Ett inlägg om en bok.
I slutet av augusti började jag läsa den sista födelsedagsboken jag fick. Vännen FEM har genom åren har berikat min litteratursamling med böcker av Carlos Ruiz Zafón. Till årets födelsedag fick jag den fjärde delen i De bortglömda böckernas gravkammare, Andarnas labyrint. Stort TACK för denna tegelsten på 789 sidor! Min plan var förstås att läsa boken under semestern eftersom den är både omfångsrik och tung. Men se det gick alldeles utmärkt att frakta den till och från jobbet i jobbryggsäcken. Jag blev också förvånad över hur snabbt det faktiskt gick att läsa boken. Det är väl så med en riktigt god roman…
Platsen är Spanien och tiden Francoregimens år. Efter en kort introduktion tidigare i historien förflyttas läsaren till slutet av 1950-talet. Alicia Gris är en underlig kvinna med en svår höftskada. Alicia har tidigare varit tjuv, men genom mer eller mindre utpressning tvingats över på polisens sida. Nu får hon ett uppdrag som för henne tillbaka till sin barndomsstad Barcelona från Madrid. Uppdraget går ut på att tillsammans med en polis hitta en försvunnen minister, Mauricio Valls, tidigare fängelsechef. Ministern äger en bok, Andarnas labyrint, en bok som påminner Alicia om hennes barndom och tuffa händelser där. Detta leder även Alicia tillbaka till en förtrollad bokhandel. Boken knyter ihop de tidigare böckerna i serien, Vindens skugga, Ängelns lek och Himlens fånge.
Å vad jag önskar att jag hade läst böckerna direkt efter varandra! När jag nu har läst den fjärde boken i serien är det fyra år sen jag läste del tre. Jag inser att jag har tappat en del av historien. Icke desto mindre är det här helt klart ett riktigt mästerverk. Den som älskar böcker och att läsa tjocka böcker, den som älskar kärleken och samtidigt räds den, den som hatar förtryck och krig, den tycker nog som jag om den här serien: mycket! Karaktärer och miljöer är otroligt skickligt beskrivna, så skickligt att en ser allt från elände till det vackra – och då också känner lukter och dofter. Bäst av allt: alla frågor får svar. Ungefär…
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Jag har läst två av Lafons böcker och den andra föll jag inte alls för. Jag kanske borde ge dem en ny chans.
GillaGilla
Gissar att du menar Ruiz Zafóns böcker… 🙂 Ja jo, de kan vara lite tunga, men han är en fantastisk berättare. Och den här serien böcker hänger ihop. Läs dem i ordningsföjd om du ska läsa om dem. Gör inte mitt misstag – låt det INTE gå för lång tid mellan de olika delarna.
GillaGilla