Lördag kväll den 8 januari och söndagen den 9 januari 2022: Slutet på ledigheten

 



Kära dagbok…

Selfie efter dos 3

Det blir nog munskydd vid mötet den 19 januari, trots tre doser vaccin.

Tänk att det blev bokbyte igår igen! Jag läser som en galning nu, i elfte timmen innan jag ska påbörja en ny termin arbete. Att läsa är ett underbart sätt att träffa nya människor och resa, men det är också fiktion. Jag hade nog behövt få gå till jobbet i morron, inte jobba hemifrån, för att uppleva saker i verkliga livet. Men nu är det som det är med pandemi och ökad smittspridning. Och så har ju min ordinarie chef varit lite wild and crazy och gått emot rekommendationerna och kallat till möte den 19 januari. Nu är jag visserligen trippelvaccinerad, men det har jag sett att det inte hjälper somliga. Dessutom blev jag väldigt sjuk (influensa?) några dagar efter den sista gången den chefen och jag hade ett IRL-möte i december. Jag vet ju att h*n har ett rikt socialt liv med folk och fester och samt en stor familj. Kanske tar jag munskydd på till mötet. Det kan hindra eventuella virus något.

Men åter till bokbytet! Jag lämnade en riktigt jäkla bra tegelsten till deckare igår och bytte till en mindre omfångsrik pocketbok. Tegelstenen gav jag bort i julklapp, pocketboken fick jag. Det är intressant hur litteratur kan vara tung på olika sätt – ibland rent fysiskt, ibland utan att bestå av många sidor. Sen är det bra att varva kriminalromaner med skönlitterära, framför allt historiska romaner delvis baserade på verkliga personer och händelser. Jag läser dock snabbt, även tyngre (innehållsmässigt) litteratur, och är faktiskt nästan halvvägs i julklappsboken.

Böckerna Dagen är kommen och Brudar i svart

Bokbyte från en bok jag gav bort i julklapp till en bok jag fick.

När Fästmön kom hem från jobbet igår var det skönt att bara kunna värma och duka fram maten vi köpt från Mýrtos. Det var mycket gott och vi blev båda ordentligt mätta. Jag åt veganskt, Trädgårdsmästarens gryta. Anna åt samma gryta med biffar. Var sin pyts med sallad och en pyts med fetaoströra kompletterade måltiden. Men det klart. En liten ostassiett och ett glas rött slinker alltid ner – det var ju ändå lördag.


Och för en gångs skull höll Tisslingarna sams
en timme eller två och låg på soffan och halvsov tillsammans, ganska så tätt.

Lucifer och Citrus i soffan

Lucifer och Citrus höll sams en timme eller två igår.

∼ ♦ ∼

Boken Brudar i svart och kaffe på sängen

Söndagsstart.

Söndagen jag vaknade till var en ganska trist dag. Min sista lediga på ett tag, dessutom. Men det finns saker och personer jag längtar efter när det gäller arbetet, så jag är inte totalt deprimerad. Det ovan nämnda mötet har jag dock stor ångest inför. Jag är glad och tacksam att min nuvarande chef är med också.

Jag kunde sova lite längre i morse, ända till klockan åtta, ungefär. Då blev det som vanligt läsning och kaffe på sängen. Mellan varven tömde jag kattpottor på skit, fyllde på sand och sopade, fördelade medicin och tog reda på gårdagens tvätt också.

Annas snälla mamma ringde på förmiddagen och vi pratade ganska länge. Det är trevliga samtal och aldrig nåt gnäll, bara roligt att få höra vad som hänt sen sist.

∼ ♦ ∼

Jag har varit och handlat och pratat en stund med grannen som sitter i rullstol och hjälpt till att fixa en hissdörr som fastnat nere på källarplan. I eftermiddag blir det läsning och sudoku. I kväll äter vi libanesiskt till middag. Det blir en bra avslutning på en fin ledighet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Dagen är kommen

Ett inlägg om den sjunde och sista delen i Hagfors-serien.



Ninni Schulmans bok Dagen är kommenVisst är det snällt att ge bort bra böcker i julklapp? 
Men visst är det lite fräckt att sen låna de givna böckerna så snart mottagaren har läst dem? Så gjorde jag med Ninni Schulmans bok Dagen är kommen som jag gav till Fästmön förra året i julklapp. Efter att ha lyssnat på Anna – hon ger ljud ifrån sig när en bok är bra – blev jag ju bara jättesugen på att läsa sagda bok.

Den här boken börjar ett par dar före jul med ett brutalt mord på ett äldre par. Huset är en enda röra och det saknas både grejor och pengar. Paret har inte haft nåt större umgänge. Några fiender/ovänner tycks de inte heller ha haft. Kanske handlar det om ett rån som gått för långt? Polisen Christer Berglund och hans kollega Petra Wilander inser dock att fallet är mer komplicerat än så. Journalisten Magdalena Hansson, som har varit långtidssjukskriven, är tillbaka på banan. Hon blir mycket engagerad i morden.

Den här tegelstenen är ett mästerverk. Det här är den bästa boken i Hagfors-serien – och den är också seriens sista. En ska sluta när en är på topp. Boken har ta mig tusan allt. Författaren har ett underbart, flyhänt språk. Människorna hon tecknar blir levande och realistiska – även de onda.  Boken är otäck och spännande från första sidan. Och nej, jag kan inte lista ut i förväg vem mördaren är. Slutet är överraskande och jag har mycket svårt att lägga den ifrån mig. Och ja, jag sörjer att det är det sista jag får läsa om Christer, Petra, Magdalena och de andra.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Den här böckerna ingår i Hagfors-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):

  1. Flickan med snö i håret
  2. Pojken som slutade gråta
  3. Svara om du hör mig
  4. Vår egen lilla hemlighet
  5. Välkommen hem
  6. När alla klockor har stannat
  7. Dagen är kommen (läs inlägget ovan)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Klämfredagens kväll och lördagen den 8 januari 2022: Allting har ett slut… Dagen är kommen…

 



Kära dagbok…

Asså, det var ju fredag igår och jag glömde rapportera om vägningen. Ärligt talat räknade jag våldsamt med en uppgång på två, tre kilo igen. Jag hade gått upp 200 gram på en vecka… Men, jag ligger just under nollan så från och med måndag blir det åtstramning igen. BMI hade ökat med en tiondel, muskelmassan med två tiondelar. Lustigt nog hade kroppsfettet minskat med två tiondelar. Mängden vatten i kroppen var ungefär som sist och benmassan var den samma. Inte katastrof alltså – ännu.

Vi hjälptes åt att laga till en vettig middag. Fästmön hade hittat ett bra recept med räkor, chili, krossade tomater, kidneybönor, vitlök, lök och oregano. Hon tog som vanligt kommandot i köket, jag skalade räkor och var nere i soprummet med skalen. Maten blev supergod, verkligen.

Heta räkor och kidneybönor med chili o tomatsås vitt vin bröd

Heta räkor och gott, kallt och torrt vitt vin till.


Vi drack ett härligt glas torrt vitt till middagen
och tog ytterligare ett efteråt. Jag kollade lite i Antiktidningen som hade kommit med posten. Ren njutning! Anna hackade upp julananasen och jag åt min med en aning Nutella. Sen ballade det ur totalt när en av julens chokladaskar öppnades och vi fick var sitt lager. Jag hyfsade dessutom en påse med skumtomtar till kvällskaffet. Jaa, jag mådde ganska illa vid 21-tiden… Det måste bli skärpning – efter helgen…

Antiktidningen nr 2 2022 o ett glas vitt

Njutning!

∼ ♦ ∼

Allting har ett slut Dagen är kommen kaffe på sängen

Allting har ett slut… Dagen är kommen…

Och sen kom de över mig. Grubblerierna. Redan på fredagskvällen slogs jag av att den närmade sig, tiden för det där mötet som jag själv hade initierat, men som jag är så himla rädd för. Eftersom det är ett viktigt möte vill jag ha det IRL. Samtidigt ska vi jobba hemifrån igen, till att börja med januari månad ut, enligt nya rekommendationer. Datumet för ursprungsmötet var inte heller optimalt för att ta det via Zoom. Så jag bad att få mötet framflyttat. Tänkte mig väl kanske senare i vår, det är ju ingen jättepanik. Men det blev framflyttat lite mer än en vecka, alltså fortfarande i januari. Jag har accepterat det preliminärt. Jag drivs närmare ett öde som jag däremot inte kan acceptera. Hur får man göra så här med människor?

I morse vaknade jag först kvart över sex. Gick upp på toa, hörde Anna stöka i köket, gick sen och la mig igen. Somnade till, vaknade 7.05. Grubblerierna tog fart. Till och med boken jag läser pekade i den riktningen.

”Allting har ett slut. Dagen är kommen

står det på framsidan. Jag vill bara jobba. Jag kände mig så utvilad, återhämtad efter de här lediga veckorna. Sen krävs så lite för att jag ska falla omkull och känna mig svag och orkeslös igen. Fan också! Fan, fan, fan!

Ändå är jag så tacksam, för böckerna, för att jag kan läsa. Medan en maskin tvätt arbetade i badrummet läste jag. Flykten från verkligheten, in i fiktionen. Jag kan inte leva utan den. Citrus iakttog mig medan jag hängde tvätten, men när jag inte stannade uppe gick hon och la sig. Först strax efter klockan nio klev jag upp på riktigt och satte mig för att skriva. Lucifer låg på leopardfilten till vänster om skrivbordsstolen och sov den oskyldiges sömn. Vad hade jag gjort utan katternas närvaro också? Levande varelser, inte bara böcker.

Katten Lucifer sover på leopardfilten med tassen uppåt

Lucifer sover den oskyldiges sömn.


Och så Anna förstås. Alltid Anna.
Som sa igår att hon inte vet hur hon ska fira min kommande jämna födelsedag. Jag vill gärna ha ett minne från dagen, inget dyrt, bara nåt litet. Sen kan vi gå ut och äta. Det blir bra. Det räcker så. Visst vore det fint att få en Rolex, men en sån behövs verkligen inte.

∼ ♦ ∼

Det började snöa igår kväll och det har snöat hela natten. Plogbilen körde utanför tidigt i morse och jag har hört ambulanssirener. Folk måste köra försiktigt när det är sånt här väder!

För att muntra upp mig denna ganska gråa januarilördag tog jag en promenad mitt på dagen. Målet var Akademibokhandeln. Det var väldigt lite folk ute, tack och lov. På bokhandeln satte jag sprätt på julklappen från arbetsgivaren, det vill säga presentkortet på 500 kronor. Jag fick fem böcker – en inbunden och fyra pocketar – och behövde bara lägga till 18 spänn. Det blev Gytha Lodges bok Det som är dolt, Johanna Hedmans bok Trion, Britt Peruzzis bok Stilla vatten, Christina Wahldéns bok Cyklonvarning och Karin Fossums bok Förmörkelsen. Fyra deckare/kriminalromaner och en skönlitterär roman, alltså.

Julklappsböcker från arbetsgivaren 2021

Julklappsböcker från arbetsgivaren 2021, mitt val.


Så nu ska jag sätta mig i fåtöljen och läsa och försöka ha det gott. Anna
jobbar till klockan 16 och maten från Mýrtos står i kylen, redo att värmas och dukas fram.

∼ ♦ ∼

För övrigt hittade jag en försvunnen pryl – ett lock – bland teskedarna. Jag har aaaldrig sett det förr, hälsar Senila Damen.

Försvunnet lock upphittat bland teskedarna

Jag har aldrig sett det här locket förr.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Trettondedagskväll och klämfredag den 7 januari 2022: Nåt nytt – och lite gammalt

 



Kära dagbok…

Trettondedagens kväll var Tisslingarna och jag ensamma hemma. Jag körde flera maskiner tvätt och en maskin disk. Trots att en mest är hemma går det åt kläder. Att det blir mer disk är mindre förvånande.

Medan maskinerna jobbade läste jag. Som tusan. Det blev bokbyte igen och jag är jg redan på årets fjärde bok. Nu blev det kontraster i bokbytet igen, den här gången från ett äktenskapsdrama baserat på verkliga personers upplevelser i Devon till en fiktiv mordhistoria i Hagfors. Den förra boken fick jag av Fästmön i julklapp, den senare gav jag henne. Två väldigt olika böcker, som sagt, men jisses. Jag är redan en bra bit in på Ninni Schulmans bok. Den är så… läskig… Och bra. Och spännande. Så många nya, härliga böcker som jag har läst på senaste tiden…

Citrus med tomtekälken och böckerna Eufori och Dagen är kommen

Bokbyte igår, övervakat av läskiga tomtarna och Citrus.


Till middag åt jag en tinad matlåda
tagliatelle med kyckling och soltorkade tomater. Men vitlöksbrödet var grönt, så det hamnade i soppåsen. Middagen kompletterades med ostar och tillbehör samt Frost när Anna kom hem från jobbet.

Tagliatelle med kyckling öl och bok

Mumsig middag igår och början av en ny bok.

∼ ♦ ∼

Boken Dagen är kommen och kaffe på sängen

Gammal sedvanlig start på ledig dag.

Vi vaknade båda till en ny dag vid åttatiden trots att vi var lediga. Det var en kall och solig vinterdag. Den lediga dagen inleddes på gammalt sedvanligt vis med läsning och kaffe på sängen, men sen skulle vi ut, hade vi bestämt. Och ut, i tolvgradig (av och till) kyla, gick vi efter frukost och dusch.

Vi försökte få sol på våra bleka nunor, men det var bra skönt att stanna till vid Böcker & Bläck. Vi gick in och värmde oss och tittade på böcker. För en gångs skull handlade jag ingenting. Det gjorde däremot Anna.

Solen jagade vi runt till Kungsgatan där den sen sjönk bakom husen. Men då hade vi hittat till Söders Gammalt & Nytt. Där var det öppet och vi gick in. Vilket paradis! Där fanns massor av saker. Antikt, retro och second hand fyllde upp en fyra, fem rum, faktiskt. Och ordning till max. Hit går vi definitivt igen. Den som ska starta ett hem eller vill komplettera en servis, till exempel, rekommenderas också att göra ett besök. Jag såg mycket som jag ville köpa, men det blev fyra små sillskutor som fick följa med till Main Street.

Morotskaka och kaffe på Storken

Påfyllning!

Efter shoppingen hade vi några andra ärenden att utföra. Vi behövde dock fylla på med nåt sött och gott och stannade till på Storken för en kaffe med morotskaka och grädde. Där var ganska mycket folk, men vi höll avstånd så gott vi kunde. Mýrtos fick också ett besök. Där köpte vi middagsmat till i morrn.

På hemvägen köpte vi mat till i kväll samt hämtade ett paket. Och när vi kom hem stod var sitt paket och väntade på oss utanför ytterdörren. Mitt innehöll inget mer spännande än kontaktlinser, men jag väntar ännu ett paket med en spännande bok jag ska få för recension.

 


Vi ska rådda ihop nåt ätbart med räkor, chili och kidneybönor,
bland annat. Spännande att testa nåt nytt även i matväg!

∼ ♦ ∼

Jag har fått en ny inbjudan till ett nytt datum för IRL-möte med mina chefer. Min ordinarie chef kallade mig till möte den 19 januari. Jag har accepterat under förutsättning att min nuvarande chef kan. Men lite svårt är det, för vi är ju beordrade att jobba hemifrån januari månad ut. Det är emellertid enligt direktiv den närmsta chefen som avgör från fall till fall. Så jag får väl se vilken av mina chefer jag ska ta order från. De har uppenbarligen olika åsikter. To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Eufori: en roman om Sylvia Plath

Ett inlägg om en väldigt speciell – och prisad! bok.


 

Elin Cullheds bok EuforiAtt Elin Cullhed är en författare som bor i Uppsala är intressant för mig som också bor där och som läser mycket. När hon dessutom ger sig i kast med att skriva en roman om en annan författare, Sylvia Plath, en komplicerad person som led av svåra depressioner och som tog livet av sig, då går det inte att låta bli att bli nyfiken. Eufori: en roman om Sylvia Plath, som hann få Augustpriset 2021 som årets svenska skönlitterära bok, hamnade på min inköpslista. Tomten var snäll förra året – och uppenbarligen jag också – för jag fick den i julklapp av Fästmön. Boken hade hon dessutom fått signerad av författaren. Tack!


Det här är en fiktiv roman, baserad på verkliga personer,
och det är Elin Cullhed väldigt tydlig med. Ändå känns boken så… sann, så rätt. Amerikanska Sylvia Plath flyttar med sin brittiske make, poeten Ted Hughes, till en småstad i England. I rask takt får paret två barn. När den här romanen börjar är dottern Frieda ungefär ett år (född 1960) och Sylvia Plath gravid med sonen Nicholas (född 1962). Året efter sonens födelse tar Sylvia Plath livet av sig, endast 30 år gammal. (Även sonen led av depressioner och tog senare livet av sig.) Författaren beskriver här Sylvia Plaths och Ted Hughes stormiga relation, men också hur jobbigt mamman tycker att det är med småbarn. För Sylvia Plath är ju författare och vill skriva, nåt som inte riktigt räknas. Hon är främst poet, men romanen Glaskupen gavs ut bara veckor innan hon dog. (Romanen läste jag 1984 och året därpå hennes Johnny Panic och drömbibeln, en samling noveller, prosa och dagboksblad som gavs ut 1978, då under titeln Noveller.)

Jag tycker att Elin Cullhed har skrivit en roman där karaktärerna skildras väldigt trovärdigt. Det känner jag redan vid starten när jag dras in i Sylvia Plaths mentala berg-och-dalbana. För precis som stämningen är Elin Cullheds språk en berg-och-dalbana som exakt följer skiftningarna i karaktärernas, främst Sylvia Plaths, humör och mående. Det är en ganska tung bok, inte glad och sprudlande som ett nöjesfält där berg-och-dalbanor finns.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag förstår till fullo att Elin Cullhed fick pris för den här romanen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Trettondagen (och lite gott från aftonen) 2022: Vin, verk, men ingen biverkning (än så länge)

 



Kära dagbok…

Jo men det var ju ändå afton igår, så det blev lite mer vin. Och ost, kex och andra godsaker. Casa Marrone Appassimento är ett alldeles perfekt ostvin för endast 99 spänn. Sen blev jag lite trött. Inte vet jag om det berodde på vaccinet, men strax efter klockan 23 borstade jag tanden och gick och la mig för att läsa.

Ostassiett boken Eufori Casa Marrone Appassimento

Det var ju ändå afton igår…

∼ ♦ ∼

Halvvägs i Eufori o med kaffet på sängen

Halvvägs.

I morse var jag också trött. Vi kunde båda tillåta oss att ta sovmorgon, för Fästmön började inte jobba förrän klockan 16. Själv är jag ledig, men nu är det inte många dagar kvar – bara tre efter idag. Jag var halvvägs i min bok på gång när jag började läsa i morse, så det kan nog bli så rentav att jag läser ut den i kväll när jag är ensam.

Vi sa alldeles i eftermiddags, när jag gjorde ett avbrott i skrivandet, att vi önskar mer ensamtid hemma. Jag får en del när Anna jobbar och Gymnasisten är hos sin pappa, men annars får inte jag heller så mycket av den varan. Det är till exempel inte så njutbart att sitta i fåtöljen och läsa när nån med hörlurar skriker upphetsat och högt under ett spel bakom en tunn, stängd dörr. Så det kan väl i och för sig vara nån sorts nyårslöfte, att göra mer saker var och en för sig, hemma eller borta. Det får väl bli borta för min del eftersom jag känner mig mer lättstörd.

Idag var jag iväg – ensam! – till ICA Maxi Gnista för att lufta bilen och handla hem tunga saker. Annas snälla mamma behövde inte få nåt hemhandlat, men hade gärna följt med. Nu med den snabba smittspridningen rekommenderas äldre att inte ge sig ut i affärerna i onödan. Själv känner jag bara lite ont i armen efter sprutan igår, som träningsvärk. Inga andra biverkningar hittills – ta i trä!

Citrus under skrivbordet med pappas ryamatta framför

Citrus vill ha ensamtid från busen Lucifer, men hon gillade maten jag hade köpt. Ryamattan har min pappa knutit, för övrigt, i samband med en kris han hade. Det är lite äldre än mitt verk nedan.

Nu var tyvärr den kattsand vi använder tvärslut i Gnista och även den blötmat som är bäst för katterna. Som tur var hade vi två lådor sand hemma så vi klarar oss ett tag. Mat fick bli två andra sorter av samma märke. Hör och häpna, de slukade var sin påse av maten jag hade köpt när Anna pytsade upp åt dem! Anna kom och mötte mig när jag körde in på gården och åkte upp med varorna i hissen. När jag svängde ner i garaget fick jag veta att vi har haft inbrottsförsök i källaren. Ja, den som bröt sig in kom in genom källardörren, men ingen annanstans. Tvättstugenyckeln är borta och två lås är förstörda. Jävla idioter, på ren svenska. Så onödigt – för ingenting!

Anna hade inte legat på latsidan medan jag var iväg och handlade. Två handtag i köket (ett till ett skåp, ett till en låda) hade hon fixat efter att ett av handtagen bara släppte hela tiden. Nyårsbuketterna var ”trimmade” och står i en vas i Salen. Och äntligen! Nu har vi Stina Wollter x 2 på väggen i sovrummet! Vi valde var sin tavla i Österbybruk när Stina Wollter hade vernissage där i somras och Anna köpte dem åt oss. (Notera också att det också finns ett handsytt Toffelverk intill ”min” Stina-tavla. Verket har cirka 55 år på nacken.)

∼ ♦ ∼

I kväll blir det ensammys med min bok. Lite hemmapyssel blir det även för min del, men inget roligare än tvätt och ett besök i soprummet. Till middag har jag tagit fram en matlåda med kyckling och tagliatelle ur frysen. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Trettondedagsafton 2022: Det personliga valet – egoism!

 



Kära dagbok…

Selfie efter dos 3

Vaccination är självklart för att skydda mig själv och andra från svår covid-19-sjukdom. Här har jag just fått min tredje dos.

Det var bra att jag fick min tredje dos vaccin på trettondedagsafton! Jag fick ett annat vaccin än de två tidigare gånger. I maj och i juli fick jag Pfizer, nu fick jag Moderna. Och det är bra att blanda, sa sköterskan som stack mig. Jag litar på det. Sen är jag fullt medveten om att jag fortfarande, tre doser till trots, kan både bli smittad och smitta andra. Men chansen att jag blir mindre sjuk om jag blir smittad är större. Så ingen tvekan för min del. Jag skyddar mig själv och jag skyddar andra, inte till 100 procent, men betydligt mer än inte alls.

Att vaccinera sig mot covid-19 är en självklarhet för mig. Det blir också mycket enklare om nu regeringen beslutar om vaccinbevis på krogar och i affärer. Den som inte är vaccinerad ska inte få möjlighet att smitta andra i högre grad än en person som är vaccinerad. När det gäller en pandemi och vaccination mot det virus som orsakar den tycker jag att det känns jävligt egoistiskt att hänvisa till ”det personliga valet”. Sen accepterar jag dock att det finns andra skäl, till exempel viss annan sjukdom, till att avstå vaccination, men ”det personliga valet” köper jag icke!

Nu är det bara att vänta och se om jag får några biverkningar. M, som var och tog sin trea igår på samma ställe som jag idag, hade fått frossa i natt men mådde bra igen idag på morgonen. Annas snälla mamma, som jag ringde i eftermiddags, hade också fått frossa dan efter, men det hade gått över på en dag.

Jag åkte hem, utförde en del styrelseuppgifter och dammsög sen. Meddelade ordföranden min syn på fördelningen av poster i styrelsen – och ordföranden blev glad och nöjd. Vi får se om andra känner samma lika.

Bok och penna som har skrivit ett hjärta

Jag utförde en del styrelseuppgifter.


När det gäller det viktiga IRL-mötet på jobbet på tisdag
har jag bara fått svar från en berörd chef av två. Den chefen tyckte att vi skulle Zooma i stället. Det tycker inte jag. Skälet är att detta är ett viktigt möte för mig och ett möte som jag kan bli upprörd av – och jag är inte ensam hemma den dan. Där jag sitter och jobbar finns det ju ingen dörr utan dörrhålet vetter ut mot hallen där det kommer och går folk och djur, spolas i kranar, pratas etc. Jag vill ha ett avskilt, enskilt möte med mina två chefer. Så förslaget nu är att flytta mötet på framtiden. Vi får se vad min ordinarie chef säger om detta när h*n vaknar till liv.

∼ ♦ ∼

Det blev varmrökt lax med kokt potatis, sås och grönsaker till middag. Jag sprang till Systembolaget och köpte en flaska vitt. Vi tog var sitt glas.  Ett personligt val. Det är ju trots allt… Trettondedagsafton…

Laxmiddag med Lucifer på bordet och monster i hörnet

Lucifer, lax och ett glas vitt på middagsbordet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Tisdagen den 4 januari och trettondedagsaftons morgon 2021: Dagarna passerar…

 



Kära dagbok…

Dagarna passerar och jag är ledig. Ändå går tiden ganska snabbt. Annas snälla mamma frågade mig i telefonen häromdagen vad jag gör om dagarna och hur jag får dem att gå. Inga problem, de bara… passerar.

Jag läser mycket. I måndags kväll blev det bokbyte igen. Nu är jag inne på den tredje boken det här nya året. Bytet gick från arkeologi och mord till författarskap och självmord. (Från Elly till Elin, för övrigt…) Två väsensskilda böcker… Jag har haft en dialog på Instagram med författaren till den förra. Roligt! För övrigt har jag anmält mig på författarträff på Akademibokhandeln nästa vecka med författaren till boken jag läser just nu. Boken, som jag fick i julklapp av Fästmön, är redan signerad av författaren. Den var hett önskad av mig! Och nu har jag förmånen att få läsa den…


Men jag förflyttade mig ut ur hemmets bubbla
och träffade en kompis igår också. M, en av dem jag har känt längst här i Uppsala och som dessutom är född här (mycket ovanligt!). Vi sågs på Churchill Arms igen, drack fyra öl vardera och åt pubmat. Puben har ändrat sin meny lite, vilket jag uppskattade. Visserligen såg Yorkshirepuddingen inte ut som det den var, men den smakade OK. Kycklingen var också god. Fast bäst var samtalet med M. Jag är så glad för de här träffarna, mitt i M:s sorg blir jag glad… Jag tror att också M känner glädje sorgen till trots. Och även om våra liv har tagit svängar ifrån varandra blir det aldrig pinsamt tyst. Det finns alltid ämnen och ting att avhandla. Jag uppskattar de här mötena, verkligen, väldigt mycket.

∼ ♦ ∼

En tredjedel läst av Eufori och kaffe på sängen

Bara trekvarts läsning och kaffe på sängen i morse.

I morse hade det blivit vinter igen. Jag vaknade före mitt ställda alarm, för nu på morgonen är jag lite på helspänn. Det blev trekvarts läsning och kaffe på sängen. Mitt på dan idag ska jag få tredje vaccindosen. Den här gången vet jag vad som gäller, att själva sticket inte gör ont. Får jag samma sorts vaccin som sist brukar jag bara få lite ont i armen, typ träningsvärk.

Så nu ska jag göra mig redo att möta trettondedagsafton, med stick, vinterväglag (jag ska åka bil ut till Fyris Park för vaccinet) och allt vad dagen för med sig.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nattfalkarna

Ett inlägg om den trettonde boken i serien om Ruth Galloway.


 

Elly Griffiths bok NattfalkarnaDen trettonde och till svenska senast översatta delen i Ruth Galloway-serien av Elly Griffiths ville jag inte vara utan. Efter jul blev Nattfalkarna inköpt till rabatterat pris på Akademibokhandeln. Det blev det nya årets andra lästa bok.

Ruth Galloway är tillbaka i Norfolk som prefekt på sitt gamla jobb på universitetet. Hon har flyttat från sin sambo och är tillbaka i närheten av kommissarie Harry Nelson, som hon har dottern Kate med. Nelson är fortfarande gift och förhållandet mellan honom och Ruth är minst sagt lite komplicerat. Men… Nelson kallar in Ruth i en utredning som rör en grupp amatörarkeologer och metallsökare. Nattfalkarna hittar inte bara en stor bronsåldersskatt, de hittar även ett lik intill. Utöver detta ramlar Nattfalkarna på ett mord/självmord. På en ödslig gård ligger en forskare och hans fru döda. Har maken skjutit sin fru och därefter tagit sitt eget liv? De båda fallen är mer komplicerade än vid första ögonkastet. I trädgården till parets ödsliga hus finns dessutom ett lik begravt.

Det här är en ganska typisk Ruth Galloway-deckare. Fokus ligger faktiskt inte på hennes förhållande med Nelson. Detta skildras en smula ironiskt ur Ruths synvinkel. I stället får läsaren se hur väl de två samarbetar, han som polis, hon som rättsarkeolog. Jag gillar de kortfattade beskrivningarna av personerna. Det gör dem liksom på pricken mänskliga, på nåt vis – och jag som läsare får vara med och bestämma. Slutet är oväntat och spännande – och lämnar en cliffhanger.

För övrigt blir det pluspoäng till författaren för hänvisning till Uppsala universitet som ett prestigefyllt universitet. Däremot blir det minuspoäng till översättaren som tror att det står ättika på borden i en fish ‘n chips-restaurang. I det här fallet skulle engelskans ‘vinegar’ ha översatts med ”vinäger”.

Toffelomdömet blir naturligtvis det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Böckerna i Ruth Galloway-serien (länkarna går till mina inlägg om dem):

  1. Flickan under jorden
  2. Janusstenen
  3. Huset vid havets slut
  4. Känslan av död
  5. En orolig grav
  6. De utstötta
  7. De öde fälten
  8. En kvinna i blått
  9. Dolt i mörker
  10. Den mörka ängeln
  11. En cirkel av sten
  12. Irrbloss
  13. Nattfalkarna (se inlägget/texten ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 3 januari 2022: Ledighet och bokningar

 



Kära dagbok…

Varför är det så extra skönt att vara ledig en måndag? Jag tyckte verkligen synd om Fästmön som fick halka iväg till jobbet vid 12.30-tiden. När hennes mobillarm startade i morse klockan nio sov vi båda två ganska gott. Ja, vi har vänt på dygnet en hel del. Vanligtvis, när jag jobbar, går jag och lägger mig vid 22-tiden och läser nån timme innan jag släcker. Den senaste veckan har vi knappt varit i säng en enda gång före midnatt…

Nästan halvvägs i Nattfalkarna och kaffe på sängen

I morse var jag nästan halvvägs i Nattfalkarna.

I morse blev det liiite läsning och kaffe på sängen i alla fall. Jag var ungefär halvvägs i min bok på gång då. Eftersom jag fortsatte att läsa på eftermiddagen kom jag ytterligare en bit på väg. Det är härligt att ha så mycket lästid.

Att vara ledig innebär alltså mer lästid. Det skönaste med ledigheten är att slippa ha tider att passa. Den här veckan har jag ändå tre bokade tider, men det är ändå OK. I kväll är det ju möte, i morrn träffar jag en kompis och på onsdag ska jag få tredje vaccindosen. En bra blandning av intressant, roligt och nödvändigt.

Den här månaden har jag också två bokningar för kroppen. Det gäller att försöka vara rädd om den. Jag noterade också att jag har ett viktigt fysiskt möte på jobbet nästa vecka på tisdag. Undras hur det blir med det om vi nu ska jobba hemifrån…

Idag bokade jag in ytterligare aktiviteter, men inte förrän i maj. I början av månaden har jag bokat tid för bilservice och tre veckor senare för besiktning.

Några som inte behöver boka tider är Tisslingarna. De har nog ett ganska bra liv här hos oss. De får mat och toalettstäd, de busar och leker, de får gos och de sover. Idag var de först lite sega, men sen busade de och flög genom lägenheten. Citrus vill inte riktigt leka lika våldsamt som Lucifer, om en säger så. Han tittar så längtansfullt på henne ibland, men hon ger nåt ljud ifrån sig – och sen drar hon som en avlöning. En liten retsticka, den där.

På hemmafronten har jag varit ganska lat idag. Jag har tömt kattpottor och varit nere med sopor samt kört en diskmaskin och tömt den. Dagens promenad gick till Korgtassen där jag handlade några mest nödvändiga varor.

Med snigelposten idag kom min julklapp från arbetsgivaren. Jag hade valt ett presentkort på 500 kronor hos Akademibokhandeln. Hur det ska sättas sprätt på tål att fundera över. Men det kan bli Karin Fossums Förmörkelsen, Christina Wahldéns Cyklonvarning, Britt Peruzzis Stilla vatten och/eller Gytha Lodges Det som är dolt… Utöver det har jag anmält mig till författarträff med Elin Cullhed på ovan nämnda bokhandel den 13 januari. Jag försökte anmäla Anna också, för även hon ville gå, men se det gick bara att anmäla sig själv. 😦

Julklapp från arbetsgivaren presentkort Akademibokhandeln

Ett presentkort på 500 spänn att sätta sprätt på.

∼ ♦ ∼


Till middag tog både
Anna och jag var sin matlåda med rester från nyårsdagen, det vill säga kalkon och klyftpotatis. En bra och stärkande grund för mig och inför kvällens möte som är det första med nya styrelsen. Men du… Kan du se några saker som saknas på bilden??? Och då menar jag inte grönsaker för ketchup = tomater.

Kalkon klyftor och boken Nattfalkarna

Stärkande middag inför mötet, men vad saknas???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer