Kära dagbok…

Telefonmöte på gång?

Dagarna tycks bara springa iväg, kvällarna likaså. Detta till trots känns det som om jag inte gör nånting mer än jobbar, läser, äter, glor på TV och sover. Jag är tacksam att jag inte lever ensam, för om jag gjorde det skulle jag verkligen vara ensam. Samtidigt är jag numera aldrig ensam och det har jag svårt att vänja mig vid också. Jag träffar inte nån utöver mina sambor, Annas snälla mamma och min naprapat, förstås. Inte heller ringer (jag) kompisar längre. Nästan inte där också förresten, för vännen FEM och jag ringer varandra kanske en gång i månaden. Nån annan har jag inte kontakt med. Ingen annan, faktiskt på hela den gångna veckan. Men idag ska jag träffa min frisör Igor och på tisdag kväll är det styrelsemöte igen och då träffar jag två andra personer samt en på distans. I tjänsten träffar jag ingen IRL, men den här veckan har det blivit fyra telefonmöten. Gillar dem bättre än Zoommöten eftersom jag kan röra på mig. Det tackar ryggen mig för. Men visst har veckan inneburit Zoommöten också.

Idag på morgonen hade jag ett telefonmöte som jag bävade för. Jag vill inte såra nån, men jag kan heller inte fortsätta att göra mig själv illa eller att tillåta att nån annan gör det. Och hur det än är så ligger det nåt i orden

”Var sak har sin tid.

Livet är ju kort och alla förändringar är inte dåliga. Jag hoppas att jag kan gå vidare. Jag hoppas att jag kan gå vidare med huvudet högt. Jag hoppas att jag kan gå vidare med huvudet högt till nånting bra. Kära dagbok, just nu kan jag inte säga mer om detta öppet. Det är en ytterst liten krets som är invigd än så länge.

∼ ♦ ∼

Torsdagskvällen försvann snabbt den också. Jag nöjde mig med ett par mackor eftersom jag ju hade ätit en stor portion lax, potatis, sås och ett kokt ägg (!) till lunch. Men till TV-kvällen gjorde vi iordning ostassietter och tog var sitt glas vin. Fästmön hade införskaffat en ny flaska appassimento av sorten vi har snöat in på just nu.

Kvällsgott framför TV:n.

Det var två TV-program vi ville se igår kväll. Först Arvinge okänd på SvT1 och sen Tillsammans med Strömstedts på TV4. Tänk vilka människoöden det finns (Arvinge okänd). Och tänk att ha hållit ihop i 63 år (Christina Schollin och Hans Wahlgren i Tillsammans med Strömstedts)!

Från Bozita kom en provpåse kattmat av älg – katterna måste ju få testa nåt nytt och förhoppningsvis gott de också. Men det känns lite snålt med en påse till tre katter, så de fick dela på den till lunch idag i stället. De bara älskade maten!

Nåt förhoppningsvis gott till katterna.

∼ ♦ ∼

Det blev vinter. IGEN!

I morse hade det blivit vinter igen. Det var vitt på marken och termometern visade fyra minusgrader. Under förmiddagen snöade det lätt då och då. Familjen Katt började pipa en kvart i fem, så jag klev upp och utfodrade dem. Låg sen och slumrade till strax efter klockan sex. Då gjorde jag en del av mina ryggövningar. Anna hade tömt kattpottorna, så jag behövde bara sopa och tömma sophinkar. Jag lyckades skrapa ihop ett fint litet sopberg som jag sen tog med mig ut på min kafferastpromenad. Den förlades lite senare idag av olika skäl. Men först väckte jag förstås Gymnasisten som alltid har en grym sovmorgon på fredagar. Orättvist!

När jag började dagens kafferastpromenad kände jag mig som ett torrt och trasigt löv, precis som det jag såg på trottoaren. Rött igår, dött idag. Ingen vill ha det. Men sen tog jag ut stegen och gick mot Uppsala Konsert & Kongress där jag kanske ska massvaccinera mig om det nu finns nåt vaccin till mig. Intill UKK såg jag Speaker’s corner, med det stängda Sivia torg som fond. Asså… är det nånsin nån som har babblat på stans Speaker’s corner??? Och Sivia torg… Affärerna har flyttat eller upphört, bostäderna är utrymda. Det ska visst bli hotell där. Idiotiskt, om du frågar mig. Innan jag vände om passerade jag två vackra byggnader vid Vaksala torg, dels ett gult bostadshus, dels Vaksalaskolan.

Så här kände jag mig först…

Här ska jag massvaccineras, kanske.

Nån som har babblat här nånsin?

Vackra byggnader!

Jag vattnade våra krukväxter igår och idag har jag kört en maskin tvätt och tömt diskmaskinen på ren disk. Jobbet gick hyfsat, men jag kände mig splittrad på grund av det som är på gång. Det blev många små promenader runt i lägenheten under dan. Därför är det en perfekt avslutning på arbetsveckan och -dagen att gå och få håret klippt och därefter en burgare till middag. Sen ska jag läsa Agatha Christie och njuta av att det ligger två lediga dar framför mig.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.