Första advent 2018: Rent hus, drama queens och tända ljus

 



Kära dagbok…

Asså idag skulle jag bara… dammsuga lite snabbt och torka av några golv. Så blev det inte riktigt. Det blev lite mer. Men det behövdes. Nä, några fönster har jag inte putsat, jag har bara städat och skurat det vanliga. Det behövs liksom jämt med tre katter drama queeens i hemmet.

Skit i hörnet

Det är inte bara lite skit i hörnen här. Med tre katter behöver en städa rätt ofta…


Drama queens var det… 
Ja Trio med Katt satte igång sin falsettsång strax efter klockan sex i morse. Jag fick masa mig upp och utfodra dem. Idag fick de abborre. Men inte verkar det som om all fisk jag har gett dem de här dagarna gör nåt för intellektet. (Det sägs att en blir smart av fisk.) Nä, katter tycks vara vanedjur och mat ska serveras vid samma tidpunkter varje dag. Och även när maten har serverats och ätits ska en försöka sno åt sig när människorna äter sina måltider. Annars tar en till tassar och klor – eller rentav sjunger lite till och lägger sig ner. Undras om de sjunger ”Ich sterbe”..?


Jag försökte ligga kvar i sängen, 
men det var lite svårt. Lokalblaskan var tunnare än tunnast och snabbt avklarad. Boken jag läser är lite tyngre. Ryggeländet är bättre, för att ersättas av ont i ett knä. I morse värkte det så jag höll på att bli galen. Linnex hjälpte inte heller, så det blev till att gå upp och städa lite. Belöningen blev frukost och då tände jag det första adventsljuset i år i Annas röda stake.

∼ ♦ ∼

 Första adventsfika

Första adventsfika i hästastakens sken.

Jag har inte grejat med så mycket här hemma under helgen, men jag har planterat ett stackars elefantöra, tror jag växten heter. Den har stått sen före flytten i ett glas med vatten och hade fått riktigt tjocka rötter. Det andra jag har fixat är ett duschmunstycke till kökskranen. Just som jag stegade ut för att gå och inhandla munstycket ringde Annas snälla mamma. Jag hann inte svara eftersom jag dels hade handskar, dels bar en påse kattskit i ena handen, så jag ringde upp när jag kom hem. Det var roligt att höra att de mår så mycket bättre. Den kommande veckan har de flera läkarbesök också. Men de rullar på – med en uterollator och en inomhusdito. De delar på båda. Vidare hade jag lite sms-kontakt med Anna. Lucifer saknar Den Snälla Mamman (= Anna) och går och letar efter henne ibland. Den Elaka Styvmamman (= jag) lät honom inte smaka adventsfikat, till exempel. Hon var väl sur för att hon inte ens vann 30 spänn på Trisslotten. Men hon njöt i skenet av sin hästastake, en trästake som vännen Mia gav henne för 100 år sen.

∼ ♦ ∼

Jag läste lite i eftermiddags, men hade ingen riktig läsro. Det är en del som behöver fixas här hemma och jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller var jag ska börja. Vissa saker går inte att göra än, andra saker vill Anna göra. Så jag har mest grubblat på bilen och det tjuriga batteriet. Fasen, bilar ska bara funka, tycker jag.

Vid 17-tiden stegade jag iväg för att möta Biografmaskinisten och äta pizza hos Alex. Vi åt tvårätters italiensk söndagsmiddag – pizza och dessert – men bara pizzan fotades. Det var en riktigt trevlig middag och fint sällskap. Fast… först fick jag pizza med gris på och det gick ju inte.

Pizza med J

Italiensk söndagsmiddag hos Alex med Biografmaskinisten.

∼ ♦ ∼

Nu återstår ett Onda aningar på TV och därefter en stunds läsning innan det är god natt. I morgon väntar en ny arbetsvecka – och Anna kommer hem HURRA!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den sista dagen i november och den första lördagen i december 2018: Gräsänkodagar

 



Kära dagbok…

Liggande matkö Lucifer och Citrus

De utsvultna katterna, som visst aldrig får mat, låg i kö.

Ingen incident bland kattpottorna igår när jag kom hem. Jag kunde städa klart i normalt smutsiga våtutrymmen. Men först blev det en tur till Kvarnen för att fylla på vinskåpet, ölförrådet och matfataburen. Jag köpte strömming till katterna och det gillade de!  Matkön var tidig och de köande var så utsvultna att de låg i kö. Vilken syn!

Jag var rätt trött på fredagen och flexade ut lite tidigare. Anna och jag hade sms-kontakt under dan. Gissa var jag lite hellre hade velat vara…

Så blev det äntligen dags för bästefåtöljen och en Staropramon. Öl smakar alltid gott – även den sista dan i november. Nu blev det inte jättekallt igår. Temperaturen höll sig på plussidan, som max tre grader.

Puss till Anna

Anna fick en puss.

Just som jag hade sprättat en öl och serverat mig en skål cheddarostbågar med sourcream and onion-smak ringde Anna. Vi pratade en lång stund med högtalaren på. Lucifer blev lite till sig. Eller också berodde det ”till sig:iga” på ostbågarna. Jag fick täcka över skålen med TV-tidningen. Men sen fick han några bitar när jag hade slutat prata med Anna. Bågarna var riktigt goda! Anna trodde att jag hade fallit tillbaka i gamla fredagsmiddagsvanor (ostbågar och öl), men jag hade minsann köpt goda ostar till kvällsmat. Jag öppnade en av de nyinköpta vinflaskorna, en Copertino Riserva från 2009. Det här vinet är både väldigt billigt och väldigt gott! Medan jag åt passade jag på att titta på veckans avsnitt av Brottsjournalen och Sthlm rekviem. (Kom förresten på ett sätt att spola förbi reklampauserna på DVD-hårddisken även från bästefåtöljen!) Jag noterade att Citrus verkar helt förtjust i Leffe – hon stirrade stint på TV:n så länge han var i bild. När Jenny Strömstedt syntes i rutan tittade Citrus bort.

∼ ♦ ∼

Vita bergens barn och kaffe på sängen

Lördagsstart.

På lördagsmorgonen startade sångkören sin jamsession tidigt. Jag försökte ignorera sången i det längsta, men vid sjutiden gick jag upp och utfordade skaran. De fick strömming i morse också, kompletterat med lite kanin till dessert eftersom det inte var så mycket fisk kvar. En mugg kaffe tog jag med mig in i sovrummet och drack medan jag läste en stund. Vita bergens barn fick slita och släpa, minsann. Jag, som är barn av en annan tid och plats, kunde läsa om deras elände medan jag låg i en varm och skön säng. Det blev lite av en krock… Fler borde läsa de här böckerna och få sig en tankeställare.

 

Regnigt på återvinningen

Ingen snö som utlovats, men regn.

Utanför regnade det. Ja ja, i vart fall inte snö. Jag tvättade av mig, klädde mig och borstade tanden samt släpade ner lite hushållssopor och två plastsäckar med kläder i källaren. Säckarna bar jag ut i bilen i garaget och for till återvinningen i Boländerna med. Där börjar jag hitta nu, men jag tycker att det är svårt att se var en får stanna med bilen. En har liksom inte lust att bära tunga saker hur långt som helst – allra minst i regn. Och som ett brev på posten fick jag ont i ryggen.

För att trösta mig köpte jag inte bara kattmat på Willys utan även lite gott till mitt adventsfika i morgon: saffransbröd, pepparkakor, ädelost och skumtomtar. Som pricken över i:et unnade jag mig två Triss-lotter. Förhoppningsvis är det vinstlotter, för när jag kom ut till bilen och skulle köra hem ville den nästan inte starta, det nya batteriet till trots. Uppenbarligen kör jag bil för korta sträckor, så jag tog en repa med Clark Kent* fast jag mest ville hem och äta frukost. Vi får hoppas att det räcker till att ladda upp batteriet, för det blir nog ingen vinst på lotterna. Och blir det nån vinst räcker den säkert inte till en ny bil.

∼ ♦ ∼

Jag har roat mig med att kika på nyutsläppta viner. Systembolaget har släppt 28 nya viner idag. Bland dessa noterade jag några intressanta italienare, bland andra Ugo Lequio Barbaresco Gallina 2015Campo dei Lecci Bolgheri 2014Grimaldi Dolcetto d’Alba 2017 och Sanpansè Barbera d’Asti 2016. De tre första är ganska fylliga, det sista lite lättare. Priserna är 299, 399, 99 och 119 kronor. Men i idag köpte jag inte mer vin. Det kan emellertid vara bra som julklappstips ifall nån som läser här inte vet vad de ska ge nära och kära, vänner och bekanta. Ett gott, rött och italienskt vin är aldrig fel att ge bort.

Ripresa 2011 och Copertino 2009

De här, Ripresa 2011 och Copertino Riserva 2009, köpte jag igår.

∼ ♦ ∼

Ryggen blev bara ondare och ondare, så jag beslöt mig för att gå upp till stan – jag behövde dessutom titta på en julklapp. Familjen Katt fick stanna hemma, nåt jag tror att de föredrog. De var rätt slöa alla tre, men tittade i alla fall på mig när jag fotade dem innan jag gick.


Men den två timmar långa promenaden på stan 
gjorde varken nytta för ryggen eller julklappssäcken. Affärerna var fulla av gräsligheter som jag inte ville köpa. Möjligen skulle emellertid en tröja med en juldrake på passa mig, Den Elaka a k a Mårran. Äh, jag gick hem, värmde upp kaffe och tog en för-adventsfika. Syns det vad jag har spritsat i ädelost på pepparkakorna?

∼ ♦ ∼

Jag tog en varm dusch, tvättade håret och smorde in ryggen med Linnex. Läste en stund innan vännen FEM ringde. Vi pratade väl i 100 år, ungefär. Det blir så när det är länge sen sist. Sen slog klockan Gin o’clock och såna klockslag ska helgas. Det blev sista skvätten ur gamla ginflaskan. I grönsakslådan hittade jag en ätlig lime. Katterna busade en del medan jag läste. Citrus galenskap från igår sitter visst fortfarande i. Jag fotade andra sidan av Bokrummet och passade på att sitta en stund vid datorn eftersom skrivbordsstolen inte var upptagen av nån katt.

Nu har familjen Katt och jag ätit fågel, dock inte av samma art. Katterna fick anka, jag fick (dvs köpte mig själv) kolgrillad kyckling och potatisgratäng. Eftersom gin-klockan hade ringt strax före middagen var jag halvmätt. Men lite kyckling, gratäng, grönsaker, tzatziki och Copertino slank ner. Samtidigt pågick ett Norén-drama intill…

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag läsa en stund och lite senare blir det TV-film. Jag har inte bestämt mig för om det blir En Familj – August: Osage County eller Livet efter dig. Det lutar åt att det blir En familj… eftersom jag har läst Livet efter dig. Och boken är ju alltid bättre än filmen, eller hur..?

I morgon hoppas jag att ryggen tillåter dammsugning och lite annat pyssel här hemma. På kvällen ska jag träffa Biografmaskinisten och äta pizza. Och sen… sen är det lite TV och läggdags och…HEPP! arbetsvecka igen.

∼ ♦ ∼

Och PS! Ett annat julklappstips är GW:s Brott (vänpris just nu på Akademibokhandeln). Men då gäller det att du har nån att spela med.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Mat, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2018: Jag minns i december de ljuva böckerna i november

Ett inlägg om de böcker jag läste i november 2018.



November 2018 har kommit och gått.
 Vi har inträtt i julmånaden december. Men innan vi börjar prata om hårda klappar av litterärt slag blickar jag bakåt till förra månaden för att redovisa de böcker jag läste då. Däribland finns många godbitar – och kanske ett och annat julklappstips?

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Novemberböcker 2018:

JMI Ortiz bok Sången om en sonJonas Moströms bok Skuggorna ruva

Laura Marshalls bok VänförfråganMons Kallentofts bok Himmelskriket

Maria Ernestams bok Innanför murarnaLina Bengtsdotters bok Francesca

Marie Hermansons bok Den stora utställningen

 

En av böckerna lånade jag (Sången om en son). Fyra av böckerna jag läste tillhör genren deckare/spänningslitteratur (Skuggorna ruva, Vänförfrågan, Himmelskriket, Francesca). En bok är i princip en självbiografisk roman (Sången om en son). En bok är baserad på vissa självupplevda händelser blandat med påhittade (Innanför murarna). En bok är till viss del baserad på verkliga händelser och personer, men innehåller även fiktiva (Den stora utställningen). Fem av böckerna jag läste köpte jag nya (Skuggorna ruva, Vänförfrågan, Himmelskriket, Innanför murarna, Francesca, Den stora utställningen). Två av böckerna var för mig nya författarbekantskaper (Sången om en son, Vänförfrågan).

Som vanligt läste jag nästan bara jättebra böcker även i november. Högsta omdöme fick fyra böcker (Sången om en son, Skuggorna ruva, Vänförfrågan, Innanför murarna). Högt omdöme fick tre böcker (Himmelskriket, Francesca, Den stora utställningen).

Totalt sju böcker läste jag i november. Och månadens bästa bok anser jag vara…

Innanför murarna av Maria Ernestam

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 29 november och fredagen den 30 november 2018: Tekniskt avbrott och bus – sånt som en kan roa sig med

 



Kära dagbok…

Regn på kontorsfönstret

En behöver simborgarmärket när en ska ut…

När vädret är som på bilden intill får en hitta på allt möjligt för att roa sig. Jag roade mig med att premiärbära min nya regnkappa i morse. Den var toppen – förutom luvan som hela tiden blåste av. Fast det är väl inte luvans fel. Snarare berodde det på blåsten eller på att jag är så blåst och har ett litet huvud..? Ja somliga vet att jag älskar att slå på mig själv och även om jag skojade lite nu så finns ett visst mått av sanning i min uppfattning om mig själv och mina förmågor. (Ett litet huvud = inte så mycket av värde inuti det)

Bilden tog jag igår eftermiddag. Då hade det varit grått, blåsigt och snöblandat nedfall från ovan hela dan. Snorhalt var det när jag skulle gå hem, men jag klarade lårbenshalsarna. Idag har det ”bara” regnat hela jävla dan. En behöver fan simborgarmärket när en ska ut. Sen är det inte heller världsaroligt att vara gräsänka, men Anna och jag hade en del kontakt per sms och film igår kväll. Och jag är vuxen och förväntar mig aldrig att nån annan ska roa mig. Jag gör mitt bästa själv – med ganska enkla knep. Här är några av dem:

Dumlekola liquorice

Sno Dumlekolor från chefen.

 

Rosa strumpor med smileys på

Använd roliga strumpor.

 

Jag försöker pussa malmkronan

Pussa en malmkrona.


Det sista knepet gick väl sisådär. 
Som synes nådde jag inte upp till kronan i Bokrummet. Men jag tänkte att kan Amanda Liberty så kan väl jag. Fast jag kunde inte. Jag är ju fortfarande kär i Anna – trots att hon är i England utan mig.

Nä… igår kväll roade jag mig med att städa. Jag dammade och dammsög och när jag var halvvägs med sugningen dog dammsugaren. Påsen var givetvis överfull (tänk katthår och kattsand), så jag bytte. Fortfarande död. Och kattsand i hela hallen… Totalt haveri och tekniskt avbrott, alltså. Familjen Katt studerade mig storögt. De älskade förstås att Helvetesmaskinen dog. Men… jag hade trumf på hand: i källaren stod min dammsugare (den vi har uppe i lägenheten är ursprungligen Annas). Jag åkte därför ner till Källarspöket och hämtade upp Helvetesmaskin nummer 2 och kunde dammsuga färdigt. Efter en och en halv timme, ungefär, startade Helvetesmaskin nummer 1 igen. Den hade gissningsvis blivit lite överhettad.

Bokrummets vänstra sida sett från dörren

Bokrummet blev dammsuget av Helvetesmaskin nummer 2 igår. Här syns vänstra sidan av rummet.

∼ ♦ ∼

Nån som roade sig själv kungligt när Helvetesmaskinerna ställts undan var lilla Citrus. Jag tror aldrig jag har sett henne på sånt bushumör som igår kväll. Hon la sig på rygg här och där och försökte få igång brorsan. Lucifer var måttligt road. Citrus flög över stock och sten våra möbler och parketten. Ett vitt streck som såg mycket skyldigt ut när lilla bordet i Mellanrummet vältes för andra gången sen det flyttade in dit. Till sist fick Lucifer nog och gick in i duschen och gömde sig bakom duschdraperiet. Det var för dråpligt… Och nog syntes det även i det välstädade Bokrummet att en katt-orkan hade dragit fram. Genom allt detta larm sov mamma Mini i skrivbordsstolen efter att ha lämnat vardagsrummet i tid. Lilla Citrus la sig till sist tillrätta på kudden med ett synnerligen nöjt leende.

(Klicka på bilderna så blir de större och så går det att läsa hela bildtexterna. Det går också då att se bilderna i bildspel och att kommentera varje enskild bild.)

∼ ♦ ∼

En skulle ju kunna tro att jag var helt slut idag på jobbet efter gårdagens städning, tekniska avbrott och bus – och det var jag. Märkligt tomt var det i sovrummet också – ingen Anna som snarkade och satte sina vassa armbågar i mina ögon. Men på tal om märkligt… När jag dammade våra nattduksbord hade ett av dem väldigt konstiga saker på skivan. Gissa vems!

Nattduksbord med glasögonhållare, lampa, bok och potatismospaket

En glasögonhållare i form av en långnäst mus, en lampa, potatismos och en bok. Gissa vems nattduksbord!


Fredag är det och underbart skönt! 
Mitt nyhetsbrev kom ut som planerat, med ett tillägg i sista sekunden och två förtydliganden efter publicering. Sen segade sig dan på och min motivation var ovanligt låg. I kväll ska jag fortsätta städa. Nu är det badrummet och gästtoan som ska skuras. Sen tänker jag slappa resten av kvällen. I morgon blir det en tur till återvinningen med två säckar kläder som några andra förhoppningsvis får glädje av. Vidare behöver jag nog handla, i alla fall mat till katterna och till mig själv. På söndag ska jag träffa Biografmaskinisten och äta pizza. Det blir en alldeles lagom helg som jag vet försvinner fort. Och det är bra, för då är det snart måndag igen, dagen när Anna kommer hem. Katterna och jag saknar henne.

Lucifer på köksstol

Snuffe, a k a Lucifer, saknar också Anna.

∼ ♦ ∼

Sen är det ju så, att Tvåveckorssambon har klarat ett riktigt tufft prov. Och även om jag är den jag är, är jag mycket, mycket stolt! ❤ ❤ ❤

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 29 november 2018: Adventsljust, saffranssött och… tyst

 



Kära dagbok…

Svart adventsstjärna i vardagsrumsfönstret

Svart, men ljust i vardagsrumsfönstret.

Nu är det riktigt adventsljust hemma! Anna har fixat upp adventsstjärnor och dito stakar samt ett par, tre bollar med ljusslingor i. Våra fönster är fint upplysta. Ja, jag erkänner att jag har fuskat och tänt i förväg. Men det blir ju så mörkt annars hemma. Anna ville själv fixa detta innan hon reste. Gissningsvis litar hon inte på mig, att jag kan göra det lika bra och smakfullt. Eller också är hon bara omtänksam och tänker att jag ska slippa hålla på i helgen. Hon har på ett fint sätt blandat våra saker så att en del av bådas adventsprylar finns framme. Tvättat hade hon gjort igår också. Jag fick vara lite omtänksam tillbaka och stryka en del kläder som ev. skulle ut och resa idag. Och så strök jag ju mina kläder också, förstås. Katterna tycker att strykbrädan är hemsk för den kvider när en fäller ut och ihop den. Strykjärnet tror de är en leksak som far fram och tillbaka, ungefär som disktrasan när jag torkar av köksbordet. Mini blir helt busgalen då. Lucifer och Citrus tycker dessutom att sopborsten är retsamt rolig – för att inte tala om dammvippan! Men Helvetesmaskinen, det vill säga dammsugaren, får alla tre katter att springa all världens väg – gärna framför dammsugaren, av outgrundlig anledning, i stället för att smita bakom den, till rum som redan är dammsugna… De är fullkomligt livrädda för den – trots att vi dammsuger så ofta är det som om de aldrig vänjer sig. I kväll tänkte jag damma med vippan och sen ta ett rejält varv med HelvetesmaskinenAnna har som sagt gjort mycket fint i fönstren, men under tofflan knastrar det.

Saffranskakor och pepparkaka

Typiskt gott adventsfika.

Det är redan första advent på söndag. Jag får tända första ljuset i sällskap av familjen Katt. Kanske köper jag hem nåt gott till eftermiddagskaffet. Igår fick jag en föraning av hur smarrigt adventsfika kan smaka. Saffranskaka och pepparkaka åt jag strax innan sänggång. Mycket mumsigt tyckte jag, min mage höll inte riktigt med i morse. (Eller också lyckades jag få med mig bakterier hem från en kollega. H*n var hemma en dag i veckan med magsjuka. Det är på tok för lite och snudd på oförskämt, tycker jag. Magsjuka smittar ju så enormt. Nä, jag var inte glad att se h*n igår.) Jag älskar verkligen saffransbröd i alla dess former och ser fram emot att få goffa det under en månads tid. Kollegan S har utlovat nåt saffranssött till morgonfikat i morgon och det ser jag förstås fram emot.

∼ ♦ ∼

Igår kväll telefonerade jag med vännen AgnetaDet hade gått alldeles för lång tid sen vi hördes av. Visserligen spelar vi Wordfeud, men då är vi inte alltid så vänskapliga. Min morfar – och senare även min mamma – sa alltid att en inte har några vänner i spel. Nu spelar vi verkligen inte på liv och död utan bara då och då när en får en stund över. Jag har visserligen fyra matcher igång just nu, men jag spelar inte alls lika intensivt som jag gjorde för ett år sen. Och ibland behöver jag ta paus från spelandet, vilket mina motspelare för det mesta tycker är OK.

Termometer 2komma2 grader plus

Gårdagens polarkyla är bytt mot plusgrader.

En av mina motspelare, Anna, reste alltså i morse. Jag har fått återkommande rapporter under dan om hur resan fortlöper. Nej, jag är inte ett dugg avundsjuk, eller vad tror du..? Äsch, jag tänker att blir en inte ”bjuden på kalas” så blir en inte. I stället unnar jag Anna att ha riktigt bra dagar i både London och Bath. (Jag noterar för övrigt att den brittiska trafiken till bloggen har ökat den senaste tiden och jag tror inte att det har med min popularitet att göra.) Det är betydligt varmare i England än i Uppsala, men jag blev väldigt glad i morse att gårdagens polarkyla (minus elva grader nånting) hade bytts till 2,2 plusgrader. Visserligen blåser det och är snorhalt och vitt/blött ute. Jympadojorna funkade bra – i morse. På hemvägen gick jag som den tant jag är. Gårdagens Mårran-jacka byttes till den betydligt lättare höstjackan. Alltid nåt positivt. Men nån sa att solen, den får vi inte se förrän på lördag igen. Nästa lördag…

∼ ♦ ∼

På jobbet idag har jag kämpat på med mitt nyhetsbrev. Utlovat underlag kom in igår, men var för magert  av olika skäl. Jag fick inte bara skriva om, jag fick skriva annat också. Men allt löste sig till slut. Under eftermiddagen gjorde jag färdigt det hela. Sen måste jag dessvärre copy-and-paste i morgon förmiddag, strax före publicering, i alla fall. En vill ju ligga på topp.

Igår kom det upp skyltar i den öppna ytan nära mitt kontor. Vid trätrappan kan det vara hemskt sorligt, skrattigt och pratigt. Inte vet jag om skyltarna gör nån nytta, men kanske att folk tänker lite till innan de fullkomligt bräääker när de är på arbetet. Ja, jag är skitglad att jag har en dörr att stänga om mig, jag skulle inte kunna arbeta annars.

Skylt med texten Tyst zon

Tyst zon – på jobbet och hemma.


Det är tyst på jobbet och rätt tyst här hemma. 
Katterna säger inte så mycket mer än Minis ”Eh!” och så spinner de, förstås. Fast jag hade att göra på katternas toalett när jag kom hem. Inga detaljer, men snart får jag köra igång Helvetesmaskinen, tyvärr…


Med vänlig hälsning

Den Onda Kattskrämmaren Mammis Tofflan

∼ ♦ ∼

PS När jag äntligen får slå ner rumpan i bästefåtöljen ska jag förstås ta en bok till sällskap. I morse blev det bokbyte från Göteborg och Jubileumsutställningen 1923 till Vita bergen i Stockholm  med start 100 år tidigare och den tredje och sista delen i Per Anders Fogelströms Barn-serie.

Böckerna Den stora utställningen och Vita bergens barn

Bokbyte från Göteborg 1923 till Stockholm cirka 100 år tidigare.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Den stora utställningen

Ett inlägg om en bok.



Marie Hermansons bok Den stora utställningenEn gång för ganska länge sen
stod jag vid ett tillfälle utan nån skönlitterär bok att läsa. Fasa! Jag skenade in på en tyvärr numera nedlagd bokhandel och valde i hast en pocketbok av den för mig då obekanta författaren Marie Hermanson. Denna spontanitet har jag aldrig ångrat. Marie Hermanson är en utomordentlig berättare och hon har ofta snudd på en övernaturlig eller fantasifull touch. Sen dess har jag läst de flesta av hennes böcker. Alldeles nyss läste jag det sista ordet i hennes senaste roman, Den stora utställningen. (Jag vill för övrigt ha till protokollet att även denna bok köptes på en fysisk bokhandel och i pocketutgåva!)


Det är början av maj år 1923.
Det regnar mest i Göteborg, men vem bryr sig? Det är nämligen här den stora utställningen, Jubileumsutställningen, finns. Den unga Ellen är duktig på att skriva och har därför fått jobb som journalist för utställningens tidning. Som ung kvinna i en rätt mansdominerad yrkesvärld är detta inte helt enkelt, erfar Ellen. På plats finns även polisen Nils som efter ett rådigt, men spontant, ingripande blir befordrad. Under utställningen ska Albert Einstein hålla sin Nobelföreläsning, nåt som sätter fart på antisemiterna med flera. Och när Einstein inte är med på tåget…

Nån deckare i ordets egentliga bemärkelse är detta inte, trots att här förekommer både poliser och bedragare – och ett och annat brott begås. Det här är snarare en roman där författaren låter några väldigt olika människor mötas som av en tillfällighet/ödet. Understundom har jag lite svårt att se helheten, men det klarnar något under läsningens gång. En stämning bestående av fart och fläkt byggs upp. Författarens styrka ligger emellertid här i personteckningarna. Karaktärerna är väldigt levande och trovärdigt beskrivna – trots att de flesta av dem är påhittade. Albert Einstein skildras som en väldigt charmig mysfarbror. I den här berättelsen känns det väldigt rätt. Den stora utställningen som sådan ägde verkligen rum i maj 1923, men händelserna i den här boken är till stor del fiktiva.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 28 november 2018: Skitkallt, men nu blommar det! Och adventslyser…

 



Kära dagbok…

I morse när jag krälade ur varma sängen ut i kalla köket fick jag en smärre chock. Det var skitkallt utomhus – termometern visade -11,6 grader! (Inomhus var det inte heller så varmt…) Jag lyckades inte fånga den riktiga rekordtemperaturen på bild, det hann bli 0,2 grader varmare innan jag fick upp mobilkameran… Inget snack om saken därför – det blev dunjackan i morse. Men fötterna… de fick faktiskt bo i jympadojorna. Skorna har visserligen lite hala sulor på utsidan. Samtidigt är de varma, sulorna, för fotsulorna. Jag frös bara lite om tårna, för ovanpå skon är det ju nån sorts tyg. I vart fall överlevde jag min promenad till jobbet. Struntade helt i att jag såg ut som en enorm  Mårran i min dunjacka – även om jag är ett missförstått monster i vissa lägen. Universitetshoodien hade jag under, för inne på jobbet är det inte alltid så varmt. Och så mammas sjal, förstås. Även om det är luva på dunjackan är sjalen skön att ha.

 

Kö till postservicen på Kvarnen

Lång kö till postservicen igår kväll…

Väderleksrapporter och väderappen lovade att det skulle bli varmare under dan och det blev det. Men i morse messade jag en pappa som jag skulle träffa till lunch för att höra om jag inte skulle ta med sonens varmare jacka och det önskade han. Sen har det utlovats mildare väder, men snö och blåst i morgon. Då funkar inte mina jympadojor, tyvärr. Jag provgick mina hundraåriga tantboots igår kväll. Fötterna blev rätt onda efteråt, men det var troligen för att jag fick stå i kö så länge. Att stå är värre än att gå för mina onda fötter. Kön ringlade sig från utsidan av Winges och ända in till postservicen. Jag köpte ett blått kuvert, la i två inslagna paket och postade det till vännen FEM. Vännen blir ju ett år äldre nästa vecka och sen är det jul. Det är bäst att vara ute i god tid – PostMord PostNord är inte alltid att lita på. Ta i trä, det mesta jag har skickat har faktiskt kommit fram.

∼ ♦ ∼

Stjärna och stake i Bokrummets fönster

Adventsfint i Bokrummet.

Anna hade jobbat som fasen hemma igår – och även idag! – innan hon gick till jobbet för att jobba. I Bokrummet fixade hon bättre ordning på mina sladdar etc och gjorde adventsfint i fönstret. Det blev så bra! (Ja, jag har fuskat och tänt i förväg.) Även katterna gillade det. Först fick jag schasa bort Lucifer från min dator (nja, jag fotade först!), sen var det Citrus som jagades bort. Mellanrummet är också redo för advent. Det är för övrigt där inne vi ska göra en matsal till julafton. Fast först måste vi nog försöka få ordning på elementet som inte vill vara med – det är iskallt och det är ingen luft i det… Köksfönstret har också fått både stake, som jag lyckades återuppliva, och stjärna. Min uppgift igår kväll blev att stryka gardiner och en jullöpare. När jag hade hämtat hem Anna i bil från jobbet slängde hon upp köksgardinerna OCH en adventsstjärna i Pojkrummet. Sen fick hon ont i ryggen, så jag undrar hur det går idag – hon hade tvättstugan på förmiddagen idag och ska jobba i kväll igen. Dessutom är det visst grötfest för de gamla och deras anhöriga i afton… Jaa, Anna är ett jehu ibland, det må jag säga. Köksfönstret putsade hon visst också, men idag är det för kallt för mer sånt. Jag har erbjudit att vi ska göra städning och annat tillsammans, fast det blir svårt eftersom vi behöver dagsljus till vissa saker och jag jobbar ju kontorstid. Hoppas bara att Anna kan vila ut lite de kommande dagarna i England. Det är hon värd!

Lucifer på skrivbordet

Bättre plats för katt på skrivbordet. Min dator är dessutom varm och skön när den är påslagen, tycker Lucifer.

∼ ♦ ∼

På jobbet idag var det allt annat än adventsfint och julefrid. Jag fick jaga underlag – som vanligt – till mitt nyhetsbrev. Det hade utlovats leverans via mejl under gårdagskvällen, men inboxen hade inte tagit emot detta mejl i morse när jag kom till jobbet. Den som skulle ha sänt mejlet lyste först med sin frånvaro och sen rött – det vill säga gick in i ett möte. Nåja, allt brukar lösa sig även om det ibland blir in i det sista. I morgon efter lunch måste jag göra klart allt för publicering. Jag fick i vart fall en trevlig inbjudan i inboxen till glöggmingel framöver. På eftermiddagen fortsatte underlagsjakten med mera innan jag gick på fackmöte. Mellan för- och eftermiddag bjöd jag en vän på en försenad födelsedagslunch. Vi åt Pasta bolognese – han med kött, jag vegetarisk. Det blev en lång och fullspäckad lunch – på flera sätt och vis…

Vegetarisk bolognese

En lång och fullspäckad lunch. Jag åt vegetarisk bolognese med mera…

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag ta rätt på lite ren och torr tvätt. Strykbrädan ska jag släpa fram igen, för det är några plagg som ska strykas, ett av dem ska ut och resa i morgon.Dammsugning och annan städning påbörjar jag nog i morgon kväll när jag har blivit ensam. Lite skit i hörnen är bättre än ett rent helvete, heter det ju…

Bajskudde i hörnet

Lite skit i hörnen är bättre än ett rent helvete.

∼ ♦ ∼


Jag hade hoppats att träffa en kompis efter jobbet
den här veckan, men det verkar inte bli av. Till helgen ska jag kolla om jag får med mig Biografmaskinisten för att äta pizza nån av kvällarna. Tänk att det blir december då… Våra novemberkaktusar i sovrummet får skynda sig på att blomma om de ska göra skäl för sitt namn.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 27 november 2018: Ända in i kaklet..?

 



Kära dagbok…

Lucifer sover

Den som sover syndar inte. Lucifer sover gott.

Gårdagskvällen blev full av aktivitet för både Anna och mig. Anna slutade lite tidigare än jag och hade bland annat påbörjat tätning av kallras och en utrensning. Det faller sen på min lott att frakta bort det utrensade till återvinning under den kommande helgen. Jag själv fixade räkningarna, säkerhetskopierade foton efter tabben igår, strök kläder, slog in två paket, grillade korv (i ugnen, förstås), utfodrade katterna och programmerade DVD-hårddisken till inspelning av tre program den kommande veckan. Nej, jag vill inte titta via min lilla datorskärm och ja, HDMI-ingång finns, men ingen kabel. För övrigt funderar vi på om vi ska göra ett nytt försök med ihopkopplingen av Annas TV med min stereo och DVD-spelare. DVD-spelaren var det inget problem med, men till stereon saknades en ingång vilket gör att vi måste tänka/koppla om. Medan jag grejade med strykning och paket var Anna iväg och handlade. Hon ska ju resa bort på torsdag och behöver ha med sig lite grejor. Ja, jag blir alltså gräsänka torsdag till måndag kväll. För jag är inte medbjuden och dessutom behöver jag jobba. Det är lite mycket på jobbet så här års. Medan vi grejade och stressade runt lite hemma igår låg somliga mest och… sov. Och den som sover syndar ju inte. Alltid något! Den lille somlige har jag för övrigt kontaktat försäkringsbolaget om. Det har nu gått sex månader sen han var sjuk i magen och han har varit frisk, så reservationen för Lucifers försäkring är borttagen från och med idag. Visst händer det att han kräks nån gång ibland, men det är hårbollar eller för att han har ätit för fort. Inte som i våras när han kräktes så snart han åt.

Klockan var strax före 20 innan jag satte ner röven i bästefåtöljen. Då kom Mini och la sig bredvid på armstödet, för se Vår tid är nu vill hon inte missa! Den lustiga katten låg där under hela programmet – sen tackade hon för sig och gick in i Bokrummet och la sig i skrivbordsstolen. Hon och Citrus brukar vilja ligga där båda två, men igår kväll hade Citrus gosat ner sig i en av Bruno Mathsson-fåtöljerna i Pojkrummet.

∼ ♦ ∼

Termometer visar minus 7 komma 4 grader

Skitkallt i morse.

I morse var det riktigt kallt. Det var så kallt att jag övervägde att riva fram dunjackan ur klädkammaren i Pojkrummet. Men jag tog min vanliga höstjacka och med tröja under den och mammas sjal runt hals, nacke och öron frös jag faktiskt inte. Ryggsäcken värmer gott på ryggen. Det är med all säkerhet ryggsäcken som har gjort att ryggen inte har bråkat – ta i trä! – under dessa kyliga dar. Nä, problemet är mina fötter och skor till dessa. I morse fick det bli jympadojorna och jag frös inte jättemycket om tossingarna. Fast jympadojorna är ju hala. Snorhala! Svårast är det att låta bli att halka på kullerstenar och på övergångsställenas vita streck. Och jag trampar mycket sån mark när jag går till och från jobbet. Men det blir större problem när snön kommer – det lär den ju göra. Kommer det mycket snö har jag mina kängor. Jag är i princip besvärsfri från mina hälsporrar idag, så med en tjock och varm sula i dem lär de funka. I morse tog jag dessutom med tofflor till jobbet att ha inomhus. Men det är tiden med lite halka och lite snö som är bekymmersam. Jag hittade ett par enkla boots som kanske kan funka och i kväll provade jag dem när jag gick några ärenden till Kvarnen. Problemet är att de har lite klack och jag vet inte om mina fötter klarar det. Jag fick faktiskt lite ont bara på den korta promenaden i kväll. Och köandet – se nedan!

Fika med O

Ett tungt samtal med en kollega blev det idag. (Personen på bilden är också kollega, men det var inte den personen jag pratade med idag.)

När jag väl var på jobbet idag deltog jag i ett par möten. Vidare skrev jag bland annat minnesanteckningar och texter, bollade en översättning fram och tillbaka med mera. Ganska lätta saker i sammanhanget. Tungt var dessvärre  ett samtal med en kollega. Ibland blir jag rädd när jag ser och hör hur andra människor far illa. OK, allt är inte svart eller vitt, men det handlar om människor! Lite mjukhet skadar inte då. Speciellt gentemot dem som inte har så stor käft som vissa andra har. Just det uttrycket var nåt min mamma använda – att nån har käft. Med det menade hon att vissa kan prata vitt och brett för sig, medan andra, som kanske är minst lika kompetenta eller mer, inte kan prata lika bra för sig. Det är inte mycket jag kan göra mer än att lyssna och stötta och försöka peppa.

∼ ♦ ∼

Lucifer halvvaken

Va ere om?

I kväll har jag skickat ett paket till en vän. Vännen fyller snart år och sen är det, som bekant jul. Jag hamnade i jordens kö! När jag ändå var på Kvarnen handlade jag lite. Familjen Katt och jag är ensamma hemma till klockan 21.15 när Anna slutar jobba. Jag åker och hämtar hem henne i bil, förstås, det är för kallt och mörkt att promenera så dags.

Det finns alltid saker att göra hemma och medan jag har varit på jobbet har Anna gjort en hel del innan hon gick iväg till sitt i eftermiddags, noterade jag. På min lott har fallit att stryka gardiner och en löpare och det ska jag göra nu. Jaja, jag får väl dammsuga och sånt också nån kväll, det kan en göra med takbelysningen på. Sen vet jag att badrummet och gästtoan behöver städas , så jag får väl köra ända in i kaklet i helgen. Dammsuga kan en göra hur mycket och ofta som helst – fast det tycker inte katterna, förstås. De vill inte bli störda av Helvetesmaskinen när de ligger och sussar. Livet som katt hos oss är nog rätt… gott…

Burk med texten I was normal 3 cats ago

Så sant som det är skrivet.

∼ ♦ ∼

I morgon onsdag ska jag bjuda en vän på en försenad födelsedagslunch här på jobbet. Det ska bli trevligt att träffas, det var ett tag sen vi pratades vid ordentligt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Helgen 24 – 25 november 2018 och måndagen därpå: Underverksutflykt

 



Kära dagbok…

Ibland måste en åka söderut för att hitta solen. En behöver inte alltid åka så långt. Anna och jag tog tåget till Stockholm i lördags morse, stannade över natt och återvände hem igår eftermiddag. Det blev en alldeles lagom tripp för att få förnyad energi genom miljöombyte, lite sol och kvalitetstid tillsammans. Det har nämligen varit rätt stora brister på alla tre. Ett dygns utflykt gjorde verkligen underverk. Det lever jag på länge.

Anna kikar på solen

Anna fann solen i Stockholm.

∼ ♦ ∼

Helgen startade på sedvanligt vis för min del, det vill säga med läsning och kaffe på sängen. Men det blev ingen långläsning eftersom vi skulle iväg. Katterna anade att nåt var på gång och det kändes lite ledsamt att åka ifrån dem. Samtidigt visste vi att de skulle bli väl omhändertagna.

Vår helgtripp skulle inte bli nån shoppingresa, men visst gick vi i en del affärer. Märkligt nog hittade jag inte en enda bok som fick följa med hem från mitt favoritantikvariat Alfa. Så är det ibland. Det var i alla fall härligt att vara där och botanisera länge. Jag fick trösta mig med en räkmacka och lite senare, för att få upp värmen, Irish coffee. Inte rev vi ner nåt heller i nån affär, trots att vi hade var sin ryggsäck på oss.

Vi insåg ganska snart att vi inte var ensamma i Stockholm – det var folk och packat med folk överallt… Det var bara en gränd i Gamla stan där Christoffers blommor ligger som var skönt folktom. Alla var inne hos Christoffer och köpte blommor, noterade vi.

Som vanligt gäller att hela bildtexterna syns när en klickar på bilderna. Då blir också bilderna större och det går att se dem i bildspel. Då går det också att kommentera varje enskild bild. Hurra, eller hur?!

∼ ♦ ∼

Hotellrummet Anna hade bokat gick inte av för hackor. Vi hade till exempel var sin soffa. The dancing pole var emellertid gemensam och på den satt en TV. Efter en stunds vila av fötter var vi redo för utflykt igen. Vi sökte oss tillbaka till Gamla stan för att kolla in julmarknaden, ta en drink och äta middag – i den ordningen. Det senare blev en stor besvikelse. För första gången på typ 20 bast lyckades jag/vi inte få bord hos Michelangelo. Tacka vet jag tiden när de två roliga äldre herrarna alltid lyckades trixa och fixa så vi fick plats. Nej, Michelangelo, vi är inte så sugna på att besöka er igen. Snopna traskade vi runt ett tag innan vi hamnade på Tre Valv. Vi konstaterade att dit går vi inte heller igen: personal som blir utskälld av ägare (?), svindyr meny och små portioner – nej tack, det var första och sista gången. Vi fick ett bord längst ner i källaren. Där kunde vi konstatera att nån hade snott (?) TV:n…

Ganska snart återvände vi till hotellet. Vi medförde inköpt lördagsgodis eftersom vi inte var mätta. På rummet kikade vi lite på en gammal film på TV och jag tog ett värmande bad innan vi kröp ner i en gigantisk säng med skitstora kuddar och sov ända till söndagsmorgonen – med några få avbrott för kramp i låret, för min del.

∼ ♦ ∼

Väckning var ställd till klockan nio på söndagen, men som vanligt vaknade vi tidigare. Fast inte till krafs och jam på sovrumsdörren. Lustigt hur mycket en kan sakna tre katter på så kort tid…

Hotellfrukosten blev en träning i framkomst bland folkmassor även den. Till sist lyckades vi få med oss nåt ätbart till bordet – jag var jättehungrig och lyckades inte fota mer än första portionen. Med förnyad energi lämnade vi Söder och gick mot stan igen – med vissa avbrott. Jag shoppade faktiskt! Det blev en födelsedagspresent, en julklapp, en ask Happy Socks och två pocketböcker – strumpor och böcker till mig själv, förstås. Innan vi lämnade Stockholm hann vi med en snabbfika på Kafferepet. Sen satt vi plötsligt på tåget hem igen.

∼ ♦ ∼

Main Street var allt sig likt. Vi möttes av Citrus, medan de andra två i familjen Katt mest ignorerade oss. Nä, det är inte populärt när mammorna åker bort. Vi fick i alla fall förnyad energi av vår lilla resa, så vi stack upp på vinden och hämtade ner alla våra julsaker. Hela hissen blev full… Jag grävde fram Annas julgardiner och våra juldukar ur vårt linneskåp också. Julsaker, adventsstjärnor och dito stakar gicks igenom och tillsammans, utan tjafs, bestämde vi vad vi ska sätta fram.

Söndagskvällen avslutades med en god middagTrattoria Alessandro först, därefter en stunds TV. Nattsömnen var bra för somliga, mindre bra för andra. Jag har haft ont i huvudet hela dan, men sov hyfsat. Det har varit rätt mycket att göra på jobbet idag. Det gick bra tack vare energipåslaget resan gav. Däremot verkar min mobil vara på väg att kajka ur. Den har betett sig mycket konstigt. Inledningsvis ville den inte ladda upp batteriet ordentligt. Därefter lyckades den – eller snarare jag – radera varenda jävla bild från Stockholm. Som tur var hann jag kopiera över bilderna först till annat ställe. Så jag kanske ska skicka mobilen ensam på en underverksutflykt söderut..?

∼ ♦ ∼

I kväll blir det till att ta tag i lite allvarligare saker som rör en av kattförsäkringarna och ekonomin. Sen ställer jag mig vid strykbrädan före eller under Vår tid är nu. Och snart är det tisdag…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett vitt vin: Muscadet Sèvre et Maine 2017

Ett inlägg om ett vitt vin.



På fredagskvällar när vi är på tu-kvinna-hand
frossar vi ofta på räkor och paté. Vi har blivit helt sålda på färska räkor, nåt vi köper då och då på Korgtassen. Men inte alltid – det kostar ju en del. I fredags kväll tinade vi emellertid två halvkilospåsar räkor som Anna hade plockat fram ur frysen. Till detta gjorde Anna vitlöksbröd i ugnen. På bordet fanns även avocado, kokt ägg och limeaioli. Och så ett vitt vin, förstås. Samt, förstås… övervakning av Citrus och Lucifer, som båda gillar räkor…

Citrus och Lucifer

Övervakningsteamet Citrus och Lucifer.


Anna
var ledig i fredags medan jag jobbade
som vanligt. Därför fick hon i uppdrag att köpa nåt vitt att dricka. Det brukar hon vara bra på. Hon väljer uteslutande vita viner med smak av citrus. Såna viner passar utmärkt till räkor, under förutsättning att de är knastrande torra och serveras mycket kalla, tycker jag.

I fredags hällde Anna upp Muscadet Sèvre et Maine 2017 i glasen. Systembolaget rekommenderar att vinet serveras kallt och som aperitif eller till lättare fisk- och skaldjursrätter. Handskalade räkor tycker jag kan klassas som en lättare skaldjursrätt. Räkorna var för övrigt salta och goda och väldigt bra för att vara frysta.

 

Så här skriver Systembolaget vidare på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Ungdomlig, fruktig, mycket frisk smak med inslag av päron, gröna äpplen, örter och citron. […] Ungdomlig, fruktig doft med inslag av päron, örter, gröna äpplen och citrus.

Det var sannerligen ett citrussmakande vitt vin detta! Jag noterade också en tydlig smak av päron. Knastrande torrt och utomordentligt välkylt är detta vin för 85 kronor flaskan synnerligen prisvärt. Det kändes lätt och ungdomligt och trots en alkoholhalt på 12 procent blev jag inte tung i huvudet. Det här är ett vin jag ska lägga på minnet, för det lär köpas hem fler gånger. Jag kan även tänka mig vinet som god smaksättare i soppor och såser.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer