Kära dagbok…

En bra avslutning på en bra ledighet skulle det bli igår. Jag var förbi Byblos tidigare på söndagen och reserverade bord till 17.30. Det hade inte behövts för när Fästmön och jag kom dit, efter att ha vidimerat en snart före detta grannes namnteckning, var endast ett annat bord upptaget. Under tiden vi var där, cirka två timmar, kom ytterligare två par och avlöste varandra. För mig kändes det bra, för jag ville verkligen inte trängas med folk. Men en kan ju inte hjälpa att undra hur restaurangen klarar sig ekonomiskt… Vi åt som vanligt en massa gott – och lite för mycket.

Byblos eget vin till maten.

Goda röror.

Kyckling, förstås.

Köket bjöd på sallad…

…churros…

…och kardemummakaffe.

På hemvägen gick vi genom Kvarnen och jag passade på att köpa mjölk på Korgtassen till dagens middag. Det blir de sista kycklingbullarna med sås och potatis.

∼ ♦ ∼

Det var gott att få veta att sjuklingarna söder om Stan mår bättre. Jag ringde igår eftermiddag och fick det bekräftat innan vi gick iväg för att äta. Och så laddade jag ner mitt vaccinbevis, där tredje dosen nu är registrerad, till mobilen. Inte helt enkelt, för naturligtvis gick det inte att utföra såsom instruktionsfilmen på You Tube visar. Till sist lyckades jag – tack vare min envishet, tror jag. Inte tack vare filmen i alla fall.

Så… avslutningen på ledigheten hade kunnat bli hundra procent bra. Men som så ofta blev det ett streck i den räkningen. Anna satt och sov i fåtöljen framför nån TV-deckare som gick i repris och jag kunde inte komma till ro ens för att läsa. Så ur fas är vi ibland. Inte konstigt att det blir krockar. Jag blir ett häftplåster och Anna känner sig trängd, tror jag. Jag behöver göra fler saker på egen hand, men samtidigt vill jag så gärna vara del av… ett team. Och vem finns för mig förutom Anna? Hon är min familj – resten är döda (mor- och farföräldrar, föräldrar) eller existerar inte (syskon, barn).

∼ ♦ ∼

I morse var det dags för arbete och det var typ tre veckor sen. Inte så konstigt att jag hade svårt att komma till ro igår kväll. Till och med katterna undrade vad jag gjorde uppe så tidigt (6.15). De ville knappt ha mat. Sen åt de lite grann, busade och gick och la sig igen. Jag tömde pottorna i alla fall. Senare under dan framkom det att Anna hade gett dem mat runt 5.45…

Att sova är skönt, tycker Lucifer.

Jag ska skriva om böcker.

Morgonmötena körde igång i morse och ungefär halva styrkan var närvarande via Zoom. Jag fick ett glatt mejl från en kollega på enheten. H*n gillar att jag får jobba kvar ett tag till. I min lilla arbetskvartett är en person fortfarande ledig veckan ut. Vi tre som är i tjänst från och med idag hade ett förmiddagsmöte (på Zoom, förstås) med en annan fjärde, som dock avvek snabbt. Och vi i originaltrion kände oss väldigt rostiga. Jag fick ett uppdrag som handlade om att skriva om böcker och påbörjade det efter lunch. Jubel! Bra start på det nya årets arbete. Bättre blev den när min nuvarande chef bokade ett större rum nästa vecka för IRL-mötet om ”framtiden” – för att på lunchen boka om till Zoom på grund av regeringens nya restriktioner – där jobba hemifrån är ännu tydligare uttryckt än tidigare. Jag har accepterat även om jag tycker att det vore bättre med ett IRL-möte men längre fram i vår. Nu är det emellertid inte jag som bestämmer utan cheferna.

∼ ♦ ∼

Middag första arbetsdagen på det nya året.

Det nya årets första arbetsdag för min del var en trist januaridag med några minusgrader. Jag tog ingen promenad utan åkte bara hissen ner till soprummet med kattskiten. I morgon är en annan dag. Jag avslutar min med god mat, tillagad av Annas hand, som så ofta. Bara gräddsås har jag kokat själv (med hjälp av Blå Band, förstås), potatisen var redan kokt så den micrade jag. Nu diskar diskmaskinen.

Jag har säkerhetskopierat ett gäng filer och det tar sin lilla tid när en har gammal teknisk utrustning. Men nu är det gjort. Kanske har även en sån som jag rätt att sätta sig ner och bara läsa sin näst sista julklappsbok?

Det får bli en nästan bra avslutning på den första arbetsdagen 2022. I morrn är en ny dag och då kan allt bara bli bättre. Eller..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.