Kära dagbok…

På måndagskvällen åt vi först lite enkelt och sen åt vi lite till. Sista dagen i november skulle avfiras. Därför blev det först kycklingpytt, stekta ägg, rödbetor och vatten till middag…

Enkel, men god middag igår.

Efter maten gjorde vi lite si och lite så. Bland annat såg vi ikapp de senaste avsnitten av Jakten på en mördare och Drottningarna. Båda är mycket bra. Vad gäller Jakten på en mördare känns i princip allt kring byråkratiska och onödiga organisationsförändringar igen än idag. Det är rätt sanslöst… Jag menar… det är 2020 och vi ägnar oss fortfarande åt en massa fluff.

Så på detta firade vi med ost, kex och ett glas gott vin. Visst gjorde vi rätt?

Passar perfekt till vällagrade och salta ostar.

Goda ostar, dito vin, viktiga papper och en bra bok.

∼ ♦ ∼

Idag är det den första dagen i årets sista månad. Min dag var helt låst för medarbetarskapsprogrammet som skulle jobbas med under en hel jävla dag. Efter en timme började min hemdator låta konsigt. Det hjälpte inte att jag öppnade chokladkalendern från L och Boy Wonder och tog första biten… Tyvärr.

Giv…

…mig…

…styrka!

I stället för att ta 20 minuter rast kastade jag mig i bilen och åkte upp till jobbet. Där blev jag resten av dan. Några raster mer än lunch kunde jag inte ta, för jag var tvungen att

1. svara på en jädra massa jobbmejl (folk fattar inte alltid så raskt)
2. försöka ordna kompletterande utrustning så att jag kunde ta hem jobbdatorn (inte det lättaste i coronatider när supporten inte tar emot IRL-besök – men det löste sig till sist tack vare kvicke och duktige P.)

Fluff!

Till lunch passade jag på att boka in ett möte med en annan chef i huset. Det var så trevligt. Tyvärr avbröts den lite hastigt eftersom jag var osäker på parkeringsreglerna. Hur som helst, jag hade gjort rätt och fick inga böter.

Om medarbetarskaps-programmet skulle jag kunna skriva en roman, fara ut etc, men det tjänar inget till. En hel arbetsdag har gått åt till fluff. Att lära mig ge återkoppling kan jag – och det vet mina kollegor. Jag deltog aktivt i alla gruppövningar och hamnade i lite olika grupper. Det var kanske det roligaste, att träffa folk – om än via Zoom. Men det var också lite skönt att höra att fler tänkte som jag, att det var mycket fluff, mycket fokus på att förändra beteende och maj gadd – vad hände med vuxna människors eget ansvar???

På torsdag har jag blivit inbjuden av min chef till prestationssamtal. Jag har föreslagit att vi har det under en promenad och att han spelar in samtalet på mobilen. Vi får se. Annars måste jag ta mig till jobbet igen och det gillar jag inte. (Mina växter blev glada att få lite vatten, i alla fall.)

Nu ska jag låta hemdatorn stå på en stund och kolla läget hur den mår. Jobbdatorn är med hem, men jag har inte kopplat upp den. Än. Det är nog ärligt talat bara en tidsfråga…

∼ ♦ ∼

Värken i armen är kvar, från axeln nu ner i armbågen. Jag kunde inte fylla på med Linnex under dan eftersom jag fick ge mig iväg så hastigt. Nu ska jag åka ner till soprummet med kattskiten som har stått i hallen hela dan. Därefter ska kolla läget med mina sjuka vänner. I kväll tänker jag se Lyckoviken på TV – och sen inte göra så mycket mer.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.