Recension: Natriumklorid

Publicerat den 1 april, 2022 av Tofflan

Ett inlägg om den nionde delen i Avdelning Q-serien.

Första recensionsdag: 1 april 2022

Jussi Adler Olsens bok NatriumkloridEn tisdag i mars trillade det in ett vitt kuvert med posten. Kuvertet innehöll riktigt spännande läsning i form av den nionde delen i Jussi Adler-Olsens Avdelning Q-serie. Jag har läst de åtta första böckerna i serien och gillade dem mycket, så det var inte svårt att tacka ja till att recensera, kriminalromanen Natriumklorid. Tack till Bonniers!

Coronapandemin härjar när Carl Mørck, Rose och de andra på Avdelning Q får ett kallt fall med många bottnar på sina bord. Läsaren får en del bakgrund och fakta i form av tidigare händelser. En kvinna begår självmord på sin 60-årsdag. Det är när hon – och en möglig tårta hittas – som det olösta fallet från 1988 dyker upp. Snart upptäcker gruppen att flera personer har under 30 år blivit mördade av nån som uppenbarligen är duktig på att dölja brotten. Fallen kan vara knutna till nutid dessutom.

Som alltid när berättelser från olika tidsepoker återges tar det en stund innan jag kan få ett sammanhang. Huvudpersonerna är bekanta sen tidigare, men inte bara fallet utan även de är komplexa. Författaren återger inte så mycket mer än det som är uppenbart när det gäller just karaktärerna. Vissa, ganska väsentliga, fakta nämns liksom lite i förbifarten. I stället får jag som läsare använda min tankeförmåga ganska mycket för att se personerna som de är. Det är både en utmaning och riktigt intressant.

En del karaktärer och händelser skildras dessutom i torr humor-stil, vilket jag gillar mycket. Och så har jag lärt mig paraplytricket – bäst att vissa ser upp…

Både spännande och rolig läsning, med andra ord, men också lite väl utdragen (det vill säga lite för långt). Boken slutar med en cliffhanger.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Avdelning Q-serien (länkarna går till mina inlägg om respektive bok):

  1. Kvinnan i rummet
  2. Fasanjägarna
  3. Flaskpost från P
  4. Journal 64
  5. Marcoeffekten
  6. Den gränslöse
  7. Selfies
  8. Offer 2117
  9. Natriumklorid (se inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Onsdag kväll den 30 mars och torsdagen den 31 mars 2022: Vardagsliv

Publicerat den 31 mars, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Citrus sover på lektunneln i soffan

Citrus blev trött efter att ha övervakat min strykning.

Vad ska en skriva om onsdagskvällen? Inte mycket. Det var mest Fästmön som hade spännande nyheter i form av ny mjukvara till sin insulinpump. Fast det får hon skriva om själv, förstås. Men jag kan säga att det verkar smidigt och bra och hoppas givetvis att det ska underlätta i vardagen.

I min vardag stod en väldigt full korg med stryktvätt och väntade. Eller jag plockade först ner ren och torr tvätt som hängde i Matsalen eftersom Anna och Gymnasisten skulle äta mat där. Jag vill inte att mina kläder ska lukta käk, precis. Sen satte jag fart och rev fram strykbrädan och strykjärnet. Jag stod i Bokrummet och strök, övervakad av söta, nyfikna Citrus. Inte konstigt att hon senare på kvällen blev så trött när vi satt i Salen. Jag läste mest och jag måste säga att min bok på gång inte alls är tokig – trots att den inte är nån kriminal- eller spänningsroman. Ett TV-program såg vi, Anna och jag, och förfasade oss, förstås. Samtidigt är det intressant att se samspelet mellan människor som vill framåt uppåt.

∼ ♦ ∼

Trätrappan i Segerstedthusetrappa

Den berömda ”fintrappan” i Segis.

Torsdagen jag vaknade till var solig och kall. Inte lika kall som onsdagen dock, bara minus sex komma nånting grader. I morse tömde jag kattpottorna och kom ihåg att ta med påsen med kattskit till tunnan. Det gjorde jag inte igår… En uppfriskande och skön promenad till jobbet blev det, sista biten hade jag sällskap av H – vi jobbade båda två tidigare på det som då hette IT-avdelningen. Riktigt trevlig person som passar perfekt på sitt nuvarande jobb i Segis.

Jobbmässigt har nu jag gått in och försöker göra en viss fördelning av inkommande mejl/uppdrag. Vi provar så tills vidare och hoppas att det funkar. Jag kan vara ganska strukturerad – och hård. I övrigt innehöll torsdagen tre möten. Den planerade lunchen på temat ”omvärldsbevakning” flyttades till fredag nästa vecka. Ibland är det svårt att boka en såna evenemang för lång tid i förväg. Dagen avslutades med två möten varav ett var en presentation av ett förslag på innehåll och struktur av intranätsidor. Jag tror att det togs emot väl.

