Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Jorå, jag höll ut hela måndagen och jobbade. Förkylningen bröt ut och på kvällen fick jag ta nässprej. Halsen började göra ont. Men jag har så mycket att göra på jobbet och har inte tid att vara sjukskriven, vad än ”alla” säger. Jag skulle, om jag fick välja, göra som Lucifer: ligga vid ett element.

Lucifer demonstrerar hur jag känner mig.

Måndagsmiddag i sällskap med min bok på gång.

På kvällen tog jag det lugnt, orkade inte mycket annat. Det fanns en matlåda att micra från söndagens middag så det åt jag i sällskap med min bok på gång. Sen blev det fåtöljen och senaste avsnittet av Tunna blå linjen, lördagens sudoku och en stund med senaste numret av Antiktidningen. Det är för övrigt antikmässa på Fyrishov i helgen, men jag räknar inte med att kunna gå dit.

Fästmön kom hem sur. Ja, det regnade ute och det hade inte jag noterat. Blöt jacka och blött paraply parkerades i duschen. Jag känner mig också sur men i bemärkelsen tjurig. Det är inte roligt att vara sjuk och jag känner mig impopulär i olika läger som så ofta. Det är väl för att jag är just sjuk och jobbar hemifrån. Men ibland har man inget val. Jag gick och la mig runt 23-tiden, medan Anna satt uppe jag vet inte hur länge. Jag tänkte att hon kanske tapetserade färdigt, men den våd som saknades krävde elavstängning så det var lite mickligt när folk låg och sov, som hon sa. Vårt samarbetsprojekt har inte inneburit så värst mycket av just samarbete – det är Anna som har tapetserat allt, merparten när jag var bortrest. Så kan det bli. Och fint blir det. Det tycker visst även Lucifer och Citrus.

En våd kvar i morse. Men fint blir det!

∼ ♦ ∼

Oljud!

I morse vaknade jag till oljudet från nåt arbetsfordon utanför. Klockan var knappt sex. Jag frågade Anna om jag skulle stänga fönstret och det fick jag göra om jag ville. Ja jag skulle ju kliva upp, så det var inte för min skull jag frågade. Men fönstret stängde jag och strax upphörde oljudet. Däremot var det nåt annat i huset som tog vid. Det lät som om nån borrade tidigt på morgonen.

Jag gav katterna mat och tömde deras pottor innan jag gick in i duschen. Kattsanden börjar ta slut, så det gäller att sila kattskiten med mera ordentligt för minsta möjliga spill av sand. Anna brukar nätshoppa kattsand och så levererar de den hem till lägenhetsdörren ganska snabbt. Jag påminde henne igår om att det kanske är bra om hon beställer, men ville inte tjata om det. Hon har också ”mycket på jobbet”. Idag la hon in en beställning, bara det att sanden vi brukar köpa inte fanns. Det blev nåt annat miljövänligt alternativ.

Jag fortsätter att jobba hemifrån i stället för att åka till jobbet och smitta arbetskamrater.

Nån feber har jag inte, men jag är tung i huvudet, snorig och det river i halsen. Dessutom höll jag på att slå ihjäl mig på en kattleksak när jag klev upp i mörkret i morse. Frukostfilen kunde jag inte äta upp. Jag åt hälften till lunch tilsammans med ett par mackor. Vad gäller middag här hemma får det bli av den enklare sorten, typ varma mackor eller varma koppen. Pro Viva är tyvärr slut och jag glömde köpa i söndags kväll. Skulle annars kunna hälla i mig av den rejält. Var trött efter långkörningen och kollade helt enkelt inte mina grejor i kylen. Jag mejlade en arbetskamrat på en annan avdelning och ställde in vår lunch på torsdag. Vidare mejlade jag min chef att jag försöker orka jobba eftersom jag bland annat har många viktiga möten och ett webbinarium den här veckan. Och möten var det förstås även idag. Det är tur att det funkar med Zoom och att jag har möjligheten att jobba hemifrån. Det minskar min stress och jag smittar inte heller mina arbetskamrater.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag bara ta reda på gårdagens rena och torra tvätt, möjligen köra nån mer maskin. Och så har jag varit nere i soprummet med kattskiten, för Anna hann inte. Mest ska jag sjunka ner i fåtöljen och bara läsa. Ibland har man inget val, man behöver bara vila och ta det lugnt.

Ibland behöver man bara vila och ta det lugnt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Jodå, Anna tapetserade färdigt i nya Bokrummet. Nu är det bara resten kvar, det vill säga eventuellt taklister och att flytta över böcker, hyllor och möbler. Ska väl försöka krya på mig…

Färdigtapetserat i nya Bokrummet! Nu är det bara resten kvar… (Kattrumpan tillhör Citrus.)

∼ ♦ ∼

Livet är kort.