Kära dagbok…

Att vakna smärtfri var som att öppna ett fönster och släppa in frisk luft.

Ingen bra kväll alls igår. Axeln och armen började värka mer och mer. Dessutom kunde jag inte lyfta armen särskilt mycket och jag hade svårt att till exempel dra upp byxorna efter toabesök och såna där enkla vardagssaker. Jag var så smärtpåverkad att jag fick lite förhöjd temperatur och jag till och med la mig ovanpå sängen med pläden över mig. Sen såg jag i alla fall på bönderna och efter det åkte jag och hämtade hem Fästmön från jobbet. Vi tog ett glas vin och alkohol brukar som bekant lindra många smärtor. Dock inte denna, den bara ökade. Jag gick och la mig, men kunde inte hitta nån bekväm ställning. Armen värkte mer och mer. Till sist gav jag upp och tog två värktabletter. Efter ett tag somnade jag och sov ända tills mobillarmet drog igång 6.15 i morse. På morgonen var axel och arm mycket bättre. Jag kunde röra armen mer, lyfta den etc och värken var knappt noterbar. Tyvärr är värktabletterna inte så bra för mitt magsår, vilket gör att jag eventuellt får öka dosen av magsårsmedicinen. Men ändå. Jag vaknade nästan smärtfri och det var som att… öppna ett fönster och släppa in frisk luft. Tack!

∼ ♦ ∼

Det blev inte så många inga bilder på katterna igår. Därför kommer här en bild på Mini, tagen i morse. Hon ser ut som jag, lite så där smärtpåverkad. Men Mini var nog bara trött och tyckte att jag kom och störde henne i hennes morgonlur.

Du stör mig i min morgonlur, människa!

Smärtan gör att jag inte bara har svårt att skriva medelst dator – vilket är förödande med tanke på mitt jobb! Jag har också svårt att hålla en bok (tyvärr!!!), fippla med mobilen, det vill säga fota, spela Wordfeud, posta på Instagram etc. Rädd är jag att jag bara tillfälligt är smärtfri, så jag känner att jag vill vara extra försiktig. Fokus får ligga på datorn vid vilken jag ändå sitter ganska mycket för att arbeta. Dagboksinläggen skriver jag på lite då och då under dan. Unnar mig ett par minuter här och var, då och då under en dag.

Nåt jag också unnar mig är att glädjas åt är det goda i chokladkalendern som jag fick av Annas dotter L och Boy Wonder. Varje dag jag öppnar en lucka och plockar fram en godsak tänker jag på givarna. Idag tänkte jag emellertid lite extra på L som har födelsedag. Vårt paket kom fram i god tid, men jag hoppas att dan ska bli fin och att hon blir firad när vi inte riktigt kan göra mer än skicka paket. Stort GRATTIS till L!

Vad finns bakom lucka nr 3?

Så kul! En chokladkula.

∼ ♦ ∼

Bra tänkt men fel. Bu!

Dagens fokus jobbmässigt låg för min del på samtalet med chefen. Men jag kunde naturligtvis inte låta bli att tänka på andra jobbsaker när det kom ett mejl angående nästa veckas avdelningsmöte. Ledningen har uppenbarligen uppfattat att medarbetarna undrar en massa saker. Idag erbjöds vi att skicka in frågor i förväg till ledningen. Det går även att ställa frågor under mötet. Frågorna ska sändas till nån som i flera personers tycke har för mycket makt och som egentligen inte är nån ledarfigur. Självklart tänker jag inte göra det! Att skicka mina frågor och funderingar genom ett jävla filter gör jag icke. Bra tänkt, men jisses så fel det blev. Ett klassiskt exempel på hur man dödar saker och ting. Bu!

En lite bra sak med arbetsdagen var i alla fall den text jag hjälpte till att förfärdiga. Den publicerades på avdelningsbloggen och plötsligt kändes även detta krångliga begripligt. Det blev ett resultat av ett gott samarbete mellan människor som vill kommunicera med människor.

∼ ♦ ∼

Det har varit en underlig dag här hemma, för Gymnasisten inledde sin skoldag med onlinelektion. Sen blev det ytterligare en varpå hans mamma tvingades trolla fram nån lunch. Så väntade vi på en leverans som egentligen skulle ha kommit igår. Leveransen kom inte idag heller, utan vi fick veta att de hade kommit hit och ingen var hemma. Inte sant! Senaste budet är nu att leveransen är på väg till en affär nära oss. To be continued…

Citrus tyckte mest bara att det var konstigt att vi var hemma alla tre människor samtidigt på dagtid (Anna började jobba först på eftermiddagen).

Meh! Varför är ni hemma allihopa? 

∼ ♦ ∼

Mitt samtal med chefen… Ja det gick bra och jag fick, tro det eller ej, mycket positiv återkoppling. En del förbättringssaker också, givetvis. Allt tar jag till mig och tänker att… jaa, det kanske finns hopp om vissa saker, även om det inte kan bli lika roligt som det har varit. Vi träffades utanför Domkyrkan och traskade sen upp till Gamla kyrkogården där vi gick totalt sex kilometer medan vi pratade. På tillbakavägen passerade vi ett antikvariat, men idag hade jag inte lust att gå in där, jag var så uppfylld av annat. Ljus, frisk luft, rörelse och en god dialog. Tacksam!

Vi möttes utanför Domkyrkan.

Nej, idag hade jag inte lust att gå in på det här antikvariatet.

∼ ♦ ∼

Det blir förändringar framöver. Gymnasisten ska från och med måndag och fram till den 7 januari enbart ha onlineundervisning. När jag kom hem tog han en gympapromenad. Plikttrogen! 

Vi käkade lite rester till middag. Det var gott. Gymnasisten behövde bara värma sin mat, jag stekte min. Stod vid hällen, alltså.

Stekt potatis. kycklingkorv och ägg blev en perfekt torsdagsmiddag.

I kväll ska jag läsa lite, försöka vila min onda kroppsdel och sen åka och hämta hem Anna i bil när hon slutar jobba klockan 21. Mina sjuka vänner rapporterar en viss förbättring hos 50 procent, lättare inomhushuskativiteter men inget jobb idag.

Mitt sällskap i vardagsrummet fram till att jag hämtar hem Anna blir Lucifer. Och senaste numret av QX som jag ryckte åt mig på hemvägen från chefssamtalet.

Mitt sällskap i kväll. Kolla in söta baktassen mellan framtassarna!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.