Ett inlägg om en bok.
I våras var jag på författarträff på Akademibokhandeln och lyssnade bland annat till Karin Alfredsson. Jag hade innan dess ganska nyligen gjort hennes bekantskap som författare via boken 80 grader från Varmvattnet. Särskilt förtjust i den boken var jag inte, men vid författarträffen berättade hon om sin senaste roman Sista färjan från Ystad och jag blev nyfiken. Mot slutet av semestern tog vi en titt in till Röda rummet och där såg jag boken inbunden i ett ganska fint skick för 125 kronor. Självklart slog jag till och nu har jag läst den.
Det här är en spänningsroman med många infallsvinklar och berättelser i en. I huvudrollerna finns Stefan och Therese, ett par som uppenbarligen tar sig fram i tillvaron genom att lura människor. När boken börjar är de på väg ner genom Europa. Redan på färjan i Ystad ändras registreringsskylten på deras Merca. Men nånting går inte riktigt som planerat och plötsligt finner sig Aina Berglund, snart pensionerad polis, indragen i en mycket speciell utredning.
Boken är väldigt snabbläst och riktigt underhållande. Stefan och Therese är ena fula fiskar, samtidigt visar sig människor vara så otroligt lättlurade. Jag tror att den här romanen mycket väl skulle kunna vara sann. Karaktärerna som skildras är väldigt realistiska och en och annan av dem är rätt skärpt. Jag skrattar till exempel när ena offret självklart hävdar att det måste vara en falsk doktor – ingen distriktsläkare ringer patienter han inte har träffat bara för att vara bussig! Nu är det emellertid en fiktiv historia om två bedragare och deras offer. Det är inte nån läskig och blodig bok, snarare är det en spännande roman om brott.
Toffelomdömet blir det högsta. Detta har varit riktigt intressant och underhållande läsning.
Livet är kort.