Måndag kväll den 2 december och tisdagen den 3 december 2019: Stilikon med saffran på assietten och enögda ormar i tanken

 



Kära dagbok…

Randiga strumpor rutiga pyjamasbyxor

Stilikonen i randigt och rutigt softade.

Det blev en soft kväll igår och skönt var det. När jag stegade över järnvägen såg jag att sambon hade fått upp balkongbelysningen kylan till trots. Ja, jo, det var väl varmare på dan, i solen, men ändå. När jag gick hem var det minusgrader och det blåste en svag vind. Det räckte för att det skulle bita i kinderna. Jag var så tacksam att jag hade min sex år gamla dunjacka.

Medan Anna fixade sig lite middag vattnade jag våra krukväxter, körde en maskin tvätt och hängde den (tvätten, alltså, inte maskinen). Det blev ett sanslöst go-fika senare med saffranstema. Dels hade Anna bakat saffransskorpor med mandel, dels hade hon köpt var sin hallongrotta med saffran. För att komplettera det hela serverade hon också saffransgiffel och pepparkakor. Lite senare på kvällen orkade jag ändå klämma ner några bitar ost och kex. Vi kikade på Vår tid är nu och Paradiset Iris innan det blev dags att sussa.

Kvällsfika med saffransskorpor, saffranskaka, safransgiffel och pepparkakor

Kvällsfika med saffranstema.

∼ ♦ ∼

Minus 7 komma 7 grader 3 december 2019

Nästan åtta grader kallt var det i morse…

Kylan höll i sig i morse. Jag skulle inte bara duscha utan även tvätta håret. Det är verkligen tur att jag inte har så mycket hår, för det jag har torkar på nolltid. Termometern i köket, den enda vi har numera, visade nästan åtta grader kallt. Under dan steg sen temperaturen, men eftersom solen lyste med sin frånvaro kändes det fortfarande väldigt kallt.

Katterna låg utspridda och sov i morse efter att Anna hade gett dem frukost. Jag försökte tömma kattpottorna, men med den sand vi nu har är det svårt att få pottorna fräscha. Citrus la sig en stund på diskbänken. Eftersom diskmaskinen inte var på och utsöndrade värme och Mammisen, det vill säga jag, slamrade lite väl mycket och spolade med vatten, gav hon snart upp.

Gågatan på väg till jobbet

Gågatan i morse, på väg till jobbet.

Nu när det har blivit vinter tar jag en annan väg till och från jobbet. Detta gör jag för att i bästa möjliga mån undvika frakturer och benbrott (tänker på stackars vännen FEM…). Det är OK att byta promenadväg. Ja, jag är fortfarande lite sur på att Domkyrkan inte lät mig tända ljus på Allhelgona för att det skulle vara en konsert en timme senare. Plus det faktum att det grävs i gatan på min vanliga väg. Som fotgängare innebär det också en del risker, bland annat att tvingas gå längs med en vältrafikerad gata fram till ett provisoriskt övergångsställe. (Verkar som om ingen tänkt, riktigt…) Nä, på morgonen går jag genom S:t Pergallerian ut på gågatan och sen Drottninggatan som blir Mördarbacken upp mot Carolina där jag viker av in på Dag Hammarskjölds väg. På hemvägen går jag tvärtom, förstås. Förvånansvärt vacker väg, trots allt, är denna min nya. När solen gick upp och julskiten juldekorationerna på gågatan kompletterade med glitter och ljus var det faktiskt ganska… rart.

Boken Blindtunnel och vattenflaska

En sista stund på lunchen igår – och idag.

Min arbetsdag bestod främst av tre möten, varav ett tog i princip hela förmiddagen. Däremellan har jag jobbat och på lunchen hann jag läsa en stund i min bok på gång. När jag gick ner från Tysta matsalen för att sitta i en fåtölj på avdelningen de sista fem minuterna av min lunchrast anslöt en kvinna med lunchlåda – och en bok. Givetvis kunde jag inte låta bli att fråga vad hon läste. Till min glädje var det en bok av Elly Griffiths. Jag tipsade om boken jag läser, förstås. Oss bokmalar emellan…

Arbetsdagen i övrigt gjorde mig ganska matt och trött. Det var många intryck, mycket folk, olika konstellationer. På eftermiddagen hade jag mitt sista redaktionsråd kring en av sajter jag nu inte längre ska drifta. Det känns helt OK och rätt. För övrigt träffar jag vissa av personerna ifråga ändå framöver, i andra sammanhang.

∼ ♦ ∼

Till hemgångsdags hade det blivit betydligt varmare – och halare. Snöblandat regn, typ. I morgon kan det bli lite sol och plusgrader, den tre dagarna därefter ska det bli många plusgrader igen. Vädret är som det är och jag blir inte klok på det. Det blev jag inte heller på föremålet nedan. Jag fick associationer till ormar, enögda såna. Vad associerar du till, kära dagbok???

Kran och mosaik

Jag får associationer till enögda ormar. Vad associerar du till???

∼ ♦ ∼


Jag har fått ett paket med julklappar 
som jag tyvärr måste vänta med att gå och hämta ut. På fredag ända fram till måndag kväll blir jag ensam hemma, så förhoppningsvis kan jag hämta det i helgen. På fredag blir jag kvar på jobbet för att delta i julfesten och äta julbord. Efter jobbet idag möttes i stället sambon och jag för att hon skulle hämta ut ett paket på stan. Hmm… det var alltså inte nån julklapp till mig… Nåja, det blev kvällsmat på Panini och det var inte fy skam.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Första advent och måndagen den 2 december 2019: Adventsfika och decembersol (men kallt är det!)

 



Kära dagbok…

Adventsfika på Landings

Adventsfika på Landings.

Nu har vi gått i in december rejält. Det är redan dess andra dag. Första advent har passerat, vintern är här med kyla och halka och i morse var det premiär för dunjackan. Det var närmare sju grader kallt. Jag mötte Stora farbrorn med Nya hunden i morse. Trots hundbytet gav det mig en vink om att den här dan skulle bli bra. Tråkigt bara att få veta att Stora hunden bara blev fyra år ung.

Men först några rader om andra halvan av gårdagen. Jag var så nöjd med att jag hade energi nog att göra lite nytta på söndagsförmiddagen. Anna hämtade jag hem i bil efter jobbet. Bilen lämnades i garaget och jag bytte från jacka till yllerock. Det var riktigt skönt att hålla värmen om såväl arsle som ben. För temperaturen kröp neråt. Vi hade inga jätteplaner för eftermiddagen, men vi trodde att det skulle vara lite skyltsöndag på stan. Det kände vi oss ganska blåsta på. Efter ett snabbt besök på Myrtos gav vi upp planerna på fika på Storken och traskade i stället vidare till Landings för adventsfika. Där fanns också gott bröd och mycket intressant att titta på, som alltid när jag är med Anna.

Lite grann kikade vi väl på stan, men målet var att köpa sås till middagen. Och tro det eller ej: det var jag som lagade söndagsmiddagen! Det blev pulled turkey med potatisklyftor, tomater, hot béarnaisesås, rökig dipp och var sitt glas vin framåt kvällen. Vi var mycket hungriga båda två. Familjen Katt fick kyckling på burk. Det gillade de väl sisådär. Lite senare till kvällsfikat blev det mer saffransbröd och pepparkakor och till det var sitt glas päronkonjak eftersom vi kände oss lite frusna.

 

Mini

Mini – min största (?) fanclub?

Mini var mycket intresserad av såväl smulor som kaffe, men annars satt hon en stund hos oss var. Eller lekte med en kissig(?) sten på nytorkat golv från den felaktiga och dåliga kattsanden som ICA Maxi Stenhagen körde hem till oss i fredags. Vi tittade på såväl inspelat TV-program (MotherFatherSon) som program på tablån (Innan vi dör).

Sen blev det läggdags och jag somnade – och vaknade och grubblade på veckans första arbetsdag, det vill säga idag. Jag vaknade före larmet i morse. Tidigt vaknade även sambon bara för att hon skulle kunnat ha haft sovmorgon.

Förutom att träffa Stora farbrorn med Nya hunden i morse gick jag ifatt en trevlig kollega från en annan avdelning. Det gjorde Mördarbacken lättare att besegra. Och som genom ett trollslag – eller snarare en sjuk chef – avbokades två av dagens möten och ett möte senarelades på dan. Plötsligt fick jag massor av tid till att arbeta. Jag kunde till exempel i lugn och ro planera inför mitt deltagande i en annan enhets enhetsmöte i morgon förmiddag och mejla dess chef mina tankar.

∼ ♦ ∼

Den här decembermåndagen blev både givande och solig. Dessvärre tillbringade jag de flesta av soltimmarna på kontoret. Men i nästa liv… I kväll blir det fåtöljen, Vår tid är nu och kanske lite läsning. Tove Alsterdal briljerar i Blindtunnel! Har jag tur kan det bli nåt med saffran till kvällskaffet. Sambon hade inte bara satt upp balkongbelysningen hon hade bakat också noterade jag. Själv slängde jag på en maskin tvätt och har lovat ta ansvar för dess hängning.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Lördag eftermiddag och kväll den 30 november och söndag förmiddag den 1 december 2019: I strålkastarljuset… och sen blev det visst första advent

 



Kära dagbok…

I strålkastarljuset med kalufsen i vänstra hörnet

I strålkastarljuset för en eftermiddag (se kalufsen nere i vänstra hörnet).

Tänk dig att känna att du får befinna dig i strålkastarljuset en eftermiddag! Och då menar jag i positiv bemärkelse. Att slippa höra nedsättande uttalanden om din person, att slippa bli skojad om på ett nedlåtande sätt, att slippa… behöva försvara sig och andra. Jag hade en sån eftermiddag igår. Det blev en riktig boost för jaget. Samtidigt fick jag mycket nytta gjord. Till exempel är tanken på jul för min del numera fylld med en massa ångest. Igår kunde jag köpa julklappar till fyra olika personer, varav en okänd kollega. (Vi ska ha julfest på jobbet på fredag och den som vill hänga lite med tomten då bör medföra ett paket.) Ett par av klapparna var planerade, några lite planerande och andra bara blev. Spontan, alltså. Ja, till och med en sån som jag kan vara spontan.

Och den som fick mig att känna mig normal, trevlig, rolig och bara… vanlig var min kompiskollega Fia. Vi träffades vid 13-tiden inne på Uppsala Konsert & Kongress, för det blåste snålt och var snorhalt ute. Första stoppet blev nyöppnade Böcker & Bläck på Stationsgatan 11 (Uppsala Östra-huset). Roligt att se ägaren göra ett nytt försök. Nu hoppas jag bara att hans transport med böcker kommer fram – de hade varit med om en seriekrock under den gångna veckan, vilket gjorde att det var ganska glest på vissa hyllor.

Vart vi gick sen kan jag inte skriva så mycket om eftersom det rör julhandel. Men jag träffade en och annan gammal bekanting ute i vimlet och nu har jag krävt ett besök på jobbet. Efter avslutad shopping var jag xtusen kronor fattigare, men sju julklappar till dem jag tycker om rikare. Det firade Fia och jag med öl och vin på Happy Duck Bar där vi också uppdaterade varandra om det senaste samt fattade jobbeslut – över en öl, såsom chefer gör.


Vid 18-tiden blev det hemfärd, Fia 
till sina barn och jag till familjen Katt. Samtliga skulle utfodras. Det var en trio halvsura kissar som mötte mig när jag kom hem. Jaa, jag hade varit borta hemifrån i cirka fem timmar. Citrus spanade på grannar och efter mat i köksfönstret…

Citrus i köksfönstret

Citrus spanar på grannar och efter mat.


Till mig själv fanns ingen mat hemma, 
så jag fick halka till Kvarnen. Där handlade jag först en del frukosttillbehör samt tre lagrade ostar till sambon och mig senare på kvällen. Därefter blev det en öl (Tail of a whale, förstås!) och en halloumiburgare hos Phil. Denna kvällens fjärde öl satt finfint tillsammans med burgaren.

 

Blindtunnel och kaffe på sängen

Söndagsstart.

Jag hann precis slå in alla julklappar och sätta mig och se avslappnad ut i fåtöljen när Anna kom hem från jobbet. Vi mumsade ostar och drack var sitt glas vin medan vi slöglodde på nån gammal deckare på TV. Båda var nog lika trötta, jag somnade i alla fall som en sten – före midnatt. Sen hade jag mardrömmar i natt, bland annat att en vägg med köksskåp ramlade över mig. Jag vaknade och låg och grubblade en del på jobbsaker. Inte bra, två nätter i rad nu. Klockan var 7.20 när jag gav upp försöken att sova mer. Jag tömde kattpottorna och ställde in våra fina vinglas, men sen gjorde jag sedvanlig söndagsmorgon med läsning och kaffe på sängen.

Efter läsning och före frukost rev jag ur lakan ur sängen, städade badrummet och gästtoan samt torkade golven i badrummet, vardagsrummet, hallen och köket. Jag satt och sippade på det sista kaffet när Annas snälla mamma ringde. Varje gång blir jag så varm i hjärtat när hon ringer. Samtidigt blir jag lite ledsen, för jag saknar ju min egen mamma.

Nu har sängen fått rena lakan och jag har duschat och satt på mig rena kläder. När Anna slutar jobba ska jag halka dit i bil för att hämta henne. Därefter tänker vi oss en tur i city, det är visst första advent idag och då ska en strosa på stan och titta i skyltfönster och mysa och frysa.

Sen blir det måndag igen. Tyvärr.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Ett rött vin: Brolio 2017

Ett inlägg om ett chiantivin.


 

Brolio 2017

Surt! sa Tofflan om vinet.

En helg utan vin går ju inte. Nog blev det både bubbel och vin i fredags. Igår blev det öl och vin. Till Anna skulle komma hem från jobbet på lördagskvällen hade jag köpt hem tre ostar, varav två av cheddartyp. Ur vinskåpet plockade jag fram en flaska Brolio 2017 och luftade dess innehåll. I samband med en cookalong 2009 drack jag senast vinet, då av årgång 2005. Nån djupare dykning ner i vinet gjorde jag inte då, mer än att jag klassade vinet som lätt.

Brolio är alltså ett Chiantivin gjort i Toscana. Sangiovese är huvuddruvan kompletterad med merlot och cabernet sauvignon. Jupiters blod, sangius jovis, som huvuddruvans namn sägs härstamma ifrån, är den viktigaste druvan i Italien.

Alkoholhalten ligger på 13,5 procent. Sockerhalten är mycket låg, under tre gram per liter. Priset för en flaska är 129 kronor. Systembolaget rekommenderar vinet till mörkt kött, typ lamm, nöt eller vilt. Jag har tidigare ätit kyckling till vinet och igår kväll alltså lagrade, smakrika hårdostar.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, salvia, plommon, kakao, kanel och hallon. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, salvia, plommon, tobak, choklad och vanilj.

Jag tyckte att vinet smakade väldigt surt, vilket jag uppfattade att även min sambo tyckte. En svag doft av tobak noterade jag, liksom en svag smak av ljusa bär.

Kanske hade det här vinet passat bättre till varm mat, rentav nån pasta. Till ostarna kom det inte till sin rätt. Toffelomdömet blir bara medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2019: November… november in the rain..?

Ett inlägg om november månads böcker, lästa av mig.



Redan är november slut och årets sista månad har börjat. 
Läsåret är ännu inte slut, men snart. November var mörk och tung och innebar liksom oktober förändringar i livet. Då var det gott att ha litteraturen att fly till, för så länge fiktionen är läskigare än verkligheten är det ändå rätt OK att leva.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Novemberböcker 2019:

M J Arlidges bok Bro bro brejaMJ Arlidges bok Dansa min docka

Alan Bennetts bok Drottningen vänder bladAlex Marwoods bok Granne med döden

Deon Meyers bok 7 dagarLena Einhorns bok Madeleine F

Sanna Mac Donalds bok Om allt vore annorlunda

Påbörjad i november:

Tove Alsterdals bok Blindtunnel

 


Kriminal- och spänningslitteratur, ”deckare”, 
dominerade inledningen på november. Totalt läste jag fyra såna böcker (Bro bro breja, Dansa min docka, Granne med döden, 7 dagar). Övriga romaner läste jag tre stycken av (Drottningen vänder blad, Madeleine F., Om allt vore annorlunda). En roman hade HBTQ-tema (Om allt vore annorlunda). Tre av böckerna ingår i serier (Bro bro breja, Dansa min docka, 7 dagar)

De nya författarbekantskaperna blev tre till antalet (Alan Bennett, Deon Meyer, Sanna Mac Donald). Totalt läste jag två böcker av svenska författare (Lena Einhorn, Sanna Mac Donald). Det blev fyra böcker av brittiska författare (M.J. Arlidge, Alan Bennett, Alex Marwood) varav två böcker av en och samma författare (M.J. Arlidge). En bok jag läste var skriven av en sydafrikansk författare (Deon Meyer).

Totalt köpte jag två stycken av novemberböckerna nya (Drottningen vänder blad, Om allt vore annorlunda). Jag lånade två stycken (Bro bro breja, Dansa min docka). Jag fick två böcker (Granne med döden, 7 dagar). Secondhandböckerna blev en stycken (Madeleine F.).

Av månadens sju lästa böcker fick fem stycken högsta omdöme (Bro bro breja, Dansa min docka, Drottningen vänder blad, Granne med döden, Om allt vore annorlunda). En bok fick högt omdöme (7 dagar) och en bok fick medelomdöme (Madeleine F.)

Som alltid läste jag många bra böcker, men det är ju bara en som jag utser till månadens bästa här på bloggen. I november blev det…

Om allt vore annorlunda av Sanna Mac Donald

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 29 november och lördag förmiddag den 30 november 2019: Smaskigt, inte klumpbart men litterärt

 



Kära dagbok…

Att gå hem lite tidigare från jobbet på fredagen gick inte. Och tyvärr har jag legat och grubblat på jobbet i natt ett antal gånger och stunder. Men NU ska jag strunta i det ändå till måndag morgon, jag lovar!

Anna hade varit och handlat fredagskvällsmat som var av det smaskiga slaget. Visserligen är jag idag på lördagen ledig medan Anna jobbar 7 – 21, men jag ska inte vara hemma så mycket. Därför blev mitt bidrag igår kväll att ta hand om tvätten och dammsuga hemmet. Varuleveransen från ICA Maxi Stenhagen kom vid 18-tiden. Det främsta skälet till att vi tar hemtransport därifrån är att vi köper kattsand som är tungt att bära. Men rätt så ofta är sanden slut. Igår hade de skickat med tre påsar ersättningssand av en sort som jag tvivlar på ska funka här: sanden är inte klumpbar. Det var lite jävla svårt att ”mocka” i kattpottorna i morse… Men… vi provar ett tag och ser om vi vänjer oss. Vi behövde verkligen kattsand, men vi har ingen tid att handla den själva eftersom vi måste hjälpas åt och vi jobbar kors framöver.

Utöver den felaktiga ersättningsvaran hade vi själva gjort lite fel vid beställningen. Nu får vi till exempel äta tomater av bara h-e, för i stället för en ask blev det tre beställda. Även solen har fläckar. Igår kväll åt vi därför tomater till skaldjuren. Påsen på bilden gick däremot till familjen Katt så småningom. Måltidsdrycken blev en cava som var jättegod (trots att den var spansk, inte italiensk). Till kvällskaffet blev det tilldelning av två saffransgifflar och två pepparkakor var. Lite senare hyfsade vi en flaska rött som stått öppnad ett tag till några goda ostar (ingen bild). Vi passade också på att beta av tre TV-program som vi spelat in och inte hunnit se i veckan. Ögonlocken var tunga på oss båda…

∼ ♦ ∼

Igår blev det ju tyvärr vinter i Uppsala. Det är sånt som händer varje år, men för varje år tycker jag allt sämre om årstiden. Kallt och halt och jävligt, bara. Idag ska jag emellertid ge mig ut detta till trots. Jag och en kompiskollega ska träffas och försöka inhandla julklappar, för min del till sambon och till julfesten nästa fredag. Det gäller att passa på när Anna jobbar, nämligen. Visserligen har jag nästa helg på mig också eftersom Anna reser bort då. Så går det ju att nätshoppa. Men vissa saker vill jag ordna i god tid och en del saker vill jag liksom klämma och känna på.

Än så länge Medan jag skriver det här är det emellertid bara lördag förmiddag. Jag har läst ut en bok som fick mig att gråta och jag har druckit kaffe på sängen. Bokbytet blev till svensk spänningsroman som också verkar mycket gripande, fast kanske på annat sätt. Anna har belagt mig med inköpsförbud vad gäller litteratur, så jag hade tur som hann nätshoppa tre (varav den andra nu är påbörjad). Vidare har jag sparat boken jag fick av Anna när vi firade elvaårig förlovningsdag för några veckor sen.


Det är dags att bädda, fixa och äta frukost samt duscha och klä på mig.
Jag har mockat och tömt diskmaskinen. Katterna fick frukost av Anna i morse. Men jag ser på Lucifer att han nog tycker det är dags att jag dukar fram till hans andra frukost, det vill säga min första. Han brukar få en bit ost eller två då – att först leka med, sen äta.

Lucifer på fällen på Annas brudkista

Det är dags för frukost, tycker Lucifer.


Det här inlägget är tidsinställt, precis som de flesta av mina inlägg. 
Men kära dagbok, du har ju hela dan på dig att läsa.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om allt vore annorlunda

Ett inlägg om en bok.



Sanna Mac Donalds bok Om allt vore annorlundaDet är inte så ofta numera jag hittar
relativt nyutkomna böcker med HBTQ-tema. Därför blev jag glatt överraskad när jag upptäckte Sanna Mac Donalds debutroman Om allt vore annorlunda. Boken kom ut i december förra året och släpptes i pocket i år. Den lilla boken har inte mindre än tre olika HBTQ-teman. Är inte det lite typiskt för en debuterande författare, att författaren vill berätta lite för mycket? Ja, men… ibland finns det författare som faktiskt lyckas med detta.

Rune och Evert träffas på ett barnhem där de bor. Ungefär 70 år senare träffas Anna och Tove. Douglas sitter i nutid på ålderdomshemmet och tänker på det liv han har haft.

De tre huvudpersonerna Douglas, Anna och Rune varierar i åldrar liksom i tidsepoker. Författaren lyckas mycket bra med skildringen av homosexualitet mellan män och dessutom i äldre tider. Men när det gäller skildringen av den gifta mamman Annas hemliga förhållande med Tove känns det som att författaren verkligen har erfarenhet av det hon skriver om. För än idag är det inte helt okomplicerat att bryta upp och lämna ett heterosexuellt liv för att följa kärleken. Företeelser, åldrar och tidsepoker till trots… Mycket är förvånansvärt lika. Inte ens tiden har förändrat vissa saker.

Det var synd att jag inte fick recensera den här boken, men jag ångrar inte att jag läste den! Jag gråter faktiskt i slutet.

Toffelomdömet blir  det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 28 november och inte Black Friday utan fredagen den 29 november 2019: Svarta stjärnan

 



Kära dagbok…

Svart stjärna i vardagsrumsfönstret

Den svarta stjärnan.

Snart går vi in i julmånaden. Ångest, bara ångest. Svart stjärna, inte guld. Det var så lätt när en var barn. Då fattades besluten åt en. Som vuxen är det svårt. Jag trodde att det skulle bli enklare med tiden med allt färre personer att ta hänsyn till. Så är det inte alls. Vad jag vill? Hur jag vill? Ingen ställer frågan till mig mer än jag själv. Och svaret är att jag försöker göra det bästa av situationen. För mig är det viktigt att ingen sitter ensam, men också att få vara med Anna, som är min familj nu.

 

Stjärna och stake i Bokrummets fönster

Jodå, redo för advent även i Bokrummets fönster. Stjärnan är lika gammal som jag.

Fast jag skulle mycket väl kunna tänka mig den där stugan i skogen som jag har önskat mig på julafton sen julen 1998. Samvaro är svårt när jag känner att vissa vill, någon vill dela på sig, andra vill inte alls och somliga vill att det ska vara som det alltid har varit. Det blir det aldrig mer för min del, vare sig i privatlivet eller i yrkeslivet. Jag har nått ett vägskäl. Det jag trodde, hoppades på och drömde om blev inte som jag hade tänkt. Detta måste jag ändra på nästa år, annars går jag under. Jag hade tänkt resa bort över jul, men det avstyrdes. Nästa år, då… ska jag sluta kompromissa och om nåt ska avstyras är det för att jag bestämmer så. Skulden ligger hos mig, syndabocken nummer ett. Den som det är bra att skylla och slå på. Den svarta stjärnan. Det vore faktiskt bäst för alla om jag inte fanns. Samtidigt vet jag med mitt förnuft att det inte alltid, i alla lägen och genom alla år kan vara enbart min skuld. Så jävla dum är jag inte att jag tror att det är ett faktum att alla andra är skuldfria. I mitt hjärta bor just nu den som borde hata mig mest, men som har visat sig vara vuxnast av alla.

Min sambo hade adventsfixat igår på sin lediga dag. I alla fönster, utom i sovrummet, stod eller hängde stakar eller stjärnor. Jag tog reda på tvätt, men grejsade lite med en stake, svart, förstås. Sen var jag uppe på vinden med tomkartonger. Jag åtog mig att riva efter små julkrukor i jullådorna där uppe. Tre små krukor hittade jag och bar ner. Sen kollade jag på Arvinge okänd och undrade om jag har nån där ute (fast det vet jag att jag inte har). Till Veckans brott åt jag kvällsmat bestående av ostar och vin.

Ljusbollar snören och kablar

Adventstrassel.

∼ ♦ ∼

Lucifer sover

Igår kväll sov den lille minsann. Det gjorde han inte i natt…

I natt kom snön. Det är inte första gången det snöar den här säsongen, men det är första gången snön ligger kvar. Jag gillar snö lika lite som jul. Det är halt och kallt. Jag fryser om öronen, blir blöt om fötterna och spänner mig så att jag får kramp i fötterna för att jag är rädd att halka omkull. Lucifer var uppe och skrek i natt. Kanske gillar inte han heller snö. Igår kväll när vi såg på TV låg han på fällen på soffan i vardagsrummet och snusade högljutt.

I morse fick jag packa in mig lite extra, men dunjackan och vinterbootsen fick stanna kvar hemma. Vad ska jag ha när det blir tio grader kallt om jag redan nu har den jackan och bootsen? Nej, det räckte bra med höstjackan, tröja under och mina svarta, grova Reebokskor.

Bitmoji Tofflan förtvivlad

Det kändes sämre igen i morse.

Efter några bra dagar den här veckan på jobbet kändes det sämre redan i morse. Det kläms in möten direkt efter möten och gärna sent på fredagen. Springa, springa. Det funkar inte för alla. Själv hade jag ett ganska tufft, viktigt och långt möte efter lunch. Pappersnäsdukar fram, typ. En tanke var nog att gå hem en timme tidigare än vanligt, det vill säga 15.30. Så blev det inte. Anna, som slutade två timmar före mig, fick därför gå ensam och köpa nåt ätbart till kvällen. Ett tag var vi inne på att gå ut och ta en drink, men nu skulle vi ju få en hemleverans av varor nån gång mellan 17 och 21. Jag försöker i stället orka/hinna med ett varv med Helvetesmonstret*. I morrn lär jag inte hinna städa alls, för då ska jag träffa en kompis för en heldag på stan med efterföljande öl och middag på lokal. Kanske kan kompisen inspirera mig till julklappsinköp. Jag ska ju inte köpa julklappar till så många i år, men då blir det viktigare att det blir bra grejor. Idéer och inspiration är inte på topp.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 27 november och torsdagen den 28 november 2019: Tribut till Tillvaron (men först till Anna och Tofflan)

 



Kära dagbok…

Det finns inte så mycket mer att skriva om gårdagskvällen än det jag skrev igår. Jag tvättade och hämtade hem sambon. Med en gemensam kraftansträngning, störst från Annas sida, genomförde vi en beställning av hemleverans av mat, hygienartiklar, kattmat och kattsand från ICA Maxi Stenhagen. Hoppas verkligen, verkligen att de nu har kattsanden så att de kan leverera på fredag med de andra varorna. Det är faktiskt mest på grund av sanden och lådorna med kattmat som vi beställer hemtransport. Våra ryggar älskar att få sanden inburen till hallen!

Det blev i vart fall en stund över för skönlitterär läsning igår kväll. Boken jag läser ligger inte bara på plus för sina HBTQ-teman, när självaste Tofflan och Anna nämns – i kärleksfulla termer! – kan du säkert förstå vad det troligen blir för slutomdöme…

Tofflan och Anna i boken Om allt vore annorlunda

Boken ligger på plus, särskilt efter detta.

∼ ♦ ∼

Åter en regnig morgon. Lucifer pipplade lite i morse, men när han och de andra hade fått biff gick de och la sig igen. Mina mänskliga sambor brukar benämna Bokrummet som mitt rum. Det är som synes fel, det är Citrus (som aldrig kan vara still när en ska fota henne!) och Lucifers rum i själva verket. Redan i morse hade de intagit sina positioner…

Citrus och Lucifer i Bokrummet

Nej Bokrummet är inte mitt, det är Citrus och Lucifers.

 

Boken Kommunikation i förändringsprocesser

Installationen och tributen till Tillvaron vill inget annat än bli berörd.

Jag skuttade iväg denna härligt mörka och blöta novembermorgon till mitt lika härliga och stimulerande arbete. SKOJAR (gissa om vad…)! Av dagens tre möten var två väldigt givande (på riktigt). Utöver möten har jag, ironiskt nog, jobbat med att förfärdiga en checklista för nyanställda som jag och en kollega fick i uppdrag att ta fram. Målgrupp för listan är våra chefer som behöver hjälp med att hålla reda på vad de är ansvariga för och när ifråga om nyanställd personal. I förvaltningen finns flera såna här listor och annat material, så jag uppfann inte hjulet ytterligare en gång helt på egen hand. Men jag har nog både en och två gånger funderat över hur mycket en ska curla dem som har så mycket mer i lön än en själv.

Som en liten tribut till Tillvaron har jag gjort en installation på mitt skrivbord där jag med stark lampa belyser pärmen på den bok jag fick igår. Och tro mig, det här konstverket längtar efter att bli berört!

∼ ♦ ∼

Idag lyckades jag inte undslippa julen. Nja, det är inte så att jag träffade tomten, direkt, men jag träffade en person som jag gärna hade sett som min eller nån annans chef. Vidare träffade jag en kollega från en annan avdelning som delade med sig av sin frukostservett när jag bröt ihop för en kort stund på grund av Tillvaron. Några timmar senare höll jag på att bryta ihop av julfrossa intill den här gigantiska tingesten – i plast…

Gigantisk plastjulgran

Gav mig nästan julfrossa.


Och i natt kommer snön, sägs det… Fy faaan… 
Vilken tur då att den här bokhandeln öppnar i helgen och den är på gångavstånd från hemmet!

Böcker och bläck

Klockan 10 på lördag öppnar Böcker & Bläck på Stationsgatan 11 i Uppsala!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, HBTQ, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 26 november och onsdagen den 27 november 2019: Förändringsprocesser i litteratur och verklighet

 



Kära dagbok…

Lucifer m böckerna Madeleine F och Om allt vore annorlunda

Lucifer softade medan jag bytte bok från en märklig sådan till en bok med tre HBTQ-teman.

Det var ett rasande tempo hemma igår kväll. Ändå hann jag inte – eller orkade inte, snarare – det jag hade tänkt. Tvätten, till exempel. Jag diskade i alla fall, det vill säga maskinen diskade mest. Utöver det slog jag in paket, gav katterna mat, handlade, gick till postutlämningsstället för att posta ett paket, tog upp katthår från mattan i Bokrummet, vattnade krukväxter, slängde sopor, åt leverpastejmackor (ja, du läste rätt, kära dagbok!) och… nu har jag säkert glömt nåt. Klockan var väl runt 19.30 när jag satte mig ner och läste ut en märklig bok om en märklig kvinna och bytte till en roman där tre olika berättelser med HBTQ-teman varvas.

Det jag nätshoppade för ett tag sen från Bokus tog inte mellan tre och sex dar att nå mig utan 13. Och visst, den som väntar på nåt gott väntar väl alltid för länge. Men 13 dar… det är en viss skillnad jämfört med tre till sex dar. Häromdan gjorde jag därför ytterligare en nätlig shopping för att ha extra gott om tid på mig. Jag gissar att jag får hålla tummarna hårt för att innehållet ska komma fram i tid, det vill säga till den 24 december. En undrar om Bokus och/eller postutbärare har genomgått förändringsprocesser av det negativa slaget. Kanske borde också Bokus tydligare beskriva på sin webbplats hur de räknar när det gäller leveranstid… Just saying…

Nu har jag alltså fått mina tre efterlängtade böcker. Den ena började jag till och med läsa igår kväll och det är boken längst till vänster på bilden nedan. De andra två, Blindtunnel och Familjen i huset bredvid, är spänningsromaner. Tove Alsterdals böcker kan vara lite varierande enligt mina omdömen, men denna den senaste, nyligen utkommen i pocket, tror jag på. Sally Hepworths böcker har jag varit nyfiken på länge. Snart blir det förändring på det eftersom vårt litterära premiärmöte nu är möjligt. (Om Gud vill och låter mig leva länge nog, förstås.) Premiärmöte har det redan blivit med Sanna Mac Donald i och med bokbytet igår. Alla tre böckerna kom ut första gången förra året. Nu har pocketutgåvorna kommit. Det är perfekt för mig som alltid har en bok med mig, till exempel i jobbryggsäcken.

Böckerna Om allt vore annorlunda Blindtunnel o Familjen i huset bredvid

Äntligen har de kommit!


Strax efter klockan 21 tuffade Clark Kent* och jag till Äldreboendet
för att hämta hem kvällsarbeterskan. Nån timme senare fick vi ett litet halvt om halvt spontanbesök av Biografmaskinisten. Plötsligt blev det dags att lägga sig. Jag var tämligen övertrött och hade svårt att somna, men nånstans närmare 0.30 hände det.

∼ ♦ ∼

Block vatten mobil och fika vid kommunikatörsnätverksträff

Laddad för nätverksträff.

I morse regnade det så mycket att det fick bli regnjacka. Kvar i sina sängar låg mina sambor, men jag hade sällskap av kattkillen ovan. På jobbet skrev jag färdigt en text, sökte och fann en illustration till den och publicerade. Samtidigt som nån annan. Vi skrattade lite, men jag har faktiskt på agendan att ta upp att det nog behövs en viss samordning kring publicering. Klockan tio dök jag ner på nätverksträff i ett par timmar. Laddad med vatten, go-kaffe och smulig ostmacka klarade jag mig till 12.30. Först då blev det lunch. Dagens föreläsningar var av lite varierande kvalitet, men samtliga var också mycket bra. Jag passade i pausen på att ställa en fråga till närvarande direktör. Tråkigt nog gjorde jag direktören upprörd. Själv orkar jag inte bli det längre. Jag känner att jag har fått nog med glidande formuleringar och bestämda saker som förändras över natt. Efter fyra gånger (minst!) har jag nu gett upp. Idag har jag sökt två nya jobb och blivit tipsad om ett tredje.

Boken Kommunikation i förändringsprocesser

En illgrön bok om kommunikation i förändringsprocesser borde nog en och annan ha studerat noggrant.

Vid nätverksträffen fick jag för övrigt en illgrön bok som visserligen har några år (elva) på nacken, men… jag tror att den har ett och annat som fortfarande gäller. Vem vet, jag kanske lämnar kvar den när korthuset har rasat och skeppet har sjunkit. Bilens motor har för länge sen skurit, så däckbytet i farten är meningslöst. Dessutom har jag ingen lust att sitta stilla i nån båtjävel – jag vill simma på öppet hav! Utan flytväst. Allt detta konstiga bildspråk är underliga liknelser som har använts i olika sammanhang som illustrationer. Jag tror inte att nån av oss närmast sörjande förstår vad de står för på riktigt. Däremot borde en och annan ha studerat boken här intill noggrant innan man gjorde som man gjorde. Eller inte gjorde. ”Informera sig om omvärlden” och ”planera samspel” var två formuleringar jag ganska snabbt hittade när jag bläddrade i boken första gången. Meningen”En viktig uppgift [för kommunikatören] är att se till att medarbetarnas uppfattningar tas till vara.” hittade jag också när jag slog upp boken på måfå liksom detta tips till kommunikatören: ”Hjälp chefer att komma ifrån att kommunicera värderingar! Säg det som det är.” Japp! Den här boken ska jag helt klart läsa. På arbetstid.

∼ ♦ ∼

I kväll skulle jag ha tvättat det jag inte tvättade igår, men det hade sambon redan gjort. Så jag tvättade två par böxer i stället och tänkte läsa lite mer i min nya bok. Anna är på Porridge Party och jag tror att hon blir glad om jag hämtar henne i bil när festen är över. Det är ingen process som har förändrats.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, HBTQ, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer