Torsdag kväll den 4 juni och fredagen de 5 juni 2020: Helt fokuserad

 



Kära dagbok…

Nog försökte jag läsa ut ormboken igår kväll, men se det ville sig inte riktigt. I stället satt jag och svor över ett svårt sudoku. När jag hade suddat tre gånger lät jag det ligga med enbart givna siffror ifyllda. Kanske blir det ett nytt försök i kväll. Jag tycker att sudoku rensar hjärnan ganska bra. Jag är helt fokuserad när jag sitter med det och kan släppa alla andra tankar. Bra hjärnrensning samtidigt som hjärnan får lite gympa!

Mini tittar på Lyxfällan

Meh… är han helt galen? Spela mobilspel hela dagarna i stället för att söka jobb?

Det var lite tyst här, katterna pratar inte så ofta, bara ibland. Därför satte jag på TV:n. Mini blev lika fokuserad som jag blev av sifferpysslet men av… Lyxfällan, som var det program jag råkade få på. Jag klarar själv ofta inte av att se programmet där unga så kallade vuxna så totalt skiter i att betala sina räkningar och shoppar galet och onödigt med mera. Det är tur att programledarna då är så himla förnuftiga. Ehum… ja, jag retar mig så mycket på hela programmet att jag inte fattar varför det fick stå på igår kväll. Men jag blev väl, precis som Mini, lite fascinerad över hur folk är. Bara en sån sak som att killen ägnade en hel dag (all vaken tid, i princip) åt mobilspel i stället för att söka jobb. Till hela bilden ska också läggas att det fanns barn i familjen, vad jag förstår fler än ett.

Lite senare blev det annan typ av spänning att titta på. Från Australien kom de båda serier som hade start eller säsongspremiär. Klockan 21.45 startade Efterlysta för mord, vilket var perfekt timing med tanke på att Fästmön hann hem för att titta efter jobbet. Det var ett både spännande och lite halvroligt avsnitt. På TV4 hade säsong två av Mystery Road premiär. Vi har nog inte sett första säsongen, men jag spelade in avsnittet i alla fall. Det kanske är nåt att slöglo på i kväll när det inte är så mycket annat att se. Lite roligt att svenska Sofia Helin finns med i rollistan. Där låter Avdelningen för onödig information meddela att Sofia Helin är exakt tio år plus en dag yngre än jag.

∼ ♦ ∼

Citrus i Djungelrumsfönstret

Citrus i Djungelrumsfönstret, men det är inte den mest populära fönsterbrädan i hemmet.

Den här fredagen vaknade jag alldeles av mig själv. Katterna var inte särskilt på vad gällde mat, men jag pytsade upp i deras skålar och tömde deras pottor. Sen blåste det sandstorm uppenbarligen flera gånger i hallen under morgonen, för jag fick sopa, snudd på skotta, upp kattsand en gång i timmen.

Fönsterbrädan i köket är uppenbarligen hemmets mest populära ställe just nu. Fönstret ska dessutom vara öppet. Citrus försökte sitta där och lyckades en stund medan jag föste ut Lucifer på balkongen. Sen kom han tillbaka och klämde sig upp varpå hans syster fick nog av trängseln och hoppade ner. Jag försökte intressera henne för fönsterbrädan i Djungelrummet i stället. Det gick väl sisådär.

Lucifer och frukost på balkongen

Frukost på balkongen.

På balkongen trivdes herr Katt ändå ganska bra under förmiddagen, för då fick han sällskap av Anna som var ledig och passade på att äta frukost där ute. Jag tog en kort rast på förmiddagen. Det var väl första gången jag provsatt balkongsoffan i år…

Det mulnade på framåt lunchtid. Mig gjorde det inget, för jag satt vid datorn och jobbade, men Anna hade kanske tänkt sig en tur till Slottet. I morrn ska det regna, det ska börja redan i kväll, så det blir väl först på söndag vi åker dit som det verkar. Jag skulle vilja ta med tomatplantorna och sätta dem i större krukor vid husväggen. Kanske blir det fler plantinköp i morrn i alla fall.

Jordgubbe

Den första för säsongen från Uppsala.

Jobbmässigt har jag petat och påtat med en del småsaker. Det var krångel på ett ställe, men bestämdes att det inte behövde kommuniceras om detta eftersom de som behövde veta det redan kände till det. Ett enda Zoom-möte idag och inte så mycket som måste göras just idag gjorde att jag kunde flexa ut tidigare. Timmarna hopar sig i tidrapporten och jag märker att det är lätt att jobba mer hemifrån.

Vi gick och handlade tillsammans. Anna stod för veckoinköp av ”det vanliga”, kvällens middag samt en blomma, jag köpte bubbel, två flaskor rött (nyheterna Memoria och Teroldego d’Isera)  och några Staropramen till mig. Serverat till min arbetsplats i Bokrummet fick jag två härliga jordgubbar, de första för säsongen från Uppsala.

Prosecco Pizzolato, Memoria och Teroldego d'Isera

Tre italienare, varav en bubblig och två röda nyheter, hängde med oss hem.

∼ ♦ ∼

I kväll ska vi äta gott och dricka bubbel. Tänk så vi lyxar, tycker en del. Tänk så vi håller igen vissa andra dar, säger jag. Livet är kort. Skål för det!

Prosecco Pizzolato

Skål!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdag kväll den 3 juni och torsdagen den 4 juni 2020: Ett behagligt liv..?

 



Kära dagbok…

Det har slagit mig att det nog är ett ganska behagligt liv det liv som familjen Katt lever med oss på Main Street. Och för mig, som inte levt med katter tidigare, är katterna ett sånt otroligt härligt sällskap, allra helst nu när jag är hemma så gott som hela tiden. Med dem känner jag mig i alla fall behövd, eftersom jag försöker se till att de har ett bra och behagligt liv: jag ger dem mat, tömmer deras pottor, fyller på fräsch sand, borstar dem, busar med dem och… pratar med dem. Familjen Katt är nästan som de barn jag aldrig fick.

Igår kväll myste Citrus och Lucifer på balkongen. Fästmön har lagt ett överkast över soffan där ute och på en del av soffan ligger en mjuk filt. Där hade de intagit sina platser. Mini hade vid fototillfället lagt beslag på min skrivbordsstol där hon trivs bäst ihoprullad på den numera mest håriga filten jag virkade som tonåring.


Jag hade TV:n på och kollade med ett halvt öga
på ett par britter som tävlade i att hitta antikfynd. Auktionen med fynden hölls i Brighton, men tyvärr fick en inte se så mycket av stan. När Anna kom hem tog vi några bitar ost. Jag öppnade en flaska vin och tog ett glas ur den. Det var nog skälet till att jag fick sova typ sju hela timmar i sträck. Noteras bör att jag vaknade 6.15 utan att katterna hade väckt mig. Men varför kände jag mig ändå trött när jag vaknade i morse..?

∼ ♦ ∼

Min torsdag började med att jag gav katterna mat. De lät sig väl smaka. Därefter tömde jag kattpottorna innan jag hoppade i duschen. Frukosten bestod av sedvanlig grekisk yoghurt med bär och müsli. Citrus höll mig sällskap i köksfönstret när det var min tur att äta.

 

Nålar

Som på nålar idag.

Med hantverkare i huset satt jag väl lite som på nålar. Det gjorde även Anna, som fick ytterligare en inställd sovmorgon. Men i morrn slipper vi besök för de blev klara här före lunch. Anna är helledig i morrn och skulle behöva få lite ro. Tyvärr har vädret blivit sämre och till helgen väntas regn, i alla fall på lördag.

Arbetsdagen flöt på. Nästan som vanligt tycks akutjobb hopa sig vid arbetsdagens början, mitt och slut, men det är lugnt. Jag sitter ofta vid datorn redan 7.30 och stannar vanligen plikttroget kvar till 16.30, om jag inte flexar ut tidigt av nån särskild anledning som i tisdags. Chefen bjöd in mig till medarbetarsamtal via Zoom nästa vecka.

∼ ♦ ∼

För att inte trilla ner totalt i det svarta behöver jag försöka sysselsätta mig med nåt utöver jobb. Eller… jag behöver träffa folk, kort sagt. Och det är ju svårt som läget är. Idag fick jag en pratstund med hantverkaren, i alla fall. Jag bara sööög i mig social kontakt. Nästa vecka planerar jag att tvätta och städa bilen nån kväll (troligen torsdag), för lördagen den 13 juni ska Clark Kent* besiktigas. Jag träffar väl inte direkt massor av folk vare sig när jag tvättar bilen eller när jag besiktigar den, men detta ger mig i alla fall nåt att göra en stund. Jag fick idag också mejlkontakt med en före detta kollega som var både smart nog och duktig att hitta nytt jobb i corona-tider. I samband med det passade jag på att uppdatera min lista över referenser. Det kan ju vara bra att ha en aktuell sån ifall det yppar sig nåt.

Bitmoji Anna shrug

Min händiga sambo.

Min händiga sambo lyckades inte bara fixa den av våra nya balkongpersienner som vägrade samarbeta med mig igår. Hon har också bokat in en kvällsshopping med begränsat antal kunder i butiken på Thuns nästa vecka. Då blir det både utflykt och titta på folk samt förhoppningsvis lite nytt till garderoben också. Mina kläder, framför allt jeans, börjar falla sönder och samman. Kanske inte så konstigt, när mycket av det jag bär är ett decennium gammalt, minst…

Annars har jag mest gjort och gör tråksaker här hemma, som att ställa tillbaka grejor efter hantverkarna, köra en maskin snabbtvätt samt stryka. Dammsugning är ett evighetsjobb och skulle kunna göras när som helst, men idag fick Helvetesmonstret** vila. För att inte tala om sopberget som återbildas och bärs ut var och varannan dag… Därför piggade jag upp mig med nåt gott från Butiken på hörnet till middag – en härlig räkmacka. Lucifer hjälpte mig att äta upp den. Och ja. Det blev en kaka till kaffet också.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan håller ut armen

Att recensera en bok är inte att beskriva dess handling och avslöja saker.

