OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den tredje och avslutande delen i en historisk serie från småländska glasbruk.

Turen har kommit till Glasbruks-serien. Ida Andersen avslutar nu trilogin med Gesällen som börjar år 1758. De två första delarna har jag läst och recenserat. Jag blev djupt imponerad av det arbete Ida Andersen har lagt ner på att dels gräva i historien, dels skriva böckerna i sig. Den småländska dialekten utgör dialogen genom alla tre. Tack till författaren och Polaris förlag för recensionsexemplaret!

Johan, Hedvig och Elisabeth – tre personer som jag som läsare har fått följa genom deras respektive liv. Johan har blivit glasblåsargesäll och har egen verkstad. Han ger Hedvig dagsverken, men hjärtat tillhör Elisabeth. Hedvig har fått sluta som piga på Kulla, men blir överlycklig när hon får jobba åt Johan som hon varit förälskad i länge. Elisabeth lämnar Kosta och slipper gifta sig med glasblåsaren Johan. Men hennes pappa hittar ständigt nya gemåler åt henne. Kan grevinnan Lewenhaupt rädda henne genom att göra henne till informator åt sina barn?

De tre huvudkaraktärernas liv går in i varandra. Författaren lyckas verkligen få till den biten. En styrka i det sammanhanget är också karaktärsteckningarna. Karaktärerna är trovärdiga – och de blir det av flera skäl. Ett skäl är att majoriteten av dialogerna sker på äldre småländska. Ett annat skäl är att författaren verkligen har ägnat sig åt gedigen forskning. Och då avser jag inte bara glasblåserikonsten utan även tiden och tidsanda. Det handlar om lagar och förordningar, men också om moral och samhällets och folkets regler. Jag hade till exempel ingen aning om att en man kunde köpa sig skuldfri från att ha haft sex med en kvinna han inte var gift med. Även kvinnan fick böta, men gå med hormössa! Jag är helt tagen efter att ha läst dessa tre böcker och är både glad och tacksam att tiderna har förändrats.

Utöver det leder författaren in läsaren i de mörkaste vrårna där det doftar allt annat än frisk luft eller parfym. Skildringen av Hedvigs sista besök hos byns kloka kvinna ger mig en mycket tydlig förnimmelse av stanken av fattigdom och smuts.

Det är en alldeles utomordentlig trilogi Ida Andersen har skrivit. För den som är intresserad av svensk historia passar den alldeles utmärkt. Bokens huvudpersoner har funnits på riktigt. Karaktärerna är alltså baserade på verkliga människor.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Glasbruks-serien:

1. I oxögat
2. Skörgossen
3. Gesällen (Läs inlägget ovan!)

Livet är kort.