Kära dagbok…

Den här i ryggen.

Jag skärpte till mig igår. När kroppen varnar med blinkande rödljus finns inget val. Jag gjorde mina övningar/rörelser för ryggen. Flera gånger. Nån mer promenad tog jag emellertid inte, jag hade för ont. Rörelserna gör den gamle kröppa gött. Tänk om de kunde hjälpa själen också? Själen och självförtroendet som är tilltryckta rejält. Ett par dar kunde jag hämta styrka i att det var jag som blev vald en gång och inte nån annan. Men det var ett par dar och det som hände då skedde för snart fem år sen. Saker och ting har snurrat runt och blivit till det sämre för min del sen dess. Hur det kan vara tillåtet att göra så här övergår mitt förstånd. Jag har aktivt sökt råd och stöd. Från ”gamlingarna” får jag enbart positiv återkoppling, medan ”nykomlingarna” utövar härskartekniker. Och på det egna stället har jag inte fått nåt av dessa varor, bara andrahandsåsikter om min person. Just att det är andrahandsåsikter gör att jag inte kan försvara mig. Det är inte rättvist. Men sånt är livet. Jävligt orättvist. Den känslan sitter i min rygg som en kniv just nu. Och förra gången den känslan satt där var jag sjukskriven eftersom ryggen inte bar mig. Den här gången tänker jag inte låta mig luras. Jag ska dock inte påstå att det är lätt att hålla balansen. Två personer är uppe på mitt tak och känslan är hisnande.

Två personer är uppe på mitt tak.

∼ ♦ ∼

Måndagskvällen förflöt som en vanlig kväll. Jag tog reda på gårdagens tvätt i omgångar. Sen åt jag rester från helgen och det var gott och mättande.

Goda rester från helgen.

Medan Fästmön telefonerade med sin snälla mamma läste jag. Nu har jag passerat mitten av min bok på gång. Klockan 21 såg vi näst sista delen av Atlantic Crossing. Den som har missat serien borde se den på SvT Play, tycker jag.

∼ ♦ ∼

Veckans andra arbetsdag hade en solig start. När en sitter vid ett fönster och jobbar med datorn som verktyg är det inte bra med sol. Dels lockas en till att lägga ner arbetet och gå ut i solen, dels bländas en. Men lägga ner arbetet gör jag inte i första taget. Den här gången viker jag inte ens för knivar i ryggen. Eller kattkillar som norpar min skrivbordsstol från jobbet. Jag får lägga en plastsäck på den när jag inte själv sitter i den, för annars blir den katthårig till max. Alla tre katterna tycks gilla den, men Lucifer är störst och honom flyttar en inte alltid på så lätt…

Försök att ta din stol om du kan!

När jag sopar tänkar jag på jobb.

Ungefär 30 minuter kan jag sitta innan jag får riktigt ont. Detta gjorde att jag kunde finslipa ett textförslag och få iväg det till en underbeställare i utlovad tid. Men det blir hattigt att behöva upp och studsa, kanske ligga på golvet med benen upp, en stund. Nåja, jag klagar inte mer än vanligt, jag rapporterar och försöker stå ut med smärtan. Jag har kort tålamod, erkänner jag. Använder min stående tid till sånt som att sopa och tänka på jobb, tömma diskmaskinen (det var lite svårt) och bädda. Soporna tog jag med mig när jag skulle på besök i vården på förmiddagen. Märkligt nog ses mitt besök i vården som friskvård. Jag har rätt att ta en friskvårdstimme per vecka på arbetstid och jag kan få ut max 2 000 kronor i friskvårdsbidrag per år. Jag har nu fått beviljat återbetalning av två naprapatbesök. Sen är friskvårdsbidraget slut för min del, nästan. Dåligt, när jobbet gör en sjuk.

Jag fick lite sol på nosen på väg till och från napraten. Efter lunch började det sen mulna på. Naprapatbesöket gjorde gott ända in i själen. Hans massage gjorde underverk trots att det gjorde jävligt ont. Jag fick nya övningar som är enkla att göra, bland annat en som jag kan utföra när jag sitter. Det var med betydligt lättare steg jag gick från duktige V än till. Nästa vecka på fredag ska jag tillbaka igen. Jag känner mig betydligt bättre rustad för att ”slåss” för mig. Bäst att somliga passar sig.

Skulle behöva besöka även detta ställe.

Rikstelefon… Är det nån som har det fortfarande?

Jodå, jag höll avstånd.

∼ ♦ ∼

Brevbäraren plingade på under eftermiddagen och överlämnade ett paket. Det visade sig innehålla min vinstbok från Omnible, Henrik Bromanders skymningstid. Den fina, inbundna och nyutkomna boken höll jag på att tappa på Citrus som nyfiket höll sig framme. Sen fick jag muta henne med godis från skrivbordslådan.

Brevbäraren plingade på med ett paket…

Frk Nyfiken höll på att få paketet på sig.

Min senaste vinstbok från Omnible, Skymningstid.

∼ ♦ ∼

I kväll är det inte ett skit som jag vill se på TV, men laxmiddag äter vi tillsammans alla tre. Jag har deklarerat elektroniskt, inga konstigheter alls, utan det gick snabbt och känns skönt att det är gjort. Det blir en slant tillbaka och den tar jag tacksamt emot. Även Mini ser nöjd ut, eller hur?

Visst ser hon nöjd ut, Mini?

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis ett härligt minne från ett år sen när jag besökte vännen FEM. Tyvärr var det samma helg som corona utropades som pandemi, så besöket fick ett hastigt slut. Bortsett från det hade jag fina dagar.

Jag kom till Metropolen Byhålan torsdagen den 12 mars…

och fick ett par riktigt fina dagar…

Tofflan i mitten, mammakusinen M till vänster och vännen FEM till höger när vi träffades i för ett år sen i Metropolen Byhålan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.