Recension: Natriumklorid


Ett inlägg om den nionde delen i Avdelning Q-serien.


Första recensionsdag: 1 april 2022

Jussi Adler Olsens bok NatriumkloridEn tisdag i mars trillade det in ett vitt kuvert med posten. Kuvertet innehöll riktigt spännande läsning i form av den nionde delen i Jussi Adler-Olsens Avdelning Q-serie. Jag har läst de åtta första böckerna i serien och gillade dem mycket, så det var inte svårt att tacka ja till att recensera, kriminalromanen Natriumklorid. Tack till Bonniers!

Coronapandemin härjar när Carl Mørck, Rose och de andraAvdelning Q får ett kallt fall med många bottnar på sina bord. Läsaren får en del bakgrund och fakta i form av tidigare händelser. En kvinna begår självmord på sin 60-årsdag. Det är när hon – och en möglig tårta hittas – som det olösta fallet från 1988 dyker upp. Snart upptäcker gruppen att flera personer har under 30 år blivit mördade av nån som uppenbarligen är duktig på att dölja brotten. Fallen kan vara knutna till nutid dessutom.

Som alltid när berättelser från olika tidsepoker återges tar det en stund innan jag kan få ett sammanhang. Huvudpersonerna är bekanta sen tidigare, men inte bara fallet utan även de är komplexa. Författaren återger inte så mycket mer än det som är uppenbart när det gäller just karaktärerna. Vissa, ganska väsentliga, fakta nämns liksom lite i förbifarten. I stället får jag som läsare använda min tankeförmåga ganska mycket för att se personerna som de är. Det är både en utmaning och riktigt intressant.

En del karaktärer och händelser skildras dessutom i torr humor-stil, vilket jag gillar mycket. Och så har jag lärt mig paraplytricket – bäst att vissa ser upp…

Både spännande och rolig läsning, med andra ord, men också lite väl utdragen (det vill säga lite för långt). Boken slutar med en cliffhanger.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Avdelning Q-serien (länkarna går till mina inlägg om respektive bok):

  1. Kvinnan i rummet
  2. Fasanjägarna
  3. Flaskpost från P
  4. Journal 64
  5. Marcoeffekten
  6. Den gränslöse
  7. Selfies
  8. Offer 2117
  9. Natriumklorid (se inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Personligt och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Recension: Natriumklorid

  1. Pingback: Mitt bokår 2022: Marsböckerna – ett misch masch? | Tofflan – the neverending story

  2. Mösstanten skriver:

    Flaskpost från P har jag faktiskt läst. Inte så dum. Skulle kunna tänka mig att läsa fler i den serien. Ifall jag vill läsa rn deckare.

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.