Ett med bubblor, ett rött kraftpaket: P. Lex Prosecco Brut och Campolieti Ripasso 2016

Ett inlägg om två helt olika viner.


 

P Lex Prosecco Brut

Ungdomligt bubblig prosecco.

Vid trerättersmiddagen i fredags bestod huvudrätten av lax. Vi hade sen ett par veckor haft ett prosecco på kylning. Nu passade det bra att öppna flaskan med P. Lex Prosecco Brut som Anna hade köpt.

Italienska bubbelviner är inte alls dåliga. Jag tycker faktiskt att de är pigga uppstickare och bra alternativ till både champagne och annat mousserande. Den här proseccon kostar 109 kronor.

Jag vet inte på vilken druva proseccon är tillverkad, men vinet är gjort enligt autoclavemetoden (tankmetoden). Den innebär att alkoholjäsningen, som ger kolsyran, sker i en trycktank. Sen får vinet vila i tanken tillsammans med sin jästfällning. När vinet är färdigt filtreras det och får sin söthetsgrad justerad. Slutligen buteljeras det under tryck vid låg temperatur.

Vinet är ganska torrt och har en hög fruktsyra. Alkoholhalten ligger på elva procent och sockerhalten är sju gram per liter. Systembolaget rekommenderar vinet till fisk och skaldjur eller som sällskapsdryck. Vi drack det till röror och oliver med mycket vitlök till förrätt samt lax, kokt potatis och hollandaisesås till huvudrätt.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om proseccons smak och doft:

”Fruktig smak med inslag av päron, persika och citrus. […] Ungdomlig, fruktig doft med inslag av äpplen, persika, päron och citrus.

Den här proseccon funkade inte så bra till de grekiska vitlöksstinna rörorna och oliverna (den blev besk), men till laxen var den ljuvlig. Den är sannerligen ungdomlig och bubblig i smaken och päron och citrus var extra noterbara i smak och doft tycker jag.

Toffelomdömet blir högt. Kanske blir det högsta och vi dricker det enbart till fisk eller skaldjur.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Campolieti Ripasso 2016

Ett kraftpaket!

Lite senare på lördagskvällen blev vi sugna på ostar. Vi mumsade också fetaoströra och oliver från fredagen – samt kex, förstås. Anna hade köpt en flaska Campolieti Ripasso 2016 tidigare. Den blev det givna valet till lördagsostarna. Systembolaget rekommenderar annars vinet till fläsk, nöt och lamm. Flaskan kostar 115 kronor.

Ripassoviner är ofta säkra viner. Det här vinet var klassat som fylligt och strävt, vilket stämde. Det hade stått på uppvärmning under tillagningen av Chicken Korma, så det var perfekt tempererat enligt min smak när det serverades. Dess alkoholhalt ligger på 13,5 procent och sockerhalten på fyra gram per liter.

De tre huvuddruvorna i vinet är corvina, rondinella och molinara. Corvina används som bekant till Amaroneviner och Ripassovinor tillverkas bland annat med hjälp av skalmassa från amarone- eller reciotoproduktion.

Så här skriver Systembolaget vinets smak och doft:

”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, russin, choklad, kaffe, kanel och vanilj. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, russin, choklad, tobak och kaffe.

Jag tyckte att det här vinet var riktigt kraftfullt och smakrikt. Det var kryddigt och fylligt och hade tydlig smak och av choklad och kaffe. I doften noterade jag även lite tobak. Till ostarna fungerade vinet perfekt. Kort sagt, det här är jättegott vin, ett riktigt kraftpaket, och jag dricker det gärna igen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 9 november och Fars dag 2019: Mathelg, fadersfirande, familjemiddag och en och annan surpris

 



Kära dagbok…

En riktig mathelg är snart till ända. Vi åt jättegod trerättersmiddag på förlovningsfirandet i fredags kväll och vi åt inte sämre mat igår. För att maten skulle passa alla valde vi kyckling. Den tillreddes inte på vanligt vis och det blev en Chicken Korma som Anna serverade. Jag tyckte att det var riktigt gott och mumsigt och det var roligt att prova nåt nytt även om det ganska ofta finns önskemål om att det ska vara som det alltid har varit. Ibland är det liksom dags att gå vidare. Chicken Korma njöt vi av alla tre. Lite senare högg vi till en massa goda ostar och till det drack vi ett ripassovin som jag ska skriva om i ett särskilt inlägg. Vi avslutade lördgskvällen med MotherFatherSon, en serie som jag nu tycker har blivit bättre – i början var den lite seg, enligt min mening.

∼ ♦ ∼

Kapitel 12 och kaffe på sängen

Idag började på kapitel tolv.

Det är helt sjukt men… Klockan var typ kvart i tio när jag vaknade i morse. Efter många nätter med dålig eller för lite sömn behövde jag väl sova. Sen vaknade jag dessvärre med krämpor. Igår kväll hade jag ont i vänster lillfingerled, i morse var det dags för höger tumled att värka. Lillfingerleden är bättre, men tumleden är sämre. Kanske beror det på vädret, för idag har det snöat. Inte mycket så att en behöver pulsa i snö, fast det är vitt på marken. Lite jobbigt var det, för vi skulle ut på vägarna, norrut till landet, och Clark Kent* får inte vintertofflorna** på förrän på fredag. En stunds läsning och kaffe på sängen hanns i alla fall med innan frukost, dusch och avfärd. Jag började på kapitel tolv idag och boken jag läser är härligt läskig och spännande.

∼ ♦ ∼

Pappa

Min lilla pappa.

Idag har det varit Fars dag. Min far är inte längre i livet och såna här årsdagar tänker en lite extra på kära som inte längre finns kvar i livet. Jag har ändå inte varit jätteledsen idag och det är väl tack vare att jag var välkommen att följa med ut på landet och fira Annas pappa. Annas pappa kan skämta ganska rått, men jag gillar honom jättemycket och vet att han har ett stort hjärta. Han har tre barn och elva barnbarn och jag vet inte hur många barnbarnsbarn. Ändå är jag välkommen att följa med.

Det är synd att Anna inte hann träffa min pappa, för jag tror att de skulle ha kommit bra överens. Pappa var ju också rätt rolig och många av hans uttryck använder jag själv nu. Anna fattar och tycker också att de är träffande. Tyvärr drunknade pappa ungefär ett år innan Anna och jag träffades första gången.

Annas pappa bjöd på smörgåstårta och vanlig tårta. Jag skrapade bort skinkan, men sen åt jag två bitar av den förstnämnda och en av den senare. Det var inte så att vi precis var hungriga när vi styrde kosan tillbaka in till stan för att köpa kattmat och middagsmat. Men till kvällen skulle det bli lite familjemiddag, för då hade vi bjudit över Biografmaskinisten på köttbullar. Till mig fanns det sen tidigare kycklingköttbullar i frysen och trots att jag hade ätit så mycket smörgåstårta tidigare slank tolv (12) kycklingköttbullar med tillbehör ner i min mage.

 


Givetvis kunde dan inte sluta utan nåt mer sött. 
Och jag tror att det söta hade fallit min lilla pappa på läppen, för det blev var sitt Kinderegg. Den jävla lilla leksaken bestod av fyra smådelar, för min del, och var en hare som skulle boxa en nalle. Inte särskilt snällt… Jag klarade i alla fall av att montera ihop skiten haren.


Nu är det snart dags för veckans sista TV-program, Innan vi dör. 
I morgon startar en ny arbetsvecka, men jag hoppas att jag trots det kan sova i natt.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
**Vintertofflorna = vinterhjulen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 8 november och lördagen den 9 november 2019: Kaskader och kras på kalas och husmödrar slår till

 



Kära dagbok…

Det blev en riktigt fin trerätters förlovningsmiddag igår kväll. Eller alltså vi är ju redan förlovade, men firade elvaårsdagen av detta. Redan på morgonen fick jag ju fint kort och franska kort i paket. (Anna blev inte heller utan gåvor, men fick vänta till kvällen.) Husmor slog till och jag och Gymnasisten kunde i princip sätta oss till dukat bord. Så gott och läckert, bland annat från Myrtos, alltihop! Tyvärr slutade middagen i en kaskadspyende katt – Mini spydde över kökssoffa och matta i Djungelrummet just som Gymnasisten satte tänderna i sin dessert. Som grädde på moset slog husmor A till lite extra och kraschade ett champagneglas vid disken. Tråkigt slut på en annars fin dag och kväll. Tack, älskling, för allt du gjorde och gav!


