Kära dagbok…

Det blev fisk igår kväll igen, denna gång i soppa inköpt från Korgtassen. Den soppan är mycket god, upptäckte både Fästmön och jag när vi första gången smakade den. Då fanns den med i en av affärens helgkassar tillsammans med skaldjur och annat. Soppan är god och matig, men smakar bäst med bröd till. Anna hade fått tag i kalkonsalami igår. Det kändes som om det var 100 år sen jag åt. Gymnasisten fick fläskkött och stekt potatis, så inte heller han gick hungrig från bordet.

Onsdagssoppa och bröd med kalkonsalami och cheddar.

Inte mycket var det att göra efter maten när det var undanplockat och det som skulle handdiskas var diskat. Kvällskaffe intog vi i var sin fåtölj och av gammal vana åkte TV:n på. Inte ens nyheterna var intressanta. Det känns ganska ofta som om journalisterna vill tvinga fram svar hos dem de intervjuar. Svar som ingen har i dagsläget. Ja corona dominerar ju fortfarande nyhetssändningarna och när det gäller pandemin finns ju långt ifrån säkra svar på allt. Det sköljde vi ner med den sista skvätten appassimento.

Jag ägnade mig mer åt att läsa igår kväll. Ungefär 70 sidor plöjde jag och sen blev det bokbyte från fåglar i Västerås till fem små brittiska grisar. Boken jag läser just nu är en Agatha Christie-deckare med Hercule Poirot. Första gången kom boken ut 1942. Det här är en nyöversättning av Fem små grisar, en översättning som kom ut 2015 med anledning av att det då var 125 år sen Agatha Christie föddes. Jag nätshoppade boken på årets bokrea.

Bokbyte från fåglar i Västerås till fem små brittiska grisar.

∼ ♦ ∼

Torsdagen var ganska kall och grå och ryggen ond som fan. Jag gjorde mina övningar, låg på golvet med benen upp på en pall och tog en kafferastpromenad. Det kändes lite bättre. Och när jag bara såg lite, lite snö kändes det riktigt bra. Linnéträdgården passerade jag och kunde läsa på en skylt att den öppnar den 1 maj. På webben står det preliminärt. En och en halv månad dit, ungefär… Hoppas, hoppas! English Bookshop är emellertid öppen, men bara för åtta kunder åt gången. Dit vill jag gå snart.

Öppnar (preliminärt) den 1 maj?

Hit vill jag gå!

Enda snön jag såg.

∼ ♦ ∼

Jag åt alldeles för mycket till lunch – se bilden nedan! Resterna från i tisdags fyllde magsäcken så pass att jag nöjer mig med mackor i afton i stället för kvällsmat.

Rejäl laxlunch, rester från i tisdags, gjorde kvällsmat onödig för min del.

∼ ♦ ∼

Jag skriver här då och då att kommunikation är svårt. Det är inget som har förändrat sig sen sist. Men det blir allt svårare att fungera under en tredjedel av dygnet. Det finns olika alternativ till förändring. Igår eftermiddag diskuterade jag ett alternativ som jag känner är intressant för mig. Idag på morgonen har jag gått vidare med detta. Allt är inte enkelt och jag måste föreslå saker som jag inte själv kan bestämma om. Utöver det måste jag kontakta en person jag inte känner, men som behöver få information om hur saker och ting förhåller sig. Det är tufft och jobbigt. Jag är ju tuff och jobbig, har jag fått höra. Men jag har också fått mig till livs att vissa saker ska jag inte behöva få höra och jag ska definitivt inte behöva känna mig hotad. Som sagt… Kommunikation är svårt och när den inte sker helt öppet eller bara delvis blir det ju bara ännu svårare. Kommunikation är till viss del prat, men det är betydligt mer än bara snack – inklusive outtalade ord – , liksom. Citatet på bilden ovan kommer från @boklotsen på Instagram.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis några saker jag inte gillar:

• härskartekniker
• att bli osynliggjord
• att få omöjliga uppdrag
• att bli hotad
• att bli tagen i örat i andra hand
• att bli censurerad
• att bli pratad om bakom ryggen
• dolda agendor

…med mera…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.