Jag fick äntligen tummen ur och skrev ett mejl till före detta arbetskamraten J. J slutade ungefär när det blev klart att jag skulle bli kvar. Tråkigt för mig, för jag gillar verkligen J. Samtidigt vet jag att J sökte sig till nånting nytt och inte från nåt gammalt.

∼ ♦ ∼

I kväll är det säsongsavslutning av Antikrundan och det tänker jag inte missa. Men nu ska jag knata bort till trattorian och se om Alex är på plats – för att diskutera födelsedagsmiddag för nån som ska ha fler ljus än ett i tårtan…

Bitmoji Tofflan födelsedagspicknick

Födelsedagsmiddag ska planeras för nån ska ha fler ljus än ett i tårtan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 29 mars och onsdagen den 30 mars 2022: INTE på bra humör

Publicerat den 30 mars, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Lucifer med böckerna Natriumklorid och Trion

Lucifer tycker att Trion är ett bra läsval efter Natriumklorid.

Inte vet jag vad som hände med tisdagskvällen, men den passerade snabbt. Jag tog reda på måndagens rena och torra tvätt och körde och hängde en ny laddning tvätt. En tur till källaren med sopor blev det och så samlade jag ihop tomburkar som nån, troligen jag, får privilegiet att panta vid tillfälle. Offerter studerade jag fast jag vet inte om jag blev riktigt klok på dem. Det är nåt icke kompatibelt mellan mig och siffror.

Då var det roligare att läsa ut boken jag hade fått från Bonniers för recension. Jag hade bara 20 sidor kvar när jag slog mig ner vid kvällsmackorna på köksbordet. Boken slutade spännande, men eftersom första recensionsdag är den 1 april (inget skämt!) publicerar jag inte min recension förrän då. Nu läser jag en julklappsbok – jag fick ju en generös julklapp från arbetsgivaren som jag omsatte i ett presentkort på böcker. April månads första bok blir inte nån kriminalroman utan en skönlitterär roman. Lucifer tycker att det är ett bra val.

∼ ♦ ∼

Minus sju komma fyra grader på termometern 30 mars 22

Bara temperaturen kan göra en på dåligt humör. Så här såg det ut i morse.

Onsdagen började inte bra. På bra humör ska en inte vara under morgontimmarna helt klart, för då kommer det nån och näpser en eller berättar nåt tråkigt eller så skiter sig nånting. I natt hade jag fått mejl om att nån hade försökt bryta sig in i porten till huset. Inbrottstjuven lyckades inte ta sig in, men det var förstås åverkan på dörren. Eftersom det dessutom plötsligt har blivit vinter igen – det var mer än minus sju grader i morse – var det ganska utkylt på bottenvåningen. Porten gick nämligen inte att stänga. En styrelseledamot uppmärksammade det hela och åtgärd sattes in tidigt. Men ändå. Så jävla onödigt. Senare visade det sig emellertid att det kanske enbart handlar om ett krånglande lås…

När jag sent omsider kom till jobbet upptäckte jag att mina filer inte har sparats i lagringsytan sen i fredags. En fil kunde jag återskapa, hoppas jag, eftersom jag hade mejlat en version av den till min chef i förra veckan. Jag hade skrivit ner vissa uppgifter för hand, andra vara sparade på min privata USB-sticka. Men eventuellt annat jag har gjort den här veckan är liksom… borta. Givetvis anmälde jag detta till supporten – och fick ett autosvar – samt mina chefer – och fick ett (auto)svar att jag ska anmäla till supporten. Ja ja, så länge resten av avdelningen inte är drabbad kanske det låter så, men sen ska de få se hur icke roligt det är.

Idag och i morgon, torsdag, var det mötestätt i min jobbkalender. Men ett möte på onsdagsförmiddagen blev förkortat och ett lunchmöte i morgon ombokades till en annan dag. Det blev plötsligt utrymme för en spontanlunch med en före detta kollega. Det var bra, för morgonens och förmiddagens strul höjde nog mitt blodtryck – jag kände mig väldigt yr – hela dan, faktiskt. Jag hoppas att jag har lite ork kvar att ta reda på ren och torr tvätt i kväll och beta av strykhögen. I morrn kväll tänkte jag försöka pallra mig iväg bort till Alex för att se om han är på plats så vi kan prata om min födelsedagsmiddag. Men det får förstås bli före klockan 20 eftersom det är säsongsavslutning av Antikrundan klockan 20.

Bitmoji Tofflan födelsedagspicknick

Födelsedagsmiddag ska planeras, kanske i morrn kväll.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 28 mars och tisdagen den 29 mars 2022: Jag läser och tvättar som vanligt, men våren kom av sig

Publicerat den 29 mars, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Påsar på en stol

Nån har påssjuka hemma…

Måndagskvällen var ganska händelselös. Eller… jag flöt in i en kriminalroman. Jag typ tvättade, åt mackor, hängde tvätt och läste. Boken ska recenseras på fredag och det är inte mycket kvar för mig att läsa i den.

I morse publicerades ett annat recenserande inlägg. Första recensionsdag idag är det för Den som överlever, en debut inom genren spänningsroman. En kortrecension av mig finns publicerad hos Akademibokhandeln, en längre recension kom alltså här på bloggen i morse.

Ja jag vet. Jag köper alldeles för många böcker och jag får väldigt många också. Men det är inte jag som har påssjuka hemma. Det låg en fin samling på en av stolarna i sovrummet igår kväll. När jag kom hem i eftermiddags låg samlingen ovanpå tamburmajoren i hallen.

∼ ♦ ∼

Igår kväll hann jag träffa Fästmön en halvtimme innan det blev läggdags för mig. Trots att jag var trött och gick och la mig tidigt sov jag dåligt och vaknade allt annat än utsövd. I kväll ska jag försöka hålla mig uppe tills hon kommer hem så vi åtminstone får säga hej. Såna är vissa av våra veckor. Det fanns både för- och nackdelar när jag jobbade mest hemifrån. En av fördelarna när jag jobbar på jobbet, är att vi inte sliter så mycket på varandra. Åtminstone får Anna ensamdagar – från mig. Nu är det jag som aldrig får ensamdagar, bara en del ensamkvällar från Anna. I helgen jobbar hon, men jag är ju förstås inte ensam hemma då heller. Dessutom ska jag hjälpa Annas snälla mamma på lördag med en grej – om hon nu är frisk.

What a day bitmoji Tofflan

Lite trött.

∼ ♦ ∼

Tänk att våren kom av sig! Igår på dan blåste det iskalla, nordliga vindar. De fick mig att tänka på låten ”Solen” (Så vill jag bli) som vännen Mia och jag brukade sjunga i stämmor som tonåringar. Men i låten handlar det om höstliga vindar, här var det vårliga. I natt hade det snöat dessutom och jag vaknade till minusgrader. Termometern i köket pendlade mellan -2,6 och -3 grader. Det blev till att packa på sig när jag skulle traska iväg. Under förmiddagen fortsatte det att snö och jag frös så där in i märgen.

Minusgrader…
…och snö i morse.

 

Bitmoji Tofflan I dont know

Förvirrad för att det är lite snurrigt.

På jobbet börjar jag känna mig allt mer förvirrad kring vad jag ska göra och inte göra. Den senaste veckan har jag tagit nästan allt, men nu ska jag visst inte det. Kanske kan jag återgå till att skriva artiklar såsom jag gjorde ursprungligen och såsom det sas vid en av de senaste avstämningarna? Jag har en del strukturjobb som är påbörjade och det senaste budet (igår) var att jag ska fortsätta med dem – trots att ett av dem egentligen ska göras av nån annan. Ja, det är liiite snurrigt just nu, minst sagt. Så hoppas jag att det inte förblir, för då har jag kommit ur askan i elden. Det vill jag förstås inte tro. Så nu backar jag, lägger ner, går tillbaka och frågar om precis allting. Det tar tid, men då gör jag åtminstone inte fel och tar på mig saker jag inte ska göra.

Idag var lunchen utöver det vanliga. Det motverkade på sätt och vis mitt missnöje att äta spaghetti med quornsås, parmesan, oliver med mera i sällskap av två trevliga arbetskamrater.

Spaghetti med quornsås parmesan oliver

En pastalunch som i kombo med trevligt sällskap motverkade missnöjet.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan gungar i kristallkronan

Tjolahopp. Nu ska jag bedöma offerter.

Tvätta får jag emellertid göra, fast hemma, förstås. I kväll kör jag ytterligare en maskin. Snart måste jag nog stryka också, för högen i strykkorgen växer i takt med att högen i tvättunnan minskar. Jag ska gå ner med sopor senare. Anna/Robert* har dammsugit köket, Salen och hallen. Bara sovrummet, Matsalen, Bokrummet, badrummet och gästtoaletten kvar… Men jag orkar inte det i kväll. Dessutom är det de rum som dammsögs idag som blir skitigast. Så underbart skönt att de är gjorda idag!