Vi myndiga intog vår dessert (kaffe och choklad) 
i vardagsrummet. Trötta var vi, speciellt Anna som hade varit vaken sen klockan fyra. Vi tittade på senaste avsnittet av Veckans brott som jag hade spelat in. Jag läste ut den härliga lilla boken om drottning Elizabeth och bytte till en bok om en mördande granne som Vargnatt vänligen skickade till mig i oktober. Nånstans mellan klockan 22 och 23 hasade vi till sängs och jag orkade bara läsa prologen i Alex Marwood-boken.

Bokmärke Ive been booked

Lite stressad av måsten idag.


I morse orkade jag läsa mer,
men då kände jag mig stressad av lördagens alla måsten. Innan jag kunde läsa och dricka kaffe på sängen tömde jag diskmaskinen och kattpottorna och ställde fram sopor som jag senare tog ut till såväl soprummet i huset som i garaget.

 

Teodosio Basilisco och Brolia Ricasoli 2017

Lördagsvinare.

Ja det blev en lite stressig lördag. Jag tyckte inte vi direkt låg och drog oss så länge, men klockan var redan närmare tolv innan vi kom iväg till Kvarnen för att handla middagsmat och dryck. Det var inte precis glada miner när vi plaskade dit i regnet i sällskap med Dramaten. Till tröst köpte jag med mig ett par röda italienare hem, två viner som vi har druckit tidigare. Basiliscovinet fick högsta omdöme av mig i september, till exempel.

Igår på jobbet blev jag faktiskt lite full i skratt när jag såg lappen på en av våra kaffeautomater. När folk hittar på egna förkortningar kan detta ofta bli missvisande information. I det här fallet blev det riktigt roligt för flera av oss, för jag var inte ensam om att tolka VTN som VIN… Jag undrade dessutom varför nån hade felanmält automaten om det nu var så att den serverade vin i stället för kaffe.

Kaffebryggaren Läcker vin

LÄCKER VIN! trodde jag att det stod…


När vi kom hem ställde jag mig vid strykbrädan 
och Anna promenerade runt med Helvetesmonstret*, jag tog två av rummen. Strykhögen kändes enorm, men bestod bara av sex tischor, tre luvatröjor, ett par jeans och en grytlapp. Belöningen blev en riktigt go-fika som Anna fixade. Och just som vi skulle till att mumsa upptäckte jag att Annas snälla mamma hade ringt mig, så jag ringde upp och fick som vanligt en trevlig pratstund med henne.

∼ ♦ ∼

Anna har grejat med gardiner till köksfönstret medan jag har skrivit det här och på min lott föll att flytta ut och in alla lådor med gardiner och dukar i vårt linneskåp i smatten mellan Djungelrummet och Pojkrummet. Katterna har varit nyfikna på alla lådor och grejor, men trots att de började sin jamsession tidigt i morse vill vi inte stoppa ner dem i Skänkeslådan. Lilla Citrus får nöja sig med att softa ovanpå.

Citrus på skänkeslåda

Nej, Citrus ska inte stoppas ner i lådan.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Drottningen vänder blad

Ett inlägg om en liten boktoksbok.


 

Alan Bennetts bok Drottningen vänder blad

En äkta boktoksbok!

Böcker om boktokar läser jag gärna och ofta med stor behållning. Har de dessutom en viss glimt i ögat samt brittisk anknytning står de ännu högre i kurs hos mig. I september köpte jag den lilla boken Drottningen vänder blad, skriven av Alan Bennett och utgiven 2007 med originaltiteln The Uncommon Reader. Pocketbokens 124 sidor läste jag snabbt – och under både hummanden och skratt.

Allt skylls på drottning Elizabeths hundar, för det var genom deras olydnad som Hennes Majestät hittade bokbussen. Hon stiger ombord på bussen för att be om ursäkt för de olydiga hundarna och i förbifarten lånar hon en bok. När hon nästa gång bussen kommer lämnar tillbaka låneboken lånar hon en ny och mycket mer givande bok. Detta får stora konsekvenser: drottningen blir en boktok och som den riktigt passionerade bokläsare hon blir för det med sig att hennes plikter hamnar i bakgrunden. Medan drottningen njuter planerar emellertid undersåtarna hur de ska stoppa drottningens läsning.

Det här är lustfylld läsning från pärm till pärm. Och även om det i princip är feelgood och humor anar läsaren både ironi och allvar i denna fiktiva berättelse om en person som faktiskt existerar. Det går inte att låta bli att undra lite hur Hennes Majestät… står ut…

Toffelomdömet blir det högsta. Läs den här boken om du gillar brittisk humor – och böcker!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Ironi, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Kladdkakans kväll och elfte förlovningsdagen: Sött på assiett och kort, men också franska kort

 



Kära dagbok…

Kladdkaka från Trillers 2019

Vi firade Kladdkakans dag med denna übersöta godbit.

Firandedagarna avlöser varandra just nu. Egentligen behöver det inte till nåt storslaget och pompöst, det räcker med typ en god kaka (svindyr i och för sig, men inte nödvändigt!) och en väl vald present som kanske inte kostar en förmögenhet. Igår kväll anlände Gymnasisten för månadens vistelse på Main Street. Det blir genast lite mer liv i hemmet även om mycket av Gymnasistens liv pågår bakom stängd dörr i Pojkrummet. Integritet är viktigt att respektera. Igår var vi tre vid kvällsmatsbordet, men jag var sist så jag åt det mesta av den grekiska salladen sambon hade köpt ensam. Sen var det ju Kladdkakans dag, vilket vi hade haft en dialog om per mobil under dagen. Det blev Anna som även igår gick till Butiken på hörnet (är vi stammisar, eller..?) för att köpa hem godsaker i form av tre kladdkakebitar. Godsaken ifråga var sen så übersöt att blodsockret med all säkerhet sköt i höjden. Det blev inget mer ätet igår kväll efter sagda kladdkaka…

Familjen Katt var bara lite intresserad, men då mest av grädden. Choklad är ju rentav giftigt för katter, så ingen av dem fick smaka. Och det verkade som om i alla fall Lucifer inte brydde sig så jättemycket.

Citrus och Lucifer i soffan

Måttligt intresserade av kladdkaka var Citrus och Lucifer.

∼ ♦ ∼

Till dig med stjärna och hjärta

Till dig (det vill säga mig) med både säna och jeta.

Idag är det den 8 november och vi firar vår elfte förlovningsdag. Ja, vi hastar inte framåt, precis. Vi har varit tillsammans i tolv år och först förra året blev vi sambor. Skälen till att vi dröjde tänker jag inte redogöra för här, kära dagbok, men du vet ju att det ibland hamnar käppar i hjulen under livets färd. Till kvällen är det fin middag planerad och den har sambon lovat att ansvara för. På kylning har ett Proseccovin legat i några veckor och väntat på oss vuxna. Jag blev uppvaktad med både kort och paket i morse. Och även paketet innehöll kort, fast franska. Valet av innehållet är helt perfekt och visar hur klok och omtänksam min sambo är. Boken Franska kort utspelar sig nämligen i området där Slottet och Slottsträdgården finns och författaren är en av våra grannar där. Rysningar och skratt utlovas i bokpresentationen. Det ska bli riktigt roligt att läsa den här boken! Men jag tror att jag ska spara på den tills vintern kommer på riktigt så att jag kan minnas hur härligt det är i Slottsträdgården sommartid. (På tal om Slottet ringde jag Slottsfrun igår men hon var ute på vift. Igår kväll ringde hon själv, fast till sin dotter eftersom hon inte hade sett att jag hade ringt. Jag hann bara bli lite orolig.)

∼ ♦ ∼

Veckans sista arbetsdag började i gråväder, men plusgrader. Jag avslutade en textgranskning och uppdragsgivaren var nöjd. Materialet ska justeras lite och därefter publiceras på måndag. Vidare jobbade jag med lite andra texter samt deltog i ett riskanalysmöte, bland annat.

∼ ♦ ∼

I helgen kan den som ha en far fira honom, för på söndag är det Fars dag. Planerna för helgen är inte utkristalliserade ännu, men jag ska dammsuga och ta itu med en enorm strykhög. Sen hoppas jag att vi gör nåt roligt och stimulerande också och att vi även hinner återhämta oss. Det har emellertid varit en bättre arbetsvecka denna den gångna och om jag är trött nu i kväll beror det inte på tjafs och strul utan för att jag har jobbat hårt och effektivt.

∼ ♦ ∼

Nu ska jag emellertid fira kärleken. För den är störst. Av allt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 6 november och torsdagen den 7 november 2019: Konstiga matvanor, en äkta boktoksbok och så fruktansvärt felstavat

 



Kära dagbok…

Gustav Adolfbakelse 2019

Kvällsmat Kvällsfika igår.

Nä, det blev inte just nån kvällsmat igår. I vart fall inte i normala människors ögon. Jag har ju alltid haft lite konstiga matvanor och är allmänt sett rent matkrånglig. I vart fall har jag i princip slutat med öl och ostbågar till fredagskvällsmat – min sambo tycker inte att det känns riktigt bra och jag har lyssnat på henne. Igår satt vi för övrigt och funderade över mat eftersom Gymnasisten skulle anlända i kväll. På helger (fredag-lördag-söndag) brukar vi äta tillsammans de gånger ingen av oss har annat för sig eller när jag inte är nån önskvärd middagsgäst i annat sammanhang. (Ja det gör ont, men bara ibland.) När det gäller morgondagen stod det helt still kring matfrågan. En gryta hade varit gott eller lasagne på kycklingfärs, men det faller inte alla på läppen. Så vi får se om vi kommer på nåt eller om vi får svälta.

På onsdagskvällen slafsade jag i alla fall Gustav Adolfsbakelse som Anna hade köpt hos Butiken på hörnet. Lite senare grävde jag fram en Sportlunch ur skafferiet. Sen fick det vara nog (jag mådde rätt illa). Vi kikade på Bonde söker ensam mamma eller vad han nu gör samt Mästerbagarna i stövlarna eller vad det programmet heter. Vi kunde konstatera att när en ska finna en partner krävs det att en bjuder till lite. Och när en ska tävla i bakning i TV bör en ha oanade kunskaper (den senare är min reflektion).

Lucifer sover på fällen i soffan

Bönder och bagare… Tråååkigt, tyckte Lillen (Lucifer) och sov.

∼ ♦ ∼

Jag började läsa en ny liten bok igår och det är en äkta boktoksbok. För ett tag sen blev jag tipsad om den boken av Mösstanten. Boken inhandlades i september och har sen dess legat på vänt eftersom en och annan seriemördare har kommit emellan. Jag vill ju att fiktionen skulle vara jävligare än verkligheten och då prioriterar jag utefter det. Den senaste månaden har verkligheten varit urjävlig, så jag har slukat flera extra ruggiga böcker den här tiden.

Men åter till boken jag läser just nu. Den är rolig, charmig, ironisk och mycket brittisk. Jag lär läsa ut den på ett kick för dess pocketutgåvas omfång är endast 124 sidor.  Sen kommer som vanligt ett inlägg om den. Det här var bara en liten glad glimt för att jag verkligen gillar boken!

Lunch med boken Drottningen vänder blad

Lunch med en äkta boktoksbok.

∼ ♦ ∼

I morse var det jävligt kallt. Jag skulle fota termometern i köket, men var väl så frusen att jag darrade till på handen och bilden blev obegriplig. I stället tog jag en skärmdump av väderappen på mobilen när jag kom till jobbet och då hade temperaturen stigit. Jag går än så länge med mina mjuka Adidas i tyg, för de grova Reebokskorna är faktiskt väldigt hala. Men till riktiga vintern har jag nu laddat eftersom vinterbootsens innanmäte är åtgärdat. Hoppas de funkar!

 

Arg på jobbet Tofflanbitmoji

Jag gick nästan sönder av ilska.

Det har varit en OK dag på jobbet även idag. Det är jag tacksam för. Jag har jobbat med diverse. I morse klev jag nästan in som mötesledare i Operation Center. Ingen var schemalagd för tjänstgöring under förmiddagen och det är riktigt anmärkningsvärt att ingen övervakar universitetets system. Ingen skugga över medarbetarna, de gör sitt bästa och mer därtill. Sen jobbade jag på med bland annat en del av ett introduktionsmaterial, några texter och så blev jag lite administratör också. På eftermiddagen kallades jag till ett möte där jag inte minnesantecknade. Där framkom så många underligheter att jag kände hur jag nästan gick sönder av ilska över hur obetänksamma folk är.

I mångt och mycket jobbar jag som språkgranskare. Via SvT Uppsala såg jag en bild på ett par vägskyltar med ortsnamn – och trodde knappt mina ögon. Jag kopierade bilden på Instagram, för jag kan inte dela där, och sen lovade jag att förmedla kontakt med en språkgranskare som jag vet söker nytt jobb. Slutligen tog jag mig för min panna, skrattade och undrade hur det kunde bli så här felstavat…

Felstavade skyltar ortnamn

Hur kunde det bli så här felstavat???

∼ ♦ ∼

Idag är det kladdkakans dag. Den ska vi givetvis fira alldeles strax, nu när vi har ätit kvällsmat tillsammans. Ska du, kära dagbok..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Media, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 5 november och onsdagen den 6 november 2019: Happy workday och firanden

 



Kära dagbok…

Klockan var rätt mycket igår kväll när jag äntligen kunde slå ner röven i fåtöljen. Nej, jag benämner den inte bästefåtöljen längre, för efter att vajern gick av som sänkte ryggstödet och höjde fotstödet är fåtöljen inte alls bäst för min rygg. Men men, det är sambon som har haft och har mest problem med sin rygg just nu – och hon har en liknande fåtölj som jag. Jag kan i vart fall gunga med min, men Annas är stum. Vi får helt enkelt försöka att inte sitta där så ofta och länge. Igår blev det högst ett par timmar för min del. Jag spelade färdigt AnagrApp – HURRA! (men nu väntar jag på uppdateringar) – och sen kollade vi kollade på Brottsjournalen Anna, Citrus och jag.


I samma veva passade vi på att hyfsa
en del ostar som Nebbiolovinet från helgen. Det funkade rätt OK med ostar också, men det var förstås godast till kycklingen med rosmarin och rotfrukter som vi lagade i lördags.

∼ ♦ ∼

Så blev det onsdag och plötsligt är det nerförsbacke till helgen. Jag har inte direkt känt så tidigare, men situationen har, som du vet, kära dagbok, förändrats. Morgonen började emellertid med två, nej tre, goda tecken, det ena var en bil vars text i och för sig skulle kunna tolkas ironiskt, men… Det andra var att jag mötte Den pigga brunögda på promenaden till jobbet. På jobbet blev jag kallad Olika av en ny kollega som liksom jag förbannar autocorrect. Jag skrattade mest (och kände mig inte mobbad), för Olika är jag. Och så gladde jag mig åt att autocorrect inte föreslog Olycka i alla fall…

Under förmiddagen språkgranskade jag bland annat ett PM och två beslutsunderlag. Jag träffade några gamla kollegor som jag försökte peppa lite och jag fick frågor av andra gamla kollegor kring avdelningens kommunikation. Frågorna har emellertid skötts ovanför (?) mitt huvud och jag kunde inte svara på dem, bara hänvisa till berörd chef angående eventuellt beslut. Eftermiddagen innehöll också den frågor och språkliga arbeten. Jag sätter verkligen arbete och inte tjafs främst när jag är på jobbet. Vi jobbar på ett universitet, inte en lekskola.

Bil med texten Happy workday!

”Happy workday!” tog jag som ett gott tecken, inte som ironi.

∼ ♦ ∼

I veckan finns en hel del saker att fira. Idag är det Gustav Adolfsdagen och då kunde den som ville fira med speciella bakelser. I morrn kommer Gymnasisten till oss igen och då är det dessutom Kladdkakans dag. Och på fredag firar Anna och jag elvaårig förlovningsdag, minsann. Den som har en far värd att firas kan göra det på söndag, för då är det Fars dag.

Gustav Adolfbakelser 2018

Förra året firade vi med dessa…

∼ ♦ ∼

Det har hunnit bli bokbyte i Toffeltassarna igen. Nu har jag läst två riktigt ruskiga böcker om seriemördare, den senaste slog jag ihop pärmarna på i morse. Därför byter jag helt genre till en kort och rolig boktokbok. Tack för tipset till den senare, Mösstanten!

Böckerna Dansa min docka och Drottningen vänder blad

Bokbyte från seriemördare till rolig boktokbok.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis tycks familjen Katt ha fått ett nytt favorittillhåll på sängen i Pojkrummet. (Den ska bäddas rent i morgon och då får inga katter vara där på ett par veckor.) Men alla på bilden är inte levande. Kan du se vem som inte är äkta katt och vilken levande kisse som saknas..?

Katter på sängen i Pojkrummet

Familjen Katt på sängen i Pojkrummet. Eller..? Nja, inte riktigt, en levande kisse saknas.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Dansa min docka

Ett inlägg om den tredje delen i Helen Grace-serien.



