Fredag kväll den 19 mars och lördagen den 20 mars 2021: Utmattad, men hoppfull och nyklippt bokmal

 



Kära dagbok…

Nyklippt 19 mar 2021 selfie

Jag är inte snygg förutom i mitt nyklippta hår.

Jag tror att jag var helt utmattad igår. Efter allt som har varit och är tyckte nån att jag skulle sjukskriva mig. Det tycker inte jag riktigt, för jag är inte sjuk. Bara otroligt trött på det som sker. Men nu känner jag att jag har tagit saken i egna händer. Jag är hoppfull den här gången att jag får bra hjälp och stöd, framför allt rätt hjälp och stöd. Det måste jag tro på, inte ge upp. Annars är alternativet en tågresa och det är faktiskt helt befängt. Galghumor, eftersom jag redan är överkörd. Men passa er, Det har rest sig och Det är argt.

En perfekt avrundning av dan blev att gå till Igor och klippa mig. Jag är inte snygg utseendemässigt, men jag är mycket nöjd med hur Igor klipper mig och jag känner mig väldigt fin i håret. Frisyren är kort och extremt lättskött. Bara att tvätta, ha i ytterst lite klet och sen torkar håret på fem minuter.

Efter klippningen strålade jag och mina sambor samman vid Phil’s där vi åt hamburgermiddag. Där var väldigt lite folk, så vi åt på plats. Jag käkade förstås inte vanlig hamburgare utan en kycklingburgare som de gör under en viss period. Synd det, för den är väldigt god. Strips, BBQ-dip och en öl till gjorde måltiden perfekt.

Kycklingburgare på Phils

Fredagsmiddag hos Phil.


Innan vi gick hem sprang Fästmön in på Korgtassen
och handlade middagsmat till idag. Och en choklad till mig som jag satte i mig senare på kvällen. Hela jävla chokladen tryckte jag i mig medan jag läste. Mådde rätt illa sen. Vi åt inget annat på kvällen, drack bara kaffe och såg inget på TV. Anna ringde sin snälla mamma, jag läste. Jag tror inte att klockan var 22 ens när vi hoppade i säng. Jag sov före 22.30, det är jag helt säker på.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag runt klockan sju. Jag kunde naturligtvis inte somna om, så jag klev upp och fixade kaffe, sopade i hallen och tog reda på gårdagens rena och torra tvätt. Sen gick jag och la mig igen och läste ut nyöversättningen av en gammal Agatha Christie-bok. Jag känner att jag behöver läsa nåt riktigt roligt nu och har plockat fram en av böckerna av Karin Brunk Holmqvist som jag nätshoppade på bokrean precis som Christie-deckaren. Bokbyte blev det alltså från fem engelska små grisar till en finsk tangolärare på Österlen.


Jag dammade hemmet (rätt tröstlöst göra), 
polera ekbyffén och putsade kandelabrarna lite före frukost. Efter duschen gick jag iväg för att handla lördagsgodis och beställa dricka till påsk. Först kollade jag på nätet och då visade det sig att Systembolaget som ligger närmast oss hade tio flaskor av Östgöta sädes. Jag skulle bara ha en så jag köpte en sån och ett par flaskor italienskt vin. Det funkade bra att bära i ryggsäcken.

Vino Nobile Villarini Nero dAvola och Östgöta sädes

Två italienare och en östgöte till påsk.


Efter att lämpat av varorna hemma 
gick jag ut igen för att bara ta en promenad. Det var ungefär sju grader varmt. Vinden var lite kylig, men det blev en riktigt skön tur runt Fyrisån.

Även Gymnasisten tog en promenad, men sen blev det fika med minidajmstrut. Jag ringde Annas snälla mamma för att kolla läget och bara prata en liten stund.

Fika med minidajmstrutglass och Tango i tabernaklet

Finfin fika!


I kväll äter vi kyckling och potatisgratäng. 
Maten är inköpt och ska tillagas. Men först måste Anna sluta jobba. Lucifer värmer upp hennes fåtölj tills hon kommer hem. I morrn är vi lediga båda två. Vi får hoppas på finväder.

Lucifer i Annas fåtölj

Uppvärmning av fåtölj pågår.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fem små grisar

Ett inlägg om en 1940-talsdeckare i nyöversättning.



Agatha Christies bok Fem små grisarÅr 2015 var det 125 år sen deckardrottningen Agatha Christie föddes. 
Inför detta gjordes ett antal nyöversättningar på svenska av hennes böcker. En av dessa, Fem små grisar, nätshoppade jag på årets bokrea.

Boken handlar om ett mord som begicks 16 år innan bokens nutid utspelar sig. Carla Lemarchant söker upp Hercule Poirot för att engagera honom i att rentvå den dömda mördaren, Carlas mor. Caroline Crale dömdes för mordet på sin make. Nu ska dottern gifta sig och vill att hennes blivande man ska känna att hans numera avlidna svärmor inte var nån mörderska. Mästerdetektiven inser snart att det finns fem personer som skulle kunna vara mördaren. Genom deras vittnesmål rekonstruerar han händelserna och mordet. Fem små grisar är en gammal engelsk barnramsa – och den passande titeln på den här boken.

Det här är en typisk pusseldeckare där Hercule Poirot och hans små grå celler jobbar metodiskt för att finna sanningen. För ganska snart tvivlar han på att det var rätt person som dömdes. Poirot intervjuar de fem personerna och låter dem lämna var sin skriftlig redogörelse. I slutet samlas alla och mördaren avslöjas. Boken är varken blodig eller jättespännande, men trivsamt underhållande såsom Agatha Christies böcker ofta är. Här är det de olika karaktärerna som står i centrum, inte alls miljön. Vem kan man lita på och vem lurar betraktarens öga?

Jag tror inte att jag har läst varken originalutgåvan från 1942 eller nån annan svensk översättning, så det var extra kul att se vad Helen Ljungmark har åstadkommit. Syftet med nyöversättningen var förstås att modernisera vissa begrepp utan att för den skull förlora kopplingen till tiden när boken skrevs. För mig känns det som om Helen Ljungmark definitivt har lyckats. Dessutom är boken oerhört snyggt formgiven.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 18 mars och fredagen den 19 mars 2021: Tiden springer, men var sak har sin tid

 



Kära dagbok…

Telefonkiosk med ljus

Telefonmöte på gång?

Dagarna tycks bara springa iväg, kvällarna likaså. Detta till trots känns det som om jag inte gör nånting mer än jobbar, läser, äter, glor på TV och sover. Jag är tacksam att jag inte lever ensam, för om jag gjorde det skulle jag verkligen vara ensam. Samtidigt är jag numera aldrig ensam och det har jag svårt att vänja mig vid också. Jag träffar inte nån utöver mina sambor, Annas snälla mamma och min naprapat, förstås. Inte heller ringer (jag) kompisar längre. Nästan inte där också förresten, för vännen FEM och jag ringer varandra kanske en gång i månaden. Nån annan har jag inte kontakt med. Ingen annan, faktiskt på hela den gångna veckan. Men idag ska jag träffa min frisör Igor och på tisdag kväll är det styrelsemöte igen och då träffar jag två andra personer samt en på distans. I tjänsten träffar jag ingen IRL, men den här veckan har det blivit fyra telefonmöten. Gillar dem bättre än Zoommöten eftersom jag kan röra på mig. Det tackar ryggen mig för. Men visst har veckan inneburit Zoommöten också.

Idag på morgonen hade jag ett telefonmöte som jag bävade för. Jag vill inte såra nån, men jag kan heller inte fortsätta att göra mig själv illa eller att tillåta att nån annan gör det. Och hur det än är så ligger det nåt i orden

”Var sak har sin tid.

Livet är ju kort och alla förändringar är inte dåliga. Jag hoppas att jag kan gå vidare. Jag hoppas att jag kan gå vidare med huvudet högt. Jag hoppas att jag kan gå vidare med huvudet högt till nånting bra. Kära dagbok, just nu kan jag inte säga mer om detta öppet. Det är en ytterst liten krets som är invigd än så länge.

∼ ♦ ∼

Torsdagskvällen försvann snabbt den också. Jag nöjde mig med ett par mackor eftersom jag ju hade ätit en stor portion lax, potatis, sås och ett kokt ägg (!) till lunch. Men till TV-kvällen gjorde vi iordning ostassietter och tog var sitt glas vin. Fästmön hade införskaffat en ny flaska appassimento av sorten vi har snöat in på just nu.

Ostassiett vin och boken Tre små grisar

Kvällsgott framför TV:n.

 

Det var två TV-program vi ville se igår kväll. Först Arvinge okänd på SvT1 och sen Tillsammans med Strömstedts på TV4. Tänk vilka människoöden det finns (Arvinge okänd). Och tänk att ha hållit ihop i 63 år (Christina Schollin och Hans Wahlgren i Tillsammans med Strömstedts)!

Från Bozita kom en provpåse kattmat av älg – katterna måste ju få testa nåt nytt och förhoppningsvis gott de också. Men det känns lite snålt med en påse till tre katter, så de fick dela på den till lunch idag i stället. De bara älskade maten!

Bozita kattmat älg provpåse

Nåt förhoppningsvis gott till katterna.

∼ ♦ ∼

Snö den 19 mars 2021. Bild tagen genom fönstret ut mot gården

Det blev vinter. IGEN!

