Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Vi kollade på Återskaparna England igår, även Citrus.

Det var riktigt skönt med en liten kvällspromenad igår. Efteråt blev det kardemummakaffe och en stunds TV. Återskaparna England är verkligen intressant och vi tittade på den tillsammans, Fästmön, Citrus och jag.

Jag behöver röra på mig och åtog mig tacksamt uppdraget att gå och handla åt grannen igår. Det var snorhalt, men det var tack och lov hade det inte börjat snöa än. Vädret är verkligen märkligt just nu. En dag kan det vara rejäl vinter med en tio, tolv minusgrader. Nästa dag kan det vara vårväder och plusgrader. I morse var det en plusgrad och snön droppade från taket, hörde jag där jag satt och skrev vid jobbdatorn. Jobbmässigt var onsdagen annars en mötesdag, med två möten på förmiddagen och lika många på eftermiddagen. Som tur var hade jag några stunder över till bensträckare i hemmet mellan mötena. Alla möten sker nu via Zoom, förstås. Astråkigt, men nödvändigt.

Det var inte mycket som fungerade rent tekniskt i morse.

Till att börja med i morse var det emellertid inte mycket som fungerade rent tekniskt. Min privata dator, som jag bland annat använder för att skriva texter på till jobbet eftersom den är ergonomiskt bättre på flera sätt när jag jobbar hemifrån än jobbdatorn, var seg. Den jobbade med nån uppdatering och ville inte vara med. Sen krånglade jobbdatorn också. Mitt mejl- och kalenderprogram ville inte vara med och det är tämligen väsentligt att det fungerar när jag ska jobba. Efter det hängde sig chattprogrammet också, men det är min ordinarie avdelning som använder och där förekommer ganska mycket… slask och snack som inte har med jobbet att göra. Dessvärre är det blandat med viktiga jobbsaker. Det känns inte som om avdelningens ledning har världsakoll på kanalen. Eller så har den det, men bryr sig inte, bara när det gäller vissa personer och till det gänget har jag aldrig hört. Jag är en av dem som har råkat illa ut på chatten. Inte sprang jag till nån chef och grät och beklagade mig. Nej, jag morrade till en kollega, bara. Sen slutade jag skriva där, kollar bara vissa arbetsgrupper.

Vem vill inte ha ett eget rum, där en kan stänga om sig?

En annan jobbig grej just nu handlar om att jobba hemifrån. Det är ju OK att göra om en är singel eller bor ensam. När en har sambor är det inte idealiskt utan betydligt svårare, speciellt som vi jobbar eller har lektioner och är lediga olika tider. Anna föreslog att vi kanske ändå ska ta ner en dörr från vinden och tillfälligt hänga upp den så att jag kan stänga om mig när jag jobbar i Bokrummet. Den tar då bort nästan allt dagsljus från hallen plus att den går utåt i hallen och lär vara i vägen när den är öppen. Men vad ska en göra när en behöver arbetsro hemma och Anna och Gymnasisten vill kunna prata och umgås med sin familj eller göra andra saker som låter när de är lediga? Vem vill förresten inte ha ett eget rum, där en kan stänga om sig ibland? (<== retorisk fråga).

∼ ♦ ∼

I kväll hade jag tänkt försöka bara vara och ägna mig åt mig själv och några personliga kontakter. Det blir sällan som en har tänkt av olika skäl.

De kommande dagarna skaAnna och jag ta tag i julsakerna och granen. Det är svårt att hitta tid och ork. Anna satte upp nästan alla stakar och stjärnor samt de sköra julfigurerna och Uppsalakulorna i vardagsrumsfönstret. Jag var ju skruttig två veckor före jul. Faktum är att jag fortfarande känner mig lite klen och ibland yrslig. Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag inte riktigt orkade med det praktiska kring julen. Att släpa hem julgranen var jag dock med på och det var en pina, som jag minns. Att slänga den och alla dess barr är nåt som definitivt jag som har körkort får ta. En annan dag. 

Goda varma mackor, men inte så rofyllt som det ser ut på bilden.

Till middag gjorde jag varma mackor. Det var enkelt och gott. Gymnasisten fick spaghetti och köttfärssås som mamman lagat.

Middagen blev inte så rofylld som jag hade tänkt. Boken öppnade jag utan att jag läste en rad. Men en ska hjälpa dem som en gillar så det gjorde jag gärna. Efter en varm macka äten gick jag till datorn, min trötta, gamla för att söka och lotsa. Eventuellt blir det lite mer hjälp under morgondagen.

Det är viktigt att vi hjälps åt och stöttar, inte trycker ner, varandra i dessa tider.

Och med det sagt loggar jag ur och gör en uppdatering och omstart av datorn, nåt jag hoppas att den överlever. Röra, var det…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.