Kära dagbok…

Ett glas vin till torsdagskvällsmaten värmde mot seriemördarrysningar.

Jag harvar på med min seriemördarbok. Och med harva på menar jag att innehållet visserligen bitvis är jobbigt, men boken är intressant. I skrivande stund har jag ungefär en femtedel, det vill säga cirka 100 sidor, kvar att läsa. Vilket verk det är! Igår åt jag rester från helgen och blev tvungen att ta ett halvt glas rött till för att värma mig – boken gav mig svåra rysningar. Den andra boken jag har fått för recension har jag börjat läsa lite i. Den är också bra, men handlar om en fiktiv seriemördare. Lustigt nog har jag… en femtedel av den.

Men den som känner mig vet att mina torsdagskvällar den här tiden på året, mellan klockan 20 och 21, är reserverade för Antikrundan. När jag inte socialiserar, vill säga. Igår socialiserade jag inte utan laddade mobilen, startade Duo-appen och amatörvärderade föremål från Luleå. Två stjärnor blev det på diplomet och det får jag vara nöjd med. Nästa torsdag går säsongens sista program. Jag har missat två program i vår, tyvärr. Jag vet att det går att kika på SvT Play och värdera i efterhand, men nu är det så att våra Play-kanaler inte fungerar optimalt på nya TV:n heller. Vi brukar få titta via Fästmöns mobil. Det är lite trist, för jag vill ju kunna se saker när hon jobbar. Min mobil är nu väldigt nära skrotning. Jag gjorde en systemuppdatering av den igår och det klarade den, men jag får ladda den typ hela tiden.

Antikkunnig i Luleå och två stjärnor på diplomet igår.

Jag höll mig vaken tills Anna kom hem så vi kunde ses nånting igår. Ett kort mobilsamtal var allt vi hade hörts av under torsdagen. Om jag tvättade som en galning på onsdagskvällen gjorde Anna det igår. Två knökfulla IKEA-kassar med lakan och handdukar är nu tomma och motsvarande lakan och handdukar ligger rena i linneskåpet i smatten utanför sovrummet.

∼ ♦ ∼

Det blev en grå, men ganska varm start på våffeldagen. Jag var lite seg och anlände inte till jobbet förrän 8.50. Då hade jag ett avstämningssamtal med arbetskamraten A. Därefter utförde jag en uppgift som fick mig att stiga i min egen aktning och självkänsla.

Jag hade en avstämning med arbetskamraten J också. Även den gick bra och när vi väl kom till skott kom vi milslångt fram. Det är viktigt att kunna samarbeta, fördela, prata och vara öppen om vad en mäktar med. Jag har sviktat en sån lång tid, men nu känner jag att jag börjar komma tillbaka sån som jag en en gång var – fast delvis lite annorlunda, ändå. Vi är många som kan ge oss en klapp på axeln.

En klapp på axeln.

Lunchen blev en kombinerad medhavd sådan och ett fint samtal i Tropiska växthuset med en numera före detta arbetskamrat och i stället kollega i huset. Härligt med värme och växter och goda pratstunder med arbetskamrater som är värda att sparas på.

Medhavd lunch i Tropiska växthuset.

Idag hade jag ett fint samtal, så det blev endast ett växtfoto.

∼ ♦ ∼

Anna kan, hon.

Vägning var det förstås i morse eftersom det är fredag hela dan idag. Jag bävade för det och räknade med en större viktuppgång. I stället blev det en mikroskopisk nedgång – 100 gram. Mängden kroppsfett har dessvärre ökat med fyra tiondelar och muskelmassan har minskat med tre. Vattenmängden i kroppen var också tre tiondelar lägre än förra fredagen. Bentäthet och BMI var båda oförändrade.

Anna har köpt hem en massa gott till kvällen. Jag ser fram emot skaldjur och bubbel, ostar och kardemummakaffe, för att nämna något… Så att jag inte går ner mer än de hundra grammen, menar jag.

∼ ♦ ∼

Och PS! Akademibokhandeln har publicerat den kortrecension jag gjorde som en av fem förhandsläsare av en debutbok. En längre recension kommer här på bloggen första recensionsdag, det vill säga den 29 mars.

Livet är kort.