Nu ska jag kika på fyra offerter så att jag kan ha en åsikt i min roll som vice ordförande i en viss styrelse. Sen blir det tvätthängning och kvällsmat/mackor.

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Musik, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Recension: Den som överlever

Publicerat den 29 mars, 2022 av Tofflan

Ett recenserande inlägg om en debutroman.

Enligt förlagets webbplats är första recensionsdag den 29 mars, så det här inlägget publiceras inte förrän då!

Victor Pavic Lundbergs bok Den som överleverDebuterande författare vill ofta för mycket med sina verk. För mig som en av fem utvalda av Akademibokhandeln att recensera en debutroman kan det därför vara en utmaning. Men är Victor Pavic Lundberg med sin spänningsroman Den som överlever en annorlunda litterär debutant?

Boken pendlar mellan dåtid – december 2000 – och nutid. Miljön är Stockholm, till stor del en tidningsredaktion. Dit återvänder Loa Bergman efter en långtidssjukskrivning. Han får i uppdrag att göra ett reportage med anledning av tjugoårsdagen av en katastrof som inträffade på Söder. Samtidigt börjar en kollega och före detta vän, den på redaktionen utfrusna Danijela Mirkovic, en egen utredning om katastrofen.

Plötsligt har jag läst en femtedel av den här spännande och välskrivna boken. Korta meningar och kapitel ökar spänningen och min läshastighet. Miljöerna känns autentiska liksom människorna, med fel och brister. Snart anar jag att berättelsen är mer än den först ger sken av. Och egentligen är det inte en berättelse utan flera, något som känns helt rätt i sammanhanget. De som överlever katastrofer kan ju faktiskt hantera detta på väldigt olika sätt. En del genom att våga möta sanningen, andra genom att… frisera den. Skildringarna av mänsklig utsatthet är så på pricken att jag undrar om det inte är självupplevt av författaren. Ett HBTQ-tema finns också med på ett naturligt sätt.

Kopplingen dåtid – nutid samt alkoholproblem – journalist känns däremot inte nyskapande. Jag hade gärna sett att kapitlen haft tidsangivelser eftersom det är flera berättelser i en och samma bok. Men i slutet får läsaren alla svar. Helhetsintrycket är mycket gott. Detta är en debutroman jag varmt kan rekommendera.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Hos Akademibokhandeln finns en kortare version av min recension.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Senare delen av söndagen den 27 mars och måndagen den 28 mars 2022: Småkakor och Andersmåndag

Publicerat den 28 mars, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Det är inte precis så att jag känner mig smärt och smidig denna måndag. Kära Fästmön fick ju för sig att baka kakor till april månads stundande högtidsdagar. Och då måste dessa givetvis kvalitetssäkras, det vill säga provsmakas. Nu har jag som bekant inga gränser ibland. Hembakade småkakor kan vi inte ha i huset för då äter vi hejdlöst. Ja det finns andra som äter också, inte bara jag. Nu frös Anna in vissa kakburkar medan jag fick en liten burk provkakor. Det blev en rejäl fika sent på söndagseftermiddagen – det fanns nämligen även bullar (köpes) från lördagen kvar.

Fika med tre sorters kakor bulle och boken Natriumklorid

Fika med tre sorters hembakade kakor och en köpesbulle gör att jag inte känner mig smärt och smidig idag, precis…

Resten av eftermiddagen softade vi. Jag satt och läste boken jag har fått för recension. I skrivande stund har jag passerat mitten av boken, ungefär.

Tidigare på dan hade jag ju varit och handlat, men Anna kände inte direkt för korv och klyftor. Jag var inte sen att nappa på förslaget att äta på lokal. Gymnasisten orkade inte följa med, så han fick en pizza hemburen efter vår middag. Vi hamnade hos Alex. Dessvärre var the man himself inte där och vi fick höra tråkiga nyheter. Över vår tvårättersmiddag pratade vi om min kommande födelsedag. Bestämt blev att jag ska försöka prata med Alex så att vi kanske förlägger middagen hos honom i stället. Det är bättre priser där. Eftersom var och en ska betala sin middag själv känns det bättre. Jag fick veta att han kommer hem på onsdag, så jag ska väl knata bort senare i veckan och prata en stund med honom. Utöver middag på kvällen blir det födelsedagskaffe på Main Street mellan klockan 14 och 16. Jag tänker att middagen blir nånstans 18-19-tiden. Nu förväntar jag mig absolut ingen rusning. Jag har ju ingen släkt som kommer, men jag vet två vänner som tänker vara med i firandet. Så det blir inget stort spektakel. Det var bra att prata om det hela med Anna. Och middagen var som vanligt god. Jag åt bruschetta till förrätt och canneloni med spenat och ricotta till huvudrätt. En italiensk öl och ett glas rött gjorde måltiden komplett. Anna bjöd.

En italiensk öl till…
…förrätten bruschetta.
Canneloni till huvudrätt.

Det blev en magisk solnedgång igår kväll och då var vi hemma igen. Jag bryggde kardemummakaffe till oss och åt upp de sista provkakorna. Kvällen avslutades med Harry Palmer.

Solnedgång utanför fönstret i Salen

Magiskt igår kväll.

∼ ♦ ∼

I natt runt klockan ett var jag uppe. Det var livat inne i Pojkrummet då och jag hoppas att det inte får efterverkningar i form av klagomål från grannar. Nästa gång jag vaknade var vid fyra-tiden. Då var det Lucifer som tyckte att jag skulle kliva upp och ge honom mat. Tio över sex vaknade jag självmant och klev upp – hela fem minuter innan mobillarmet. Det gick bra att komma upp i morse trots att det var en timme tidigare än förra veckan. Kanske blir det värre i morrn. Jag är en stark motståndare till sommartid.

Bitmoji Tofflan so busy

Jag har fått radera möten idag. Det kändes helt rätt och bra.

Men jag skuttade väl iväg som vanligt. Det var sex grader varmt, fast ingen sol. I morse var det första gången den här säsongen som jag inte hade handskar. Senare på dan, typ vid gå hem-dags, både regnade det och blåste som fan. De två första personerna jag hälsade på denna måndagsmorgon heter båda Anders. Det blev ett gott tecken, för jag gillar båda. Den ena Anders är vår rektor, den andra Anders är en av arbetskamraterna som tillhör mina favoriter.

Arbetsdagen i övrigt kändes rätt OK. Jag fick radera tre möten denna måndag eftersom jag har för mycket på mitt bord. Det kändes helt rätt och bra. På så vis kunde jag jobba undan en del. Samtidigt känns det åter rätt snurrigt kring vem som gör vad.

∼ ♦ ∼

I kväll tvättar jag, men det blir nog bara en maskin – det är ju en kväll i morrn också. Jag har förberett ett skal till ett protokoll inför nästa vecka och nu är jag trött. Tanken är att jag ska försjunka i Natriumklorid när jag har ätit kvällsmackor.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 26 mars och söndagen den 27 mars 2022: Gin o’clock, reslusta och kakkvalitetssäkring

Publicerat den 27 mars, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Givetvis slog klockan gin o’clock igår. Vi har ett fint utbud ginsorter på drinkvagnen. Jag valde en gotländsk sort – Hellströms dry gin. Mycket gott tillsammans med is och rikligt med citron blev det en fin avslutning på lördagseftermiddagen.

Gotländskt gin…
…igår vid gin o’clock.


Fästmön satt även igår och fipplade med mobilen, men jag blev involverad och då är det ju roligare. Igår bokade hon hotell för våra fem dagar i London. Vår utsikt ska bli Tower Bridge, min favoritbro i London. Vi ska vara ytterligare två dar i Storbritannien och åker hem dag åtta, men flyger då från Manchester. De sista dagarna ska vi besöka Annas snälla dotter och Boy Wonder i Ilkley. Hur vi annars ska hinna med allt vi vill göra vet vi inte. Det blir till att planera och pussla. Ett par turistiga saker har vi sett ut. Vidare åker vi till Brighton över dan, troligen på fredagen, och på söndagen ska vi träffa Tom, som är fifth cousin med min pappa. Jag mejlade honom igår och han blev eld och lågor. Han är också väldigt avundsjuk på ABBA-konserten. Märkligt nog är det kanske det som minst lockar mig med resan nu. Det finns så mycket annat spännande att göra. Sen var det väl tänkt som en familjegrej och det höll inte riktigt eftersom några inte ville åka och jag… Jag tillhör ju inte Annas familj. Men vad jag förstår är överblivna biljetter sålda, så ingen går med förlust. Synd bara att jag inte lyckats köpa en av dem till Tom. Hans fru är måttligt road av hans ABBA-intresse och hon ska heller inte följa med när vi träffas för söndagsmiddag. Men det handlar om rädsla att bli smittad av covid, ingenting annat. Vi får se. Carole kanske ändrar sig. En bonus vore det om Andy kom med, han och jag är ju sixth cousins…

Tower bridge

Vår utsikt i London…


Anna bokade inte bara hotell åt oss, hon lagade också mat. Igår bjöd hon på indonesisk kyckling. Det var så gott och jag åt alldeles för mycket. Ändå slank det ner två rader Fazer blå-choklad och ostar, kex och rödvin lite senare. Inga mängder, men…

Indonesisk kyckling och ett glas rött

Lördagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Jag ställde om alla klockor som inte ställde om sig själva innan vi gick och la oss, men Earth Hour missade vi totalt igår. Det var väl för att jag behövde ha läslampan tänd när jag läste. Avdelning Q-boken jag har fått för recension har visat sig ha ett större djup än jag först trodde. Den är bra – och mer säger jag inte här och nu. Det kommer en recension tidigast första recensionsdagen, den 1 april.

∼ ♦ ∼

Boken Natriumklorid och kaffe på sängen

Söndagsstart.

Vi vaknade en timme senare idag, precis som många andra (?) i Sverige. Läsning och kaffe på sängen blev det ändå. Farbror Bosse ringde Anna och jag ringde Annas snälla mamma. Överenskommet blev att hon och jag ska ta en tur till Elgiganten nästa helg och vara skarpa i tonen. Hon behöver hjälp att häva ett köp av en tjänst som inte har fungerat sen den köptes i oktober förra året.

Efter frukost och dusch ägnade jag mig åt mitt vanliga söndagsnöje, det vill säga en åktur med bilen och storhandling. Under tiden påbörjades ett kakbak i köket på Main Street. Det har blivit hallongrottor och flugkakor*. Jag tror att det kan bli chokladrutor och också, kanske. Det är visst några som fyller år i april och som behöver ha nåt att bjuda sina eventuella gäster på…

Hallongrottor av Anna

Kakbak pågår. Här hallongrottor by Anna.


Övriga boende på Main Street i vår lägenhet har inte gjort många knop. Katterna har för tillfället samma favoritställe. Ibland blir det lite för trångt för Citrus, som lägger sig på lektunneln som av nån anledning ligger i soffan i Salen. Men snart är hon tillbaka till Zebrafåtöljen formerly known as Farfarsfåtöljen och Lucifer igen.

En tre år gammal bild på Tisslingarna i Zebrafåtöljen.
Citrus sover gott på lektunneln.
Bådas favoritställe.

∼ ♦ ∼

Jag har köpt en godare kycklingkorv, övriga äter köttkorv och alla äter vi klyftpotatis med skal på till söndagsmiddag. Det går så bra så. Men nu ska vi kvalitetssäkra kakbaket.

∼ ♦ ∼

*flugkakor = min pappas namn på småkakor med russin i

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 25 mars och lördagen den 26 mars 2022: Fredagsgott och lördagslojt

Publicerat den 26 mars, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Gin o'clock o boken Vita hajar

Gin o’clock!

Det var helt underbart att komma hem igår efter en tuff (hektisk, mycket att göra) arbetsvecka. Lägenheten var dammsugen (utom ett rum som jag tog senare) och Fästmön hade köpt hem god mat från Korgtassen och bubbel till oss. Vi åt skaldjur – det vill säga löjromstoast, havskräftor och räkor med tillbehör. Så skönt att bara duka fram. Gymnasisten blev inte utan mat heller. Han åt fyra fläskkotletter och en plåt klyftpotatis. Hans mat var förstås inte färdig utan fick tillagas. Men det gjorde hans snälla mamma. Och till matlagningen fick hon nåt gott att dricka. Klockan slog nämligen gin o’clock. Jag serverade var sin GT på Thomas Dakin-gin, just nu min favoritsort.


Fredagsmiddagen intogs i Matsalen. Havskräftorna var amerikanska och underbart salta och goda. En speciell Brie-ost blev lilla pricken över i:et, men förutom den åt vi inga ostar igår alls. Desserten bestod av kardemummakaffe med chokladstrutar, såväl kaffe som strutar från Tehörnan.

Skaldjursmiddag. Löjromstoasten till förrätt.
Chokladstrutar och kardemummakaffe från Tehörnan.

Fredagskvällen rundades av med ett avsnitt av Lyckoviken, var sitt halvt glas rött och cheddarostbågar.

∼ ♦ ∼

Som vanligt vaknade vi tidigt på lördagen. Men lite tur var väl det, eftersom Gymnasisten måste väckas till sin lördagsskola. Så värst fort gick det som vanligt inte i morse, men han kom iväg. Vi drack kaffe på sängen och läste och fick besök av Annas fyrbente hårige son Lucifer. Han låg snällt och stilla på sin filt ända tills det var dags att stiga upp. Då sprang han in under sängen. Där låg han och glodde på Mammisen som försökte locka ut honom med både laserleksak och kattgodis. Katten kom ut först när Mamman började skramla med frukosten i köket.

Kaffe och läsning på sängen.
Katt på sängen, senare under sängen.


Idag var det årsmöte i koloniföreningen och jag skulle skjutsa och hämta Anna och hennes snälla mamma. Men när jag ringde var min svärmor förkyld. Förhoppningsvis var det en reaktion på hennes fjärde covidvaccinspruta som hon fick igår. Vi ska höras i morrn och kolla läget. Nåt möte blev det inte idag, men jag har plockat ihop en kasse med litteratur som jag kan åka över med när hon orkar och vill.

Anna och jag var trötta och det var inte nåt härligt vårväder idag – nordlig vind och tolv sekundmeter. Vi tog oss till Korgtassen för att köpa middagsmat och lite annat. På vägen dit blev det ett kort besök på Presenta.

På eftermiddagen tog vi en rejäl lördagsfika här hemma. Jag läste ut boken om seriemördare och publicerade en recension av den. Nu ska jag läsa nästa recensionsexemplar, även den om seriemördare, fast fiktiva.

Bokbyte från verkliga seriemördare till fiktiva.
Lördagsfika hemma idag.

 

Anna har bokat hotell åt oss i London. I fem nätter ska vi bo med utsikt mot Tower Bridge. Det är min favoritbro i London.Sen blir det två nätter i Ilkley hos Annas snälla dotter och Boy Wonder.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det indonesisk kyckling. Kanske kan jag locka min sambo att ta en GT också? Det är ju så gott…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Recension: Vita hajar svarta änkor och dödsänglar. Seriemördare genom tiderna

Publicerat den 26 mars, 2022 av Tofflan

Ett recenserande inlägg om en bok om seriemördare.

 

Björn Fredrikssons bok Vita hajar svarta änkor och dödsänglar Seriemördare gnm tidernaEn fredag i mars plingade brevbäraren på med ett tjockt kuvert till mig från Blue Publishing. Kuvertet innehöll Björn Fredrikssons bok Vita hajar svarta änkor och dödsänglar. Seriemördare genom tiderna, en bok jag bett att få för recension. Det var väldigt svårt att inte kasta sig över boken direkt. Eftersom den är ganska omfångsrik, 501 sidor, beslutade jag mig för att läsa den parallellt med en skönlitterär pocketbok som är något lättare att ha med sig.

I den här boken redogör författaren för vad en seriemördare är och vilka olika typer av seriemördare det finns. Den är också ett lexikon över kända seriemördare från hela världen. Bokens första del handlar om vetenskapliga studier av seriemord, medan andra delen beskriver olika seriemordfall och seriemördare av olika kategorier.

Ett skäl till att jag ville läsa boken är att jag vill försöka förstå vad som driver en människa till att mörda en, eller som i den här boken, flera olika personer. Vad ligger bakom att någon tillåter sig att ta andra människors liv? Vilka motiv och drivkrafter har seriemördare?

Det här är ett riktigt gediget verk som jag läser med stor behållning och blyertspenna i handen. Författaren var själv forensisk socialutredare och jobbade under många år på en rättspsykiatrisk utredningsenhet. Han vet vad han skriver om, med andra ord. Jag tycker att det är mycket intressant att läsa om olika typer och kategorier av mördare, men också porträtten av seriemördare. Många av de så kallade vita hajarna har jag ju hört talas om, till exempel Ted Bundy, Son of Sam, Jeffrey Dahmer, Golden State Killer, Jack the Ripper, Charles Manson, Salaligan med flera. Gemensamt för dem är att de begår vidriga brott och mord, totalt obegripliga för mig. Andra gemensamma nämnare är att så gott som alla seriemördare kommer från familjer där våld och alkoholmissbruk tillhör vardagen. Ofta är familjerna dessutom barnrika. Många av seriemördarna har aspergerdiagnoser och uppvisar drag som problem med socialt umgänge och samspel, besatthet av ett smalt intresseområde, entoniga röster, över- eller undersexualitet med mera.

Märkligt nog finns väldigt få kvinnliga seriemördare. Eller kan det vara så enkelt att man genom tiderna har trott att kvinnor inte riktigt varit kapabla till den här typen av grymhet? Flest kvinnliga mördare hittar man inom författarens kategori svarta änkor/änklingar, även om här finns en hel del män. Bland dödsänglarna finns de vårdande seriemördarna och de flesta är kvinnor. Men märkligt är det att det är de manliga seriemördarna som är mest kända.

Jag hittar tråkigt nog en hel del korrekturfel. På ett ställe anges att ett mördat barn blev 17 månader. Det måste vara en felskrivning – eller felräkning – eftersom sagda barn föddes i juli och dog i september samma år. Vidare, lossnar en sida i början av boken från inbindningen. Jag tycker annars mycket om inlagans papper som är milt gultonat och skonsamt för trötta läsögon. Ett alfabetiskt register över de omskrivna seriemördarna kan jag sakna.

Björn Fredriksson finns inte längre i livet, men detta är i sanning ett livsverk och hans bok gavs ut postumt. Jag tror att boken hade vunnit på en ordentlig genomläsning före tryckning för att korrigera alla småfel. Utöver det är det otroligt intressant läsning. Jag är mycket imponerad av författaren.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 24 mars och våffeldagen 2022: En klapp på axeln

Publicerat den 25 mars, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Kolgrillad kyckling bok och ett glas vin

Ett glas vin till torsdagskvällsmaten värmde mot seriemördarrysningar.

Jag harvar på med min seriemördarbok. Och med harva på menar jag att innehållet visserligen bitvis är jobbigt, men boken är intressant. I skrivande stund har jag ungefär en femtedel, det vill säga cirka 100 sidor, kvar att läsa. Vilket verk det är! Igår åt jag rester från helgen och blev tvungen att ta ett halvt glas rött till för att värma mig – boken gav mig svåra rysningar. Den andra boken jag har fått för recension har jag börjat läsa lite i. Den är också bra, men handlar om en fiktiv seriemördare. Lustigt nog har jag… en femtedel av den.

Men den som känner mig vet att mina torsdagskvällar den här tiden på året, mellan klockan 20 och 21, är reserverade för Antikrundan. När jag inte socialiserar, vill säga. Igår socialiserade jag inte utan laddade mobilen, startade Duo-appen och amatörvärderade föremål från Luleå. Två stjärnor blev det på diplomet och det får jag vara nöjd med. Nästa torsdag går säsongens sista program. Jag har missat två program i vår, tyvärr. Jag vet att det går att kika på SvT Play och värdera i efterhand, men nu är det så att våra Play-kanaler inte fungerar optimalt på nya TV:n heller. Vi brukar få titta via Fästmöns mobil. Det är lite trist, för jag vill ju kunna se saker när hon jobbar. Min mobil är nu väldigt nära skrotning. Jag gjorde en systemuppdatering av den igår och det klarade den, men jag får ladda den typ hela tiden.

Antikkunnig i Luleå 24 mars 2022

Antikkunnig i Luleå och två stjärnor på diplomet igår.


Jag höll mig vaken tills Anna kom hem så vi kunde ses nånting igår. Ett kort mobilsamtal var allt vi hade hörts av under torsdagen. Om jag tvättade som en galning på onsdagskvällen gjorde Anna det igår. Två knökfulla IKEA-kassar med lakan och handdukar är nu tomma och motsvarande lakan och handdukar ligger rena i linneskåpet i smatten utanför sovrummet.

∼ ♦ ∼

Det blev en grå, men ganska varm start på våffeldagen. Jag var lite seg och anlände inte till jobbet förrän 8.50. Då hade jag ett avstämningssamtal med arbetskamraten A. Därefter utförde jag en uppgift som fick mig att stiga i min egen aktning och självkänsla.

Jag hade en avstämning med arbetskamraten J också. Även den gick bra och när vi väl kom till skott kom vi milslångt fram. Det är viktigt att kunna samarbeta, fördela, prata och vara öppen om vad en mäktar med. Jag har sviktat en sån lång tid, men nu känner jag att jag börjar komma tillbaka sån som jag en en gång var – fast delvis lite annorlunda, ändå. Vi är många som kan ge oss en klapp på axeln.

Kom ihåg att ni gör ett jättebra jobb

En klapp på axeln.

Lunchen blev en kombinerad medhavd sådan och ett fint samtal i Tropiska växthuset med en numera före detta arbetskamrat och i stället kollega i huset. Härligt med värme och växter och goda pratstunder med arbetskamrater som är värda att sparas på.

Medhavd lunch i Tropiska växthuset.
Idag hade jag ett fint samtal, så det blev endast ett växtfoto.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Anna shrug

Anna kan, hon.

Vägning var det förstås i morse eftersom det är fredag hela dan idag. Jag bävade för det och räknade med en större viktuppgång. I stället blev det en mikroskopisk nedgång – 100 gram. Mängden kroppsfett har dessvärre ökat med fyra tiondelar och muskelmassan har minskat med tre. Vattenmängden i kroppen var också tre tiondelar lägre än förra fredagen. Bentäthet och BMI var båda oförändrade.

Anna har köpt hem en massa gott till kvällen. Jag ser fram emot skaldjur och bubbel, ostar och kardemummakaffe, för att nämna något… Så att jag inte går ner mer än de hundra grammen, menar jag.

∼ ♦ ∼

Och PS! Akademibokhandeln har publicerat den kortrecension jag gjorde som en av fem förhandsläsare av en debutbok. En längre recension kommer här på bloggen första recensionsdag, det vill säga den 29 mars.

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar