Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Ursäkta språket i rubriken, men… med lite jävlar anamma går det mesta. Jag biter ihop. Jag biter ihop så hårt jag kan och i stället för att lägga tid på klagovisor (jag lägger dock tid på att gnälla en del här…) eller sticka huvudet i sanden gör jag. Inte för att jag förväntar mig klappar på axlarna, sånt får en sällan. Det handlar om att saker måste bli gjorda. Då blir jag själv nöjd – med mig själv. En liten stund, i alla fall.

Hela kostcirkeln – nästan – till kvällsmat.

Igår gjorde jag tråkiga och svåra saker, men också roligare. Mina händer var helt darriga och slut efter skruvandet, men nu sitter den nya duschslangshållaren på plats. Det tog dubbelt så lång tid som sist. Direkt därpå ställde jag mig vid strykbrädan. Fy fan. Det var rätt drygt igår, med massor av tvätt att stryka – tischor, jeans, små juldukar och servetter. Nånstans mitt i tog jag paus och ringde Annas snälla mamma. Vi pratade en 20 minuter och det var lagom rast för mig. Eventuellt hänger hon med på söndag när jag ska ut och köpa kattmat. Vi brukar ta våra shoppingresor hon och jag ibland. Det handlar ofta om att stora kattmatslådor ska införskaffas, men sen vet en inte alltid var en hamnar. Nästa rast blev det kvällsmat – tre mackor, nötter och kaffe – hela kostcirkeln, nästan. Jag intog den alltså ganska sent, så som blir det ibland.

Vännen FEM hörde av sig igår. De har hostat en del på Workshop Road, men nu känner de sig bättre. Skönt, för hosta är drygt. Det går liksom inte att bita ihop där.

Det blev bokbyte för min del igår kväll igen. Citrus hjälpte mig att välja ny bok även denna gång. Boken jag läste ut var min sjunde julklappsbok. Denna thriller om en psykolog och hans patient var bra, tyckte jag, men det fanns delar i den som jag inte gillade. Nu ska jag läsa en bok som jag gav Fästmön i julklapp. Även detta är en bok om sjukdomar i hjärnan. Det är en självbiografi som en av våra kvinnliga skådespelare har skrivit tillsammans med en journalist och författare. Nina Gunke har drabbats av Alzheimers sjukdom. Jag hann läsa ungefär en fjärdedel av boken igår kväll. Fruktansvärd sjukdom, är min reflektion så här långt.

Bobkyte från en bok om en spykolog och hans patient till en bok om en fruktansvärd sjukdom i hjärnan. Citrus hjälpte mig välja.

∼ ♦ ∼

Nä, så DÄR mycket bär har jag inte i frukostfilen.

Onsdagsmorgon… Jag vaknade och kände av ryggen. Dumt att känna efter… Men jag gav katterna mat (som de inte åt), sopade och tömde kattpottorna innan jag ställde mig i duschen. Härligt att känna varma strålar vatten på det onda. Efter duschen blev det Linnex på ryggen och salva på benet innan fötterna och resten av kroppen fick nån mer väldoftande smörja. Ja, det är tur att jag bara dricker två muggar kaffe och äter fil med bär, banan, kanel, flytande honung och flingor till frukost och inget lagat som gröt eller ägg. Allting tar sån tid numera och känner mig alltid sen. Fil går snabbt att ställa fram och tar ingen tid att sleva i sig heller. Tänk de som sminkar sig och fixar håret också… Jag hinner till och med läsa tidningen medan jag äter. Lika mycket bär som lokalblaskan har i skålen i sin annons har jag dock inte. Anna brukar rensa ut dåliga bär ganska hårt, så ibland är det inte många kvar i askarna. Bäddade gjorde jag innan jag stack och kattskiten slängde jag på vägen i en tunna.

Det ljusnar över Fyrisån.

Jag traskade tråkvägen genom stan, men försöker ta smått alternativa vägar ändå. Så tråkigt blir det inte då. Jag noterade att det faktiskt ljusnar mer och mer för var dag, det såg jag i morse över Fyrisån. Tänk, det blir en vår i år igen. Anna lär väl ha fullt upp då med tanke på att hon är ny slottsfru och har både ett slott och en slottsträdgård att sköta om.

Min arbetsdag inleddes med att jag publicerade en artikel. Jag skrev större delen av den före jul och i mellandagarna, men det var många som skulle fakta- och citatgranska. Nu är den ute och de jag intervjuade verkade bli nöjda. Annars var det mest de vanliga arbetsuppgifterna och möten under dan, inte mycket att orda om. Utöver det fick jag en utvärdering om cirka 50 sidor att läsa inför ett möte nästa vecka. Som tur var är jag mycket intresserad av innehållet. Det känns som om den andas lite… jävlar anamma…

Till lunch åt jag baguette med Skagenröra och yoghurt. Det är en ny restaurang i huset, men mycket är sig likt sen tidigare. Jag undviker helst den varma maten eftersom jag tycker att den är lite konstig. Dagens mackor var också konstiga – eller i vart fall passade de inte mina smaklökar. Skagenbaguetten var den enda jag kunde tänka mig att äta. Lunchen avåts i sällskap med Nina.

Baguettelunch med Nina Gunke.

I kväll var det bestämt att vi skulle äta tillsammans. Det blev en fiskgryta med pavébröd från Lina. Spännande att prova nåt nytt. (Lunch med Nina, middag från Lina.) Det var väldigt gott, ska sägas och grytan hade lite… jävlar anamma i form av sambal oelek i sig. Till maten tog vi var sitt litet glas vitt vin, ett vin vi smakade på senaste vinprovningen. (Ett separat inlägg om vinet kommer vid ett annat tillfälle!)

Ett vitt vin vi smakade vid senaste vinprovningen…

…till en fiskgryta med jävlar anamma.

∼ ♦ ∼

För att pigga upp oss lite och ha nåt att se fram emot har vi bokat ett helgboende nånstans i Sverige för ett litterärt evenemang nån gång mellan våra födelsedagar. Det blir kanon! Anna är en fena på att hitta roligheter.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.