Mitt bokår 2019: Litterära januariäventyr

Ett inlägg om böcker.



Det nya årets första månad har just passerat.
Precis som förra året skriver jag några rader om alla böcker jag läser. Dels skriver jag här på bloggen, dels skriver jag för hand i en skrivbok. Jag har haft en skitful och trasig skrivbok, men från och med nu skriver jag i den vackra boken jag fick av Anna i julklapp. OCH bemödar mig om att skriva läsligt för hand, nåt jag behöver bli mycket bättre på.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Januariböcker 2019:

Sharon Boltons bok HantverkarenAlex Schulmans bok Bränn alla mina brev

Stina Wollters bok Kring denna kroppJan-Philipp Sendkers bok Viskande skuggor

Mons Kallentofts o Anna Karolinas bok FalcoAnna Janssons bok Döden är alltid sann

Alex Schulmans bok Glöm migAgatha Christies bok Konstiga huset

Carin Gerhardsens bok Det som göms i snöStefan Ahnhems bok Offer utan ansikte

Den här boken läser jag just nu:

Stefan Ahnhems bok Den nionde graven


Det nya årets första bok blev en spänningsroman 
(Hantverkaren). Totalt läste jag sex böcker i genren spänningsroman/deckare (Hantverkaren, Falco, Döden är alltid sann, Konstiga huset, Det som göms i snö, Offer utan ansikte). En av böckerna var både en thriller och en kärleksroman (Viskande skuggor). Fyra av böckerna fick jag i julklapp förra året (Hantverkaren, Bränn alla mina brev, Kring denna kropp, Viskande skuggor). Tack till vännen Jerry, Annas snälla mamma och hennes L, Anna och vännen FEM! En av böckerna är biografiska (Bränn alla mina brev). Två av böckerna är självbiografiska (Kring denna kropp, Glöm mig). Fem av böckerna köpte jag nya (Falco, Döden är alltid sann, Glöm mig, Konstiga huset, Det som göms i snö). En av böckerna lånade jag (Offer utan ansikte).

Det nya året innebar många nya författarkontakter (Sharon Bolton, Stina Wollter, Anna Karolina, Stefan Ahnhem), men också många bra böcker. Sex böcker fick högsta omdöme (Bränn alla mina brev, Kring denna kropp, Falco, Glöm mig, Det som göms i snö, Offer utan ansikte). Fyra böcker fick högt omdöme (Hantverkaren, Viskande skuggor, Döden är alltid sann, Konstiga huset).

Totalt läste jag tio böcker i januari. 

Månadens bästa bok tycker jag är…
Glöm mig av Alex Schulman.
Hårdhudade jag läste och grinade.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sista dagen i januari 2019: Katten Överallt och jävligt kallt

 



Kära dagbok…

Lucifer på vår säng

Lucifer, Katten Överallt, tronar på vår säng där han absolut INTE får vara. Anna tog bilden.

Lucifer är en av våra tre katter och den enda killen i familjen Katt. Just nu frestar han rätt mycket på våra tålamod genom att han jamar och krafsar på sovrumsdörren. I natt startade han sitt ylande – låter lite likt en varg, faktiskt – vid tvåtiden. Och nej, det blir varken mat eller sällskapslekar så dags. Till sist gav han upp – för att återvända med nya krafter vid femtiden. Anna och jag lät oss icke bevekas. Han fick vänta tills klockan var kvart i sex och Anna skulle kliva upp. Jag vet inte om han är hungrig eller sällskapssjuk eller helt enkelt bara vill in till oss i sovrummet. Och i sovrummet får katterna absolut INTE var – hårfri zon, liksom. Igår kväll gjorde han en fuling och smet in där utan att jag märkte nåt. Jag dammsög nämligen och då brukar katterna springa all världens väg och gömma sig. När jag dammsuger är enda gången jag kan ha sovrumsdörren öppen – katterna är livrädda. Dock inte igår och dock inte Lucifer, uppenbarligen. Som tur var upptäcktes Lucifer, Katten Överallt, av Anna. Då låg han och tronade ovanpå vår säng… Han lockades ut med hjälp av mat.

