Ett recenserande inlägg om en bok om seriemördare.

En fredag i mars plingade brevbäraren på med ett tjockt kuvert till mig från Blue Publishing. Kuvertet innehöll Björn Fredrikssons bok Vita hajar svarta änkor och dödsänglar. Seriemördare genom tiderna, en bok jag bett att få för recension. Det var väldigt svårt att inte kasta sig över boken direkt. Eftersom den är ganska omfångsrik, 501 sidor, beslutade jag mig för att läsa den parallellt med en skönlitterär pocketbok som är något lättare att ha med sig.

I den här boken redogör författaren för vad en seriemördare är och vilka olika typer av seriemördare det finns. Den är också ett lexikon över kända seriemördare från hela världen. Bokens första del handlar om vetenskapliga studier av seriemord, medan andra delen beskriver olika seriemordfall och seriemördare av olika kategorier.

Ett skäl till att jag ville läsa boken är att jag vill försöka förstå vad som driver en människa till att mörda en, eller som i den här boken, flera olika personer. Vad ligger bakom att någon tillåter sig att ta andra människors liv? Vilka motiv och drivkrafter har seriemördare?

Det här är ett riktigt gediget verk som jag läser med stor behållning och blyertspenna i handen. Författaren var själv forensisk socialutredare och jobbade under många år på en rättspsykiatrisk utredningsenhet. Han vet vad han skriver om, med andra ord. Jag tycker att det är mycket intressant att läsa om olika typer och kategorier av mördare, men också porträtten av seriemördare. Många av de så kallade vita hajarna har jag ju hört talas om, till exempel Ted Bundy, Son of Sam, Jeffrey Dahmer, Golden State Killer, Jack the Ripper, Charles Manson, Salaligan med flera. Gemensamt för dem är att de begår vidriga brott och mord, totalt obegripliga för mig. Andra gemensamma nämnare är att så gott som alla seriemördare kommer från familjer där våld och alkoholmissbruk tillhör vardagen. Ofta är familjerna dessutom barnrika. Många av seriemördarna har aspergerdiagnoser och uppvisar drag som problem med socialt umgänge och samspel, besatthet av ett smalt intresseområde, entoniga röster, över- eller undersexualitet med mera.

Märkligt nog finns väldigt få kvinnliga seriemördare. Eller kan det vara så enkelt att man genom tiderna har trott att kvinnor inte riktigt varit kapabla till den här typen av grymhet? Flest kvinnliga mördare hittar man inom författarens kategori svarta änkor/änklingar, även om här finns en hel del män. Bland dödsänglarna finns de vårdande seriemördarna och de flesta är kvinnor. Men märkligt är det att det är de manliga seriemördarna som är mest kända.

Jag hittar tråkigt nog en hel del korrekturfel. På ett ställe anges att ett mördat barn blev 17 månader. Det måste vara en felskrivning – eller felräkning – eftersom sagda barn föddes i juli och dog i september samma år. Vidare, lossnar en sida i början av boken från inbindningen. Jag tycker annars mycket om inlagans papper som är milt gultonat och skonsamt för trötta läsögon. Ett alfabetiskt register över de omskrivna seriemördarna kan jag sakna.

Björn Fredriksson finns inte längre i livet, men detta är i sanning ett livsverk och hans bok gavs ut postumt. Jag tror att boken hade vunnit på en ordentlig genomläsning före tryckning för att korrigera alla småfel. Utöver det är det otroligt intressant läsning. Jag är mycket imponerad av författaren.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.