att dricka när det är varmt. Rosé går fetbort och är inte nåt vin, tycker jag. Vitt vin funkar till fisk och skaldjur, men bara om vinet är torrt och iskallt. Då kan det till och med vara riktigt somrigt.

Jag är verkligen urusel på vitviner och köper ofta efter snygga etiketter – under förutsättning att vinet är torrt, dårå. För ett tag sen släpade sambon hem ett par flaskor vitt som vi inte provat tidigare.

I lördags passade det bra att öppna den återstående flaskan, Palazzo Mio Grillo 2018. Då åt vi havskräftor och räkor, både ”vanliga” räkor och rökta. Systembolaget rekommenderar vinet till fisk, kyckling eller sallader, så vi höll oss inte helt till regelboken.

Det här vinet är från Sicilien. Där är odlingsklimatet synnerligen varierande. Öns norra och östra delar är svalare än de södra och västra. Jordmånstyperna på Sicilien består av kalksten, lera, krita och vulkanisk tuff.

Druvan grillo, som Palazzo är gjort på, är även bas för starkvinet marsala. Alkoholhalten i lördagsvinet är 12,5 procent och sockerhalten sex gram per liter. Vinet är riktigt billigt – det kostar bara 59 kronor. Kan det verkligen vara nåt, det?

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Fruktig, ungdomlig smak med inslag av päron, honungsmelon och citrus. […] Fruktig, ungdomlig doft med inslag av päron, honungsmelon, örter och citrus.

Jorå, med lite god vilja kände jag doft och smak av päron, citrus och melon. Vinet var knastertorrt och välkylt. Det fungerade bra till det vi åt, även de rökta räkorna som kan vara svåra att matcha vin till. Vinet är friskt och ungt och somrigt lättdrucket. Det överraskade mig positivt och får mer en godkänt.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 9 juni och måndagen den 10 juni 2019: Trädgårdsvisit, sill och potatis, spänning på gång och det förb. rygghelvetet

 



Kära dagbok…

Söndagen bjöd på alla sorters väder. Rygghelvetet fortsätter att jävlas, men vi behövde göra ett par saker i Slottsträdgården igår. Söndagen mjukstartade jag emellertid på sedvanligt sätt, med läsning och kaffe på sängen. Därefter följde en varm dusch och Linnex på helvetet*. Det hjälper inte särskilt mycket längre. Jag har gjort övningar i sängen och jag ligger då och då på golvet med benen på en köksstol. Det lindrar – i typ fem minuter. I morse fick jag tips av en kollega om nån som eventuellt skulle kunna hjälpa mig med en behandling. Tyvärr finns ingen tid som funkar förrän onsdag nästa vecka. Det känns som om jag behöver hjälp nu, liksom. Ja, ja, vi får se.

Roligare att se fram emot är de tre böcker jag har på ingång för recension. Det är en historisk roman och två spänningsromaner, den ena av de två senare är på engelska men har svensk anknytning. En av böckerna ligger och väntar på mig vid ett utlämningsställe, så jag får försöka ta mig dit i morgon. Faktum är att det faktiskt går att ligga på golvet och läsa med benen upp på en stol. Lite svårare är det att jobba i den ställningen. Vi får se hur länge jag pallar.

För övrigt har jag fått ett falsk-sms om att jag behöver betala för att lösa ut ett paket. Jag har inte beställt nåt som jag behöver betala för att lösa ut. Vid närmare kontroll visade det sig att det var ett smishingförsök, med PostNord som avsändare. Får nån mer ett sms med rubriken UPPDATERING och text som på länken – gör ingenting! Eller polisanmäl, möjligen.


Men åter till gårdagen. 
Efter ett samtal med Slottsfrun blev inget bestämt om att ses, tyvärr. Vädret pendlade mellan sol och supermolnigt. Hur det nu än var for vi dit. Jag tog ingen tröja, vilket jag förstås ångrade eftersom jag inte kan röra på mig tillräckligt så att jag blir varm. Tur att det fanns en fleecetröja att låna i Slottet. Nä, jag gjorde ingen vidare nytta i Slottsträdgården, jag fotade mest. Vi såg en Nordafrikansk tistelfjäril, fast det visste vi inte förrän vi kom hem och såg vad @uppsalainneanska hade lagt ut på Instagram. Vi trodde att det var en nässelfjäril…

Anna monterade ett hjul på ena Slottsgaveln. På hjulet ska hennes luktärt klättra uppåt. Jag gladdes åt att ruccolan som jag sådde kommer, Anna åt dillen som började svagt men som nu förhoppningsvis växer till sig. Sen gjorde Anna sig illa på en pinne, så om jag amputerar ryggen får hon ta ena benet. Det blev ett förskräckligt sår.

Det mulnade på rejält och vi blev inte länge bland våra grönsaker och växter. På väg till bilen kom regnet. Nåja, en stunds utevistelse blev det i vart fall. Och här kommer många bilder:


Innan vi for hem åkte vi till Nya Tokerian för att handla. 
Förrådet av kattmat behövde fyllas på liksom förrådet av sill till mammorna, bland annat. Sen slank förstås nåt gott till eftermiddagskaffet med. Det är ju lite synd om oss som är justerade (Anna – ben, jag – rygg). Vi fikade på ballen** och Tisslingarna ville gärna vara med, helst på en dyna.


Stärkt av kaffe, kletigt pecanwienerbröd och engelska chokladfingrar 
gick jag en promenad med Helvetesmonstret***. Det blev inte perfekt suget, men bättre än det var innan när tussar av katthår flög omkring och landade i kaffemuggar och på smörgåsar samt smulor med mera krasmade under Tofflan. Jag fixade med bilder och skrev ett inlägg. Rätt torftigt, faktiskt, men det gör ont för mig att sitta, som bekant. Anna fixade maten och den intog vi sedan på ballen tillsammans med Östgöta sädes och snapsvisor. Jag tog en extra snaps mot ryggen. Det är läskigt, men alkohol lindrar värken till viss del… Sen la jag mig på det nysugna golvet i Djungelrummet en stund, med benen upp på en köksstol. Kvällen avslutades med sista delen av Vera på SvT 1. Men bar för den här gången, hoppas jag, som gillar Vera mycket och vill se mera.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag en minut före mobillarmet. Det blir ingen bra sömn om nätterna, för jag snurrar och vaknar och det gör ont när jag försöker hitta en bekväm sovställning. Jag var skittrött och magen var paj också. Lucifer höll mig sällskap på frukostbordet. Jag makade lite på honom, men det var försumbart som katten flyttade sig. Anna var sen, för nu får hon ju även försöka hinna med att tömma kattpottorna innan hon går. Jag slängde i alla fall skiten. Det var motigt att gå uppför med ryggsäcken, det gick lättare att gå nerför när jag skulle hem.

Frukostbord med katt

Frukostbord med katt.


Idag har jag stått och jobbat större delen av dagen.
Jag hade bara ett möte och det var stående. En fotografering gjorde jag också och även den skedde stående. Att skriva och jobba vid datorn går alldeles utmärkt – stående. Värre blir det med morgondagens sittmöten. Och lunchpicknicken får jag helt strunta i, jag kan inte sitta på nån jävla filt på marken.

I kväll skjutsar jag ut Anna med avslutningsmundering till Förorten. Medan den levereras sträcker jag på ryggen. Vid sagda avslutning i morgon närvarar jag inte av flera skäl, ett är förstås ryggen. Ledsamt och tråkigt, tycker jag, men jag fick ju i alla fall vara med under utprovningen och inköpet av kostymen och jag har fått se hur stilig vår tvåveckorssambo är i sin kostym.

∼ ♦ ∼

*helvetet = ryggen
**ballen = balkongen
***Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren; måste vara släkt med min rygg


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Fredag kväll den 7 juni och lördagen den 8 juni 2019: Fredagsfest, utflykt till Emmaus, trädgårdsjobb och helgens goda

 



Kära dagbok…

I fredags kväll hade jag och katterna en egen liten fest. Vi satt på ballen* och jag drack öl, läste och åt salta pinnar medan Lucifer försökte sno åt sig en liggplats med dyna. Låt oss säga att mina fötter vann… Anna kom hem förvånansvärt tidigt och trots det vi inmundigat i flytande form var vi i hyfsat skick. Förutom min ryggjävel. Men den talar vi tyst om.

∼ ♦ ∼

Lördagsmorgon och vaknade med värk både här och där. En Ipren blev det och sen sedvanlig start på ledig dag. Medan jag var hemma och försökte hålla Citrus borta från en kartong som hon ville ner i gick Anna till Korgtassen och hämtade Helgens goda-kassar. Lite bubbel följde också med hem samt jordgubbar och ett par öl till mig.


Vädret var underbart och det var upp mot 30 grader varmt 
när vi tuffade mot Läby och den årliga utflykten till Emmaus i Gryttby i svala Clark Kent**. I år blev utflykten finfin, förutom ryggen. En dubbelvikt kudde bakom den i sätet gjorde körningen uthärdlig. Nån större shopping gjorde ingen av oss. Jag köpte ingenting, Anna köpte bland annat en konsol till ballen att hänga en ampel på. Men fikat var supergott, med var sin nyttig ostmacka först och därefter cheesecake med dallrig hallongelé.

∼ ♦ ∼

Energipåfyllda och laddade styrde vi kosan hemåt igen. Eller till Slottet och Slottsträdgården, vill säga. Jag hade fått veta att min sixth cousin Bethany befann sig i Stockholm, men där befann vi oss ju inte alls. Nej, på oss väntade trädgårdsarbete. Eller oss och oss… Det blev Anna som fick plantera om mina tre tomatplantor i större krukor. Jag hjälpte bara till lite vid själva tillplattningen av jorden. Tre sorters tomater blir det: plommontomat, busktomat och gul tomat. Eller blir vet vi ju inte med säkerhet. Nåt som blir eller faktiskt redan är är rädisorna jag satte. Vi provsmakade var sin och de var härligt starka. Potatisen växer så det knakar och även annat är på gång i landen, till exempel vår rödlök.

Men var sin rädisa blev vi förstås inte mätta på. Och hemma väntade familjen Katt och Helgens goda. Efter vattning åkte vi hem till Main Street. Vi inledde med bubbel och jordgubbar och blev härligt bubbliga i benen. Ryggen gjorde allt annat än bubblade, men det sket jag i. Nästan. Därefter blev det i tur och ordning havskräftor, vanliga räkor och rökta räkor. Till detta bröd, Brie och limeaioli samt en flaska Palazzo Mio Grillo Sicilia 2018.  Sen mådde vi gott och jag bokade tre nätter på Hotell Nostalgi om lite drygt en månad. Jag vill klappa på gravstenen, hälsa på vänner och visa Motala för Anna. Semestern hägrar…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Nationaldagskvällen och fredagen den 7 juni 2019: Hurra för vårt potatisland och för dagens klädinköp

 



Kära dagbok…

Blommor i ett krus

Blommor på bordet.

Gårdagskvällen fortsatte i Slottsträdgården. Men jag glömde hälften så innan grillen var påtänd etc etc. Jaa, det är bara att konstatera att närminnet är kort. Först glömde jag nycklarna till Slottet och åkte hem efter dem. Därefter hade jag glömt ett tillbehör till maten så jag blev tvungen att åka och handla också. Under tiden förlorade jag vår braiga parkeringsplats utanför Slottsträdgården. Clark Kent* fick stå på gatan bland brännässlor och krafs.

Men sen… Sen blev det en riktigt trevlig och skön kväll. Vi åt gott grillat som sambon fixade. Fast mina brännare såg inte ut som kalkonkorv utan som bajskorv. Tre olika sorters tomatplantor fick sin plats vid Slottsväggen. Jag ska plantera dem i bättre krukor i helgen om ryggen tillåter. Roligast av allt var vår potatis vars blast har skjutit enormt i höjden. Jag hör min mammas röst när hon sjunger snapsvisan – på okänd melodi…

”Hurra för Götaland, hurra för Svealand, hurra för vårt potatisland som ger oss bränneviiin…

Nu ska ingen tro att min mamma skrålade och var full. Mamma drack ingen alkohol eftersom hon var tvungen att äta starka mediciner. Men på fester hon deltog i drack alla andra. Det hände att det sjöngs snapsvisor och mamma snappade, inte snapsade, upp. Igår hade jag så gärna ringt min mamma och berättat om vår potatis. Fast det går ju inte att ringa mamma nånsin igen. När jag tog GT**:n hemma lite senare på kvällen tänkte jag extra mycket på min mamma och henns skönsång. Kvällen i övrigt avslutades med andra delen av Wisting på TV3. Nu återstår åtta avsnitt och jag tror lika många presumtiva seriemördare…

∼ ♦ ∼

Boken Sidonie o Nathalie o kaffe på sängen

Start på min andra lediga dag den här veckan.

Idag bytte vår tvåveckorssambo boende och vi hade bestämt att göra en utflykt till Klädaffären på Landet. Men först hade vi bespetsat oss på en riktigt skön sovmorgon. Ha. Anna vaknade skittidigt och jag vaknade klockan åtta. Nåja, det blev ändå en bra start på dagen med läsning och kaffe på sängen före dusch och frukost – trots att även den här boken jag läser nu är ”tung”.

Jag böjde mig ner för att torka bort lite intorkad kattmat på köksgolvet och HEPP! så högg ryggen till igen. Den som jag inte ens kände av igår är nu ännu ondare än den har varit den här vändan. Att gå är OK, men bilkörning är döden. Jag kan knappt komma ur sätet. När jag kom hem nu i kväll låg jag på golvet med benen upp på en köksstol. Det gav en kvarts lindring efteråt. Massor av Linnex tycks inte hjälpa heller, så jag vet inte hur det här ska sluta.

På Thuns var vi inte ensamma. Köerna till provhytterna var långa. Jag var inne tre gånger… Det fanns mycket snyggt, men jag har svårt med storlekar. Antingen är kläderna jag väljer att ta med mig att prova för små eller helt enorma. Allt vi såg var förresten inte snyggt…


Efter avslutad shopping är det tradition
att åka till Olandsbaren i Alunda och äta. Menyn har varit densamma genom alla år. Idag åt vi kyckling båda två, jag med pommes. Det var alldeles för mycket mat, men väldigt gott. Grönsakerna till maten var rikliga och fräscha. Notan slutade på 370 kronor och det betalade jag med nöje.

∼ ♦ ∼

När vi kom hem var det nästan som förr i tiden – vi skulle inte tillbringa kvällen tillsammans. Sambon träffar sina jobbarkompisar och jag är hemma med katterna och en värkande rygg. Jag ska strax inta 1000 milliliter alkohol för det tycks vara det enda som hjälper mot ryggontet.

Ja just det… jag shoppade lite… Den notan var lite högre än restaurangnotan. Faktum är att jag la mer pengar än Anna på kläder idag. I slutet på mitt kvitto står 3 121 kronor… Men… jag köpte skor, jeans, en skjorta, massor av underkläder, två par strumpor, lite hygienprylar, servetter, bajspåsar till katterna och godis. Jag är så glad, för nu har jag två par nya skor som jag tror ska funka med mina onda fötter över sommaren. Ett par nya jeans var också synnerligen behövligt eftersom tre par på kort tid har gått sönder. Skjortan ska jag nog ha på midsommar, en högtid som ska firas i Slottet och Slottsträdgården.


Och nu ska jag försöka sjunka ner i bästefåtöljen och sprätta en bira. 
Diskmaskinen diskar och dammråttorna har fest i vårt hem, men jag tänker inte dammsuga. I morgon är det dags för nästa utflykt på landet. Bäst att ladda.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
**GT = Gin och tonic


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 5 juni och Nationaldagen 2019: Äventyr… nej ärenden

 



Kära dagbok…

Hemkommen igår efter jobbet igår fanns det egentligen inget hellre jag ville ha än en kall öl. Men jag hade lovat att köra bil lite senare på kvällen, så ölen fick vänta. I stället busade jag med Citrus som tyckte att det var väldigt stökigt i hallen. Hon ville gärna riva på ”allt” och helst hoppa ner i påsar och lådor som min sambo hade lämnat där. Det som till sist tog bort hennes uppmärksamhet från detta var, icke helt oväntat, kvällsmat. Min egen kvällsmat bestod av choklad och lite senare, GT och salta chips. Den kalla ölen blev dessert.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan läser

Tro inte att jag tillbringar min lediga dag så här.

Nationaldag och ledig dag för mig. Sambon jobbar. Enligt sociala medier har hon snott ihop en jordgubbstårta. Här blir det annan fest i afton. En skulle kunna tro att jag tillbringar all min lediga tid enbart med böcker. Fel. OK, jag började dan med att läsa och dricka kaffe på sängen. Jag hade 60 sidor kvar på en tung bok som jag förstås läste ut. Nu har jag bytt läsning från Sara till Sidonie och Nathalie. Den nya boken kan också vara lite tung, misstänker jag. Hur som helst, tungt eller inte… Idag hade jag saker att göra. Och termometern visade 27 grader utomhus vid åttatiden. I skuggan… Lucifer låg på köksbordet och var busig, men söt. Jag slängde i mig lite yoghurt innan jag for ut på äventyr ärenden. Idag sket jag totalt i att dammsuga och ta reda på tvätt, men kattpottorna tömde jag utan att ryggen protesterade.


Dagens äventyr ärenden 
var att åka och köpa plantor och jord, leta efter en golvfläkt innan de tar slut samt köpa mat och tillbehör. Jag satte inte sprätt på hela presentkortet jag fick i födelsedagspresent av Annas snälla mamma och hennes L, men nästan. Det blev tre olika sorters tomatplantor till Slottsträdgården, en lila hänglobelia till ballen* hemma och blomjord. Med lite god vilja och genom att följa pilarna kan en se att växten har lila blommor. Nu återstår 38 kronor. Vad ska jag göra för alla dem?

En golvfläkt fick jag tag i på tredje stället jag var på. De var slut på de två första, så jag vågade inte chansa utan slog till på en pelarfläkt. Den har inte fjärrka** såsom sambon önskade, men timer och får duga tills vi hittar nåt eventuellt bättre. Sen lärde jag mig att pelarfläkt heter viftetårn på norska. Det lät betydligt roligare än det svenska ordet.

∼ ♦ ∼

Nu är det snart dags för avfärd. Jag tar med mig mr Förkyld och plockar upp hans mamma på vägen till kvällens äventyr som omfattar utomhusvistelse och mat. Och nej. Det är inte bara vi människor som ska äta gott. Även katterna får nåt smarrigare att mumsa på idag på nationaldagen.

Sheba kalv

Familjen Katt får var sin burk Sheba kalv dagen till ära.

 

To be continued… 

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**fjärrka = fjärrkontroll


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, Sociala medier, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Till Sara, sedan bränns allt!

Ett inlägg om en bok.


 

Håkan Östlundhs bok Till Sara,sedan bränns allt!Tänk att det snart har gått en månad sen vännen FEM var och hälsade på! Lika länge sen var det jag senast köpte böcker på second hand för deras utsidors och titlars skull. För ett tag sen läste jag ut den ena boken, en ungdomsroman i fantasygenren. Nu har jag läst ut vuxenromanen med den spännande titeln Till Sara, sedan bränns allt!. Båda köpte jag hos Myrorna i Boländerna. Författare till boken för vuxna är Håkan Östlundh och jag har tidigare läst hans sju deckare från Gotland med stor behållning. Ytterligare en roman av honom har jag läst och gillade väl hyfsat. Den här boken om Sara förstod jag så snart jag såg den skulle få ett nytt hem på Main Street, men också att den skulle bli jobbig att läsa.

Sara Kvist har begravt sin mamma hemma i Sverige. Med sig hem till Los Angeles efter begravningen har hon ett paket som det står ”Till Sara, sedan bränns allt!” på.  I paketet finns mammans anteckningsböcker. Genom dem får läsaren – och Sara! – veta  hur det kommer sig att Sara inte har träffat sin mamma på 25 år. Det handlar om 1970-talet och skilsmässor, om att må dåligt psykiskt och om uppbrott. Som Sara ser det är det julafton 1973 som allt går sönder. Trots separationen har Saras föräldrar bestämt sig för att fira jul ihop – för barnens skull. Sen händer nåt och Saras mamma försöker begå självmord. Sara och hennes bror Erik skickas bort till släktingar, för pappa har jobb och nya flickvännen, horan Monika (Saras mammas ord), att tänka på. Det måste vara svårt det där, när en förälder säger sånt om den andra förälderns nya partner. Nånting gör att Sara berättar, men hon spottar inte som mamman har sagt åt henne att göra. Trots sin ringa ålder kan Sara tänka en liten aning själv. Hur Erik påverkas är mer oklart – fram till bokens slut.

1970-tal och 1990-tal varvas. Ibland är det lite svårt att ha koll på var i tiden berättelsen är. Men ganska snart klarnar det. Fram växer en historia där, som jag ser det, den kvinnliga huvudpersonen har värjt sig mot sanningen för att den har varit för svår genom att ta bort mamman ur sitt liv. Kanske är det skälet till att hennes eget äktenskap havererar efter sju år. Sara verkar velig, har svårt att bestämma sig för om hon ska berätta sanningen för maken Johan. När hennes otrohet uppdagas berättar hon delvis sanningen, konflikträdd som hon är. Men Sara har tur i livet, trots allt, för hon tycks alltid ha nånstans att ta vägen – även om hon själv inte ser det så.

Jag tycker att Sara är otroligt väl skildrad och förvånas rätt mycket över detta eftersom författaren ju är man. Men jag får en tydlig bild av Sara och hennes ”flykt” undan sanningen, ett sätt att överleva. Intressant är också kopplingen till Socialdemokratin och ”Folkhemmet”, nåt som ju sannerligen har sina sprickor. Övriga personer känns mer som glimtar. Fadern är mer ingående beskriven än modern, anteckningsböckerna till trots. Ändå får jag inget riktigt grepp om dem. Och det tror jag är medvetet gjort av författaren.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag är helt tagen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 4 juni och onsdagen den 5 juni 2019: När en dörr stängs…

 



Kära dagbok…

Grind in till Barockträdgården

En dörr öppnades – och slängdes igen i nyllet på mig.

Det sägs att… Eller optimisten säger att när en dörr stängs öppnas en annan. Jag vet inte det, jag. Igår kändes det som om en stängd dörr öppnades lite – för att sen slängas igen i nyllet på mig. Jo, även en sån som jag behöver ”det sociala”, men när jag känner att jag tränger mig på blir det jobbigt och fel. Nån öppnade en dörr och sa ”Kom!”. När jag steg fram visade det sig bara vara tomma ord. Så dum jag kände mig och så himla… oönskad. Pinsamt. Sen blev jag ledsen och med blodsockret nere vid fotknölarna var Stenfågeln plötsligt inte längre helt av sten. Kött och blod och tårar och känslor av den där förbannade värdelösheten… det var jag. Och en sån kan man ju bara inte tycka om.

 

Jag borde se till att röra på mig mer och få mer ljus och luft, men idag var kroppen värkig och tung. Värkig från topp till tå. I början på veckan var stegen till jobbet lätta. Onsdagens var motsatsen. Det kändes som om jag försökte gå i djup och tjock lervälling och promenaden till jobbet tog tio minuter längre tid än i måndags. Det blev en liten bonuspromenad igår på eftermiddagen på väg till ett möte, denna gång genom Barockträdgården. Där ska jag promenera oftare, tänker jag, och så blir det aldrig av.

Barockträdgården och Linneanum

Här vill jag promenera oftare.


Ytterligare en nypa frisk luft fick jag i alla fall igår kväll.
Nej, inte så mycket när jag skjutsade ut balkillen till festligheterna i Förorten, utan senare, när hans mamma och jag gick och mötte honom från tåget han tog hem. Den kloke killen stannade inte för att partaja vidare och därmed är kostymen i skick att användas även nästa vecka på själva avslutningsdagen.

∼ ♦ ∼

För min del har det inte hänt så mycket de senaste dagarna. När jag återvände från Förorten igår kväll gick sambon och jag och handlade. Jag köpte var sin TipTop-glass åt oss och smockade i mig min i rekordfart, hungrig som jag var. När vi kom hem åt jag kycklingsandwichar som jag också hade köpt på Korgtassen och drack Annas kaffe. Det hade varit mysigt att ta en drink på stan, men klockan hade sprungit iväg. Dessutom kände jag lite beredskap ifall jag behövde åka ut till Förorten igen.

Lucifer närbild

Sällskapssjuk kisse.

I morse var bara jag och familjen Katt uppe, övriga hade sovmorgon. Inte hörde jag varken jam eller krafs på sovrumsdörren i morse, men när jag klev upp stod alla tre utanför. Lucifer följde som vanligt med in i badrummet först. Jag gav katterna mat och lyckades både tömma kattpottorna och fylla på sand. Sen kom jag ihåg att slänga kattskiten också… Lucifer var sällskapssjuk och låg på köksbordet så nära mig och min bok som han vågade. Och boken, ja… Den!…

 

Boken Till Sara sedan bränns allt

Den här boken…

Boken… Den påverkar mig mer än jag trodde. Jag borde inte läsa den här sortens böcker, där det litterära resandet går till såväl Småland som USA, visserligen, men främst är resor in i människor som mår dåligt. Samtidigt vill väl jag, precis som alla andra bokmalar, läsa böcker som inte lämnar mig oberörd. Jag behöver läsa viktiga böcker, inte enbart deckare som jag läser med nöje och njutning. Och nej. Det är inte så att jag gillar våld och mord, det handlar om hjärngympa, att jag vill lista ut mördare och motiv etc samt förstå den mänskliga naturen. Den grymmaste av mänskliga naturer.

Just den här boken innehåller emellertid också en del grymma människor. Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag känner mig avundsjuk på Sara som ändå har föräldrar och en bror (i Sverige) och till och med en kompis i LA. Hon har liksom alltid nånstans att ta vägen i livet, trots att hon inte ser det riktigt så.

∼ ♦ ∼

Träd i grönt och gult

Helande?

På jobbet var det lugnt och tyst idag. Många kanske redan har börjat sin ledighet med studentfirande. Idag springer nämligen en del studenter ut. På gång- och cykelbanan på väg till jobbet fanns kravallstaket (!) uppsatta redan i morse. I år har jag ingen student att fira heller. Sist jag gjorde det var 2017 och då var det Lucilles äldsta dotter. (Lucille har jag inte hört nåt ifrån sen i höstas trots att jag har skickat flera sms. Jag kanske ska prova att ringa rentav. Det kan ju faktiskt ha hänt nåt mindre bra i värsta fall.)

Några storverk har jag inte utfört på arbetstid. Jag har jagat underlag och skrivit, petat i smärre intranätgrejor. Dagen har gått förbi, det har varit varmt ute – inte på kontoret, där var det skitkallt som vanligt. Ryggen värkte rätt bra, men det gjorde även fötterna, så att stå och jobba var inget alternativ. Dessutom gör det ont i högerfoten även när jag kör bil, vilket inte är så bra inför helgens utflykter. Att titta på träd… kan det vara helande?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 4 juni 2019: Livskvalitet!

 



Kära dagbok…

Vatten och bröd och bok

Vatten och bröd och lite litterär spis i form av en roman kanske vore ett sätt att gå ner i vikt.

Ja kära nån så fet jag har blivit! Det blir inte roligt att åka till Klädaffären på Landet på fredag och se sig själv i spegeln i provhytten. Men det måste göras. Jag är i skriande behov av… kläder. Till sommaren vill en gärna gå lättklädd. Det vete tusan om jag vill utsätta nån annan för min enorma lekamen. Samtidigt… Varför ska jag banta när jag tycker om att äta och dricka gott? Ja, kanske för att rygg, fötter, muskler och leder skulle må bättre. Möjligen ett skäl. Jag får väl ställa mig på en diet av vatten och bröd fram till semestern. Hur som helst, ryggen är bättre idag. Det jag måste tänka på är emellertid att inte sitta för mycket. Igår stod jag hela förmiddagen och jobbade och det blev ryggen tacksam för. Men fötterna och hälsporrarna var inte glada. Pest eller kolera, alltså. En viktnedgång skulle nog inte skada… Jag måste helt klart bestämma vad livskvalitet är för mig.

Att läsa böcker är definitivt livskvalitet enligt min mening! Igår skickade jag iväg ett mejl till ett förlag om en bok jag gärna vill recensera. Idag kom svar att boken skickas. Det ska bli extra spännande att läsa och recensera boken, för jag tror minsann att den är skriven av en person jag har pluggat ihop med. To be continued…

Men jag läser också just nu en bok som har gripit tag i hjärtat. Jag förstod att den skulle göra det, för författaren är en god skribent och temat… tungt. Ibland blir jag rädd att jag dras in för mycket i fiktiva världar så att jag glömmer världen utanför, det vill säga verkligheten. Fast… ibland är det ju faktiskt det jag vill.

∼ ♦ ∼

Mini med tassen på min arm

Mini lägger en uppfodrande tass på min arm.

Igår kväll var det åter igen ett (1) intressant TV-program. Vi, det vill säga sambon, Mini, Citrus och jag tittade på en dokumentär på TV4 om Tjock-Steffe. En komplex person som inte drar sig för att handha vapen och droger samtidigt som han är en familjefar träder fram. Oavsett vad en tycker om honom och detta slog det mig att det inte kan vara särskilt kul att kallas Tjock-Steffe. Inte skulle jag vilja vara Tjock-Tofflan… Oavsett detta, tre delar ingår i serien och vi såg den första igår.

Fast Mini såg mest på mig, förstås. Så snart jag sätter mig i bästefåtöljen kommer hon galopperande, hoppar upp på armstödet och backar ner mot mig. Sen ska jag helst klia frun under hakan eller så. Ibland blir hon lite bitsk och då kliar jag inte, för sylvassa tänder har hon. Men igår kom ett par åskknallar och det gillade hon inte. Hon försvann som en avlöning. Först gömde hon sig inne i badrummet i hörnet intill tvättkorgen, sen under ekbyffén. Den stackarn var livrädd.

På tal om katterna så är umgänge med dem också livskvalitet för mig. Tänk att bara för fyra år sen var jag rädd för katter. Nu älskar jag katter – i vart fall våra egna. De är för övrigt såna härliga och olika personligheter. Att älska dem är därför inte svårt, trots att de hårar och gör djupa spår med klorna i våra golv…

∼ ♦ ∼

Ja, det blev ju lite åska igår kväll. Idag visade appen en sol, men dan började tveksamt med mulet och blåst. Det blev emellertid både soligare och varmare. Jag jobbade med mitt nyhetsbrev på förmiddagen samt var på två möten. På eftermiddagen hade vi enhetsmöte i Humanistiska teatern, en spännande byggnad i Engelska parken.


Därefter var det enhetsfest,
men av olika skäl hade jag tackat nej till att delta. Ett av dem var att jag ville skynda mig hem ifall mina kunskaper i strykning behövdes samt agera chaufför. I kväll är nämligen tonåringen på… bal… Ja det kallas för bal, men om jag har förstått saken rätt förekommer ingen dans utan det är en trerättersmiddag som serveras till avgångsklasserna. Oavsett vad, han är så stilig i sin kostym!

Elias i kostym 4 juni 2019

Stiligast!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Söndag kväll den 2 juni och måndagen den 3 juni 2019: Rygg och otrygg, men bra snygg – i håret

 



Kära dagbok…

Plötsligt var det arbetsdag idag. Tänk så snabbt en finner sig tillrätta med att vara ledig… Hade det inte varit för ryggeländet skulle de gångna lediga dagarna kunna räknas till några av de bättre för min del. Jag har läst mycket och jag har ätit och druckit mycket och gott. Se till exempel den goda söndagsmiddagen som arbeterskan stod för (jag fixade bara lite smått som att duka och hälla upp vinet och nästan inget vid spisen – jag hällde på en klump dill samt salt!). Ugnen värmde visserligen såväl lax som sparris, spisen kokade potatisen, men det var sambon, som efter en lång arbetsdag, även skötte matlagningen.


Tyvärr har jag inte varit utomhus mycket.
Och värken har gjort mig trött. Men, som sagt, det har funnits flera glädjeämnen och tillvaron för min del har varit ganska lugn. Bara vid ett tillfälle fick jag våldsam hjärtklappning. Hjärtat slog emellertid ganska snart av på takten och började slå normalt igen. Nån ångest följde inte på det utan jag har fått må bra. OK, det sitter taggar i hjärtat som jag påminns om då och då. Nu har jag emellertid bestämt mig för att förlika mig med att de sitter där – jag är nämligen inte den som kan dra ut dem. Det finns kanske en och annan som skulle kunna rycka ut saker och ting, men jag har slutat förvänta mig det. Då är det bättre att göra som ”alla andra”, veta att det som gör ont finns där, men inte låtsas om. Nobody knows vad jag menar här mer än jag själv, så ingen behöver ge sig på nån egen tolkning. Nuff said!

Nobody Dumlekola

Nobody knows vad jag menar här mer än jag själv.

∼ ♦ ∼

Halvsovande Citrus på fällen

Det är skönt att vara ledig….

Sanningen att säga blev jag lite chockad av att det var arbetsdag idag. Inte trodde jag att det kunde vara så skönt att vara ledig. Jag hade till exempel förträngt att jag hade mitt första möte med nya Högsta Tjifen på förmiddagen. Men det gick bra, även om jag deltog ståendes. Utöver det har jag skrivit en dagordning samt jobbat med mitt nyhetsbrev som inte kommer ut nu på fredag utan nästa fredag. Ja, för snart infaller ju nästa ledighet. Av mina fyra lediga dagar då är sambon ledig tre, vilket är bättre än den gångna veckan när hon bara var ledig en.

På torsdag när Anna jobbar ska jag försöka ta mig ner till Slottet och Slottsträdgården om ryggen är bättre. På fredag byter vår tvåveckorssambo boende och då gör vi en utflykt till en klädaffär på landet, om mitt förslag följs. Fredag kväll har Anna annat för sig än att hänga med mig, så jag funderar på att kanske gå och ta en drink nånstans. Eller bara vara hemma. På lördag gör vi eventuellt en utflykt till landet igen, fast åt ett annat håll och för att titta på second hand-grejor. Sen blir det med all säkerhet även Slottsbesök lördag och/eller söndag också.

Men före ledigheten ska jag jobba. Den här måndagen passerade ganska snabbt. Efter jobbet hade jag klipptid. Det blev lite halvpanik i morse hemma när jag upptäckte att jag inte hade kontanter – min frisör tar nämligen inte kort. (Jodå, han arbetar vitt och slår in i kassaapparat och jag får kvitto, tro inget annat!) Anna brukar lämna sin plånbok hemma, så även idag, och jag messade och bad om ett kontantlån. Det gick bra. När jag sen kom till jobbet Swishade jag pengarna till Anna. Tänk, vad gjorde en tidigare utan mobil och Swish?! Ja… för det första hade en sån som jag nog alltid kontanter. Det har jag inte längre. Ett skäl till det är förstås säkerhet. Även om jag hade tagit en annan väg till jobbet för att passera en uttagsautomat vill jag inte ta ut pengar en tidig morgon i stan när där inte finns några väktare. Så otrygg känner jag mig i Uppsala! Men nu kunde jag i alla fall bli snygg i håret tack vare Anna – och Igor, min frisör, förstås. Och nä. Det kanske ser ut som om det inte är klippt och rakat särskilt mycket. Det är fel. Det är det. Och alla de små klippta håren sitter nu i min näsa, mina öron och mina ögon. PÖSS!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rött vin: Siquilia Nero d’Avola 2018

Ett inlägg om ett rödvin.


Siquilia nero d'avola

Spännande, kraftfull och prisvärd sicilienare.

Sambon köpte några intressanta viner häromsistens. Viner, som inte var jättedyra, men som vi båda var antingen nyfikna på eller kände till var bra. På lördagskvällen öppnade vi en flaska Siquilia 2018.

Vinet är, surprise, surprise, från Sicilien och gjort på druvan nero d’avola. Druvan är vanligast på just Sicilien. Alkoholhalten i vinet ligger på 14 procent och priset är 89 kronor.

Något mer går inte att utläsa från Systembolagets webbplats eftersom det sägs att vinet inte lagerförs där.

 

 

 


Så här skriver Vinklubben om vinet:

”[…] ett smakrikt vin för dig som vill ha karaktär, djup och kraft […] Denna årgång rankas på Sicilien som den bästa på mycket länge. Vinet har en härlig fruktighet med toner av körsbär och björnbär som tillsammans med kryddiga toner ger ett exceptionellt uttrycksfullt vin med hög ambition och stil.

Vinklubben rekommenderar att vinet serveras till italienska rätter som pizza och pasta eller till lamm, tomater – eller bara som det är. Vi drack det till tre sorters ost: Brie, cheddar och Danablu.

Vi tyckte båda att det var lite svårt att definiera doft och smak, men jag noterade röda bär och samtidigt en viss kryddighet. Detta är verkligen ett spännande och kraftfullt vin som jag gärna dricker igen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar