Kära dagbok…
Det har varit en intensiv dag i vackra Örebro. Det förstod jag att det skulle bli. Därför klev jag upp i vanlig tid, det vill säga 6.15, duschade och gick ner och åt hotellfrukost utan sällskap.
Hotellfrukost utan sällskap.
Detta innebar att jag fick en stund för mig själv och jag hann även läsa ett tag och kolla mejl. Himlen var lite ljusare idag och det har inte regnat, men är kallare.
Ljusare och kallare idag.
Sen sågs vi nere i hotellfoajén och G tog ut mig på en skön och uppfriskande promenad i stan. (Vi hann bara göra ett jättekort besök på en bokhandel och jag köpte inget.)
∼ ♦ ∼
Men äta och promenera är inte huvudsyftet med Örebrovistelsen. Vi är här för att delta i en konferens av, med och om Sitevision, Sitevisiondagarna 2022. Vi håller ju på att byta till den webbplattformen, ett litet projekt (ha!) som har tagit – och tar några år… Idag bevistade jag flera föreläsningar/presentationer. Alla föredragshållare var bra, även om en och annan var lite för intensiv för min smak.
Och vi åt en del även under konferensen. Det bjöds på lax till lunch. Vid bordet träffade jag på en gammal bekant som jag jobbat med för typ 20 år sen. Roligt!
I pauserna botaniserade vi bland utställarna, fotade och tramsade lite. Det finns väldigt mycket godis överallt, fast korv är inte godis, tycker jag. Ett fint litet post it-block vann jag för övrigt. Utöver det var väl värsta skandalen att vi gick på herrarnas. Detta kompenserades dock av att G anmälde att en av toaletterna där läckte.
Arbetskamraten G var hungrig och började nästan tugga på en pappfigur.
På kvällen bjöds vi på middag och miss Li. Också rätt intensivt… Vi var väldigt hungriga. Min arbetskamrat G började nästan tugga på en pappfigur. Menyn visade sig lova mer än den kunde hålla. Jag tror aldrig att jag har gått så hungrig från en middag… Detta trots att jag drack vin och hade trevligt sällskap vid bordet. (Konversationskorten behövdes egentligen inte alls.) Förrätten bestod av en purjolökssoppa. Den var kall, men god. Jag fick världens minsta portion. Huvudrätten bestod av en oätlig sörja kallad polenta. Jag tog en liten sked, smakade och åt inte upp. Till detta blev jag serverad en risig hög med blomkål och andra odefinierbara grönsaker samt en halvrå majskyckling. Grönsakerna skänkte jag till damen till höger om mig (E; mycket trevlig – vi ska äta lunch ihop snart och kursa). Kycklingen smakade jag ett par tuggor på, men kunde inte äta den heller. Desserten var söt och god, en tartelett med rabarber och vit chokladmousse. Serveringspersonalen spillde både mjölk och kaffe på E:s stol och sjal. Det bästa med måltiden var det merlotvin som serverades. Suck…
Och när en galen (?) kvinna i vit hatt sprang in på scenen kände jag att jag går till hotellet, försöker köpa nåt som går att äta och kryper i säng. Det blev två påsar chips och en IPA i hotellbaren. Sen packade jag lite innan jag gjorde mig iordning för onsdagen, pappas 95-årsdag. För min del blir det några föredrag, men sen åker jag neråt landet. Torsdag och fredag har jag semester.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
En lördag i oktober skulle jag gå ner på stan för att köpa en kalendersats för nästa år till min Filofax. Det slutade med att jag inte bara köpte en kalendersats utan även 
Av en händelse köpte 
Gå till Toffelprofilen
