Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Den här dan tänkte jag börja med nåt… sött. Egentligen skulle det ha varit med i gårdagens dagboksanteckningar, men ibland vill en spara på lite saker. Fast jag avslöjade det mesta på Instagram, så den som följer mig där vet redan. Fästmön hade ledig dag igår, men flängde fram och tillbaka så gott som hela eftermiddagen. Jag ska inte avslöja vad, vart och varför helt och hållet, det är inte min business. En av gångerna hon flängde kom hon med ett stort, ganska platt och lätt paket. Det var till mig och Gymnasisten och det var från England. Inuti låg… var sin fyndig… julklapp, kan en väl säga, men egenligen adventsklapp. Lådan skulle nämligen öppnas nu och vi fick var sin chokladkalender med fin choklad från Lindt. Tusen tack till söta Linn och Boy Wonder a k a Golden Boy! Nu ska jag tänka på er varje dag i december till och med julafton eftersom en lucka om dagen ska öppnas – och en härlig chokladbit ska mumsas. Verkligen fyndigt, för jag gillar ju sött.

En söt chokladkalender….

…från Linn och Boy Wonder/Golden Boy.

∼ ♦ ∼

Vi åt grillad kyckling till tisdagsmiddag. Ja, det var köpes, men Anna gjorde sin underbara fetaost- och paprikaröra samt grönsallad till och så fick vi vitlöksbröd. Allt var mycket gott och det blev rester kvar både till Annas lunch idag och min middag i kväll.

Tisdagskvällen i övrigt bestod av främst läsning för min del. Antiktidningen hade kommit och den bläddrade jag lite i. Vid 19.30-tiden började jag gäspa, men jag höll mig vaken till och under Lyckoviken på TV3. Ett halvt glas rödvin fungerade nästan uppiggande igår, för sen, när jag väl låg i sängen, hade jag svårt att somna.

Bläddrade lite i Antiktidningen…

…och åt kyckling till middag.

∼ ♦ ∼

Bokbyte hann jag med igår kväll också. Jag läste ut en väldigt annorlunda deckare, skriven av en Uppsalaförfattare, med händelser som utspelar sig i Australien. Bytet blev till en burlesk deckare som jag fått för recension. Efter cirka 50 sidors läsning av den senare kan jag konstatera att även den här boken är annorlunda. Sen finns det förstås olika annorlunda… annorlunda bra och annorlunda… mest konstigt. Vi får se hur det hela utvecklar sig.

Bokbyte från en annorlunda bra deckare till en annorlunda burlesk deckare.

∼ ♦ ∼

Jäkelskap och två mot en är det visst ofta på arbetsplatser.

Så blev det onsdag. Nog kom det lite regn igår, men precis som igår började den här dan ljust. Jag försöker tänka ljust också. Det är svårt. Det är svårt när folk i huset börjar spika och borra före halv åtta. Ännu svårare är det att tänka ljust när jag uppfattar att människor gör saker som är ren jäkelskap mot mig. Bara för att chefen råkade lyfta fram mig på ett möte i måndags och säga att han beviljat mig ledighet, måste man studsa upp och ner och protestera. Detta trots att jag hade berättat för studsaren redan fyra dar innan att jag blivit beviljad ledighet. Det var liksom ingen hemlighet. Jag har massor av semesterdagar att ta ut och de fryser inne om jag inte nyttjar dem eftersom vi inte får spara hur mycket semester som helst. Dessutom behöver jag både vara ledig och fokusera på att söka nytt jobb. Jag vill inte jobba ihop med människor som jävlas. Det här är betydligt värre än de två personer på en kommun i ett annat län som fick mig att må skitdåligt på jobbet under ett halvår. Varför är det alltid två mot en (mig)? Det är inte bara fegt, det är uselt.

Nästa idiotgrej som inträffade idag var att jag fick en inbjudan till en utbildning. Jag tänkte att för 17 göbbar är det bäst att jag frågar två göbbar om jag ska acceptera eller avböja. En göbbe svarade och fick det att låta som om jag hade anmält mig själv och var intresserad. Jag noterade på hans ton i mejlet att han inte tyckte att jag skulle delta i kursen (det måtte vara jättekul att chefa), men han bad mig förklara vad det var för utbildning. Jag visste inte riktigt, det var ju inte jag som hade skickat inbjudan till mig själv, men jag hittade en agenda som jag kopierade och sände. Till sist fick jag till svar att han tyckte att det nog inte var nåt till mig. Jag svarade och meddelade att jag skulle avböja – och att jag kände mig omyndigförklarad. Fan, jag är 58 år. Plötsligt har jag två chefer som ska styra mig i detalj. Tidigare hade jag en chef som jag kontaktade och bad om prioriteringshjälp när jag själv ansåg att jag behövde det. Hela den här grejen tog säkert minst 30 minuter av min arbetstid i anspråk. För vad? Dumheter!

Idiotgrejor och dumheter.

∼ ♦ ∼

Knappast mitt hår som blockerar…

Jag tömde kattpottor som vanligt. Som ovanligt rensade jag golvbrunnen i duschen. Knappast mitt hår som blockerar, men jag vill inte ha vatten över hela badrumsgolvet. Dagen, som började så ljust, blev snart grå och trist. Jag mår så dåligt att jag inte bara är dum och elak, jag har ont i hjärtat också. Anna tyckte att jag ska promenera 20 minuter innan jag sätter mig för att jobba på morgonen, men grejen är att det ju är mörkt då och för att motverka depression behöver jag dagsljus. Jag tog i alla fall min lunchrast i anspråk för att gå till Kvarnen och skicka ett paket till England. På hemvägen köpte jag en lunchmacka hos Butiken på hörnet och så åt jag den och ett ägg som Anna hade kokat åt mig framför datorn.

∼ ♦ ∼

I kväll har jag fixat potatisbullar till Gymnasisten. Själv åt jag rester från igår, som sagt. Jag har betalat ett par räkningar och fått veta att en nätshoppad julklapp är på väg hit. I skrivande stund vill jag bara fly, gräva ner mig eller dö, för jag känner mig så otroligt värdelös. Och jag skriver detta i en konstaterande ton, inte för att jag vill ha en massa medkänsla från cyberspace. Ingen, jag repeterar, ingen, vet hur jag har det och hur det är mer än jag själv.

Men jag är väldigt tacksam att familjen Katt finns här. Den håller mig upptagen (Mini spydde), den får mig med på bus (Citrus) och jag får gosa med den (Lucifer).

Mini. äta, springa, spy.

Citrus: bus.

Lucifer: gos.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.