OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om ytterligare en lånad bok.
Jag fortsätter att botanisera i bokhyllorna på jobbet. I veckan kom jag hem med ytterligare en bok jag lånat för att läsa. Maria Andersson heter författaren och är en ny bekantskap för mig. Hennes bok Amanda: högt spel började jag läsa en söndagsmorgon.
Amanda lever ett lugnt familjeliv i sitt drömhus på landet. Hon är en driftig entreprenör och inte rädd för utmaningar. Men hennes nya kund Henry ger henne ett erbjudande som lockar i det att hon skulle kunna skapa en oberoende ekonomisk ställning för sig själv och familjen. I finansvärlden härjar dock korruption och kriminalitet. Plötsligt inser Amanda att hon vet lite för mycket och den undre världen. Hennes liv är i fara. Och Henry är det största hotet.
Jodå, det börjar bra och lagom spännade. Men… direkt naggas den litterära kvaliteten i kanten av att författaren tycks älska särskrivningar. Det gör inte jag. Utöver det förekommer tempusbyten i samma stycken, vilket känns amatörmässigt. Vidare noterar jag flera felstavningar. Ett par namn stavas olika på olika ställen i boken. Så nja. Den här boken borde har redaktörsgranskats ordentligt innan den publicerades, för språkliga missar förtar min läsupplevelse oerhört.
Och det är synd, för jag tycker att författaren har en intressant historia att berätta även om den haltar ganska mycket bitvis. Det är faktiskt riktigt otäckt det som rullas upp för läsaren. Karaktärerna känns inte helt trovärdiga, men det kan ha att göra med att författaren har känt sig tvingad att justera så att de inte liknar verkliga förebilder för mycket. Boken anges vara baserad på verkliga händelser.
Toffelomdömet blir lågt.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Det är inte lätt, livet. Ibland är det bara… för överjävligt. Så att dö är jag inte rädd för, det är att leva som är det svåra. Just nu gör jag lite som min mamma vid faster E:s minnesstund: tar avsked och säger de där orden till människor som jag inte kan göra sen – ifall sen inte finns. I morse pratade jag med en ung arbetskamrat som hankar sig fram på visstidsanställningar. Det är en oerhört tuff tillvaro, omöjligt att planera långsiktigt, omöjligt att ha ett riktigt vuxenliv. Jag vet, för jag har själv varit i samma situation fast jag var äldre. Och som läget är nu kan inte heller jag planera långsiktigt. Men arbetskamraten är positiv i grunden och jag tror och önskar att allt ska gå bra.
Vi fick en hel del rensat, sorterat och omflyttat igår. Anna hade börjat under måndagseftermiddagen och jag tog lead på kvällen, antingen sittandes på golvet eller klättrandes på mammas lilla trappstege. Idag har det kommit bilder och förfrågningar per sms om vems saker är. Kanske vore det bättre om vi gick igenom tillsammans. Samtidigt är det svårt med tanke på hur vi jobbar. Och det är ganska skönt ibland att slippa. Men det är inte lätt. Inget i det här är lätt. Det kommer stunder när jag bara vill tro att det är en dålig dröm jag snart ska vakna från. Det som blir enklare när jag blir ensam är att ingen behöver se min ångest och jag behöver inte känna alltför mycket att nån annan nära mig inte heller mår så bra. Jag tar in just för mycket – stark intuition – och jag har verkligen inte plats för det, det räcker med mitt eget lilla helvete med stress på jobbet och i privatlivet, separation, flytt, sjukdom med mera. Det är nog så att det jag och andra har trott var dåligt humör och kasst beteende faktiskt var inte bara grinighet och ångest utan hjärtsjukdom. Men det är skit samma nu. Ingen lyssnade till mig då, ingen gör det nu, jag själv allra minst.
Det börjar bli tomt i TBR*-hyllan på Main Street, den som numera är ett hyllplan i en bokhylla i Bokrummet. Därför botaniserade jag som hastigast i en hylla med böcker man får låna på jobbet. Där hittade jag 
Gå till Toffelprofilen
