Kära dagbok…

Äntligen fredag och helg!

Frijay! Så kan det låta lite här och var denna dag. Det är för övrigt inte bara fredag utan även lönedag för somliga. Många har väntat länge på januarilönen eftersom decemberlönen kanske kom tidigt och dessutom skulle räcka till såväl julklappar som julmat. Jag vet inte hur mycket pengar jag personligen la ner på julklappar och julmat förra året, men jag känner mig rätt överens med mig själv att det inte blir lika mycket i år. Det är långt ifrån rimligt. Räknar jag efter hamnar jag på 8 000 spänn. Eller mer… Inte klokt, eller hur? (<== retorisk fråga)

Januarilönen är välkommen även hos mig trots att den naggas rejält av försäkringar och årsavgifter för gravskötslar. Men när det gäller dessa räkningar har jag inget val: försäkringar måste jag ha och gravarna, som finns i Motala och Norrköping, har jag ingen möjlighet att sköta själv. Griftegårdsförvaltningarna sköter för övrigt gravarna finfint och mammas och pappas grav besöker vännen FEM i mitt ställe då och då. Jag är lyckligt lottad som har en sån vän, en person som erbjuder sig att lägga en blomma eller tända ett ljus på mina föräldrars grav. En person jag delade klassrum med från hösten 1970, när jag var åtta år. Hösten 2020 har vi alltså känt varandra i 50 år…

Så då… är det väl rimligt att boken jag lottade ut igår kväll
skickas till vännen FEM i Motala, eller hur? Grattis FEM!
Boken kommer nästa vecka i en brevlåda nära dig.

Grattis till vinsten, FEM!

∼ ♦ ∼

Antikintresserad i Malmö. Och visst är jag intresserad, men jag var inte värd så många stjärnor som två.

Igår kväll var jag i Malmö och amatörvärderade antikviteter. Ja det vill säga, jag satt i bästefåtöljen och glodde på Antikrundan från Malmö och lekte värderare via en app. Det gick skitdåligt! Förra veckan hade jag sånt flyt och fick tre stjärnor i diplomet. Igår blev det bara två – och det tycker jag var en generös bedömning. Jag värderade helt åt skogen. Ett par tre fullpoängare endast och flera nollor. Nej, nu får jag skärpa mig till nästa vecka! Anna och Mini tittade också. Den förra blev lite triggad av en tennask, den senare tyckte att jag var lite jobbig och lämnade bästefåtöljen för stolen i hallen, den med leopardfilten på.

Mini sussade på leopardfilten i stället för att se på Antikrundan med mig.

∼ ♦ ∼

Trist och tråkigt är vädret och utsikten från kontorsfönstret.

Men nu är det inte längre torsdag utan fredag, som sagt. Jag har förfärdigat och publicerat mitt veckonyhetsbrev på jobbet och plockat med en del annat, bland annat underlag och texter för nyanställda på förvaltningen. Det har snöat ganska mycket idag, tyvärr, för jag gillar inte snö, kyla och halka. Sex minusgrader, ungefär visade termometern i morse och temperaturen steg väl ett par grader endast under dan, för att sen sjunka neråt igen till kvällen. Trist och tråkigt väder, bara. Insvept i dunjackan med luvan på känner jag mig som Döden i Det sjunde inseglet. Nära döden tycks jag inte helt vara, för idag har jag hostat lite mindre.

I helgen jobbar Anna bland annat sitt mastodontpass (kl 7 – 21 i morgon lördag). Jag hänger hemma med katterna och Helvetesmonstret*, men jag tänkte också knata upp på stan i morgon för några ärenden. I kväll gick vi tillsammans till Kvarnen för att köpa fredagsmiddag med dryck. Jag hade önskat rökta räkor, chiliaioli, laxpaté och romsås och det köpte jag oss. Nu väntar vi på att det vita vinet ska bli kylt.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren

Livet är kort.