Kära dagbok…

Fredagsmiddag för mig blev halloumiburgare med pommes.

Fredagskvällen var tröttig, men som tur var såg Fästmön till att vi alla blev mätta. Jag blev serverad halloumiburgare med pommes och det var mycket gott. Mina sambor åt vanliga, men hemgjorda, hamburgare.

Efter maten var vi trötta som 17, så det blev halvsömn i TV-fåtöljerna till såväl Poirot som Skavlan och Lewis. Två av tre var för övrigt repriser.

Nä, inte 17 gör helgkvällarnas TV-program en piggare precis. Vi fick hjälpa till genom att öppna en flaska Amicone. Ett par glas var till var sin skål blandade snacks gjorde att vi faktiskt höll oss vakna ganska länge.

Innan vi knoppade in sprejade vi våra huvudkuddar med en Ritualssprej från Annas adventskalender. Den skulle förbättra sömnen, stod det. Sprejen doftade citrus, men Anna tyckte att det gick åt malkulehållet till. Jag blev helförtjust och sprejdoften gick från citrus över till nåt milt doftande. Nog förbättrade den min sömn!

∼ ♦ ∼

Lördagsstart.

Kvart över sju vaknade jag i morse av att familjen Katt krafsade på sovrumsdörren och ville ha mat. Katterna brukar ju få mat vid sex-tiden på morgonen, så de var förstås vrålhungriga. Jag masade mig upp och serverade biff till frukost. Sen gick jag och la mig och somnade om en stund.

Runt halv nio vaknade vi människor. Läsning och kaffe på sängen inklusive prat om körsång, psalmer med mera inledde denna lediga lördag. Den tyska kriminalromanen jag läser är lite i segaste laget just nu. Jag har läst ungeför två tredjedelar. Boken är bra, men den känns ganska… lång. Dessutom är armen visserligen bättre, men inte helt OK, så jag har svårt att hålla den tunga boken.

Sen var det en liten herre som pep så ynkligt att mammorna fann det bäst att släppa in honom. Lucifer travade runt i sängen och stornjöt.

Var ska jag lägga mig i denna härliga säng?

Nu har vår lurvige pojke en egen filt som han kan ligga på när han hälsar på oss i sovrummet. Vi försöker ju ha rummet ganska katthårsfritt, men nån gång i månaden får han hälsa på oss. Han är nämligen en sån kisse som efter ett tag lägger sig ner, spinner och sover. Tjejkatterna är mera spattiga. Mini far runt och Citrus är nyfiken på allt, så dem behöver man hela tiden hålla koll på  om de ska vara i sovrummet. Men pojken, han la sig ner och spann, vilket gjorde att även vi kunde fortsätta koppla av och börja lördagen lugnt.

Lördagsmysig Lucifer.

∼ ♦ ∼

Så tog dagen fart med diverse ärenden och bestyr. Det här året är, som bekant, det mesta annorlunda. Detta prövar oss människor ganska mycket, vilket gör att vi inte alltid har en vänlig ton mot varandra. Vi känner oss stressade, pressade och otillräckliga lite var och en. För en vill ju att det ska bli så bra som möjligt för dem som betyder nåt.

∼ ♦ ∼

Här har det slagits in julklappar under pågående larm.

Axeln och armen känns bättre, skrev jag längre upp i inlägget. Men så gjorde jag nåt med ryggen i morse. Nu har jag lite halvt om halvt ryggskott också. Jag fick ge mig ut och röra på mig helt enkelt. Och när mina sambor var och köpte mat passade jag på att slå in några julklappar. Precis allt gick galet! Det började med att Annas mobil larmade. Via blåtand är hennes blodsockermätare (en sensor) på armen kopplad till en app. När hon befinner sig för långt ifrån mobilen larmar den. Det gjorde hon i eftermidags, för hon glömde mobilen hemma. Mobiljäveln larmade typ var femte minut. Länge. Mini blev alldeles skitskraj och Citrus kom in till mig och försökte sno åt sig några julklappssnören. Jag sprang som en galning mellan rum och gömmor. När jag slog in paket blev det fult och jag skar mig på tummen på en vass förpackning. Jag hann precis gömma undan det mest väsentliga innan samborna var tillbaka.

Eftermiddagskaffet blev tidstypiskt för december: stjärnor, pepparkakor och ischoklad. Jag behövde höja blodsockret rejält och åt många fler pepparkakor än de som syns på bilden.

Tidstypiskt decemberfika.

Därefter skenade jag runt och vattnade våra krukväxter. Efter det behövde jag förstås påfyllning. Jag kom på att jag inte hade öppnat dagens lucka i chokladkalendern – vilken tur!

Bakom lucka nummer fem…

… fanns Nallechoklad, förstås.

∼ ♦ ∼

Nu ska jag läsa dagens lokalblaska. Lite senare blir det ett samtal till Annas snälla mamma samt kontroll av sjuka vännernas status. De senare verkar helt klart vara på bättringsvägen – galningarna var ute och handlade igår!.. 

∼ ♦ ∼

Anna? Hon står vid spisen som vanligt (ja, jag har dåligt samvete, men tänkte kompensera det med dammsugning i morgon). Till sin hjälp har hon allas vår Citrus, med flera.

Hjälpredan Citrus trivs i köket.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.