Ett inlägg om den första delen i Jonah Sheens-trilogin.

Det är roligt att göra nya författarbekantskaper – för det mesta. I år har jag hittills läst två för mig nya författare. Den andra blev Gytha Lodge vars bok Det som är dolt blev en julklapp från arbetsgivaren genom det presentkort jag valde. Boken köpte jag på Akademibokhandeln en dryg vecka in på det nya året. Och nu är den utläst. Tack!

Boken utspelar sig dels 1983, dels i nutid. Ett gäng tonåringar ska tälta i skogen 1983. Aurora har fått följa med trots att hon är yngre än de andra. Det partajas på natten. Inte förrän morgonen därpå märker gänget att nån saknas – Aurora. Polis inkallas och en stor sökinsats görs, men den unga tjejen är försvunnen. Först 30 år senare hittas Aurora – på ett ställe i skogen som inga andra än de tältande ungdomarna kände till. Fallet hamnar på kommissarie Jonah Sheens bord. Han var ung själv när Aurora försvann. Nu måste han ta reda på vem som har ljugit i 30 år.

Det här är en debutdeckare och den första delen i en planerad trilogi om Jonah Sheens. Det är svårt att tro att det är ett första verk, men så har författaren tidigare skrivit pjäser. Läsaren får följa dåtid och nutid parallellt. Under läsningens gång vandrar mina tankar kring skuldfrågor och motiv. Men ingenting är tydligt och klart förrän i slutet – mer än att nån av tonåringarna gjorde sig skyldig till ett grovt brott.

Tonåringarna skildras som de unga personer de är. När de dyker upp igen 30 år senare är de medelålders, men vissa drag finns fortfarande kvar. Författaren har lyckats få karaktärerna att åldras mycket trovärdigt. Skogen och vattnet är perfekta som läskiga miljöer i den här mordgåtan, liksom även klättring. Ibland kan det ta lite tid att få berättelsen att gå framåt, fast det kanske handlar om att jag är otålig.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.