Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Nej, jag har aldrig varit så lik min mamma, men på äldre dar noterar jag fler och fler likheter. Igår bevisade jag att jag kunde shoppa kläder helt i klass med mamma. Men jag tar det från början…

I det här tegelhuset startade Albert Thun sin firma i Faringe. Nu är varuhuset tillbyggt bredvid.

Fästmön hade via sociala medier sett att Thuns anordnar speciella shoppingtillfällen under kvällstid. Skälet är förstås den rådande coronapandemin. Det speciella med tillfällena är att endast en begränsad skara människor vistas i varuhuset under två timmar och att man måste förboka plats. De tider som erbjöds var kl 16 -18 eller 18 – 20 och det senare passade oss perfekt. Anna hann vara i Slottet och jag hann jobba klart när vi runt 17-tiden tuffade iväg i Clark Kent* med matsäck (trekantsmackor och vattenflaskor). Det blev en väldigt välkommen utflykt om totalt sex mil tur och retur.

Vi brukar åka till Thuns en eller ett par gånger om året för att handla kläder. Tidigare blev det oftare när Annas barn var små. Jag åkte också dit ibland med Annas döttrar och även min mamma var där ett par gånger. För mig är det perfekt att alla kläder jag kan tänkas behöva finns på ett och samma ställe. Det enda negativa har varit de ibland långa köerna till provrummen. Det slapp vi igår!

Nu är det inte alltid shoppinglyckan är fullkomlig, men ganska ofta får jag tag i det jag har planerat i förväg att köpa. Igår var prio ett inomhussandaler att ha hemma samt minst ett par, gärna två, jeans. Prio två var några snygga t-shirtar. Prio tre en snyggare luvatröja. Min prioritering höll och jag gjorde även tilläggsfynd. Ja, jag drabbades helt klart av påssjuka – min påse vägde nästan sex kilo…

Påsen från Thuns…

…vägde nästan sex kilo…

Jag är inte road av att köpa kläder, det har jag aldrig varit – till skillnad från min mamma. För mig har kläder alltid varit ett nödvändigt ont. Därför har det genom åren uppstått krislägen eftersom vissa situationer och tillfällen kräver inte bara kläder utan snygga och/eller propra kläder. När mamma hade gått bort i oktober 2016 hittade jag kläder som hon hade köpt, men som hon ännu inte hade använt. ”Lapparna” satt kvar. Jag kan avslöja att hennes sista klädsel blev riktigt, riktigt fin. Jag tror att hon skulle ha varit nöjd. Jag tror också att hon hade varit nöjd med att jag shoppade nästan sex kilo kläder. Ja mest kläder. Det slank ner lite godis, en klädvårdsrulle och en duschcrème i påsen också.

Allt det här följde med mig hem från Thuns.

Även jag blev mycket nöjd med gårdagens inköp. Jag hittade sköna hemmasandaler med gelékuddar för hälarna, inte bara ett par Levisjeans utan två – samma gällde tröjor (en Lajla Skott** och en Champion) samt tre snygga t-shirtar, en kortärmad snygg (ja jag köper inget fult!) skjorta och fyra par strumpor varav tre par Happy Socks och ett par strumpor av annat märke med vin och ostar på.

Anledningen till att jag har nämnt vissa klädmärken ovan är för att de är favoriter hos mig, ingenting annat. Jag får till exempel inte betalt för att länka till några webbsajter. Men betala för mig eller för det jag handlade igår fick jag förstås göra. Det kostade en del. Samtidigt tror jag inte att jag behöver köpa många fler kläder i år mer än möjligen en ny jacka till hösten. Den jag har är visserligen bara fyra år gammal, men väldigt nött på ryggen efter min jobbryggsäck. Så den som är missunnsam och tycker att jag lyxar (ja jag ser rött när jag blir anklagad för att lyxa. Jag har fan inte lyxat särskilt mycket i mitt liv, allra minst under De Sju Svåra Åren) kan slå ut siffran på ett år så blir månadskostnaden knappt 281 kronor. Jag är nöjd!

Utslaget på ett år blir det knappt 281 kronor i månaden.

∼ ♦ ∼

Ont och svullet ben fick ligga högt under arbetsdagen.

Jag har haft lite ont i benet där jag hade tromboflebit senast. Dessutom har benet varit svullet. Antagligen sitter jag stilla för mycket. Det är en signal att vensystemet inte funkar som det ska. I värsta fall kan det vara hjärtsvikt. Därför krånglade jag in en kökspallen under skrivbordet för att få upp ben och fötter. Att sitta högt med ben och fötter är nämligen bra om de är svullna. Det kändes lite bättre ganska snabbt, även om arbetsställningen inte var jättebekväm.

Idag har det inte stått så mycket på agendan jobbmässigt sett. Jag kunde läsa ikapp sånt som jag inte hunnit, till exempel information från facket och en slutrapport i ett universitetsövergripande projekt där jag har varit kommunikatör. Och nej. Jag snikade varken in mig eller klamrade mig fast vid avdelningen som var ansvarig för projektet, men jag har mycket goda kontakter där som har stöttat mig när det har varit tufft på min egen avdelning.

Anna åkte till Slottet idag igen eftersom hon var ledig och vädret kanon. Jag harvade på med min dator, men satt vid öppet fönster och kunde se lite blå himmel och känna en aning nordlig vind.

I kväll äter vi kallskuret och tittar på andra delen av australiensiska Efterlysta för mord SvT 1 kl. 21.45. Jag ser fram emot morgondagen som är min sista arbetsdag den här veckan. För Annas del börjar en jobbhelg.

∼ ♦ ∼

På lördag morgon ska Clark besiktigas. Nu har jag inte kört överdrivet långt eller mycket sen sist (typ 300 mil), men det kan ändå vara trevligt om besiktningspersonen får en ren bil att besiktiga. På Shell i Fyra Mackarnas Hörn fick jag bra pris, bra tvätt och bra putsdukar. Putsdukarna var perfekt förströelse under tvätten, för jag tycker att det är lite läskigt och vill gärna sysselsätta mig med nåt inne i bilen. Hemma i garaget drog Annas dammsugare med sina sista (?) suckar upp grus från insidan. Nu är han redo!

Det är rätt läskigt inne i biltvätten.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
**Lajla Skott = en kollega och jag kallar Lyle and Scott för Lajla Skott efter att hans dotter hade missuppfattat namnet på kläderna

Livet är kort.