Kära dagbok…

Novemberoväder på kvällstid.

Det drog ihop sig till ett riktigt oväder igår kväll. Fästmön fick springa till jobbet vid lunchtid sen hon upptäckte att det inte var nån luft i ett av cykeldäcken. Därför erbjöd jag mig att hämta hem henne i bil efter avslutat arbetspass 21.15. Det accepterade hon till sist. Just när jag åkte var det ännu inte alltför blåsigt, men under natten ökade vindarna. Vi sover med öppet sovrumsfönster och med det drag som blir (dörren är stängd) lät det som om vi befann oss i en finsk vinterstorm. (Varför just finsk vet jag inte. Jag kanske har sett nån film om finska vinterstormar eller så.) 

Min onsdagskväll i övrigt blev lugn. Jag skrev av mig min ilska och frustration över jobbsituationen. Det hjälper en del. Men jag vet ju vad som skulle hjälpa helt och hållet: att jag kom bort därifrån. Tills det sker får jag lov att försöka, försöka lägga band på mig och tänka lite smart. Jag har till exempel insett att om jag verkligen vill göra nåt uppdrag jag blir tillfrågad om, till exempel nåt som jag tycker är viktigt, till och med roligt och/eller nåt jag är bra på, då ska jag låtsas ointresserad och ovillig inför cheferna. Vill jag däremot inte utföra nåt uppdrag, kanske för att jag tycker att det är fel för mig eller rent generellt, då ska jag verka entusiastisk. Det känns nämligen som om i alla fall en av dem, som egentligen inte är chef, men som låtsas vara det, har gett sig fan på att jävlas med mig. En strategi, säkert. Då får jag utveckla mina egna strategier att hantera och bemöta detta.

Jag försökte ha en bra onsdagskväll. Åt tillsammans med Gymnasisten i köket och småpratade lite. Läste, telefonerade med Annas snälla mamma och såg på Bonde söker fru. Flydde från min verklighet… tills det blev morgon igen…

∼ ♦ ∼

Novemberoväder på morgonen.

Ovädret fortsatte i natt och i morse, ja, faktiskt hela dan. Det blåste ännu mer än i natt och det regnade. Enligt lokala nyheter hade det fallit träd över vägarna, vindarna kan nå upp till 21 meter per sekund och SMHI utfärdade klass 1-varning. Väderappen utlovade snö och det kom lite snöblask mitt på dan och eftermiddagen. Faktiskt precis när Anna skulle gå och jobba. Hennes jeans blev genomsura, fick jag veta. Idag var tanken att jag skulle jag vara inne hela dan och det var jag – förutom att jag ska åka och hämta hem min kära även i kväll. Temperaturen har sjunkit, så det blir till att öva halkkörning senare. Gymnasisten var också hemma, med endast ett halvtimmes långt onlinemöte på eftermiddagen där jag visste att han skulle få beröm. Somliga har det bra. Men visar man bra resultat ska man givetvis få veta det. Jag jobbade med det sedvanliga på förmiddagen. På eftermiddagen var jag låst i Zoommöte med gruppövningar kring enhetsresultaten av en arbetsmiljöenkät. Trots att det främst är ledning och mål som har angetts som oklara i enkäten är det vi medarbetare som ska hitta lösningar och förändra saker och ting och oss själva – precis som det där programmet vi har tvingats delta i. Det började vi med i dagens möte – ytterligare en workshop. Del två ska vi ha på måndag eftermiddag. Dagens övning gick emellertid ganska bra, men jag känner att jag pratar för mycket. Det kan ligga mig i fatet – se nedan! Ja du kära dagbok, om jag kommer från det här jobbet med vettet i behåll… Flugan i frukostyoghurten illustrerar perfekt hur jag känner mig. Det är alltså jag som bildligt talat är flugan som ligger i fatet…

Jag på jobbet – en drunknande fluga i frukostyoghurten.

∼ ♦ ∼

En av årets helt färdiga och inslagna julklappar.

Annars då? Jo då, jag har fått veta att åtminstone en julklapp till är väg. Jag har ju inte jättemånga att köpa till, men i år måste en nog, som sagt, vara ute i extra god tid om det ska nätshoppas (vilket ju det mesta ska). Idag kom ett paket som dessvärre får ligga kvar ett tag på utlämningsstället innan jag kan hämta det. Till två personer är det klart vad jag ska köpa, till övriga har jag idéer. Vi har väl bestämt att hålla det lite nere i år också, vilket jag tycker är bra. Det är dessutom bättre att få sånt som önskas och inte en massa ”bara för att det är jul”. Sen är jag av den åsikten att födelsedagar är betydligt viktigare än jul. En födelsedag är ju en persons, julen är mångas. Om jag finge bestämma skulle var och en max köpa en julklapp – till var och en som en vill ge julklappar.

∼ ♦ ∼

Idag och i kväll har jag inte gjort så mycket här hemma mer än gett katterna mat, tömt deras pottor, gått ner med sopor och kört en maskin disk. Boken jag har fått för recension ska jag försöka komma vidare i. Gymnasisten var snäll nog att gå och köpa mat åt oss på Burger King. Jag var som vanligt utsvulten och kastade i mig maten – men först fotade jag, i farten, typ… 

En Burger King-måltid, fotad i farten..?

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… ett tack till min vapendragare Lucifer som så ofta gör Zoommöten uthärdliga.

Min vapendragare Lucifer gör ofta Zoommöten uthärdliga.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.