MJ Arlidges bok Dansa min dockaHär ångar jag på med seriemördare.
Så länge fiktionen är läskigare än min verklighet är den senare uthärdlig. Alldeles nyss har jag slagit ihop pärmarna till M. J. Arlidges tredje del i Helen Grace-serien, Dansa min docka. På svenska har böckerna titlar som får en att tänka på barnvisor eller -rim. Men innehållet är allt annat än barnvänligt… Stort TACK till sambon som introducerade mig till serien och som jag lånade boken av. Nu återstår lika många delar (tre) att införskaffa och läsa, för så många till är översatta. På engelska finns ytterligare tre böcker.

Två parallella historier skildras som så ofta i serien och i kriminalromaner generellt sett. Dels får läsaren följa en ung kvinna som hålls inspärrad i en källare, dels polisens arbete med ett fall där kroppen efter en ung kvinna hittas på en strand. Trots att den senare varit försvunnen länge hade hennes familj hopp om att hon skulle vara vid liv eftersom hon skickat både sms och tweets. Givetvis är den döda inte den enda som fallit offer för kidnapparen/mördaren. Samtidigt pågår en viss maktkamp mellan Helen Grace och hennes chef, men också bland kollegorna. Den som tror att yrkeslivet är enkelt tror fel.

Seriemördare är ruggiga typer. De har emellertid ofta fascinerat mig. Jag vill liksom veta vad det är som driver dem till att mörda om och om igen. Fascinationen gäller såväl fiktiva som verkliga seriemördare, men just i Dansa min docka är mördaren tack och lov fiktiv. I den här serien (och i den här boken) beskrivs mördarna som väldigt obehagliga, förstås, men läsaren får även en annan bild av dem. Inte så att författaren direkt skapar sympati för dem, dock, de blir ”bara” aningen förmänskligade. Annars är det förstås Helen Grace som är intimast, mänskligast och mest trovärdigt skildrad. Med fel och brister, som alla människor, är hon en lysande utredare. Jag vill läsa mer om henne och hoppas hitta resterande delar snart.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Läs vad jag tyckte om de två första delarna i Helen Grace-serien:

Ole dole

Bro bro breja

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 4 november och tisdagen den 5 november 2019: Vildhästen klappar sig själv på axeln lite

 



Kära dagbok…

Måndagskvällen blev en lugn kväll. Anna kokade soppa till sin middag och jag gjorde henne sällskap och åt mackor vid köksbordet. Till Vår tid är nu dukade vi upp var sin ostassiett och till dessa hyfsade vi helgens Amarone. Vi satt kvar framför TV:n och kollade in vad som hände bland kolonisterna i Iris, ett riktigt feelgood-program på Kanal 5. Jag läste lite också och min bok på gång börjar närma sig slutet (har cirka 100 sidor kvar). Snuffe a k a Lucifer låg avspänd på fällen i soffan med oss. Han är för go, den katten! Fast han är inte lika go när han sätter igång och krafsar, skriker och vill ha sällskap klockan två på natten. Anna var uppe en stund då, sen var det dags igen vid femtiden. Nån timme senare gav jag upp försöket att sova. Jag sov i alla fall cirka tre timmar på raken i natt utan att vakna och det är rekord.

Lucifer på fällen i soffan

Avspänd i vårt sällskap igår kväll. Det är på natten Lucifer skriker och krafsar och känner sig ensam.

 

Mini och min bok på köksbordet

If looks could kill books…

I morse skulle även sambon upp, för fr o m idag återgick hon delvis i tjänst. Men hon började senare än jag. Jag hade i stället sällskap av min bok och Mini… på, inte vid, frukostbordet. Mini ville inte att jag skulle läsa utan i stället ägna mig åt henne. If looks could kill books, du vet…

Det var en knapp minusgrad när jag gick hemifrån. Trots att solen lyste mest hela dan var vinden som blåste riktigt kall.

På jobbet grep jag mig an en nygammal arbetsuppgift som jag la lite på is tidigare i år på grund av omorganisationen, men som jag blev tilldelad igen igår. Vidare hade jag ett gott och stärkande samtal med två tidigare chefer. I samma veva såg jag min nuvarande chef smita iväg in på ett samtalsrum med en medarbetare. Kort därefter fick jag besök på kontoret av chefen. Jag fick ett erbjudande (eller hur jag nu ska se på saken) som jag accepterade, för nu vill jag ägna mig åt seriöst arbete, inte åt en massa tjafs. Det jag insåg var att jag kan klappa mig själv lite på axeln. Varför? Jo…

  • Jag har visserligen mått och mår fortfarande delvis skit, men jag har gjort vad jag har kunnat för att må bättre.
  • Jag har sett och ser mig omkring utanför husets väggar.
  • Jag har dragit i vissa tåtar, ett dragande som uppenbarligen har gett resultat.
  • Jag har inte låtit mig avskräckas.
  • Jag har sökt kontakter och nya konstellationer.
  • Jag har tagit stöd av gamla kollegor och chefer.
  • Jag har tagit stöd av kollegor och chefer på andra avdelningar.
  • Jag har varit ärlig.
  • Jag har också känt mig mobbad, men inte sagt det till chefen förrän idag.
  • Jag har inte låtit mig tystas utan ifrågasatt om regler har efterföljts.

NU kanske jag kan få tillbaka en del av min arbetsglädje igen. Kanske. Om inte den är totalt förstörd. Jag hatar att ge upp, så jag vill gärna tro att jag hittar den igen. Men jag kan konstatera att jag i mångt och mycket är en vildhäst som aldrig låter sig tämjas på fel sätt av fel ryttare. Jag är långt ifrån felfri. Många fel och brister har jag. Däremot ägnar jag mig själv inte åt att mobba människor. Aldrig.

Sen testades förstås mitt tålamod igen på seneftermiddagen, men jag lät det inte ta överhanden och jag tänker prata med chefen om detta. Det som är överenskommet ska gälla.

∼ ♦ ∼

Arbetsdagen blev ganska utmattande som du kanske förstår, kära dagbok, men efter jobbet gick jag och hämtade mina ”förbättrade” vinterboots och handlade ihop med Dramaten. Bootsen var inte klara när jag kom och provningen var omständig och jag svettades ymnigt. Men nu vill jag tro att skomakarens dämpning av innersulan i mina boots gör att jag kan ha dem i vinter.

∼ ♦ ∼

Kvällskaffe del två är på gång och sen Brottsjournalen.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

En röd italienare till maten: Enzo Bartoli Langhe Nebbiolo 2017

Ett inlägg om ett vin.


 

Langhe Nebbiolo och recept

Matens citronsaft lyfte vinet!

Det händer som bekant att sambon och jag skenar på vinprovningar. Ja, vi skenar inte, vi går dit och provar viner – och spottar inte ut ett dugg, bara om det är rosévin (jag). I september var vi senaste gången och provade viner i vinklubben Tre kronors regi. Vid varje vinprovning föreläser sonen om vinet, medan pappan sköter själva provningen samt pratar mat att laga till vinet. Vi får också med oss en fin broschyr hem med information om de viner vi har provat samt recept på en maträtt som passar till respektive vin. Tidigare i höstas provade vi att laga en sån rätt. I lördags var det dags igen. Vi lagade kycklinggryta med rosmarin och rotfrukter till Enzo Bartoli Langhe Nebbiolo 2017. Jag skrev om maten och matlagningen, men inte om vinet, så här kommer några rader om det!

Enzo Bartoli Langhe Nebbiolo 2017 är ett mer än medelfylligt och strävt vin med hög fruktsyra. Systembolaget rekommenderar det till mörkt kött, typ lamm, nöt eller vilt. Vi åt som sagt kyckling. Alkoholhalten ligger på 13,5 procent och sockerhalten på under tre gram litern. Råvaran är nebbiolo, en druva som ger en ganska ljus färg åt vinet, men mycket smak. Priset för en flaska är 149 kronor. Och flaskan i sig är lite annorlunda till utseendet.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, salvia, kanel, nypon, pomerans, och pinjenötter. […] Nyanserad, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, salvia, kanel, pomerans och tobak.

Det jag upplevde starkast med vinet var dess höga fruktsyra. I kombination med citronsaften i maten blev det mycket lyckat! Att bara smutta på vinet gjorde att jag uppfattade det som lite tunt, men tillsammans med rätten vi lagade blev det full poäng. Maten lyfte fram fruktsyran och gjorde vinet friskt och smakrikt. Såväl bär som örter kom tydligt fram i smak och doft.

Toffelomdömet blir det högsta. Vi har faktiskt köpt ytterligare en flaska som även den ska lagas mat till vid ett senare tillfälle.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar