Kära dagbok…

Jag, cirka fem år, som Lucia hos farmor och farfar, dock inte i Uppsala.

Igår var jag övertygad om att… nu… NU blir jag sjuk. Jag kände mig täppt i näsan och hade ett tryck över bröstet. Men sen… nej. Termometern visade 36,2 igår kväll och i morse… blev jag täppt och hostig så snart jag hade slagit mig ner vid mina datorer. Alltså, jag tror att det är väldigt dammigt i Bokrummet där jag jobbar. (Eller också är jag jävligt allergisk mot jobb.) Familjen Katt gillar att hänga här och de släpper ju bland annat en del hår.

Så det handlar väl om städning. Fästmön dammade lite här och var igår i och med att hon började lägga på en del juldukar och ta fram Luciafigurer. Sen ska vi damma ordentligt när vi julpyntar vilket troligen sker nästa helg när vi alla är lediga. Men asså tänk… på söndag är det Lucia redan…

Förutom att oroa mig för om jag höll på att bli sjuk eller inte igår kväll var andra fantasier på hög nivå. Till middag åt mina sambor spaghetti och falukorv. Jag åt spaghetti och av Anna perfekt stekta ägg – sunny side up. Med parmesan, ketchup och sallad till blev jag riktigt mätt. Fantasilöst, tycker somliga. Själv åt jag ofta pasta och stekt ägg när jag var fattig student och det överlevde jag på. Ibland blev det bara ketchup och snabbmakaroner. Det gick bra, det också. Nu är jag 40 år äldre, fortfarande usel på ointresserad av matlagning, men inte fullt så fattig. Och pasta och ägg smakar precis lika gott idag som då. Igår hade jag dessutom matchande glada strumpor, allt för att förhöja den rätt täta stämningen i hemmet. Uppäggande (<== medveten felstavning, s k ordvits) så det förslår, eller hur?

Fantasifull mat (ser ut som en gubbe?).

Jag tvättade strumpor igår kväll, bland annat detta par.

Lite kvällsfika igår…

Kvällsfikat blev enormt, för i dessa tider har vi ofta en massa smaskens hemma. Dels tog jag en halv chokladkaka, kvar sen Anna-dagen, och min nalle från chokladkalendern, dels fick jag saffransbröd och pepparkakor som Anna hade köpt. Nej, det finns inte direkt nån smalis-Toffla i det här hemmet…

Det var väl detta som höll mig vaken så länge igår. Konstigt nog var jag inte alls trött på kvällen, utan tiden liksom bara försvann. Vi åt ganska sent, plockade undan, fikade och medan Anna grejade med julklappar i sovrummet skrev jag lite. Vi såg delar av en dokumentär om morden i Linköping 2004, men klockan 23.10 kopplade jag över till TV3 och reprisen av sista avsnittet av Lyckoviken. Som så ofta i manusförfattarens böcker slutade det med en cliffhanger och vad jag förstår är en andra säsong på gång. Vi avslutade kvällen med var sitt glas rött. Inget kliffhängrigt i det alls.

∼ ♦ ∼

Det var ganska sent när jag släckte lampan på nattduksbordet. Torsdagen hade gått över i fredag. Idag stod emellertid inga viktiga möten eller så på min jobbagenda, så det var lugnt. Jag har jobbat lite för mycket den här veckan dessutom. Flexsaldot ligger åter på över 30 timmar plus.

På morgonen, när familjen Katt och jag hade ätit frukost och jag hade tömt deras pottor och fyllt på sand, hade jag sällskap vid min hemarbetsplats av Mini. Hon låg på leopardfilten på en stol intill jobbdatorn och snusade och snarkade. Mycket rogivande!

Efter lunch avlöstes Mini av sin son Lucifer. Nytt favoritställe, med andra ord.

Mini snusade och snarkade intill min jobbarbetsplats i morse.

Lucifer tog eftermiddagspasset.

∼ ♦ ∼

Igår var jag med som kommunikatör på en annan enhets möte. Bland annat fick äntligen herr Fredag en ordentlig avtackning från sitt jobb och jag fick vara med på blomma och present. Märkligt nog är det ganska precis ett år sen jag träffade familjen Fredag på Churchill Arms för att säga hej då innan de flyttade till England. Sen dess har vi hållit kontakten via sociala medier och chatt, men tyvärr ganska sporadiskt – som det ju ofta blir när nån flyttar…

Idag var det ingen avtackning eller ens nåt möte, som sagt, så jag gjorde andra jobbsaker. Min kafferastpromenad på förmiddagen avstod jag emellertid inte ifrån. Idag noterade jag en ful gavel på ett annars vackert hus och… sten på sten, så att säga.

Ful gavel på ett annars fint hus.

Sten på sten.

Jag jobbade på framåt lunch och när jag intagit kantarellsoppa i varma koppen-form, ett kokt ägg och ett par rostade mackor skulle jag öppna dagens lucka i chokladkalendern och fota innehållet. Jag fotade luckan, men glömde innehållet, så du får glo på en av bananerna jag trodde var våra… (Long story, men vi fick ju en kasse varor som inte var vår häromdan när jag tog emot hemkört – bara det att jag inte visste det först utan började plocka in. Sen la jag tillbaka det jag trodde att kassen hade innehållet. Bananerna var jag säker på att Anna hade beställt, vilket hon inte hade… Nu sa ICA-killarna att vi fick behålla – utan att betala – även sånt som inte var vårt ifall jag skulle ha missat nåt. Men ändå. Lite retligt var det allt. Jag lyckades också sno en burk syltlök.)

Bakom lucka elva…

…fanns en chokladkula som jag glömde fota. Här en banan i stället.

∼ ♦ ∼

Kvällsgöra (att läsa boken, vattnade kaktusen och våra övriga krukväxter gjorde jag igår).

Vad händer i övrigt? Anna jobbar hela helgen och hade fått ett kvällspass idag. Det tyckte hon inte var så roligt när hon gick iväg, tror jag. Sen ska hon jobba även lördag och söndag. För mig väntar två lediga dagar som väl med all säkerhet ska ägnas åt städning förutom kattpottömning, sophantering, bäddning och annat som jag gör nästan varje dag. Jaa, jag börjar bli less på att det alltid är så skitigt och skräpigt, men eftersom det bara är jag som stör mig på det blir det jag som får ta rätt på det. Min sambo gör mycket annat i hushållet, till exempel sköter 99 procent av matlagningen. I kväll är det jag som fixar käk och min plan är att skicka iväg Gymnasisten när han har slutat för att köpa kebab åt oss (kycklingversion för min del). Nej, det är inte längre barnarbete, han är myndig. Och medan skymningen sänker sig över oss tänker jag ägna mig åt att läsa om Skymningsflickan, passande nog. Den har börjat både bra och otäckt. Jag kan för mitt liv inte förstå varför jag har väntat så länge med att läsa Katarina Wennstams böcker!!!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.