Kära dagbok…
Kaffeskål från kärringen på namnsdagen! Nej, jag ser fan inte klok ut.
Idag är det faktiskt min namnsdag. Jaa, Jeannette är mitt förstanamn och det var det jag skulle kallas ursprungligen. Sen blev mitt andranamn mitt tilltalsnamn. Att ha tre ovanliga förnamn (jag har ett -dotternamn också) samt ett rätt ovanligt efternamn var aldrig roligt när en var barn. Men sen växer en upp och ens namn blir ju ens identitet. En liksom förlikar sig. Nu tycker jag att det är bra att jag inte är nån Jeannette, i alla fall. Det låter så flickigt och jag har, som du vet, kära dagbok, aldrig varit särskilt flickig. (Numera är jag mest kärring, för övrigt.) Det namn jag kallas är ett gammalt släktnamn, jag tror att min namne var mamma till min farfars far och hans bror. Jag är rätt stolt över det.
Likväl har jag namnsdag idag och dagen till ära bjuder jag på en selfie. Min mamma var den sista som firade mig på namnsdagen, idag är det nog ingen som firar nåns namnsdag. Sista gången mamma kom ihåg mig på dan skickade hon ett roligt kort med en cyklande kossa. Hon hade humor, min mamma. Ibland var hennes humor rolig, ibland var den ärligt talat rätt elak. Till Jeannette-dagen 2016 var den rolig. Och ja. Självklart saknar jag att det inte dimper ner nåt namnsdagskort i brevinkastet idag. Men det är inte bara namnsdagar som inte längre firas, det är nästan ingen som skickar kort via post längre. Lite… sorgligt, tycker jag. Ett kort med några rader skulle i alla fall göra mig lite glad.
∼ ♦ ∼
Gårdagskvällen blev lite seg, men vi åt våra fiskbullar, kollade på Rebecka Martinsson och hyfsade vinflaskan, som öppnades förra helgen, till var sin osttallrik. Jag läste och lyckades lösa mitt tredje svåra sudoko i en korsordsbilaga samt spelade lite Nya Quizkampenmatcher. Ibland känner jag mig så smart, ibland känner jag mig så korkad. Jag lär mig i alla fall alltid nåt nytt varje dag. Mer spännande än så blev det inte.
∼ ♦ ∼
I morse vaknade jag som vanligt före mobillarmet. Jag hann både tömma kattpottorna och prata några ord med Fästmön innan hon cyklade till jobbet. Namnsdagsgratulanterna var inte precis ivriga…
Låt mig va! sa Lucifer.
Jag fick knappt ens sätta mig och jobba, för trots att det var min namnsdag idag måste jag ju jobba.
Skrivbordsstolen är MIN! sa Mini.
Det var bara lilla ”Cittran” som var sällskaplig i morse och ”pratade” en stund med mig medan jag åt frukost.
Citrus var i alla fall lite sällskaplig i morse.
Exempel på sånt jag försöker blocka helvetesvirus med.
Idag stod bland annat några Zoom-möten på agendan. Jag hade lite avrapportering att göra samt en del textgranskning och redigering. Mellan varven tvättade jag. Tvättmaskinen i badrummet gjorde grovjobbet och att hänga tvätten på torkställningar blev utmärkta småpauser för mig och mina värkande ben. Jag kände av hals och näsa, men eftersom jag gör det mest i vissa rum här hemma tolkar jag det som allergi och inte helvetesvirus. Det senare försöker jag blocka med C-vitamin i olika former – allt från brustabletter till bär.
Nån lunchpromenad till parken eller längs med ån blev det inte. I stället styrde jag stegen till Korgtassen för att inhandla livsmedel och hygienartiklar. Det går åt mer sånt när en jobbar hemifrån. Kaffet är till exempel alltid på väg att ta slut liksom toapapper och tvål. Sen inser jag att jag behöver äta nåt när det är lunch även om jag inte rör mig så mycket och trots att jag äter middag på kvällen. Och vi kan faktiskt inte ta hemkörning jämt, det får räcka med en gång i månaden, ungefär. Därför fick jag köra hem varorna själv idag på lunchen i Dramaten formerly known as Roland. Eftersom jag ändå hade sällskap passade jag på att släpa med mig pantflaskor som värsta kärringen (se bilden överst i inlägget!) På vägen ut träffade jag en riktig frankofil som jag jobbade mycket bra tillsammans med i ett annat arbetsliv. Vi lovade varandra lunch i höst när corona förhoppningsvis är lite mindre på tapeten.
Dramaten formerly known as Roland.
I kväll blir det skaldjur, som vanligt en fredag. Som ovanligt blir det cava till dem, inte prosecco. Ursprungligen hade jag tänkt att vi skulle nöja oss med vitingen som legat på kylning ett tag. (Vi har druckit en tidigare årgång av det vinet.) Sen kom jag på att det ju faktiskt är min namnsdag idag och då skadar det inte med lite bubbel (som vi också har druckit tidigare årgångar av).
Bubbel och skaldjur till middag i kväll.
Vår fredagskväll avslutas gissningsvis i fåtöljerna framför Tyst vittne. Sen blir det sovdags eftersom en ska upp tidigt och jobba på jobbet och den andra ska åka till Slottsträdgården och jobba med gräset och annat. Framåt eftermiddagen i morrn tänder vi troligen grillen i Slottsträdgården. Så nog behöver vi sova lite innan dess…
Vi behöver sova lite innan morgondagen, det tycker även Lucifer som tyvärr inte får följa med till Slottsträdgården.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Nog har jag läst de flesta böcker Mons Kallentoft har skrivit. I hans stora produktion finns många bra böcker och bara få lite mindre bra. Bäst av allt gillar jag när Mons Kallentoft skriver böcker på egen hand. Serien om polisen Malin Fors i Linköping gillar jag mycket. I den nyaste serien, Palma-serien, kom del två ut i slutet av april. Boken Hör mig viska låg i det senaste paketet med böcker som jag nätshoppade.
Varje år i april fyller 
Gå till Toffelprofilen
