Kära dagbok…
Tungt och grått igår kväll – och när det gäller ryggen.
Igår eftermiddag och kväll regnade det. När jag åkte för att hämta hem sambon i bil efter avslutat arbetspass var det tungt och grått. En kan säga att det är lite så med rygghelvetet också. Nej, ryggen är inte sämre, men jag hade hoppats på att den skulle vara så mycket bättre idag. Nu väntar en tredagars arbetsvecka och även ett frisörbesök i morgon efter jobbet. Jobbet ska jag försöka klara av även om jag sitter en del. På tisdag eftermiddag har vi enhetsmöte med avslutande fest. Festen har jag tackat nej till sen länge och jag hoppas att enhetsmötet inte kräver nåt av mig som har med att böja sig att göra – eller sitta för länge. Hur det blir att sitta i frisörstolen får vi se.
Idag, söndag, min sista lediga dag före tre arbetsdagar, är det förstås soligt och varmt. Slottsväder, med andra ord. Tyvärr känns det meningslöst att åka dit, dels för att jag får åka ensam, men mest för att allt en gör där handlar om att böja sig ner, nästan. Gnäll, gnäll. Nu hoppas jag i vart fall att ryggen är bättre till nästa ledighet som börjar på torsdag. Visserligen har vi ett par utflykter inplanerade, men inte fler/mer än att vi hinner med Slottsbesök också.
∼ ♦ ∼
Ligga går hyfsat bra och det är tur. Jag hade inte så mycket kvar av en spännande bok, så jag kunde ligga och läsa ut den i morse. Vid åtta-tiden vaknade jag. Då hade sambon gett sig av till jobbet för länge sen. Själv hade jag sovit som en död och inte hört nåt. Sänder en tacksamhetens tanke för de sysslor Anna utförde innan hon stack.
Det blev alltså bokbyte idag på förmiddagen, från en bok om en mördarjakt i Bromma och Dalarna till en bok om en självvald exil i Los Angeles. Boken om mördarjakt hade många teman och ett av dem gick direkt till hjärtat. Boken om den självvalda exilen i LA köpte jag på Myrorna när vännen FEM var här på besök. Och ja. Jag köpte boken delvis på grund av dess titel – fast även för att Håkan Östlundh är en bra författare.
∼ ♦ ∼
Men jodå. Jag tog mig i kragen och slutade gnälla och gjorde lite sånt som behövdes göras här hemma. Hur väl det blev gjort, avslöjar jag inte, men att böja mig… nej tack! Badrummet har fått sig en avtork, jag har dammat och så har jag promenerat runt med Helvetesmonstret*. Då fick jag ut alla tre katterna på balkongen, men sen gick Lucifer in och la sig på köksbordet igen och Citrus la sig på en av Annas köksstolar under bordet i Djungelrummet. I skrivande stund sover Mini så gott som ensam Herreman Frukvinna på Täppan på klätterställningens topp. Själv ska jag hoppa (nåja…) in i duschen och unna mig väldofter från The White Company. Anna jobbar till klockan 16 och ska hämtas då. I kväll äter vi lax som legat i ugnen. Vår tvåveckorssambo har sovit länge idag också, men inte hostat så mycket. Biografmaskinisten däremot hostar så mycket att han tackade nej till söndagslax.
∼ ♦ ∼
*Helvetesmonstret = Dammsugaren, enligt familjen Katt
Livet är kort.
Akademibokhandeln
Debutdeckare, det vill säga kriminalromaner av författare som debuterar, ligger mig av nån anledning varmt om hjärtat. Dessa författare är inte enbart nya, litterära bekantskaper. De visar också, svart på vitt, att deras manus är så bra att de blir utgivna i bokform. Samtidigt brukar jag vara ganska skoningslös när jag skriver om deras böcker.
Gå till Toffelprofilen
