Kära dagbok…
Med block och penna arbetar jag inte så mycket. Däremot med två datorer just nu.
December tuffar på och redan en vecka av månaden är avklarad. Själv tuffar jag på mot en efterlängtad ledighet på tre sammanhängande veckor. Om jag nu får vara frisk… Jag är ärligt talat livrädd för att bli sjuk. Dels eftersom jag är en sorts riskgrupp, men också för att Fästmön är en högre riskgrupp. Dels för att jag inte vill bli så dålig att jag inte klarar av det basala. För tillfället är det muskler och leder som säger ifrån, men det handlar nog om Gammeln, inte om virus. Jobbigt är det ändå, för jag kan inte sitta längre stunder vid datorn och jobba, har jag upptäckt. Och det är väl så att det finns många skäl till att en egentligen ska jobba på jobbet. Ett är ergonomin…
För tillfället jobbar jag… inte med block och penna, men vid två datorer. Jag kör vissa program på min privata dator och andra på jobbdatorn för att ingen av datorerna ska koka. Zoom, till exempel, är nog bra, men för många och långa möten på en dag gör att datorfläktarna får jobba på högvarv.
Idag var det första dan av flera framöver som vi var två som arbetade hemma. Gymnasisten har nu onlinelektioner fram till vårterminens start. Jag hoppas kunna gå tillbaka till min ordinarie arbetsplats den 11 januari efter min långa ledighet, men idag vet en ingenting om nånting.
Det dröjer nog innan vi kan ha Arrival days i Segis igen… Här en bild från januari 2018.
Typisk sällskapssjuk katt (Lucifer).
Familjen Katt var ganska spattig på förmiddagen, framför allt. Katterna tycker väl att det är konstigt att vi nu är två som är hemma. Två, som sitter i var sitt rum och pratar med nån som inte syns. De gillar i alla fall att ha sällskap även om det mest är varandra de jagar. Det händer ibland att nån sötnos kommer in i Bokrummet där jag sitter och jobbar och vill ha lite gos eller annan uppmärksamhet (”maten är slut i min matskål”).
På hushållsfronten har jag däremot inte mycket hjälp av katterna. De får sina pottor tömda av mig och när pottorna är tömde blir det ny output. Jaa, katter gillar när det är rent. För oss människor har jag tvättat ett par maskiner och kört en diskmaskin. Det är sånt en kan göra när en går hemma, för tvättmaskinen sköter sig själv i badrummet precis som diskmaskinen gör sitt i köket.
Jag tog också min sedvanliga kafferastpromenad. Idag gick jag Höganäsgatan upp till parken, rundade den och ner till järnvägen och parkeringen. Fotade Uppsala estetiska gymnasium på andra sidan järnvägen, en skola i två byggnader varav den ena från 1800-talets mitt. För tillfället lyste det inte i många fönster eftersom de flesta elever, inklusive min yngre sambo, har distansundervisning. Gråväder som vanligt var det visserligen, men temperaturen låg på behagliga sex grader.
Jag gick Höganäsgatan upp till parken.
En ganska tom gymnasieskola just nu.
∼ ♦ ∼
En decemberbukett till ett födelsedagsbarn.
Jag har hållit på med en del ekonomiska frågor den sista tiden. Nån sorts förhoppning hade jag kanske, men jag tror inte att dröm blir verklighet. Det känns som om det är hål i fickan just nu. I vart fall flyttar jag saker och ting lite grann. Det kan inte bli sämre. Utöver det har jag försökt göra en budget för nästa år.
En decemberbukett är på väg till ett födelsedagsbarn i släkten som fyller jämnt på onsdag. Vi hade nog inte kunnat ses även om det vore normala tider, men vi har ju tagit upp kontakten och den är så värdefull för mig.
Vid lucka nummer sju på min chokladkalender stod en gyllene ren. Inuti fanns också en gyllene ren. Men under det gyllene pappret var det härlig choklad.
En gyllene ren vid dagens lucka.
Och bakom luckan en gyllene ren av choklad.
När en får ett mejl med dessa inledande ord..
”Tack för visat intresse…
vet en att det är kört. Ett intressant jobb jag hade sökt gick till nån annan. Det kändes ändå rätt OK för det vara ”bara” ett vikariat. Nu får jag ta nya tag med jobbsökeriet.
∼ ♦ ∼
På onsdag kväll har vi årsstämma i bostadsrättsföreningen. Eftersom vi får vara max åtta personer som träffas finns möjligheten att rösta i förväg. Nu brukar de här mötena inte vara så välbesökta, så jag tänkte försöka gå. Anna erbjöd sig att stanna hemma och låta mig sköta eventuell röstning. Jag har ägnat en del av seneftermiddagen till att läsa igenom handlingarna och hittar inget kontroversiellt, men jag känner ändå att jag vill försöka delta.
∼ ♦ ∼
I kväll har vi äntligen ätit firre. Eller i alla fall fiskpinnar med kokt potatis och remouladsås. Vad som serveras i morrn är ännu höljt i dunkel. Gymnasisten och jag är ensamma vid middagsbordet och då kan det bli lite hur som.
Firre till måndagsmiddag.
Resten av måndagskvällen ska jag ägna mig åt att läsa ut min bok på gång. Äntligen närmar sig upplösningen och i skrivande stund har jag ingen aning om vem mördaren är. Men det är inte många sidor kvar…
Under dagen upptäckte jag att jag missat utgivningen av den tionde boken i Gamache-serien. I början av september kom Louise Pennys Den långa vägen hem äntligen ut på svenska. Den åkte direkt upp på inköpslistan.
Vem är mördaren?
Äntligen har tian i Gamache-serien kommit ut på svenska!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Hur många böcker som har kommit ut i Nele Neuhaus Frankfurt-serie/Kirchhoff-Bodenstein-serie är rentav oklart. Men vad jag förstår finns tre böcker i serien utgivna på svenska. Första delen fick jag i julklapp ett år av vännen FEM. Del två fick jag för recension från Bonniers (länkar till mina inlägg om böckerna finns längst ner i det här inlägget!) För ett riktigt bra pris köpte jag den tredje delen av dessa tre, Annars skjuter jägaren mig, hos Uppsala Bokhandel.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 