Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Ljusslingan på balkongen är borttagen och Lucifer skjuter nöjt rygg.

Tisdagen lämnade mig med en lättnad i kropp och själ. Jag står inför en förändring. Den kan inte vara sämre än nuet. Eftersom jag själv tog kommandot, vände hot till möjlighet, känner jag mig både stärkt och förväntansfull. Nu är saker och ting långt ifrån klara. Jag känner ändå lättnaden genomsyra mig. Jag blir också gladare. Nu hoppas jag att det blir bra, jag hoppas på att få lite ro en stund igen efter alla års hoppjerka mellan trauman, vardagsliv och glädjesuckar. Jag hoppas kunna få vara lite stark gentemot andra som också står inför eller genomgår förändringar.

Det blev en omtumlande tisdag. Allt detta som rör sig just nu påverkar förstås min ork. Det jag gör hemmavid är minimalt och allt går inte att skylla på ryggen som nu är nästan helt OK. Vi skulle hjälpas åt att ta bort ljusslingan på balkongen, var det sagt, men Lucifer Fästmön gjorde det på egen hand igår. Så skönt att bli av med en måste-grej. Nu har vi en annan ljusslinga som består av bollar i olika färger. Den är faktiskt helt OK att tända i påsk om vi skulle vilja.

Sen lagade Anna mat, förstås. Jag har dåligt samvete för att jag så sällan (läs: typ nästan aldrig) gör det. Igår blev det kycklingschnitzel för min del och vanliga schnitzlar för samborna samt klyftpotatis, kantarellsås och färska grönsaker till det.

Tisdagsmiddag.

Efter middagen bytte jag om och stack iväg på styrelsemöte. Vi var en minimerad skara som samlades – två personer IRL och en på distans per mobilhögtalare. Flera av ärendena hade vi beslutat om tidigare via e-post, så det blev ett kort och effektivt möte. Jag var hemma före klockan 20.

Det var inget särskilt annat som måste göras på kvällen, så jag ägnade mig åt bokbyte. Jag läste ut den roliga boken om en finska som startar tangokurs på Österlen och bytte till en bok med sorglig titel men lätt innehåll om två andra härliga karaktärer fast i norr, Mirjam och Hervor. De är lite ovanliga huvudpersoner, lite antihjältinnor, och även om de ofta löser brott eller gåtor är böckerna inte så väldigt otäcka utan mest lättsamma. Det är precis vad jag behöver nu.

Bokbyte igår från finsk tango i söder till antihjältinnor i norr.

∼ ♦ ∼

Ett rör ända upp till himlen?

Idag var det mulet och blåsigt, men runt en fem, sex plusgrader redan på morgonen. Gymnasisten hade sin nya vårjacka på sig, dock ingen tjocktröja. Han är inte särskilt frusen av sig och kollade utomhustemperaturen i väderappen innan han gick. Och nej. Han frös inte ihjäl.

Min kafferastpromenad blev 16 minuter lång. Arbetsgivaren fick bjuda mig på en minut och det kan h*n gott göra eftersom jag inte alltid tar rast på eftermiddagen. Inte idag, till exempel. Inget spännande inträffade under min promenad mer än att jag såg ett rör på ett hus och röret såg ut att gå ända upp till himlen. Mer blommor noterade jag också, härliga gula minipåskliljor som små solar i en balkonglåda.

Gula minipåskliljor som små solar.

∼ ♦ ∼

Jag ska ha påsklov nästa vecka för en gångs skull.

Nästa vecka är det påsklov i Uppsala och tro det eller ej, även för min del. Jag tar ut semester måndag, tisdag och onsdag och flexledigt på skärtorsdagen. Fredagen är lång och röd och därefter följer ytterligare tre lediga påskdagar. Totalt blir jag ledig tio dagar i rad. Jag förlorar bara en timme natten mellan lördag och söndag nu i helgen när det blir sommartid.

Jag får väl försöka greja lite här hemma med sånt som behöver göras, typ städning och tvätt. På måndag har jag lovat att skjutsa Annas snälla mamma till och från första vaccinsprutan. Jag ringde och erbjöd mig igår, för jag visste att hon hade haft ett annat vårdbesök då och taxi är jämrans dyrt. Eftersom jag ändå är ledig på måndag går det ju hur bra som helst. På tisdag eftermiddag har jag bokat in en annan sak som jag inte kan skriva om här. På onsdag skulle jag promenera med en kollega, men vi får nog byta dag eftersom det ska regna.

∼ ♦ ∼

Nu är det kväll mitt i veckan. Den lättnad jag kände tidigare har blivit nedtyngd. Tänk att det alltid är samma människor som drar ner min rullgardin! Det är bara så jävla tröttsamt. Måttet har varit rågat sen länge och jag väntar bara på rätt tillfälle och en väg ut. Det var sån tur och glädje att min Bästis ringde sen. Och tur för henne att hon ”fyndade” i soffan. 

Jag har assisterat Gymnasisten vid matvärmning och även micrat min egen. Maten till honom var förberedd av Anna, maten till mig (gnocchi med tonfisksås) lagad av Anna och i matlåda från frysen. Familjen Katt fick äta det vi tappade på golvet – skojar! Gymnasisten tappade en bit potatis och den tyckte Citrus var rolig att leka med. De har fått biff från Latz i sina matskålar.

Min onsdagsmiddag blev gnocchi med tonfisksås.

Citrus leker med maten.

Resten av kvällen ska jag fixa med diverse saker och även läsa, förstås. Och så gå ner till soprummet med kattskiten, för idag tömde jag kattpottorna, men inte förrän på eftermiddagen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.