Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Tag Archives: kännas lite bättre
Lördag kväll den 18 juli och söndagen den 19 juli 2026: Ensamheten personifierad
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna! Så här gör du när du kommenterar: Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet. Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev. Klicka på brevet … Fortsätt läsa →
Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Ironi, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner
|
Märkt 50 sidor, acceptera, att skriva ett tag, äta upp, åktur, återfå saltbalansen i kroppen, överleva, övervakad, bara vara, biverkning, blek och arg, brödkavel, byta till en torr kudde, delidisk, Den galna massan, depression, dissa godis, elände, en konspirationsthrillerserie, en medicin, en sallad direkt på tallriken, en senapsmugg svart kaffe, ensamheten personifierad, erbjuda hjälp utan att jag frågade, ett allvarligt försök att gå ut, ett foto, ett litet rop, fastvuxna i golvet, för mycket folk där för att passa mig, föräldrar, förälskad i skitful byrå, fördela veckans mediciner, förstå, fet och ful, fetaost- och spenatpaj, fixa kaffe, fortfarande ont i armen och handen, funkar att hålla i en bok en stund, gapiga killar i keps, garage, gå åt rätt håll, gå med dammvippan, gå till sängs, genomblöt, gråta, gråta i duschen, gubbar med gravidmage, har en del humor, herrbetjänt, hoppas, Hopptikissen, Hopptimisten, Hopptisarna, ICA Supermarket Torgkassen, idag är jag över kanten, inte har bra vänner eller ens vänner, inte tid, jag behöver ingen, jag hoppas att jag får komma hem en sista gång, kan inte ursäkta andra människors klantiga beteende, kännas lite bättre, kött och blod, klara mig utan att söka hjälp, koppla bort eländet, Korgtassen, kudde, ladda bilens batteri, lagom mängd, läsa, lättad börda, långskånkig tjej, ljusstake, Loppismagasinet, mackor med salt pålägg, mammas hallonskål, man ska inte tro allt kameran visar, middagsmat, min skadade arm och hand, min starka reaktion, mindre onda, mobiltelefoni, morföräldrar, Nallisen, noisette, patienter, påbörja recension, perkolator, personalen är det viktigaste, regna, regna hela veckan, resterna av mig, sambo, säng, söndagsfika, skär- och stickskador, slippa söka den förhatliga vården, smörgåsfrukost, somna, sovrum, stilleben, storstäda badrummet, svider i den rena själen, SvT Play, tacksam, tårar, The Capture, tyger, utan att antyda tema, vakna, varför bryr sig folk om min grav, väder, vill tro, visa sanningen
|
Lämna en kommentar
Söndag kväll den 22 november och måndagen den 23 november 2020: Tankeställare
Kära dagbok… I morse såg jag en bild på Instagram med en text som fick jag att verkligen tänka till. Bilden visade en gammal, minimal fängelsecell utan nåt annat än sten och ett litet gallerförsett fönster. Enligt texten härbärgerade cellen … Fortsätt läsa →
Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV
|
Märkt administration, arbetsmiljö, arbetstid, autentiska mordfall, avstånd, äldre, ångest, baserad på verkliga händelser, beskära möjligheter, bild, buss, cell, choklad, citat, dokumentär, efter lunch, ergonomi, Estonia, Estonia - fyndet som ändrar allt, för lite tid till återhämtning, Förorten, försöka göra det bästa, Flickebarn nr 291, frustrerad, frys, gör mig ledsen, genre, gnälla, Hannes Dükler, härbärgera, hela skor, hem, hur bra jag har det, hushållssysslor, i tjänsten, Instagram, inte handikappad, inte vanliga fall, IRL, Jakten på en mördare, jobbigare, Kanal 5, kaos, kass, kännas lite bättre, klaga, knasigheter på jobbet, kycklingwok, kyl, läsa, litteratur, livskris, ljus och luft, måndag, mörkt, möte, middag, minimal fängelsecell, mobiltelefoni, Ninni Schulman, ny, nya bilen, online, oreda, organisation, pandemi, På osannolika skäl, promenad, prova ett dygn, riktigt arbete, ryggbesvär, sambo, sitta vid datorn, skafferi, skitväder, skola, skymma, soprum, sova i skift, svensk, SvT, ta sin lilla tid, ta tid och energi, tak över huvudet, tankeställare, tänka till, tåg, text, tid, tidsinställd publicering, tjänstemobil, tråkigt att städa, tunga barndomsupplevelser, tungt, tvättmaskin, undervisning, uppdatera system, uppdukat, utsättas för smittorisk, varm jacka, varmvatten, välja, värme, vågar inte hantera, verkliga människor, verkligt tuffa liv, vistas utanför hemmet, Zoommöte
|
Lämna en kommentar
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 