Nåt jag gärna sysslar med och som gör tillvaron ljusare är att jag läser, dessvärre just nu en bok som det inte är särskilt mycket action i. Jag har noterat att ”alla andra bokmalar” tycks läsa så många bra och spännande böcker just nu. Och förlagen verkar slänga ut recensionsböcker till bloggare och instagrammare. Nu vill jag inte vara taskig, men att recensera en bok är nåt mer än att skriva ett vanligt blogginlägg om en bok eller posta en bild på Insta och skriva några rader om boken. Ibland känns det mest som om dessa ”recensenter” beskriver bokens handling enbart, många med snudd på att spoila genom att avslöja nyckelhändelser eller rentav slutet, dessutom. Det är faktiskt inte alls OK och sånt får mig att välja bort en bok. Tyvärr. Nu recenserar jag själv böcker ibland, vilket jag tydligt anger i rubriken (genom ordet Recension) när så är fallet, och jag säger inte att mitt sätt är rätt sätt. Men att lägga ner tillräckligt med tid och en smula eftertanke kan inte skada om ”en recensent” ägnar sig åt före en recension.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag väl försöka komma vidare i min non-action-bok medan Anna jobbar färdigt. Det kan hända att det blir nån titt på nåt TV-program, men för omväxlings skull är det lite svårt att välja.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En liter rött: Grandicone Appassimento

Ett inlägg om ett appassimentovin.


 

Grandicone Appassimento

Mycket vin för lite pengar!

Sortimentet av röda, italienska viner på det Systembolaget som ligger närmast mig är väl inte så jättestort. Inte heller går jag dit lika ofta som tidigare och när jag gör det är det inte alltid att jag har rödvin i fokus. För ett tag sen hittade jag ett appassimento-vin som fick följa med hem. Appassimentometoden innebär att vinet är gjort på torkade druvor. Detta sägs ge en intensiv smak och fyllighet.

Grandicone Appassimento säljs på literflaska. För en sån betalar köparen precis under hundringen, det vill säga 99 spänn. Vinet är ekologiskt. Det har en alkoholhalt på hela 15 procent.

Vinkompassen rekommenderar vinet till fågel, fläsk, nöt, lamm och ost. Vinklubben tycker att vinet ska drickas till nöt, pizza eller pasta. Här serverades som vanligt ost, två sorters hårdost (cheddar och gruyère), en grönmögelost (S:t Agur) och två dessertostar med smak av pepparrot respektive fyra sorters peppar.

Så här skriver Svenska Dagbladet i en recension av vinet om dess smak:

”Inslag av mörka bär, plommon, körsbär, vanilj och fat.

Vinguiden har lite utförligare på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Kraftfull doft av mörka mogna frukter och bär så som plommon, fikon, russin, med inslag av söt kryddighet. […] Smakrikt vin med toner av torkad frukt, fat och söt kryddighet.

Jag drack endast ett glas av vinet, men föll genast för det. Det är smakrikt och fylligt. Doftinslagen av mörka frukter och bär samt kryddor är tydlig. I smaken noterade jag främst mörka bär och en aning vanilj.

Toffelomdömet blir det högsta, för här får köparen mycket vin för lite pengar. Jag vill prova mer av vinet till andra maträtter, framför allt pasta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag eftermiddag och kväll den 2 juni och onsdagen den 3 juni 2020: Klippt och glassigt och en massa omdömen

 



Kära dagbok…

E hos frisören Igor Domefrisörerna

Klippning pågår!

För första gången på flera månader (ja fler än en) skulle jag ner på stan igår på sena eftermiddagen. Jag hade bokat klipptider för mig och Gymnasisten hos Igor för ett tag sen. Vi hade kommit överens om att genast höras av ifall nån kände sig sjuk, men ta i trä mådde vi alla tre bra. Gymnasisten hade inte heller varit på stan på ett bra tag eftersom undervisningen sker på distans och att han vistas i Förorten känns tryggare tycker vi nog allihop. (Jag kan ju bara tala för mig själv, men…) Jag passade på att göra ett ärende och Fästmön, som var ledig, mötte Gymnasisten vid bussen. Anna och jag hade våra små handspritflaskor med oss. Allt gick bra (tror jag!) och såväl Gymnasisten som jag blev nöjda med klippningarna. Jag tog plats i frisörstolen efter honom. Anna och Gymnasisten köpte bland annat indisk mat med sig på hemvägen, eftersom vi skulle äta middag tillsammans hemma på Main Street. Konstigt nog smakade det jättebra med het mat i värmen. Jag köpte med mig kall dessert ifall att det skulle behövas.

Chicken Tikka Masala från Indian Kitchen

Den ganska heta Chicken Tikka Masalan smakade jättebra i värmen.

∼ ♦ ∼

Efter middagen blev det så glassprovning. Notera att detta även var första glassen för min del för säsongen. Den glass som provades var GB:s nyhet Magnum Ruby, en glass både Anna och jag har varit nyfikna på ett tag och som ofta har nämnts i vårt hem – av den som minns dess namn… Priset per pinne är 26 kronor.

Kaffe och Magnum Ruby

Dessert och glasspremiär.


Glassens yttre består av Rubychoklad, 
som sägs vara den fjärde typen av choklad efter mörk, mjölk- och vit choklad. Rubychoklad är gjord på nåt som påstås heta Ruby kakaobönor. Dessa bönor, som egentligen inte verkar existera, sägs vara extra bra på att framhäva bärsmak – förutom att de ger glassen en läcker (min åsikt) rosa färg.

Magnum Ruby utan papper och kaffemugg

Läckert rosa yttre.


Innanför skalet finns vit chokladglass med en hallonswirl.
Där är väl i swirlen bärsmaken skulle ligga. Dessvärre kände jag väldigt lite av den smaken.

Hallonswirl inuti Magnum Ruby

Hallonswirlen inuti Magnum Ruby släppte inte ifrån sig nån bärsmak.


Det rosa yttre på glassen tilltalade mig mest
och då i såväl smak som utseende. Men innanmätet var alldeles för smaklöst för att passa mig. Jag ville ha en riktigt syrlig bärsmak som bröt av fint mot den söta chokladen. Det fick jag inte. Och därmed får jag återvända till Magnum Strawberry White som uppfyller mina önskemål om en god och fräscht svalkande glass en varm dag.

Omdömet för Magnum Ruby blir medel. Och då är jag snäll. De tre tofflorna får glassen för god chokladsmak och snyggt yttre.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Gårdagens klippning ger jag emellertid högsta Toffelomdöme. Igor känner mig och mitt hår nu och rakar en millimeter i nacken och på sidorna och klipper det kort ovanpå huvudet. Att jag sen är skitful för övrigt kan inte Igor hjälpa. Jag är i alla fall nöjd med håret och jag har bokat en ny klipptid den 10 juli, sista arbetsdagen före semestern.


Kvällen avslutades med tredje och sista delen av Den gula hästen,
baserad på Agatha Christies deckare med samma namn. Såväl TV-serie som bok har inte vare sig Hercule Poirot eller miss Marple med, men i boken hänger vissa karaktärer ihop med Christies vanliga huvudpersoner. Det fattar man inget av i TV-serien. Nån gång i tiden har jag läst boken och även om jag minns den svagt tycker jag att den defintivt var bättre än TV-serien som bara var jättekonstig.

∼ ♦ ∼

Ventilationsdon

Vi fick två av våra ventilationsdon utbytta till större modeller i morse.

Åter en solig och härlig dag idag och som vanligt har jag suttit inomhus vid datorn och jobbat. Vi har haft och ska ha hantverkarbesök här av och till i dagarna tre. Det är ventilationen som ska undersökas och justeras. I morse plingade hantverkaren på ganska tidigt, men vi var uppe båda två – jag satt och jobbade och Anna avstod sin sovmorgon på grund av besöket. Idag byttes två av ventilationsdonen i lägenheten ut till större. Justeringen av hela ventilationen görs troligen i morrn. Om allt går bra då slipper vi få manligt besök här på fredag. Det här är ett arrangemang av bostadsrättsföreningen, så det är bara att finna sig i. Som tur är är ”vår” hantverkare trevlig – och dessutom känner han våra företrädare i hemmet.

Bitmoji Tofflan blah blah blah

Snälla, visa omdöme och tala liiite tystare.

Avbruten i jobbet har jag blivit av och till på grund av ovanstående, men jag har ändå kunnat göra en del jobb. Eftersom riktlinjer och handböcker till vissa av våra verktyg inte är uppdaterade har folk gjort fel och jag har idag fått jobba med att rätta till det efter bästa förmåga.

Mer avbruten i tankegångarna blev jag på eftermiddagen eftersom folk upplever att de måste skrika i sina mobiltelefoner precis utanför. Ljud, liksom rök, stiger och ljud ekar dessutom mellan husen. Det var inte roligt att höra skvaller om grannar, till exempel. I helgen blev jag väckt av en annan megafonpratare som stod på cykelbanan mellan huset och parkeringen. Hans favoritord tycktes vara ”farbror” för det sa han jättehögt många gånger. Stackars det medföljande barnet som torde ha hört detta ännu högre än jag som låg i sovrummet några trappor upp… Snälla människor, visa omdöme och tala liiite tystare! Omgivningen vill inte veta ”allt”. 

∼ ♦ ∼

Dagens lunch blev lätt och i kväll åt jag rester från igår, det vill säga sås, ris och en bit naan. I substansväg till den såsiga och risiga middagen serverade jag smala kycklingkorvar. Det var riktigt gott och jag blev mätt.

 

Anna jobbar och jag tänker ägna aftonen åt att försöka ta mig framåt i min bok på gång och göra som herr Katt – slappa.

∼ ♦ ∼

Jag känner mig av och till lite under isen, lite svart. Som att jag inte är särskilt behövd av nån eller från nåt håll. Mer än så skriver jag inte, utan jag får fundera vidare och eventuellt skriva under lösen för mig själv. Det är bara tungt och jag vill inte dela det med nån. Förhoppningsvis går det över snart och jag tar mig kragen eller blir förvånansvärt sprallig eller nåt.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Ett bubbligt vin: True Colours Cava Brut

Ett inlägg om en cava.


 

True Colours Cava Brut Miss Inga

Fredagens cavaflaska i Miss Inga-editionen.

Det händer att jag då och då dricker viner som varken är röda eller italienska, men det händer inte så ofta. Vita viner är inte direkt min passion. Ska jag dricka vitt föredrar jag ett friskt och bubbligt vin. Det behöver inte vara champagne, ofta är det prosecco och då och då cava.

En cava som jag har återvänt till några gånger är True Colours Cava Brut. Första gången jag drack vinet var på Fästmöns 50-årsdag. Senaste gången var i fredags. Den som kan räkna torde inse att jag gillar den här cavan.

Cava görs på samma sätt som champagne, det vill säga det jäser andra gången på flaska. Men cava får tillverkas i flera delar av Spanien medan champagne endast får göras i vindistriktet Champagne i norra Frankrike. En annan skillnad som rör tillverkningen är vilka druvor som är tillåtna.

True Colours är en brut, nåt som säger hur mycket restsocker det finns i vinet. Mellan sex och 15 gram restsocker per liter är tillåtet för en brut. Denna cavas restsockerhalt är nio gram per liter. Alkoholhalten ligger på 12 procent. På prislappen står det 99 kronor. Passande ätbart till den här cavan är fisk och skaldjur. Vi åt räkor och havskräftor. True Colours funkar också som apéritif (= fördrink, aptitretare).

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, kex, gråpäron och citrus. […] Fruktig doft med inslag av gröna äpplen, kex, citrus och gummi.

Doften av citrus och äpple kände jag tydligt, liksom även i smak. I smaken framträdde päron mer. Cavan smakade riktigt friskt och läskande och passar ju bara utmärkt en varm dag.

Toffelomdömet blir det högsta. Detta bubbliga vin är helt klart prisvärt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Första måndagskvällen i juni och tisdagen den 2 juni 2020: Främlingar och på väg ut i samhället

 



Kära dagbok…

Citrus på en köksstol på balkongen

En köksstol för Citrus på balkongen.

Strålande härligt väder var det igår och även idag vaknade jag till en klarblå himmel. Det blev en liten nypa luft för mig igår eftersom jag gick och handlade tillsammans med Fästmön efter avslutad arbetsdag. Magen kändes tack och lov bättre framåt kvällen. Kvällen i övrigt blev ganska seg. Om jag hade orkat skulle jag ha tagit en kvällspromenad, men orken var noll och lust att gå ensam ville jag inte – Anna hade ju varit ut en sväng på eftermiddagen medan jag jobbade klart. Jag hade heller ingen lust att sitta på balkongen, utan det blev fåtöljhäng framför TV-program som ingen av oss egentligen tittade på – vi satt med våra mobiler i händerna. 

Citrus sov en stund med oss på soffan inomhus, men framåt kvällningen ville hon ut på balkongen för att jaga insekter. Lämpligt nog stod där en köksstol som Anna hade tagit ut för att rätta till en persienn. Där satte sig Citrus och nådde precis över fönsterkanten för att se ut om hon stod på bakbenen.

Lucifer och Citrus trängs i köksfönstret

Trängsel på första fågelskpdarparkett när Lucifer och Citrus sitter där samtidigt. Bilden tog jag i morse vid frukosten.

Katternas favoritplats just nu är emellertid köksfönstret. Anledningen är troligen att en talgoxfamilj har sitt bo nånstans till höger om fönstret. De små katthuvudena far fram och tillbaka med fåglarnas flykt genom luften. Vi har en liten springa i fönstrets nederkant öppen. Katterna kan absolut inte fånga nån fågel och förhoppningsvis är de inte starka nog att få upp fönstret heller. Men lite observant får en vara. Vi stänger alltid fönstret om vi ska gå hemifrån och om nätterna.

Vi får se hur det blir med fågelskådningen de kommande dagarna. Tyvärr ska vi ha hantverkare skenande hos oss i dagarna tre från i morrn. För att justera ventilationen ska dessa ha tillgång till lägenheten mellan 7.30 och 15.30 onsdag – fredag. Jag jobbar ju hemifrån vilket innebär att jag är uppe och klädd tidigt och även kan se till att de håller ytterdörren stängd så katterna inte smiter ut. Men ändå. Inte så lätt med koncentrationen om det är okänt folk i hemmet. Att det är jobbigt med främlingar som springer in och ut tycker vi nog allihopa. Katterna är framför allt inte så förtjusta i män som de inte känner igen och Anna, som har sovmorgon alla tre dagarna, tycker nog inte heller att det är så kul. Hantverkarna ska bland annat in i badrummet, men även i köket och i smatten mellan Djungelrummet och Pojkrummet ska de in och greja med ventilationen.

Själv är jag mest asförbannad på de ”hantverkare” som härjar utanför om nätterna. I natt började oljudet klockan två. Minst en timme lät det som om ett gäng gubbar kastade containrar fram och tillbaka. I pauserna skrek de till varandra, för gissningsvis blir man hörselskadad när man slänger containrar omkring sig. (Hörselskadade har ofta en tendens att tala högre, ibland nästan skrika, än personer med normal hörsel.) Det här är långt ifrån OK att leva rövare om nätterna och om jag visste vem, vad och varför skulle jag framföra ljudliga protester. Det var uppenbarligen folk som jobbade och inga fylltrattar på väg hem från krogen.

Bitmoji Tofflan slår på trumman Wake up

Ljudliga protester…

∼ ♦ ∼

Den här tisdagen fanns  inget ovanligt på jobbagendan: Zoom-möten och diverse textgranskningar och uppdateringar. Jag kunde konstatera att vi pratade päron och äpplen och att jag uppfattades som Den besvärliga. Det är väldigt tröttsamt, när det faktiskt finns nedtecknat vad och hur. Det blev bara en kort lunchpromenad ner till soprummet idag eftersom jag ska flexa ut lite tidigare. I stället passade jag på att skriva några rader här på lunchen. På seneftermiddagen har jag bokat tid till Gymnasisten och mig själv hos min frisör. Jag ska alltså gå genom stan upp till Drottninggatan. Det känns som 100 år sen jag sist gick där. På vägen ska jag försöka våga mig på ett ärende in i en butik. Jag känner mig inte bekväm med det, men jag måste börja ta mig ut lite mer hemifrån. Från och med måndag nästa vecka ska vi också vara mer på jobbet, enligt ett rektorsbeslut. Vi har diskuterat detta inom enheten och vi har bestämt att vi fortsätter som överenskommet. Det är lite svårt att våga sig ut mer i samhället när antalet covid-19-fall faktiskt ökar i Uppsala. Framför allt käns det motsägelsefullt.

Lucifer i köksfönstret

Lucifer tycker inte om att mammisen ger sig ut mer i samhället när antalet covid-19 fall ökar i Uppsala.

∼ ♦ ∼

I kväll äter vi middag med Gymnasisten efter att vi har blivit klippta han och jag. Anna och jag ser senare den avslutande delen av Den gula hästen. Innan dess ska jag plocka undan så att hantverkarna når ventilationsdonen. I övrigt har jag tömt kattpottorna och fyllt på med sand. (Mitt spännande liv är som en jävla parentes just nu.) Anna är ledig idag och tog cykeln till Slottet. Det gjorde hon helt rätt i!

Citrus på rygg på köksgolvet

Vi har så spännande liv, Citrus och jag.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering går kring det engagemang folk visar när såväl drevet går (de enda som vet allt är de inblandade) och den uppslutning som exploderar i vissa sammanhang trots avstånd rent fysiskt eller teoretiskt. Jag känner mig genomledsen när jag noterar bristen på omtanke och solidaritet när det gäller den nära kretsen.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Morsdagskvällen och den första dagen i juni 2020: Rena grekiskan för den som är lesserwisser

 



Kära dagbok…

Nej, min mamma är inte i livet att firas, Annas snälla mamma blev firad förra helgen och några barn har jag inte. Så mors dag… nej, det firade jag inte igår. Däremot bjöd jag ut Fästmön på grekisk middag. Vi hade pratat hit och dit om att hämta mat och äta i parken eller i Slottsträdgården, men enades om att äta ute passade oss bäst. Vi åt tvårätters på Akropolis och delade en flaska vin innan vi gick hem och somliga somnade ifrån kvällskaffet i sin fåtölj.


Jag såg i alla fall
Vera innan jag borstade tänderna och slocknade på en halv minut. Innan dess, just när vi hade kommit hem från middagen, fick jag ett sånt fint sms från Biografmaskinisten. Det gladde mig mycket. Idag är jag väldigt stolt att vara hans bonusmorsa, för den killen har verkligen… (I will say no more, han vet vad jag menar!).

∼ ♦ ∼

Åter vaknade jag till en solig och varm dag. Tack och lov var huvudvärken bortblåst. Dessvärre var den ersatt av magont. Jag åt nog lite för mycket igår, de där två raderna frukt & mandel-choklad till kvällskaffet hade jag kunnat låta bli. Problemet är bara att även Anna hade ont i magen idag och hon åt ingen choklad igår. Solbrännan svider rätt bra också, framför allt den på ryggen strax under nacken. Det känns OK att sitta instängd vid datorn och jobba i fem dar nu, så att huden får vila. Jag har emellertid ett ärende i morrn som tvingar ut mig, men jag måste faktiskt röra på mig lite grann också.

Solbränna

Det svider rejält.


Anna
traskade iväg tidigt till jobbet,
jag klev upp några minuter efter att hon hade gått, tror jag. Efter kattpottömning, dusch och frukost satte jag mig för att jobba. Min arbetsdag inleddes med genomläsning av ett ganska omfattande material jag hade fått på remiss. Det var kort sagt förskräcklig läsning och om tanken är att nån ska begripa vad där står har skribenten misslyckats. Resten av arbetsdagen innehöll det vanliga, bland annat ett längre Zoom-möte och diverse uppdateringar. 

∼ ♦ ∼

Våra nya balkongpersienner är underbara och stänger ute mycket värme. Än så länge har katterna inte rivit ner dem. Det var nära igår kväll när Citrus och Lucifer jagade en stackars nattfjäril. Jag har haft ett par fönster öppna på glänt hela dan för att luften ska cirkulera och det är faktiskt dräglig temperatur i lägenheten. Katterna slåss om att ligga i köksfönstret och få lite luft, men Lucifer och Mini trivs också på balkongen. Citrus föredrar oftast soffan i vardagsrummet såväl på dagtid som på kvällarna. Anna och jag har inte haft så mycket energi för balkongsittning – vi har mest däckat i våra fåtöljer om kvällarna.

∼ ♦ ∼

Ett nytt ord lärde jag mig/plockade jag upp igår: lesserwisser. Det kände jag mig själv lite som just under gårdagen. En lesserwisser är inte helt och hållet motsats till besserwisser även om båda orden är nedsättande. En besserwisser tycker att den vet bättre än andra. En lesserwissser är en som vet mindre än andra men ändå ”föreläser” för dem som vet mer. Synnerligen användbart ord!

∼ ♦ ∼

Magen har krånglat hela dan, värkt mest. Därför blev det bestämt att äta en lättare middag i kväll för att vara på den säkra sidan. Jag har inte orkat promenera mer än till affären idag.

Kyckling sallad tzatziki och Staropramen

Kyckling med sallad och tzatziki samt en Staro till blev perfekt middag.

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett grekiskt vin: Agiorgitiko Nemea

Ett inlägg om ett rött, grekiskt vin.


 

Vin Nemea Agiorgitiko

Gott och grekiskt Nemea-vin.

När en äter grekisk mat tycker jag att även drycken ska vara grekisk. När vi besökte Akropolis på mors dag åt vi givetvis grekisk mat. Den här gången valde jag en flaska Agiorgitiko Nemea till maten. Vinet är förstås rött, men också grekiskt, och skulle passa utmärkt till ljust kött. (Vi åt kyckling.) Systembolaget för inte det här vinet, så en flaska kostade förstås lite mer än ett vanligt köpevin. Alkoholhalten ligger på 12,5 procent.

Som namnet förtäljer kommer vinet från Nemea och är gjort på druvan agiorgitiko. Druvan är blå och anses vara lite av Greklands nationaldruva. Den kan användas till olika sorters vin.

Wicked Wine, som rekommenderar vinet till såväl ljust som mörkt kött och kyckling, skriver så här på webben om vinets smak:

”Medelfyllig, rikt fruktig med inslag av mörka bär, körsbär, cassis och plommon med lätt kryddighet och ekfatston. 

Jag tyckte att vinet både doftade och smakade mycket. Det var nåt obekant i smaken, nåt som jag inte kunde beskriva. Cassis, kanske? Vinet var lättdrucket och passade utmärkt till kycklingen. Kanske var det emellertid i dyraste laget.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2020: Maj most favorite things…

Ett inlägg om de böcker jag läste i maj månad 2020.


 

Så kom sköna maj och gick. Den här månaden blev inte heller lik nån annan maj, inte ens nån annan månad – på flera sätt än ett. Att hålla sig inne (läs: hålla sig borta från folk), att isolera sig… Då tarvas knep för att inte bli tokig. Jag har till stor del ägnat mig åt mina favoritsaker – nämligen böcker. Den som läser är nämligen aldrig vare sig isolerad eller ensam utan får många nya vänner och upplevelser vid varje ny litterär bekantskap.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Maj månads böcker 2020:

Kristina Appelqvists bok En giftig skandalFlorence Wetzels bok The woman who went overboard

Kristina Ohlssons bok Henrys hemlighetEmma Donoghues bok Miraklet

Mariette Lindsteins bok Sekten på DimönLene Kaberböls och Agnete Friis bok Näktergalens död

Karin Wahlbergs bok De drabbadeBjörn Hellbergs bok En sorts memoar

Mons Kallentofts bok Hör mig viska

 

Påbörjad i maj:

Sarah Perrys bok Ormen i Essex

 

Jag rivstartade månaden med att läsa ut en bok redan den 1 maj (En giftig skandal). Deckargenren fortsatte jag givetvis att favorisera. Totalt blev det sju böcker i kategorin deckare/spännningsroman/thriller (En giftig skandal, The woman who went overboard: a Scandinavian thriller, Henrys hemlighet, Sekten på Dimön, Näktergalens död, De drabbade, Hör mig viska). Jag läste också en skönlitterär roman (Miraklet) och en självbiografisk bok (En sorts memoar). Av böckerna jag läste i månaden ingår sex i serier (En giftig skandal, Henrys hemlighet, Sekten på Dimön, Näktergalens död, De drabbade, Hör mig viska). Det blev en ny författarbekantskap (Mariette Lindstein).

Av svenska författare (Kristina Appelqvist, Kristina Ohlsson, Mariette Lindstein, Karin Wahlberg, Björn Hellberg, Mons Kallentoft) läste jag fem böcker (En giftig skandal, Henrys hemlighet, Sekten på Dimön, De drabbade, En sorts memoar, Hör mig viska). Det blev en bok (The woman who went overboard: a Scandinavian thriller) av en amerikansk författare (Florence Wetzel), en bok (Miraklet) av en irländsk författare (Emma Donoghue) och en bok (Näktergalens död) av två danska författare (Lene Kaaberbøl och Agnete Friis). Jag läste en bok på engelska (The woman who went overboard: a Scandinavian thriller).

Jag fick tre av månadens lästa böcker (En giftig skandal, The woman who went overboard: a Scandinavian thriller, Sekten på Dimön), varav två stycken i födelsedagspresent (En giftig skandal, Sekten på Dimön) och en för recension (The woman who went overboard: a Scandinavian thriller). Tack till givarna Fästmön, Florence Wetzel och vännen FEM! Jag lånade två böcker av Anna (Henrys hemlighet, En sorts memoar). Fyra böcker köpte jag (Miraklet, Näktergalens död, De drabbade, Hör mig viska). Av dessa var tre stycken nya och inbundna (Miraklet, De drabbade, Hör mig viska) och en second hand och inbunden (Näktergalens död).

Sammanlagt läste jag nio böcker i maj månad 2020. Högsta omdöme fick tre böcker (The woman who went overboard: a Scandinavian thriller, Henrys hemlighet, Hör mig viska), medan fem böcker fick högt omdöme (En giftig skandal, Miraklet, Sekten på Dimön, De drabbade, En sorts memoar) och en bok fick medelomdöme (Näktergalens död).

Som alltid läste jag bara bra böcker och det är också alltid lika svårt att utse månadens, enligt mig, bästa lästa bok. Men nu har jag bestämt mig för att maj månads bästa bok är

Hör mig viska av Mons Kallentoft

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Pingsten 2020: Slottsbränt och färgexplosioner

 



Kära dagbok…

Inte kom jag på förrän idag att det är pingst den här helgen! Det är som att pingsten försvann för mig när annandag pingst – och en ledig arbetsdag – togs bort. Pingsten har blivit en högtid som inte räknas längre. Förr om åren var det många som gifte sig i pingst, hänryckningens tid, enligt Esaias Tegnér. Idag vet väl folk knappast vad pingsten handlar om, så här kommer en liten föreläsning:

Enligt kristendomen gavs den helige ande till apostlarna, det var premiär för tungomålstal och 3 000 pers döptes i Jesu namn till syndernas förlåtelse i pingst. Men pingsten har sitt ursprung i judendomen när Gud gav judarna de tio budorden. Och så var pingsten även en judisk skördefest.

Igår vare sig gifte jag mig eller talade i tungor, än mindre hade jag skördefest. Men jag tillbringade många sköna timmar i Slottsträdgården.

Blommor i krukor och vattenkanna

Växtlighet i krukor i Slottsträdgården.

∼ ♦ ∼

Anna och penséer

Blommornas Blomma bakom en kruka med penséer.

Pingstafton började rätt tveksamt vädermässigt sett. Därför gjorde jag mig inte nån större brådska att komma iväg till Slottsträdgården. Det var lite att göra hemma innan jag kunde packa en tung matkasse och min ryggsäck. En bok följde med, men förblev liggandes i ryggan. Nånstans runt 12-tiden landade jag i Slottsträdgården.

Jag klippte gräset iförd shorts och linne för då hade det blivit varmare. Slottsfrun med syster anlände och jag fick hjälp att fixa trimmern så att jag även kunde kantklippa. Jag drog några maskrosor. Slottsfrun och jag satte rödlök. Vidare kunde jag konstatera att vår potatis överlevt de kalla dygnen och är på väg upp. Strax före klockan 14 åkte jag för att hämta Fästmön som gick av sitt jobbpass. När vi kom tillbaka till Slottet hade Slottsfrun kaffet färdigt till oss. Jag mumsade en kanelbulle som trots att den var ”gammal” smakade väldigt bra.

När den äldre generationen lämnat Slottet satt vi och njöt en stund, Blommornas Blomma (= Anna) och jag innan vi tände grillen. På grund av ett missat samtal hade jag inget annat än vanlig kalkonbrännarkorv att grilla till mig. Men det var OK, det var gott och jag blev mätt av korv, bröd, räksallad och bostongurka. Anna grillade fläsk, halloumi, rödlök och citron och jag fick smaka en bit halloumi. Jag hade gjort en stor bunke grekisk sallad till Anna. Eftersom jag inte åt av den (passar inte till kalkonkorv) blev det lite kvar även av den till henne till dagens lunch.

Vi var nog hemma på Main Street nånstans mellan 17.30 och 18. Familjen Katt hade fått vara ensam utan oss i många timmar, nåt som numera är väldigt ovanligt. De levde emellertid alla tre och ingen hade svultit ihjäl.

Jag fick ta huvudvärkstablett nummer två för dagen när vi kom hem, för en envis huvudvärk hade legat och malt sen förmiddagen. Tyvärr vaknade jag med den även i morse, så det blev till att ta en tablett igen.

Annars har jag klarat mig från krämpor sen sist, förutom att jag naturligtvis skaffade mig en bonn-bränna slotts-bränna igår med röda axlar och nacke. Men det är en skön känsla. Så mycket ljus och luft igår gjorde att vi var i säng före klockan 22.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag strax efter klockan sju – med huvudvärk. Kom då ihåg, kära dagbok, att jag inte intog nån som helst alkohol igår. I fredags blev det tre glas cava, inget mer. Med en tablett och nybryggt kaffe i mitt system kunde jag äntligen läsa ut den spännande Palma-deckaren. Slutet var riktigt bra och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken för att hämta mer kaffe och gå på toa. Nu har jag bytt genre för att lugna ner mig (?!) med en bok om en brittisk sjöorm. Jag köpte den boken i slutet av mars i den lilla bokhandeln Böcker & Bläck nära centralen här i Uppsala. Bokhandlaren informerade oss om att handeln tillfälligt skulle flytta ut under sommaren eftersom där skulle säljas biljetter till museijärnvägsresor. Hur det blev med detta med tanke på corona-pandemin vet jag faktiskt inte.

Fint, soligt och blåsigt är det idag också. Gräsklipparen från igår ska bytas ut mot dammsugaren här hemma, men det är nog också det enda jag tänker göra här. Ja, jag måste kanske vattna igen. Mina tomatplantor står ännu i vardagsrumsfönstret och de var väldigt ledsna när vi kom hem igår. Lyckligtvis reste de på sig efter att ha fått en rejäl dusch. De får nog följa med till Slottet nästa gång.

Bäst att sätta fart så jag är färdig till klockan 16 när Anna slutar jobba. Nån mor firar vi inte idag – Annas snälla mamma firades förra söndagen, min kan jag inte fira och själv är jag tack och lov inte nåns mamma. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer