Kära dagbok…

Nån har påssjuka hemma…

Måndagskvällen var ganska händelselös. Eller… jag flöt in i en kriminalroman. Jag typ tvättade, åt mackor, hängde tvätt och läste. Boken ska recenseras på fredag och det är inte mycket kvar för mig att läsa i den.

I morse publicerades ett annat recenserande inlägg. Första recensionsdag idag är det för Den som överlever, en debut inom genren spänningsroman. En kortrecension av mig finns publicerad hos Akademibokhandeln, en längre recension kom alltså här på bloggen i morse.

Ja jag vet. Jag köper alldeles för många böcker och jag får väldigt många också. Men det är inte jag som har påssjuka hemma. Det låg en fin samling på en av stolarna i sovrummet igår kväll. När jag kom hem i eftermiddags låg samlingen ovanpå tamburmajoren i hallen.

∼ ♦ ∼

Igår kväll hann jag träffa Fästmön en halvtimme innan det blev läggdags för mig. Trots att jag var trött och gick och la mig tidigt sov jag dåligt och vaknade allt annat än utsövd. I kväll ska jag försöka hålla mig uppe tills hon kommer hem så vi åtminstone får säga hej. Såna är vissa av våra veckor. Det fanns både för- och nackdelar när jag jobbade mest hemifrån. En av fördelarna när jag jobbar på jobbet, är att vi inte sliter så mycket på varandra. Åtminstone får Anna ensamdagar – från mig. Nu är det jag som aldrig får ensamdagar, bara en del ensamkvällar från Anna. I helgen jobbar hon, men jag är ju förstås inte ensam hemma då heller. Dessutom ska jag hjälpa Annas snälla mamma på lördag med en grej – om hon nu är frisk.

Lite trött.

∼ ♦ ∼

Tänk att våren kom av sig! Igår på dan blåste det iskalla, nordliga vindar. De fick mig att tänka på låten ”Solen” (Så vill jag bli) som vännen Mia och jag brukade sjunga i stämmor som tonåringar. Men i låten handlar det om höstliga vindar, här var det vårliga. I natt hade det snöat dessutom och jag vaknade till minusgrader. Termometern i köket pendlade mellan -2,6 och -3 grader. Det blev till att packa på sig när jag skulle traska iväg. Under förmiddagen fortsatte det att snö och jag frös så där in i märgen.

Minusgrader…

…och snö i morse.

Förvirrad för att det är lite snurrigt.

På jobbet börjar jag känna mig allt mer förvirrad kring vad jag ska göra och inte göra. Den senaste veckan har jag tagit nästan allt, men nu ska jag visst inte det. Kanske kan jag återgå till att skriva artiklar såsom jag gjorde ursprungligen och såsom det sas vid en av de senaste avstämningarna? Jag har en del strukturjobb som är påbörjade och det senaste budet (igår) var att jag ska fortsätta med dem – trots att ett av dem egentligen ska göras av nån annan. Ja, det är liiite snurrigt just nu, minst sagt. Så hoppas jag att det inte förblir, för då har jag kommit ur askan i elden. Det vill jag förstås inte tro. Så nu backar jag, lägger ner, går tillbaka och frågar om precis allting. Det tar tid, men då gör jag åtminstone inte fel och tar på mig saker jag inte ska göra.

Idag var lunchen utöver det vanliga. Det motverkade på sätt och vis mitt missnöje att äta spaghetti med quornsås, parmesan, oliver med mera i sällskap av två trevliga arbetskamrater.

En pastalunch som i kombo med trevligt sällskap motverkade missnöjet.

∼ ♦ ∼

Tjolahopp. Nu ska jag bedöma offerter.

Tvätta får jag emellertid göra, fast hemma, förstås. I kväll kör jag ytterligare en maskin. Snart måste jag nog stryka också, för högen i strykkorgen växer i takt med att högen i tvättunnan minskar. Jag ska gå ner med sopor senare. Anna/Robert* har dammsugit köket, Salen och hallen. Bara sovrummet, Matsalen, Bokrummet, badrummet och gästtoaletten kvar… Men jag orkar inte det i kväll. Dessutom är det de rum som dammsögs idag som blir skitigast. Så underbart skönt att de är gjorda idag!

Nu ska jag kika på fyra offerter så att jag kan ha en åsikt i min roll som vice ordförande i en viss styrelse. Sen blir det tvätthängning och kvällsmat/mackor.

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare

Livet är kort.