Lite senare igår kväll skulle jag sätta mig vid datorn och beställa en premie för att jag är med i en undersökning om livsmedelsinköp. Jag hade samlat på mig så många poäng att det räckte till en surfplatta, nåt som kan vara bra att ha när en ska kolla på Play eftersom DVD-hårddisken – eller dess kabel eller uttaget i TV:n – inte funkar som den ska. Och så kan vi titta tillsammans i sängen, till exempel, om vi vill. Igår såg jag ett program på mobilen och det var inte helt optimalt. Hur som helst, det var tur att jag kände efter ordentligt på skrivbordsstolen innan jag satte mig. Under filten låg nämligen… Katten Överallt och sov så gott. Nåja, katten upptäcktes i tid och lever uppenbarligen (nattylningarna). I morse var han fortfarande väldigt på och häckade i badrummet. Jag gillar inte att ha publik när jag går på toa eller duschar, men försök flytta på sex kilo katt när klockan springer iväg…

∼ ♦ ∼

Minus elva komma en grad

Skitkallt i morse.

Kvicksilvret har krupit neråt igen. Eller de digitala siffrorna på vår enda fungerande termometer hemma visade elva minusgrader i morse. Jag är så trött på kylan och halkan! Januari och februari – och ibland även mars – är de värsta månaderna på året, tycker jag. Jag har hellre två, tre november. Vill inte ha skitkallt. Mörker är OK, även om jag gillar det ljusa också. Och det går mot ljusare tider, det märker jag när jag går till och från arbetet. I morse tog jag en rätt fin bild vid Nybron över Fyrisån mitt i stan. Jag försöker intala mig själv att Uppsala är min stad. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag. Det är inte här jag hör hemma, men det är här jag bor sen 1982. Det ena är mina känslor, det andra ett faktum.

Fyrisån Uppsala från Nybron

Fyrisån fotad från Nybron i centrala Uppsala.

∼ ♦ ∼

Idag har jag mestadels arbetat med mitt nyhetsbrev på jobbet. Jag fick jaga på en sjukling om det sista underlaget och vi diskuterade även skriftlig information till nyanställda och jag fick även jaga på en redan stressad kollega. Nyhetsbrevet lay outade jag efter lunch. Och så var arbetsdagen slut.

I kväll blir jag ensam ett tag, för Anna är ute i Förorten för att delta i ett möte och för att laga mat och äta tillsammans med delar av sin familj. Jag har tagit emot hemkörda varor och stuvat in dem efter att ha haft en rejäl dust med min dator. Snart ska jag slå ner bakdelen i bästefåtöljen för att amatörvärdera antikviteter i kvällens Antikrundan. Kanske hinner jag läsa en stund också – läsningen av Den nionde graven går i en rasande fart trots att lässtunderna är få och korta i och med att jag jobbar (heltid).

För övrigt har jag via e-post meddelat advokaten att jag avsäger mig mitt legat, mitt arv från vännen L. Jag har tyvärr ingen möjlighet att ta emot det som mitt liv är just nu. Suck…

∼ ♦ ∼

Igår la jag ut nedanstående bild på Instagram. Flera personer tyckte att den var asrolig. Själv tycker jag att den är pinsam och dum. Det handlar nämligen om att nån har suttit och ätit nåt med räkor nånstans på min arbetsplats där en kanske inte just ska sitta och äta. I vart fall ska en städa efter sig, tycker jag. Sånt här ska en inte lämna till lokalvårdarna. Jag tror inte att de heller gillar ”doften” av gamla räkor. Skämmes, vuxna människor!

Räka på mattan

Skämmes vuxna människor som inte plockar upp efter sig!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 29 januari och onsdagen den 30 januari 2019: Inredningstofflerier och toffelskriverier

 



Kära dagbok…

Köksfönstret med nya gardiner

Köksfönstret på Main Street med nya gardiner.

Visst är jag lite intresserad av inredning och fina saker, men jag tror att detta är viktigare för Anna. Fast nåt fult hem vill jag förstås inte ha. Vi har inte haft gardiner i köket sen julgardinerna togs ner. Detta har inneburit att det ekar, men också att det drar från det otäta fönstret (som eventuellt inom en oviss framtid ska bytas). Anna fick väl i uppdrag att leta upp nya gardiner, vilket inte var det lättaste. Dels tycks det inte finnas nåt i dag som kallas för ”typiska köksgardiner”, dels kan vi inte ha vilka gardiner som helst eftersom vi har rutigt golv och rött retromöblemang. Men så hittade Anna några tunna längder i grått och vitt och vi var överens om de skulle funka. På vägen hem igår efter jobbet tittade jag in till Hemtex och köpte två stycken av sagda gardinlängder. Senare på kvällen strök jag dem, några tischor och ett par kökshanddukar och sen satte Anna upp dem. Jag tyckte att det blev jättefint, Anna också. Men mest var hon förundrad över att vi var överens… Jag var inte så förundrad över det, jag vet att inredning är viktigare för Anna än för mig. Bara jag får ha mina böcker och min konst, så… (Om det senare är vi inte överens. En kan inte vinna alla kamper.)

Lucifer gillade i alla fall också om gardinerna. Han låg på köksgolvet i morse och pillade lite med dem. Han verkar förresten även gilla kattkudden jag (!) valde ut att köpa i söndags. Den är väl kanske mer en kul inredningsdetalj än en fin. Fällarna vi köpte verkar katterna gilla mycket. Och fällarna är både mysiga och snygga, tycker jag. Citrus tycker också om fällarna, men är väl mer som jag, inte så bekymrad över inredning. (För större bilder, klicka på dem!)

∼ ♦ ∼

Risk för snöras och istappar

Gårdagens snö blev till is på många ställen. Det gäller att både se upp neråt så en inte halkar och se upp uppåt så en inte får en istapp i huvet…

Igår var det nästan mildgrader här – eller i vart fall bara en två, tre minusgrader. Idag är det -10 grader igen. Och snorhalt. Jag hörde i natt hur det plogades, för det snöade ganska mycket igår. Fint, men efter plogning blir snön hårt packad och som rena isbanan. Jag fick strutta delar av vägen till och från jobbet idag för det var så halt. Sen har jag hört att det har tutat från ambulanser flera gånger också. Snälla människor, tänk på att det är vinterväglag!

Fokus idag på jobbet har för min del legat på att få ihop material till mitt nyhetsbrev. Dan startade med lite halvpanik – bara hälften var klart – för att sen sluta med för mycket material… Jag har skrivit och skrivit och skrivit och fixat en bild. Utöver detta har jag jobbat med att försöka göra en väldigt teknisk text så begriplig att till och med jag fattar den. Skrivkramp, är det sånt en får när en skriver för mycket..?

∼ ♦ ∼

Och tänk… Inte trodde jag att jag skulle bli så omtyckt! Jag la ut en selfie på Instagram efter klippningen i måndags. Nu har jag fått över 50 60 likes av vänner och bekanta på Instagram.  Kära vänner och bekanta… TACK! Men det är min frisör Igor som ska ha credit. (Här på bloggen blev jag inte lika mycket omtyckt, så jag lägger ut bilden igen. Hurra för Igor!)

Nyklippt selfie

Nyklippt i måndags.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Arbetsförmedlingen varslar var tredje anställd. Hur det slår mot arbetssökande har jag inte reflekterat så mycket över och hur det slår mot kontoren i mitt län är ovisst. Här har Arbetsförmedlingen cirka 300 av sina totalt 13 000 anställda. Att bli av med jobbet kan vara en tragedi för många, medan det kan vara en ny väg för andra. Jag önskar givetvis inte att folk ska drabbas av tragedi. Men tanken att Arbetsförmedlingen borde arbeta på ett annat sätt än tidigare har slagit mig förr. Förmedla jobb, till exempel, kan ju vara en lämplig uppgift i stället för att vara a-kassornas kontrollanter. De sura och otrevliga tanterna på a-kassorna kan behöva jobba lite för sina löner. //En som drabbats

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 29 januari 2019: Insnöad tisdag

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan gillar inte snö

Nej, Tofflan gillar inte snö.

Idag hade jag inte den minsta lust att sticka ut näsan. Men jag måste ju till jobbet. Det var bara att bita ihop, dra luvan på dunjackan över huvet och ge sig iväg. Jag känner mig alltid som Mårran när jag lufsar i min dunjacka, för jackan är stor och svart. Kroppen inuti den är också rätt stor. Igår smällde jag i mig resterna av chokladkaka från helgen. Jag gör alltså inget för att den stora kroppen ska bli mindre.

För övrigt vet jag att det ännu bara är januari, men det hjälps inte. Jag gillar inte vintern och jag gillar inte snön. Det har varit massor av olyckor, för folk verkar uppenbarligen inte förstå att en måste framföra fordon – och gå – på andra sätt när det är snö än när det är barmark. Jag själv har övergett mitt vanliga promenadstråk till och från jobbet förbi Domkyrkan och Gustavianum, genom Odinslund till förmån för gågatan och Mördarbacken*. Där är det nämligen värmeslingor och barmark. Jag har ingen lust att halka och bryta nåt ben i kroppen.

Även idag gick arbetsdagen snabbt. Två möten på förmiddagen, jobb med mitt nyhetsbrev och jobb med ett material för nyanställda på förvaltningen sammanfattar dagen. Det snöade av och till och mest hade jag lust att gå hem och dra nåt gammalt över mig. Men jag behövde handla lite och så hade jag ju fått tid för synundersökning hos en linsoptiker. Hade. Strax före lunch ringde de från optikern och avbokade tiden på grund av sjukdom. Suck… Några tider inom rimlig framtid hade ingen av butikerna i den optikerkedjan, så jag kontaktade Annas optiker och fick tid på måndag efter jobbet. Nåväl, jag köpte min yoghurt OCH jag köpte gardiner till köket – som vi båda var överens om borde passa. Strykning väntar!

Gardiner till köket

Dessa ska strykas i kväll och förhoppningsvis passar de i köket.


Auktionssommar och Brottsjournalen får avrunda
min insnöade tisdag. Inte ens Lucifer var intresserad av att gå ut (på balkongen).

Lucifer sover på fällen i soffan med ryggen mot kameran

Inte ens Lucifer ville gå ut idag…

∼ ♦ ∼

Och sen blir jag trött på alla som följer strömmen, som inte orkar skriva egna saker utan måste ha teman eller motsvarande. Vad hände med spontanitet, kreativitet, inspiration??? Det finns så många duktiga där ute som inte tycks tro på sin egen förmåga utan måste göra som ”alla andra”. Värst av allt är när jag ser författare beklaga sig. Att skriva är ett jobb. Ta det på allvar. Det handlar om att jobba sig igenom. Skriv skriv skriv. Det blir inga böcker skrivna genom att beklaga sig.

blodpenna

Sluta följa strömmen, sluta klaga. Skriv skriv skriv!

∼ ♦ ∼

*Mördarbacken = Carolinabacken


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndag eftermiddag och kväll den 27 januari och måndagen den 28 januari 2019: Låga priser och nya möjligheter

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan money

Igår satte vi sprätt på pengar…

Det är fel att säga att jag alltid gillar shopping, men när det framkom önskemål om en tur till Rusta efter avslutat arbetspass igår nappade jag. Anna ville köpa nya filtar till katterna och jag hade varit inne hela dan, så det passade mig bra. Tvättmaskinen hann precis tvätta klart, men jag hann inte hänga tvätten innan jag åkte och hämtade Anna. På Rusta valde vi bort fleecefiltarna till sist till förmån för fällar i konstskinn. Och så slank det ner lite annat i korgen också. Jag trodde jag skulle smälla av när kassörskan begärde över tusen spänn. Vadå lågprisbutik..? Detta till trots dumpade vi varorna i bilen och tog en tur på nyöppnade DollarStore, som ligger precis intill Rusta i norra delen av Gränbystaden, alltså Takpannegatan. Gränbystaden har sannerligen brett ut sig och finns nu på två ställen med flera affärer och restauranger. Det var hemskt. Vi köpte billig kattmat och schampo, men jag lovar att det dröjer innan jag sätter min fot där igen. Så mycket skräp! Men… en bra sak, som Anna poängterade, är i alla fall de nya arbetstillfällen som DollarStore har skapat.

(Se hela bildtexten, större bilder, i bildspel, kommentera bilder? Klicka på bilden!)


Katterna gillade de nya fällarna – utom Mini
som föredrog min gamla virkade jättefilt i skrivbordsstolen. Kanske mer lugn och ro i Bokrummet också… Vi lämnade dem ytterligare en stund på eftermiddagen efter att Anna plockat upp varor och jag hängt tvätt och styrde kosan mot Trattoria Alessandro. Där var inte precis packat och vi fick ett trevligt bord med soffor – och nya soffkuddar! Servitrisen hade lärt sig svenska och maten var god som vanligt. Jag åt bruschetta och pasta med tryffelsås, Anna jätteräkor och lamm.


Lagom mätta rullade vi hem till
Main Street igen. Tanken var att glo på inspelningen på DVD-hårddisken av senaste avsnittet av Dirigenten. Jag hade ställt fel inspelningsdag, så vi kikade på Renées brygga – alla gäster hade diagnosen ADHD, typ – i stället. Dessutom fipplade jag med scart-kabeln och jag tyckte faktiskt att det gick att se hyfsat bra nu. Därför ställde jag inspelning på reprisavsnittet av Dirigenten som skulle gå senare på kvällen. Vi funderar på det här med TV-apparater och kablar. Dels kan vi flytta om själva apparaterna, dels kan vi skaffa en HDMI-kabel så vi kan koppla upp en dator och se Play. Eller… så kan vi faktiskt köpa en ny TV. Eftersom vi ser ganska dåligt båda två vore det inte helt fel med en större skärm än 37 tum… Jag ska för övrigt gå och göra synundersökning i morgon efter jobbet. Då går jag till min egen optiker och kollar synen för kontaktlinserna. Senare har jag fått OK av Tjifen att boka tid hos optikern som min arbetsgivare har avtal med för ny koll för bildskärmsglasögon. Jag vill behålla mina bågar, men ska glasen bytas ut bör jag ha rätt styrka i kontaktlinserna först.

∼ ♦ ∼

Ett bokbyte hann jag med igår också. Min nya författarbekantskap Stefan Ahnhem tilltalar mig så mycket att jag efter att ha läst första delen i hans Fabian Risk-serie grabbade tag i del två. Jag fattar inte hur jag har lyckats undvika de här braiga och spännande kriminalromanerna… I morse hann jag läsa en stund också, men Lucifer var så pipig att jag hade svårt att koncentrera mig. Trots att de fick lite mat i skålarna innan vi gick och la oss, var det jam-session vid halv sex utanför sovrumsdörren. Jag klev upp och pytsade upp oxe och slank ner i sängen igen tre kvart innan jag skulle upp igen. Lucifer ville vara med mig hela tiden, men när jag duschade gick han ut. Sen ömsom busade han med en råttleksak, ömsom låg han utanför sovrumsdörren och skrek sönder Annas sovmorgon. Vad göra..?

∼ ♦ ∼

Boken En dag i Ivan Denisovitjs liv

Den här är på väg till vännen FEM.

Det var ett par tre minusgrader och lite snö av och till idag. Dunjackan var kanske för varm att ha, men den kändes ändå OK eftersom det blåste lite. På väg till jobbet postade jag ett litet blått paket till vännen FEM som vann boken i min utlottning förra veckan. Paketet bör nå fram till Metropolen under den kommande veckan – ifall inte Post Nord strular. Jag önskar god läsning, förstås!

Arbetsdagen gick hyfsat snabbt, men jag kände att en tredje ledig dag inte hade varit helt fel. Jag har varit på möten, skrivit texter, skrivit dagordningar med mera. Och efter avslutad dag gick jag nerför Mördarbacken*, den jag går uppför varje morgon, för att klippa mig hos Igor på Dômefrisörerna (som egentligen alltså ”bara” är en).


I kväll ska nyklippta jag hänga med min sambo.
Veckan i övrigt bjuder på en avtackning av Högsta Tjifen på fredag. Anna ska på möte i Förorten på torsdag kväll om hon lyckas byta arbetspass. Jag ägnar mig åt veckans TV-höjdpunkt då – Antikrundan. På fredag blir Pojkrummet bebott igen i två veckor. Den kommande helgen funderar vi på att ägna en annan ”pojke” i Annas familj lite uppmärksamhet. Ny vecka, nya möjligheter, som synes…

Jag själv ska knåpa ihop ett brev till min fadderpojke Oscar i Uganda. Det kom ett brev i förra veckan med tack för födelsedagspengen och ett idag med tack för julklappspengen – han tackar alltid för det han får till födelsedag och jul – samt en redovisning för vad den har använts till: mat, kläder, en griskulting och en tupp.

∼ ♦ ∼

*Mördarbacken = Carolinabacken


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Offer utan ansikte

Ett inlägg om en bok.


Stefan Ahnhems bok Offer utan ansikteNog har jag sett dem i en av våra bokhyllor, böckerna av Stefan Ahnhem. Och så har jag hört Annas stön och utrop av fasa (!) när hon har läst dessa kriminalromaner. Den fjärde och senaste boken fick hon dessutom i julklapp av mig förra året. Därför tyckte jag att det var dags att låna och läsa den första boken i Fabian Risk-serien, Offer utan ansikte. I pocket är boken en riktig tegelsten på nästan 600 sidor. Såna böcker funkar för mig – om de är bra…

Fabian Risk flyttar från Stockholm tillbaka till sin hemstad Helsingborg tillsammans med sin fru och två barn. Det antyds att han på nåt sätt blivit av med sitt jobb som kriminalare i Stockholm, men fått nytt jobb i hemstaden. Fast först ska han ha semester med familjen, uppenbarligen för att reparera sitt äktenskap, bland annat. Men Fabian och familjen hinner knappt komma fram till sitt nya hus när han dras in i en utredning som börjar med en mördad slöjdlärare, faktiskt Fabians gamla lärare. Den blir inte det enda mordet. Fabians klasskamrater mördas också en efter en. Fabian ger sig in i jakten på seriemördaren, nåt som får konsekvenser för honom på flera plan.

Stefan Ahnhem inledde sin karriär med att skriva manus till TV-serier, men 2014 debuterade han som deckarförfattare. Det gick uppenbarligen väldigt bra och nu har böckerna om Fabian Risk blivit fyra. Jag dras in i handlingen direkt. Kapitlen är av föredömlig längd, de är lagom blandade i perspektiv och handlingen formligen rusar framåt. Det är så en bra kriminalroman skrivs. Det sker ganska blodiga mord, så jag förstår Annas utrop (se ovan!). Jag gör liknande utrop mot slutet av boken. Huvudtemat är emellertid mobbning och vad det kan göra med människor.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en riktigt bra debutdeckare. Stefan Ahnhem blev faktiskt prisad för boken – 2015 fick han Crimetime Specsavers Award för Offer utan ansikte. Jag ska definitivt läsa de övriga tre böckerna i serien.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 26 januari och söndag förmiddag den 27 januari 2019: Slött, gött och trött

 



Kära dagbok…

Igår på lördagen gjorde jag en del nytta. Somliga… låg mest och ”skräpade”…  (Se hela bilder, bildtexter och som bildspel och kommentera genom att klicka på bilderna!)


De vaknade till liv lite när det var matdags. 
Jag mumsade i mig matlådan med tillbehör från Myrtos. Fasolakia är jättegott och det äter jag gärna igen! Familjen Katt fick kyckling och det åt de hyfsat av. Rejält mätt blev jag, men sen jag hade suttit och läst ett par timmar i bästefåtöljen och hämtat hem Anna från jobbet kunde jag trycka i mig goda ostar och ett och ett halvt glas rött. Vinet har jag druckit en tidigare årgång av, 2014, och det passade betydligt bättre nu, denna gång till smakrika ostar. Vi tittade på Camilla Läckbergs dag på slottet, men det var ingen njutning, för sen i julas fungerar inte DVD-hårddisken så bra. Jo den fungerar, men scartkabeln är plötsligt glapp i TV:n. Detta innebär främst bildstörningar. Så… jag får väl böja mig i framtiden och titta på Play. DVD-filmer tittar en ju inte på så ofta nu. Min kombinerade stereo och DVD-spelare slutade också fungera i julas. Som bekant är det ingen idé att laga tekniska prylar idag. Slit och släng de trötta sakerna, bara…


På tal om trött – och slött… 
Jag var väl inte superaktiv hemma igår, men jag städade lite, tömde pottor, fyllde på kattsand etc. Lucifer och Citrus hade först världens slagsmål på köksgolvet. Sen blev de de goaste vänner och låg tillsammans på filten i soffan. De tvättade varandra och så sov de gott ihop utan att tjafsa. Jag googlade på kattvätt och lärde mig att två kissar som tvättar varandra kan till exemepel vara ett tecken på att de sluter fred efter att ha bråkat. Det stämde nog igår! På Instagram la jag ut en film med tvätten, så den lägger jag inte ut här. Men kolla så söta de är och snacka om syskonkärlek!..

∼ ♦ ∼

Idag hade jag kunnat sova hur länge som helst, jag var så trött. Men det går ju inte an. Vid halv nio-tiden steg jag upp och fixade kaffe. Medan perkolatorn jobbade fördelade jag veckans mediciner i min lilla Anabox och tömde kattpottorna. Sen tog jag med mig kaffe in i sovrummet och låg och läste nån timme. Min bok på gång går mot slutet och den är sååå spännande! Dessutom har jag lärt mig att Motalagatan ligger i Helsingborg. Bara det, liksom…


Före frukost torkade jag av speglar, handfat och toaletter
samt duschade. Innan jag lämnade badrummet startade jag en maskin svart. Jag hoppas maskinen hinner bli klar och hängd innan jag ska åka och hämta Anna efter jobbet. En liten shoppingtur är nämligen önskad. Och ja. Katterna fick frukost av Anna i morse. De fick lite ost och dentabites av mig bara…

Citrus vid frukostbordet

Vad bjuds? Hmm… frukostbordet ser rätt torftigt ut, tycker Citrus.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 26 januari 2019: Ett gott liv, men skört

 



Kära dagbok…

Livet kan vara rätt gott ibland. Jag vågar knappt andas orden, för då rycker väl nån undan mattan under mina fötter. Fullt medveten om att livet är skört är jag, att de goda stunderna kan tas ifrån en bara så där. Men igår var det gott och idag. Jag vill hålla kvar det. Eller i vart fall känslan.

Igår kväll åt vi rökta räkor och laxpaté så det kom ut genom örona. Det blev lite för mycket av det goda, tror jag bestämt. Det vita vinet orsakade muntorrhet och lätt huvudvärk i morse. Kanske den andra vitingen jag köpte igår, den som Anna valde, är bättre? Två rödingar följde också med hem, för vinskåp ska hållas välfyllda.

Fyra flaskor vin

Fyra flaskor vin följde med hem igår: Lobita Loca, Bochard Aîne Chardonnay, Allegrini Valpolicella och Lungarotti Rubesco.

∼ ♦ ∼

Lördag och ledig. Alltså jag är ledig, inte Anna. Idag jobbar hon kl 7 – 21 med två timmars ledigt mitt på dan. Fruktansvärd arbetstid tycker jag. Anna säger inte så mycket mer än att hon åtminstone jobbar kort dag i morgon. Jag hade kunnat ta sovmorgon idag, men det ville inte kroppen. Jag försökte och försökte. Till sist gav jag upp och gick och satte på kaffe. Medan perkolatorn gjorde sitt tömde jag diskmaskinen – som gjorde sitt jobb utan att klaga igår kväll, kors i taket! – och kattpottorna. Sen kröp jag ner i sängen och läste och drack två muggar kaffe. Resten av förmiddagen dammade och dammsög jag. Det hampade sig så att det blev en smärre utrensning av skafferiet också. Och i Pojkrummet hittade jag nånting som jag starkt misstänker är en julsak… Jag lät den vara, för säkerhets skull.

(Bildtexterna syns om en drar musen över bilderna. Klickar en på bilderna kan en se hela bildtexterna och bilderna i bildspel samt även kommentera varje enskild bild om en vill det.)

∼ ♦ ∼

Lucifer och Citrus bråkade som 17 när jag intog frukost vid lunchtid. De slogs och pälstofsar flög omkring på mitt nydammsugna golv. Jag vågade knappt gå och duscha för jag tänkte att vi är minus en katt när jag kommer ut. Men då låg de så sött intill varandra på filten på soffan. De tittade på mig som om de undrade vad jag menade med minus en katt. Syskonkärlek är uppenbarligen ett dubbelbottnat begrepp även bland katter…

∼ ♦ ∼

Dagens inplanerade nöje var att ta en tur upp på stan och sätta sprätt på julklappspengen jag fick av Annas snälla mamma och hennes L i julklapp förra året. Jag hade också några andra ärenden att utföra, bland annat att köpa middagsmat, skaffa en blå postpåse och köpa ett läderband till min keramikgudinna som jag har runt halsen. Ett tag hade jag en tanke att ringa en kompis för att höra om hon hade lust att ses och ta en fika, men idag hade jag mest lust till en ensamdag.

Middagen köpte jag hos Alex på Myrtos. Det blev en vegetarisk matlåda, fasolakia, med tillbehör såsom bröd, grönsaker, fetaost och röra – allt för endast 82 spänn! 

Julklappen… ja, den generösa pengen räckte till deostick och kroppskräm i doften Happy Buddha från Rituals. Och så räckte det till en bokAkademibokhandeln också! Eftersom jag är med i vänklubben fick jag 20 procents rabatt. Detta innebär att jag har sex kronor kvar av julklappspengen.

∼ ♦ ∼

Det har börjat mörkna och jag ska ta andra muggen eftermiddagskaffe och läsa en stund tills det är dags att äta mat. Ikväll är det Camilla Läckbergs dag på stjärnslottet och den ska vi titta på  när jag har hämtat hem Anna i bil från jobbet. Till programmet serverar jag tre goda ostar och ett glas rött. Livet ska vara gott hela det här dygnet!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett vitt vin: Bouchard Aîné Chardonnay 2017

Ett inlägg om ett vitt vin.


 

Bouchard Aîné Chardonnay 2017

Ungt, friskt och billigt men surt.

Ibland – eller ganska ofta – är jag tråkig så tillvida att jag snöar in på till exempel samma sorts mat och dryck. Igår var jag så himla sugen på rökta räkor med chiliaioli och laxpaté med romsås. Det var inte svårt att övertala Anna att hon var det också. Eftersom vi varken hade maten eller drycken hemma begav vi oss ut och handlade.

Två flaskor vitt vin – vi valde var sin – ställdes på kylning på balkongen. Jag blundade sen och tog ett vin som jag serverade till räkor och paté. Det blev Bouchard Aîné Chardonnay 2017, det vin jag hade valt.

Vinet skulle vara ungdomligt och lätt och ha låg sockerhalt, vilket passade finfint. Priset var lågt, bara 79 kronor, så jag hade inte superhöga förväntningar. Men… en kan bli glatt överraskad. Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av fisk och skaldjur.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Ungdomlig, fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, citron, päron, färska örter och mineral. […] Ungdomlig, fruktig doft med inslag av gröna äpplen, honungsmelon, citrus, mineral och färska örter.

Jag tyckte att vinet var mycket friskt och ungt. Det hade en lite för sur smak för att passa perfekt till de rökta räkorna och chiliaiolin. Kanske borde det också ha kylts lite längre. Vinet passar nog bättre till fiskrätter än till räkor.

Rökta räkor laxpaté vitt vin

Rökta räkor med chiliaioli och laxpaté med romsås = fredagsmiddag.

Toffelomdömet blir medel. Det här vinet var OK, men inte mer.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 25 januari 2019: Friyay!

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan weekend

Äntligen fredag och helg!

Frijay! Så kan det låta lite här och var denna dag. Det är för övrigt inte bara fredag utan även lönedag för somliga. Många har väntat länge på januarilönen eftersom decemberlönen kanske kom tidigt och dessutom skulle räcka till såväl julklappar som julmat. Jag vet inte hur mycket pengar jag personligen la ner på julklappar och julmat förra året, men jag känner mig rätt överens med mig själv att det inte blir lika mycket i år. Det är långt ifrån rimligt. Räknar jag efter hamnar jag på 8 000 spänn. Eller mer… Inte klokt, eller hur? (<== retorisk fråga)

Januarilönen är välkommen även hos mig trots att den naggas rejält av försäkringar och årsavgifter för gravskötslar. Men när det gäller dessa räkningar har jag inget val: försäkringar måste jag ha och gravarna, som finns i Motala och Norrköping, har jag ingen möjlighet att sköta själv. Griftegårdsförvaltningarna sköter för övrigt gravarna finfint och mammas och pappas grav besöker vännen FEM i mitt ställe då och då. Jag är lyckligt lottad som har en sån vän, en person som erbjuder sig att lägga en blomma eller tända ett ljus på mina föräldrars grav. En person jag delade klassrum med från hösten 1970, när jag var åtta år. Hösten 2020 har vi alltså känt varandra i 50 år…

Så då… är det väl rimligt att boken jag lottade ut igår kväll
skickas till vännen FEM i Motala, eller hur? Grattis FEM!
Boken kommer nästa vecka i en brevlåda nära dig.

Boken En dag i Ivan Denisovitjs liv

Grattis till vinsten, FEM!

∼ ♦ ∼

Antikintresserad i Malmö 24 jan 2019

Antikintresserad i Malmö. Och visst är jag intresserad, men jag var inte värd så många stjärnor som två.

Igår kväll var jag i Malmö och amatörvärderade antikviteter. Ja det vill säga, jag satt i bästefåtöljen och glodde på Antikrundan från Malmö och lekte värderare via en app. Det gick skitdåligt! Förra veckan hade jag sånt flyt och fick tre stjärnor i diplomet. Igår blev det bara två – och det tycker jag var en generös bedömning. Jag värderade helt åt skogen. Ett par tre fullpoängare endast och flera nollor. Nej, nu får jag skärpa mig till nästa vecka! Anna och Mini tittade också. Den förra blev lite triggad av en tennask, den senare tyckte att jag var lite jobbig och lämnade bästefåtöljen för stolen i hallen, den med leopardfilten på.

Mini på leopardfilten i stolen i hallen

Mini sussade på leopardfilten i stället för att se på Antikrundan med mig.

∼ ♦ ∼

Vinterutsikt från kontorsfönstret

Trist och tråkigt är vädret och utsikten från kontorsfönstret.

Men nu är det inte längre torsdag utan fredag, som sagt. Jag har förfärdigat och publicerat mitt veckonyhetsbrev på jobbet och plockat med en del annat, bland annat underlag och texter för nyanställda på förvaltningen. Det har snöat ganska mycket idag, tyvärr, för jag gillar inte snö, kyla och halka. Sex minusgrader, ungefär visade termometern i morse och temperaturen steg väl ett par grader endast under dan, för att sen sjunka neråt igen till kvällen. Trist och tråkigt väder, bara. Insvept i dunjackan med luvan på känner jag mig som Döden i Det sjunde inseglet. Nära döden tycks jag inte helt vara, för idag har jag hostat lite mindre.

I helgen jobbar Anna bland annat sitt mastodontpass (kl 7 – 21 i morgon lördag). Jag hänger hemma med katterna och Helvetesmonstret*, men jag tänkte också knata upp på stan i morgon för några ärenden. I kväll gick vi tillsammans till Kvarnen för att köpa fredagsmiddag med dryck. Jag hade önskat rökta räkor, chiliaioli, laxpaté och romsås och det köpte jag oss. Nu väntar vi på att det vita vinet ska bli kylt.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Film, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer