Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

De ljuslila blommorna i ett av syrenträden jag passerar till och från jobbet börjar redan bli bruna.

Tempus fugit. Tiden flyr. Jag upptäckte att jag visst har namnsdag idag. De sista åren har jag själv ibland kommit ihåg det, men min mamma mindes alltid. Hon skickade ett kort ibland med en peng när jag var arbetslös eller en Trisslott. Det sista året hon levde skickade hon ett kort på en kossa som cyklade och så skrev hon nåt i stil med att det tyvärr var lite för långt för henne att cykla från Motala till Uppsala för att gratta mig. Jodå, jag har sparat kortet. Jag har träaskar och -skrin av olika storlekar och modeller här hemma. I det största skrinet har jag sparat sånt som betyder extra mycket för mig. Det kan vara foton, brev, lappar, gratulationskort och liknande. (Sånt som andra bara kan kasta när min tid är över.) Däri ligger de sista korten från mamma. För jag har ju en födelsedag på våren och en namnsdag till, på sommaren. Tänk, 2016 känns ibland så nära, men det är faktiskt tre år sen. Och att att tiden så här års sannerligen flyr såg jag på syrenträden jag passerade i morse – några av dess ljust lila blommor i klasarna börjar bli bruna.

Tiden flyr… Det är också snart 23 år sen – eller är det 24? – jag gifte mig. På midsommarafton. Jag skulle kunna tänka mig att göra det igen, om jag vågar, och med rätt person. Det var inte rätt person jag gifte mig med den där midsommaraftonen för 23 (24?) år sen. Den 1 juni 1999 gick skilsmässan igenom.

∼ ♦ ∼

Ryggen är besvärlig.

På jobbet var det förvånansvärt tyst idag. Ändå var många inte lediga, noterade jag. Vi ”står ut” att jobba tre dagar och ser fram emot fyra dagars ledighet. Sen kommer tre arbetsdagar och så ytterligare fyra lediga dagar. Idag känns det som om jag inte har gjort så värst mycket nytta. Ett roligt avbrott mitt på dan blev en spontanlunch på restaurangen mitt emot med, som alltid, gott snack med ”Lizbeth”*. På väg dit träffade jag dessutom NK** och min sista chef (jag hade två) på förra jobbet. Ryggen har varit besvärlig och den värkte rätt bra när jag hade gått och lagt mig igår kväll. Jag försökte stå och jobba, men då får jag ju ont i framför allt högerfoten. Lite pest eller kolera, med andra ord. Eftersom jag hade pesten i vintras är det väl kolera nu, dårå. Värken gör mig trött, dessutom. Mina sambor var också trötta. Anna får dra ett tungt lass på jobbet. Och nu får hon dessutom göra lite extra hemma. När jag inte kan böja mig utan att det gör skitont tömde hon kattpottorna och gav katterna mat i morse samt plockade ur diskmaskinen häromdan. Jag hoppas verkligen ryggen blir bättre snart, vi behövs i Slottsträdgården!

∼ ♦ ∼

Fika i kvällssolen.

Det var lite soligt idag, men det blåste kallt. Jag hoppas att vädret stabiliserar sig snart så att jag kan köpa mina tomatplantor som planerat och sätta ut dem i Slottsträdgården. Inte vore det helt fel med en korvgrillning snart också. Vi hade så mysigt sist den där kvällen vi planterade, grillade och fikade i kvällssolen. Det vore kul om fler i vår närhet kunde hänga på. (Nej, alla hatar mig ju inte.)

På midsommarafton hoppas vi kunna vara vid Slottet och i Slottsträdgården tillsammans med Slottsherrskapet, precis som de senaste åren. Anna hoppas kunna få ledigt, men just som hon trodde att det var klart visade det sig att saker och ting hade förändrat sig.

Annat planerat uteliv framöver är en jobblunch i Botaniska trädgården i midsommarveckan. Vi är en grupp från olika avdelningar som för ett år sen jobbade tillsammans i en upphandling. Sen dess har en i gruppen gått i pension och flyttat utomlands, men vi är fyra som jobbar kvar. Att träffas då och då och luncha och bara prata lite jobb är alltid trevligt. Vi var ett bra gäng som nådde målet. För ett år sen. Tiden flyr. Tempus fugit.

∼ ♦ ∼

*Lizbeth är en före detta kollega på ett  jobb jag hade 2011 och en nuvarande kollega fast på en annan avdelning som heter nånting heeelt annat än Lizbeth.
**NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb

Livet är kort.