I morse hade det blivit vinter igen. Det var vitt på marken och termometern visade fyra minusgrader. Under förmiddagen snöade det lätt då och då. Familjen Katt började pipa en kvart i fem, så jag klev upp och utfodrade dem. Låg sen och slumrade till strax efter klockan sex. Då gjorde jag en del av mina ryggövningar. Anna hade tömt kattpottorna, så jag behövde bara sopa och tömma sophinkar. Jag lyckades skrapa ihop ett fint litet sopberg som jag sen tog med mig ut på min kafferastpromenad. Den förlades lite senare idag av olika skäl. Men först väckte jag förstås Gymnasisten som alltid har en grym sovmorgon på fredagar. Orättvist!

När jag började dagens kafferastpromenad kände jag mig som ett torrt och trasigt löv, precis som det jag såg på trottoaren. Rött igår, dött idag. Ingen vill ha det. Men sen tog jag ut stegen och gick mot Uppsala Konsert & Kongress där jag kanske ska massvaccinera mig om det nu finns nåt vaccin till mig. Intill UKK såg jag Speaker’s corner, med det stängda Sivia torg som fond. Asså… är det nånsin nån som har babblat på stans Speaker’s corner??? Och Sivia torg… Affärerna har flyttat eller upphört, bostäderna är utrymda. Det ska visst bli hotell där. Idiotiskt, om du frågar mig. Innan jag vände om passerade jag två vackra byggnader vid Vaksala torg, dels ett gult bostadshus, dels Vaksalaskolan.

Jag vattnade våra krukväxter igår och idag har jag kört en maskin tvätt och tömt diskmaskinen på ren disk. Jobbet gick hyfsat, men jag kände mig splittrad på grund av det som är på gång. Det blev många små promenader runt i lägenheten under dan. Därför är det en perfekt avslutning på arbetsveckan och -dagen att gå och få håret klippt och därefter en burgare till middag. Sen ska jag läsa Agatha Christie och njuta av att det ligger två lediga dar framför mig.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 17 mars och torsdagen den 18 mars 2021: Sånt jag gillar och saker jag INTE gillar

 



Kära dagbok…

Det blev fisk igår kväll igen, denna gång i soppa inköpt från Korgtassen. Den soppan är mycket god, upptäckte både Fästmön och jag när vi första gången smakade den. Då fanns den med i en av affärens helgkassar tillsammans med skaldjur och annat. Soppan är god och matig, men smakar bäst med bröd till. Anna hade fått tag i kalkonsalami igår. Det kändes som om det var 100 år sen jag åt. Gymnasisten fick fläskkött och stekt potatis, så inte heller han gick hungrig från bordet.

Fisksoppa o macka med kalkonsalami och ost

Onsdagssoppa och bröd med kalkonsalami och cheddar.


Inte mycket var det att göra efter maten
när det var undanplockat och det som skulle handdiskas var diskat. Kvällskaffe intog vi i var sin fåtölj och av gammal vana åkte TV:n på. Inte ens nyheterna var intressanta. Det känns ganska ofta som om journalisterna vill tvinga fram svar hos dem de intervjuar. Svar som ingen har i dagsläget. Ja corona dominerar ju fortfarande nyhetssändningarna och när det gäller pandemin finns ju långt ifrån säkra svar på allt. Det sköljde vi ner med den sista skvätten appassimento.

Jag ägnade mig mer åt att läsa igår kväll. Ungefär 70 sidor plöjde jag och sen blev det bokbyte från fåglar i Västerås till fem små brittiska grisar. Boken jag läser just nu är en Agatha Christie-deckare med Hercule Poirot. Första gången kom boken ut 1942. Det här är en nyöversättning av Fem små grisar, en översättning som kom ut 2015 med anledning av att det då var 125 år sen Agatha Christie föddes. Jag nätshoppade boken på årets bokrea.

Böckerna Solsvärta och Fem små grisar

Bokbyte från fåglar i Västerås till fem små brittiska grisar.

∼ ♦ ∼

Torsdagen var ganska kall och grå och ryggen ond som fan. Jag gjorde mina övningar, låg på golvet med benen upp på en pall och tog en kafferastpromenad. Det kändes lite bättre. Och när jag bara såg lite, lite snö kändes det riktigt bra. Linnéträdgården passerade jag och kunde läsa på en skylt att den öppnar den 1 maj. På webben står det preliminärt. En och en halv månad dit, ungefär… Hoppas, hoppas! English Bookshop är emellertid öppen, men bara för åtta kunder åt gången. Dit vill jag gå snart.

∼ ♦ ∼

Jag åt alldeles för mycket till lunch – se bilden nedan! Resterna från i tisdags fyllde magsäcken så pass att jag nöjer mig med mackor i afton i stället för kvällsmat.

Lunchlax och boken Fem små grisar

Rejäl laxlunch, rester från i tisdags, gjorde kvällsmat onödig för min del.

∼ ♦ ∼

Om du tror att kommunikation är prat har du inte lyssnat ordentligt citat Boklotsen

Jag skriver här då och då att kommunikation är svårt. Det är inget som har förändrat sig sen sist. Men det blir allt svårare att fungera under en tredjedel av dygnet. Det finns olika alternativ till förändring. Igår eftermiddag diskuterade jag ett alternativ som jag känner är intressant för mig. Idag på morgonen har jag gått vidare med detta. Allt är inte enkelt och jag måste föreslå saker som jag inte själv kan bestämma om. Utöver det måste jag kontakta en person jag inte känner, men som behöver få information om hur saker och ting förhåller sig. Det är tufft och jobbigt. Jag är ju tuff och jobbig, har jag fått höra. Men jag har också fått mig till livs att vissa saker ska jag inte behöva få höra och jag ska definitivt inte behöva känna mig hotad. Som sagt… Kommunikation är svårt och när den inte sker helt öppet eller bara delvis blir det ju bara ännu svårare. Kommunikation är till viss del prat, men det är betydligt mer än bara snack – inklusive outtalade ord – , liksom. Citatet på bilden ovan kommer från @boklotsen på Instagram.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis några saker jag inte gillar:

  • härskartekniker
  • att bli osynliggjord
  • att få omöjliga uppdrag
  • att bli hotad
  • att bli tagen i örat i andra hand
  • att bli censurerad
  • att bli pratad om bakom ryggen
  • dolda agendor

…med mera…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Solsvärta

Ett inlägg om den femte delen om Mirjam och Hervor.



Marianne Cedervalls bok SolsvärtaEn serie som jag har läst och gillat är Marianne Cedervalls 
böcker om Mirjam och Hervor. Av nån anledning har jag lyckats missa del fem och del sex. Det gick ju inte an. På bokrean, i fysisk bokhandel, köpte jag den sjätte delen och i lördags hittade jag den femte delen, Solsvärta, även den i fysisk bokhandel fast en annan.

Solsvärta börjar med att Mirjam och Hervor strålar samman på Gotland. Där är de i ungefär en tredjedel av boken. Sen följer Mirjam med sin Calle till Västerås där han jobbar med ett projekt som går ut på att skydda den hotade pilgramsfalken. Tre falkungar ska placeras ut och det är nåt som oroar stans duvslagsägare. Hervor ger sig i stället ut i Europa för att leta efter sin barndomsvän Satu som hon siktat i en syn tillsammans med en brevduva. Men när hon hittar en vinge från en koltrast, en solsvärta, fylls hon av onda aningar. Hervor och Mirjam strålar samman i Västerås. Och där sker det flera mord. På fåglar först, sen…

Det här är en lite annorlunda spänningsroman. Inte direkt nån kriminalroman (även om där sker brott och polisen inkallas) eller ens en thriller, men spännande – och lite roligt och sorgligt – är det. Precis en sån bok jag behövde läsa just nu. Författarens huvudkaraktärer, en läkare och en synsk kvinna som svär som en borstbindare, är kanske inte rakt igenom realistiska nån av dem, men de kompletterar onekligen varandra och för berättelsen framåt på ett alternativt vis.

Toffelomdömet blir högt. Jag fick en stunds enkel avkoppling.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

De här böckerna ingår i serien om Mirjam och Hervor. Länkarna går till inlägg som jag har skrivit om de böcker jag har läst:

Svinhugg

Svartvintern

Spinnsidan

Stormsvala

Solsvärta (se ovan!)

Sorgeängel (inköpt, ännu ej läst)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 16 mars och onsdagen den 17 mars 2021: Varken synsk eller tankeläsare, men dålig diskare

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan hand i ansiktet

Vissa rörelser kan jag göra i kontorsstolen.

Besöket hos naprapaten gjorde mig gott. Ryggen blev så mycket bättre. Dessutom fick jag delvis nya övningar och ett par av de tidigare ska jag inte göra längre. Flera av dem är enklare att göra och även mer diskreta än den juckande rörelsen jag ska göra (den är riktigt pinsam). En stretchövning kan jag till och med göra sittande i kontorsstolen. Men värsta övningen jag fick är både jobbig och kräver utrymme. Jag är ju inte direkt nån liten sparv, så att säga, och om jag dråsar i golvet och inte kan ta mig upp… Ja, du fattar, kära dagbok.

När ryggen inte plågar mig blir livet lättare. Sen fick jag förstås träningsvärk igår efter massagen och övningarna. Men det hela gör nytta och naprapatbesöken är värda de 690 kronor de kostar. Nu försöker jag få dit Fästmön som har en annan ond kroppsdel.

Vi samlades runt bordet i Djungelrummet igår kväll till laxmiddag som Anna lagade. Mitt bidrag var att jag kom ihåg att tina filéerna. Sen dukade jag, dukade ut och diskade lite. Men jag är visst inte så bra på att diska heller. Behöver nog äta mer fisk för att bli smartare.

Laxmiddag

Laxmiddag åt vi alla tre igår kväll.


Resten av kvällen blev det slögloende på TV.
Jag läste min lilla bok på gång, den som inte är så jättespännande. Äntligen blev det också tillfälle att titta mer på de fina Stagnelius-böckerna jag fick av Annas snälla mamma efter L. Det är fyra band samlade skrifter, utgivna på 1950-talet. Kvällen avrundades med ostassiett och var sitt glas appassimento innan jag ramlade i säng.

∼ ♦ ∼

I morse var det minusgrader när jag kom ut i köket. Lucifer hade väckt oss på morgonen med tjo och tjim utanför och på sovrumsdörren. Just som jag tänkte gå upp gjorde Anna det. Jag kan tänka mig att hon inte var road, hon har ju varit ledig idag och borde ha fått sovmorgon. Mitt straff kom direkt när jag klev upp nån kvart senare: jag fick torka upp en spya bestående av en hårboll och lite av maten som Anna nyligen serverat dem.

BitmojiTofflan med brillor

Jag är inte tankeläsare, jag är kommunikatör.

Strax efter klockan sju satt jag som vanligt vid datorerna och hade börjat jobba. Idag kunde jag åter igen konstatera att det är svårt att få människor att följa antagna rutiner, även rutiner som man själv varit med och bestämt om. Jag lägger mycket tid på att jaga underlag, försöka få preciserade beställningar och/eller få tag i människor som sitter på underlag som jag behöver för att kunna utföra ett uppdrag. Jag är varken synsk eller tankeläsare utan kommunikatör. I morse besvarades ett samtal jag ringde. Äntligen fick vi två minuters kontakt. Det fick utlovad uppföljning på eftermiddagen. Nu gäller bara att jag tar saken till två andra ”instanser” och att det leder till önskat resultat. Men det är en bit dit fram… Nu känner jag emellertid att jag har gott stöd från flera olika håll. Sen får du, kära dagbok, gärna hålla en tumme.

Utöver det blev jag riktigt förbannad på eftermiddagen när jag insåg hur jävla osynliggjord jag är fast jag gör det jag ska trots att förutsättningarna är allt annat än bra. Faktum är att jag blev så arg att jag tömde kattpottorna, struntade i den onda ryggen till trots, och som vanligt tog mig med soporna till soprummet. Men jag är hellre arg än ledsen. Ilska gör mig stark.

∼ ♦ ∼

Dagens kafferastpromenad var kylig. Jag såg inte bara ”kvarglömda” munskydd utan även en och annan vante. I Höganäsparken låg ett orange UFO på gräset. Och husen i området… Så fina de är! På tillbakavägen kom nåt isigt från himlen, men prick en kvart var jag ute och fick ljus och luft.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det mer fisk i form av soppa för Anna och mig. Jag hoppas kunna avsluta Solsvärta och gripa mig an en bokreabok. Det finns några stycken på lager…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 15 mars och tisdagen den 16 mars 2021: Som en kniv i ryggen, men bättre rustad

 



Kära dagbok…

Kniv

Den här i ryggen.

Jag skärpte till mig igår. När kroppen varnar med blinkande rödljus finns inget val. Jag gjorde mina övningar/rörelser för ryggen. Flera gånger. Nån mer promenad tog jag emellertid inte, jag hade för ont. Rörelserna gör den gamle kröppa gött. Tänk om de kunde hjälpa själen också? Själen och självförtroendet som är tilltryckta rejält. Ett par dar kunde jag hämta styrka i att det var jag som blev vald en gång och inte nån annan. Men det var ett par dar och det som hände då skedde för snart fem år sen. Saker och ting har snurrat runt och blivit till det sämre för min del sen dess. Hur det kan vara tillåtet att göra så här övergår mitt förstånd. Jag har aktivt sökt råd och stöd. Från ”gamlingarna” får jag enbart positiv återkoppling, medan ”nykomlingarna” utövar härskartekniker. Och på det egna stället har jag inte fått nåt av dessa varor, bara andrahandsåsikter om min person. Just att det är andrahandsåsikter gör att jag inte kan försvara mig. Det är inte rättvist. Men sånt är livet. Jävligt orättvist. Den känslan sitter i min rygg som en kniv just nu. Och förra gången den känslan satt där var jag sjukskriven eftersom ryggen inte bar mig. Den här gången tänker jag inte låta mig luras. Jag ska dock inte påstå att det är lätt att hålla balansen. Två personer är uppe på mitt tak och känslan är hisnande.

Två personers skugga på huset mittemot

Två personer är uppe på mitt tak.

∼ ♦ ∼

Måndagskvällen förflöt som en vanlig kväll. Jag tog reda på gårdagens tvätt i omgångar. Sen åt jag rester från helgen och det var gott och mättande.

Annas kycklingenchilladas

Goda rester från helgen.


Medan
Fästmön telefonerade med sin snälla mamma läste jag. Nu har jag passerat mitten av min bok på gång. Klockan 21 såg vi näst sista delen av Atlantic Crossing. Den som har missat serien borde se den på SvT Play, tycker jag.

∼ ♦ ∼

Veckans andra arbetsdag hade en solig start. När en sitter vid ett fönster och jobbar med datorn som verktyg är det inte bra med sol. Dels lockas en till att lägga ner arbetet och gå ut i solen, dels bländas en. Men lägga ner arbetet gör jag inte i första taget. Den här gången viker jag inte ens för knivar i ryggen. Eller kattkillar som norpar min skrivbordsstol från jobbet. Jag får lägga en plastsäck på den när jag inte själv sitter i den, för annars blir den katthårig till max. Alla tre katterna tycks gilla den, men Lucifer är störst och honom flyttar en inte alltid på så lätt…

Lucifer på en plastsäck på min jobbskrivbordsstol

Försök att ta din stol om du kan!

 

BitmojiTofflan sopar

När jag sopar tänkar jag på jobb.

Ungefär 30 minuter kan jag sitta innan jag får riktigt ont. Detta gjorde att jag kunde finslipa ett textförslag och få iväg det till en underbeställare i utlovad tid. Men det blir hattigt att behöva upp och studsa, kanske ligga på golvet med benen upp, en stund. Nåja, jag klagar inte mer än vanligt, jag rapporterar och försöker stå ut med smärtan. Jag har kort tålamod, erkänner jag. Använder min stående tid till sånt som att sopa och tänka på jobb, tömma diskmaskinen (det var lite svårt) och bädda. Soporna tog jag med mig när jag skulle på besök i vården på förmiddagen. Märkligt nog ses mitt besök i vården som friskvård. Jag har rätt att ta en friskvårdstimme per vecka på arbetstid och jag kan få ut max 2 000 kronor i friskvårdsbidrag per år. Jag har nu fått beviljat återbetalning av två naprapatbesök. Sen är friskvårdsbidraget slut för min del, nästan. Dåligt, när jobbet gör en sjuk.

Jag fick lite sol på nosen på väg till och från napraten. Efter lunch började det sen mulna på. Naprapatbesöket gjorde gott ända in i själen. Hans massage gjorde underverk trots att det gjorde jävligt ont. Jag fick nya övningar som är enkla att göra, bland annat en som jag kan utföra när jag sitter. Det var med betydligt lättare steg jag gick från duktige V än till. Nästa vecka på fredag ska jag tillbaka igen. Jag känner mig betydligt bättre rustad för att ”slåss” för mig. Bäst att somliga passar sig.

∼ ♦ ∼

Brevbäraren plingade på under eftermiddagen och överlämnade ett paket. Det visade sig innehålla min vinstbok från Omnible, Henrik Bromanders skymningstid. Den fina, inbundna och nyutkomna boken höll jag på att tappa på Citrus som nyfiket höll sig framme. Sen fick jag muta henne med godis från skrivbordslådan.

∼ ♦ ∼


I kväll är det inte ett skit som jag vill se på TV,
men laxmiddag äter vi tillsammans alla tre. Jag har deklarerat elektroniskt, inga konstigheter alls, utan det gick snabbt och känns skönt att det är gjort. Det blir en slant tillbaka och den tar jag tacksamt emot. Även Mini ser nöjd ut, eller hur?

Mini

Visst ser hon nöjd ut, Mini?

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis ett härligt minne från ett år sen när jag besökte vännen FEM. Tyvärr var det samma helg som corona utropades som pandemi, så besöket fick ett hastigt slut. Bortsett från det hade jag fina dagar.

Jag kom till Metropolen Byhålan torsdagen den 12 mars…

och fick ett par riktigt fina dagar…

Oskarp men mer normal omgiven av mammakusinen M o vännen FEM

Tofflan i mitten, mammakusinen M till vänster och vännen FEM till höger när vi träffades i för ett år sen i Metropolen Byhålan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Pi-kvällen och Idus Martiae 2021: Ris för ryggen är ryggen

 



Kära dagbok…

De två lediga dagarna försvann så snabbt. Så är det visst jämt. Fästmön har ibland bara en ledig dag för återhämtning med mera, jag har för det mesta två i rad. Ändå känns det inte som om det räcker nu. Inte ens vin ville vi ha i helgen – förrän igår. Då dukade vi fram var sin ostassiett och tog var sitt glas appassimento till Tunna blå linjen och första delen av Luther. Den senare visade sig vara en mycket brutal brittisk kriminalserie.

Ostassiett fikonmarmelad appassimento boken Solsvärta

Helgens första ostassiett dukades fram igår kväll.

 

Selfie på yogamattan

Plågad på yogamattan.

Tyvärr började rygga bråka igen och senare på kvällen fick jag mycket ont. Jaa, att slarva med övningarna straffar sig. Idag när jag vaknade gjorde det lika ont i ryggen och jag var rejält smärtpåverkad med kallsvett etc. Jag gjorde mina övningar i sängen och efter den heta morgonduschen drog jag på rejält med Linnex. Efter att ha kört med Linnex lite för ofta, när jag fick ont den där olycksaliga lördagen när vi var och handlade och jag jonglerade med kattsand, fick jag små utslag. De är borta nu, vilket en tyvärr inte kan säga om ryggvärken. Så det blev ett tjockt lager liniment på morgonen, nåt som jag sen repeterade under dan. Jag har svårt att göra övningar när jag jobbar, men jag tog in yogamattan och röda pallen till Bokrummet numera även arbetsrummet för understundom var jag tvungen att lägga mig på golvet med benen upp i rät vinkel. Det är enda sättet att avlasta ryggen och kunna slappna av.

∼ ♦ ∼

Tulpaner blandade färger

Snart är det vår, lovar tulpanerna.

Dagen idag blev lite ljusare än dagarna i helgen – vädermässigt. Tulpanerna på vårt matbord i Djungelrummet påminner oss om att det snart är vår. Sen blev det möten och jobb och jag är visst glad att jag har jobb, men… Kära dagbok, du känner till min position. Och sånt påverkar som jag sagt tidigare kroppen och det fysiska måendet.

Anna får dra ett tungt lass både hemma och på sitt jobb. Sen ett par veckor tillbaka kan jag inte ens tömma kattpottorna. Jag gjorde det i lördags med påföljd att det kom tårar för att det gjorde så ont. Anna står dessutom för matlagningen och även det mesta av städningen just nu. Jag är mest en börda för tillfället.

Annas jobb väntar mer än en vanlig omorganisation. Vid månadsskiftet återtar kommunen verksamheten. Det innebär, som du förstår kära dagbok, en hel del förändringar såsom nya chefer och delvis nya arbetssätt. Vi som vet hur det är, vet hur det kan bli när det blir bra och när det blir mindre bra.

Men vi försöker dra vårt strå till stacken, var och en på sitt sätt. Jag körde flera maskiner tvätt igår och att hänga på torkställningar är inget problem för ryggen – det står jag ju upp och gör. Bädda går också bra eftersom vi har en hög säng. Sen gick vi tillsammans för att handla igår även om affärerna vill att en går dit ensam. Ibland behöver vi hjälpas åt för att leta upp saker och så turas vi om att betala respektive packa varor. Lätta kassar kan jag bära.

Kort sagt kan en säga att jag har känt mig rätt risig idag. Ryggen har varit besvärlig och jag har suttit alldeles för länge. Det blev en kort kafferastpromenad där jag också passade på att köpa TV-tidningen. Mina steg var korta och jag svängde med armarna. Faktum är att ryggen kändes aningen bättre efter det. Det kanske blir en promenad senare efter maten också.

Risiga buskar

Jag har känt mig rätt risig idag.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag äta rester från helgen, Annas kycklingenchilladas. Sen blir det givetvis Atlantic Crossing klockan 21. Slutet närmar sig för Märtha & co och detta är näst sista avsnittet. Sen ska jag läsa förstås. Boken jag läser just nu kommer jag snabbt igenom. Jag började på den igår och har i skrivande stund läst ungefär en tredjedel.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Recension: Gäld till djävulen

Ett recenserande inlägg, helt enkelt.



Lisa Hågensens bok Gäld till djävulenJisses så bra Lisa Hågensens Raili-och-Ylva-serie passade mig! 
Och jag som var så tveksam först. I början av mars hamnade del två i pocketutgåva hos mig för recension tidigast den 15 mars. Gäld till djävulen kom ut första gången 2021. Fem år senare har den alltså släppts i nyutgåva i pocket. Det gjorde Hoi Förlag rätt i. Tack för recensionsexemplaret!

Bibliotekskollegorna Raili och Ylva är medtagna efter sina upplevelser i förra boken. Ylva hjälper en äldre man, Lasse, med nån sorts forskning på biblioteket under hösten. Plötsligt en dag är Lasse borta – och Ylva får nån sorts kollaps och hamnar yrande på psyket. Det verkar inte enbart handla om att hennes man har dött… Julen närmar sig när Raili och Solveig med benan börjar nysta i det hela. Raili kommer fram till att Ylvas mående har att göra med en äldre syskonskara inklusive Lasse som lever uppe i Svartevattnet. Och det är hos dessa syskon och deras barn som Raili, Solveig och Ylva så småningom hamnar – på självaste julafton. Där har nån under tidigt 1600-tal tagit självaste djävulen till hjälp. Det gör man förstås inte gratis, nåt som ska visa sig få återverkningar 400 år senare…

Den här gången kastas jag som läsare rakt in i handlingen. Jag gillar det, det funkar verkligen i den här boken. När saker och ting inte är så inlindade av en massa ord går det dessutom snabbt framåt – även Railis och Solveigs letande efter Lasse. Karaktärerna är också denna gång liksom skissartade, men ändå så levande. Författaren lyckas verkligen att efter några penndrag få igång min fantasi. Miljöerna som skildras lämnar även de en del åt mig själv. Det är kallt, snön yr, disken efter julmiddagen travas i högar. Och så denna märkliga samling människor som firar jul. Det är lite Agatha Christie över det hela, för människorna tvingas av vädrets (?) makter att tillbringa julaftonen tillsammans. Nån av dem är uppenbarligen inte god, kanske till och med en mördare. Nån av dem betalar också en skuld (gäld) till djävulen.

Även i uppföljaren är det kusligt så det förslår. Men den här gången är det kusligt hela tiden och det blir aldrig segt. Slutet är riktigt läskigt. Författaren har minskat sidomfånget till rimliga 325 i pocket. Det är alldeles lagom. Sällan brukar uppföljare vara lika bra som den första delen – om den första delen är bra. I det här fallet är uppföljaren, det vill säga del två, bättre.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Jag har läst dessa böcker i serien om Raili och Ylva:

Hennes ögon blå

Gäld till djävulen (se inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Lördag kväll den 13 mars och söndagen den 14 mars 2021: Gott, blandat och oro i magen

 



Kära dagbok…

Gott och blandat

Lördagsgodis.

Lördagskvällen förflöt i fåtöljen. TV:n stod på, jag läste mest och åt godis. Nu blir det tack och lov inget melloskrål de närmaste lördagarna. Ändå måste jag säga att kvaliteten har varit högre än på flera år. Artisterna kan faktiskt sjunga – eller i alla fall de flesta av dem. Sen ska det dansas, showas och faras runt på scenen också. Jag orkar inte med att titta, tappar koncentrationen. Godispåse och en bra bok föredrar jag.

Efter eländet var det säsongsavslutning av Leif & Billy. Det brukar jag glo på, vanligen i väntan på nåt spännande program. Men ibland är faktiskt Leif och Billy rätt roliga. Som igår, när Leif  la en bajskorv i en färgburk. Jag veeet! Sån låg nivå är det på min humor.

Sista avsnittet av Hedersmordet såg vi också. Det är en brittisk serie i två delar, baserad på verkliga händelser. Påminner starkt om en familj som bodde i huset intill mitt i New Village. Hemskt. Fruktansvärt. Och inte vet jag om det är bättre nu. Det jag vet är att familjen som bodde nära mig nu har förlorat tre av sina barn.

∼ ♦ ∼

Även idag blev det ett sent uppvaknande och dito uppstigning. Jag känner mig bara så jävla trött och håglös hela tiden. Särskilt när jag vet att jag inte är ledig i morrn. Oron har byggt bo i magen. Enda dan jag kan vara hyfsat orosfri är lördag. Det är för lite, det räcker inte för återhämtning.

När jag vaknade hade jag ungefär 80 sidor kvar att läsa i den tredje delen om sekten på Dimön. Jag läste ut boken. Bokbytet blev till en deckare i lite lättsammare stil, men sen väntar del fyra och del fem i Dimön-serien i min TBR*-hylla. Det går inte att läsa sektböckerna direkt efter varandra, jag pallar inte. Nu blir det en mysdeckare emellan, det vill säga en av böckerna jag köpte igår.


Utöver att läsa har jag inte gjort så väldans mycket idag.
Efter frukost och dusch gick vi ner på stan för att jaga medicin på olika apotek och handla middagsmat. Gråväder, men plusgrader. Ändå var det lite skönt att komma ut och hemifrån en stund. Sen blev det eftermiddagsfika och några bitar choklad för min del. Tvättkorgen var knökfull, så jag har tvättat ett par maskiner också.

I kväll åt jag kycklingkorv, pommes och räksallad till middag. Det var gott och helt OK när de andra åt sitt fläskkött. Det fanns kycklingfilé till mig, men det gick bra med korv. Särskilt som jag visste att det skulle bli annat smaskens senare.

Kycklingkorv pommes räksallad bostongurka Staropramen

Kycklingkorv, pommes, en Staro och tillbehör till söndagsmiddag.


Senare blir det näst sista avsnittet av Tunna blå linjen
samt den första delen av fyra av brittiska Luther.

∼ ♦ ∼

I morrn är det dags för oron att blomma ut i full skala igen. Det är tur att det finns en liten kisse som håller sig nära. Citrus får mig ofta att skratta när saker och ting är tunga.

Citrus tittar fram från under skrivbordet

Tittut från under skrivbordet.

∼ ♦ ∼

*TBR-hylla = hylla med olästa böcker, books To Be Read


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer