Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Höstdagjämningen har kommit och passerat. I Uppsala har det varit riktigt höstväder med regn och blåst. Men det har också varit varma, soliga dagar. Massor av löv skiftat färger och fallit ner på marken. Trött blir en av vädrets svängningar, som Tisslingarna…

Trött Lucifer i Zebrafåtöljen.

Trött Citrus på matbordet.

Men jag har fått lite energipåfyllning. Här är vad jag har gjort de senast dagarna:

Torsdagen den 23 september

Höst i Uppsala.

Det regnade hela dan. Jag blev chockad när jag kom ut efter morgonmötet och insåg att det hade blivit höst i Uppsala. Vinden sög stundtals tag i mitt paraply, men både det och jag överlevde. Jag fick god hjälp bakom en skärm.

På vägen hem passade jag på att gå till apoteket och därefter äta en grillad macka med kaffe till lunch på Café Linné. Eftersom det regnade så mycket erbjöd jag mig att skjutsa Fästmön till jobbet. Medan jag väntade på mina gäster läste jag. Mari Jungstedts senaste Knutas-deckare är verkligen lättläst!

Det hade blivit höst i Uppsala.

Här bakom fick jag hjälp.

Grillad lunchmacka på Café Linné på hemvägen.

Lättläst medan jag väntade på gästerna.

Gästerna anlände i planerad tid trots det ihållande regnet. Vi gick till Butiken på hörnet och köpte med oss fikabröd som vi intog på Main Street. Morötter är ju nyttigt, så jag och vännen FEM åt var sin morotskaka. Finske Pinnen ville hellre ha smörgås. Ursprungsplanen var att gå en tur på stan och kika på en del sevärdheter, men vi blev lite avskräckta av regnet. I stället bestämde vi oss för att klämma in såväl utflykt till landet som stadsvandring under fredagen.

Morötter är nyttigt och därmed också morotskaka, eller hur?

Gästerna gick till hotellet för att checka in och vila innan de återvände vid 18-tiden för gemensam avfärd till middagsställe. Anna arbetade så vi var tre vid bordet på Churchill Arms. Där trivdes både Finske Pinnen och vännen FEM. Som vanligt var maten god. Jag provade en ny förrätt, kycklingvingar. Vingarna gjorde Pinnen lyrisk. Som vanligt åt jag vegetarisk bookie, så jag fotade inte den. Men desserten, Churchills mess, är bara så… fantastisk att jag inte kunde låta bli att ta en bild igen.

Finske Pinnen och vännen FEM trivs på Churchill arms.

Kycklingvingarna gjorde Pinnen lyrisk.

Churchills mess, en fantastisk dessert.

Under middagen passade vi på att boka bord för fredagen. Gästerna ville äta grekiskt och den enda ställe som kunde erbjuda nåt åt det hållet var Tzatziki.

Vi följdes åt halvvägs hem. Jag avslutade min kväll hemma med sambon.

∼ ♦ ∼

Fredagen den 24 september

Vi försökte ta lite sovmorgon, Anna och jag. Det blev läsning, kaffe och Lucifer på sängen. Katten pep så hjärtskärande utanför sovrumsdörren att han fick komma in och ligga på och under sin egen filt.

Lucifer på sängen.

Fredagsstart med bok och kaffe. På sängen.

Nånstans mitt på dan anlände vännen FEM och Finske Pinnen. Vi tog min bil ut till Fullerö för att se om handeln kunde erbjuda nåt i såväl shoppingväg som inspirationsväg när det gäller smide. Vi strosade runt i affären och en påse följde med gästerna hem.

Fem och Pinnen kikar på grejor.

Firar denna rostiga donna kvinnodagen, månntro?

Naughty elf jokes bland barngrejorna..?

Maskerad finne.

Vattenkannesvan. Vem vill ha? Inte jag!

Pinnen vilar ut…

…på en soffa av kätting.

Eftermiddagsfika intog vi på Storken i stan. På vägen dit strålade vi samman med Anna som var nere för ett par ärenden. Jag drog sen iväg med gästerna för att leka turister i Domkyrkan. FEM och jag tände också ljus för våra saknade kära. Och så märkligt det var, för när jag kom hem hade inte bara ett brev från min Oscar i Uganda kommit utan ett tjockt brev från mammakusinen B låg och väntade på mig. Inuti hittade jag en massa gamla foton på mina föräldrar, morfar, farmor och andra släktingar (även jag själv på en bild!). Så fint och så rörd blev jag!

Eftermiddagsfika på Storken.

Domkyrkan utanpå.

Vasakoret inuti.

Brev med fina gamla foton från mammakusinen B.

Efter att ha utfört ett par förtroendeuppdrag och vilat en stund fräschade jag till mig. Min söta fästmö och jag traskade ner till Churchill Arms för att ta en drink före maten. (Det blev två GT var.) Så mysigt att få lite tid på tukvinnahand – vi är inte så bortskämda med det. Vi trivs också finfint på Churchill Arms och förundrades över värdinnans färdigheter i organisation och logistik. Renoveringen av puben blev dessutom superbra. Jag upptäckte förresten roliga brittiska skämtteckningar på ena toaletten. Puben är full av kul detaljer som detta.

Min fina fästmö.

Brittiska skämtteckningar på toa.

Ett par timmar senare strålade vi samman med gästerna i regnet. Vi gick till Tzatziki för att äta middag. Stället har nog bytt ägare och det var helrenoverat och vitt vitt vitt inomhus. Inte helt fint, tycker jag, som gillade det medeltida murriga teglet. Maten var jag däremot nöjd med och servicen, men vi fick ett bord där 50 procent av oss inte fick plats med huvudena ordentligt. En serveringsperson hällde rödvin på min hand. Förutom det gillade jag maten, kycklingsouvlaki. Anna och jag delade på tre röror till förrätt. Jag var den enda som tog dessert – yoghurt med honung, valnötter och färska bär.

Tre röror till förrätt…

….kycklingsouvlaki till huvudrätt…

…och yoghurt med honung, valnötter och färska bär samt kaffe till dessert.

Vi följdes åt även denna gång hem, men gästerna var trötta och skulle sussa och Anna och jag tog vägen om Korgtassen innan vi gick till Main street. Hemma kollade vi på den märkligaste skräckfilm på TV jag nånsin sett. Den var så dålig att jag inte kunde låta bli att titta.

∼ ♦ ∼

Lördagen den 25 september

Lördagen var det hemfärd som gällde för gästerna, men först tvingade jag ut dem på en lite turisttur till Gamla Uppsala. (Allra först tog jag lite sovmorgon före dusch och frukost, kattpottstömning och diskmaskinstömning.)

Det var en underbar solig höstdag och riktigt skönt ute. Anna drog till sin snälla mamma och till Slottsträdgården. Jag packade in gästerna i bilen och drog till Gamlis. Vi beundrade högarna och jag föreläste bara lite före fikat. Det blev även ett besök hos Antikmannen med de numera sju Jack Russell-hunderna.

Gästerna betraktar gravhögarna.

Underbar höstdag.

Go-fika!

Pristmor och höstlöv hos Antikmannen,

Nocken på Antikmannens hus gjorde sig fint mot den blåa himlen.

Lördagens andra utomhusfika, denna gång med Anna på Café Linné.

När jag hade vinkat av gästerna for jag till Slottet för att hämta Anna och vistas en stund i solen. Tyvärr hade vi glömt numret till sms-parkeringen, så vi fick åka hem eftersom det enbart är gratis parkering på söndagar. Ja ja… vi tog solbrillorna på och strosade ner till Café Linné på Svartbäcksgatan där jag intog dagens andra utomhusfika, denna gång en macka. Vi skulle ju stå oss ända till 21.15 när vi hade bord på K5…

Resten av eftermiddagen och en stor del av kvällen var det tvätt- och lässtuga hemma. Jag vet inte hur många maskiner tvätt jag körde, men många var det. Båda tvättställningarna och tre hängtorkar med klädnypor var fulla.

Klockan var runt 21 när vi uppfräschade och fina traskade iväg till K5. Jag är så glad för jag kan ha mina höga seglarskor av märket Lajla Skott* utan att få ont i fötterna. Dessa skor hade jag på mig både på fredagskvällen och på lördagskvällen.

Att äta på K5 är en upplevelse. Smaker som briserar i gommen, mat som presenteras verbalt men också vackert upplagd, gott vin… Kort sagt: en väl genomtänkt helhet, inte bara en bra meny. Och inget för grovarbetare, även om jag båda gångerna gått från restaurangen ordentligt mätt. Ost med marmelad fick inleda, rotselleri med en massa gott till blev fortsättning och glass och kaffe avslutade. Drycker: öl och vin för mig, prosecco och vin för Anna. Underbart gott och, som sagt, en upplevelse. Vi fick också med oss en påse bröd hem, för säkerhets skull. Systrarna Garcia minns hur upprörd jag var i somras när Butiken på Hörnet inte kunde leverera det som utlovats i sociala medier. Vi lämnade K5 med ett gapflabb, mätta magar och ett par tusenlappar fattigare. Sååå värt!

Hmmm.. vad ska vi ta den här gången..?

Ostar och marmelad är en bra inledning.

Rotselleri med massor av gott till.

Glass!

Och så en påse bröd med hem.

Askungarna var hemma strax efter midnatt. Då hade vi förvandlats från vuxliga, städade kvinnor till flamsiga, mätta och trötta kvinnor.

∼ ♦ ∼

Söndagen den 26 september, en dag som kunde ha varit mina föräldrars sextioandra bröllopsdag

Jorå, idag lyckades vi ta lite sovmorgon. Det var nog smart. Jag tycker att jag har stressat genom hela helgen, men vet att det kanske mest är jag själv som gör mig stressad. Det är svårt att tänka att det är ny arbetsvecka i morgon, för jag känner mig inte utvilad alls trots allt trevligt och bra jag har upplevt de här dagarna. Nåt att ta tag i för mig, verkligen.

I morse blev det bokbyte i alla fall. Nu har jag bytt den ganska lättlästa och fiktiva Gotlandsdeckaren till en true crime-bok som utspelar sig i Linköping. Jag hann inte läsa nåt just i boken jag bytte till, för klockan sprang iväg och plötsligt hade Anna dukat fram varm brunch.

Bokbyte från fiktiv Gotlandsdeckare till true crime i Linköping.

Sunday brunch.

Vädret var nästan lika bra idag som igår, så vi tog bilen ut till Gamlis för en härlig höstpromenad runt gravhögarna och kyrkan. Det var ännu längre fikakö idag än igår. Därför åkte vi till ICA på Torbjörns torg och köpte bubbelvatten och glass. Detta intog vi i Slottsträdgården. Innan vi åkte hem svängde vi in till Annas snälla mamma för att hjälpa henne med en teknisk grej.

Kolla vilken härlig himmel!

Anna om hösten.

Kyrkan i Gamla Uppsala…

…har en massa underliga vinklar och vrår.

Solen bakom trädet vid en kungshög.

Slottsträdgårdsfika.

Försöker hitta ett lugn…

Till söndagsmiddag åt vi hemgjord pizza av lite nyttigare art. Min var vegetarisk med Annas egengjorda tomatsås, rödlök, fetaost, oliver, paprika, svamp och riven ost. Mycket gott och rejält mättande! Nu väntar en stund i fåtöljen när jag har publicerat det här inlägget. Sen blir det tidig sänggång eftersom morgondagen innebär tidig uppgång och förhoppningsvis varken fall eller förfall.

Hemgjord söndagspizza.

.

∼ ♦ ∼

*Lajla Skott = en kollegas och min beteckning på Lyle & Scot

Livet är kort.