Tofflan – the neverending story

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ensam.

Det har varit en annorlunda påsk och nu är den snart slut. Jag har fått återlära mig att vara ensam, men också att veta vilka vänner som är riktiga vänner. Vilka som bryr sig om på rätt sätt. Jag är så tacksam för dessa vänner.

Sin blodsfamilj kan en inte välja själv. Vänner kan en välja. Sen är sorgen otroligt stor att inte ha nån familj alls. Viss familj, såsom partner, är ju ett val en gör. Att bli vald och sedan bortvald suger, särskilt när en behöver kärlek som mest. Det är emellertid nåt jag har fått lära mig att kärlek kan en inte tigga till sig. Man förtjänar den eller inte. I vart fall… Den bara är eller är inte.

Jag har inte varit ensam hela påsken, vännen FEM har varit här. Men hon har en egen familj och när hon åkte hem till den igår blev det väldigt tomt. Jag fixade i alla fall en sorts påskmiddag till Anna och mig när Anna hade slutat jobba, men vi är inte nåt par längre. För varje dag som går blir det mer och mer tydligt att ett har blivit två. Det har gjort ont och det gör ont ibland. Fast jag vänjer mig. Tiden läker sår, det gör den vid såväl dödsfall som separationer. Samtidigt är en alltid ensam. Det är ju bara sig själv en garanterat vet att en ska leva med hela livet.

En bild från när vi var en och nyförlovade.

Hjärtat har hållit sig ganska lugnt, men obehagliga propåer skapar stress och gör at det drar på i hetsig takt.

Jag känner mig dessutom ganska värdelös för tillfället. Anna behöver viss praktisk hjälp och jag är osäker på om jag orkar eller kan ge den. En vän hade behövt min hjälp under påsken, men jag räckte inte till. Dessutom fick jag en obehaglig propå rörande min hälsa igår kväll och i morse. Tänk om sjukdomen sätter stopp för det som jag ser som en del av min frihet, att kunna röra på mig, förflytta mig ganska lätt. Stresspåslaget var enormt. Jag känner mig som en tvååring, inte en snart 62-åring.

Annars har hjärtat hållit sig väldigt lugnt. På långfredagens kväll kände jag av att det drog på i hetsig takt, men för övrigt har det varit ganska OK. Det ger falska förhoppningar om att jag ska bli frisk, fast jag är ändå tacksam för att jag har fått må ganska bra under påsken. Men så snart jag blir stressad drar hjärtat iväg – som vid den där propåen som nu ligger och gnaver. Kanske blir det ändå så att jag behöver ta upp saken när jag träffar kardiologen i slutet av maj för att diskutera fortsatt behandling.

∼ ♦ ∼

Jag läste de sista sidorna i morse.

I natt sov jag ganska bra. Jag var uppe vid fyratiden och hade sen lite svårt att somna om. Då läste jag en stund, vilket gjorde mig så sömnig att jag släckte lampan och sov nästan tre timmar till. Morgonmedicinintaget gick snabbt och jag låg ytterligare nån timme, en och en halv, och drog mig.

Jag läste ut den första påskekrimeboken och grabbade sen tag i den andra jag nätshoppade för detta tillfälle (påsken). Lustigt nog blev det bokbyte från mord på Gotland till mord på Öland. Det är nåt creepy med öar. Boken jag läste ut hade ett oväntat slut. Jag kunde inte lista ut hur saker och ting hängde ihop. Det är en bra deckare då, enligt min mening.

Bokbyte från en bok om mord på Gotland till en bok om mord på Öland.

∼ ♦ ∼

Anna är så duktig och plockar och packar. Själv känner jag mig lat. Men jag ska ju köpa packhjälp av flyttfirman och dessutom ska jag inte flytta förrän om en månad. Anna flyttar om mindre än tre veckor. Mitt fokus just nu är att försöka vara med och gå igenom våra grejor och dela upp. Anna hade kollat igenom en byrå så den kollade jag också. Jag hittade bara ett par saker som låg kvar som inte var mina. Vidare kollade vi grytskåpet. Där var allt OK vad som var vems. Men jag hittade en bok som var Annas idag. Den låg bakom andra böcker i en bokhylla.

Lite energi fick jag efter att ha telefonerat med en kompis. Jag rensade spel- och leksakshyllan i smatten mellan Pojkrummet och Bokrummet. Där hittade jag en del obegripliga ting (Anna visste dock att det var en del till hennes robotdammsugare), takrosetten som aldrig kom upp i Bokrummet samt ett och annat spel och några få leksaker som är mina.

Obegriplig sak? Nja, den är till Annas robotdammsugare.

Mina grejor efter rensningen i spel- och leksakshyllan.

Utöver det har jag tagit det lugnt idag. Jag orkar inte annat. Dessutom är det arbetsdag i morrn. Ett par, tre soppåsar har jag varit nere i soprummet med och jag har strukit några tischor, en skjorta och ett par tygservetter.

Annandag påskmiddagen bestod av rester från igår. Det var lagom och gott. Jansson hade Annas snälla mamma gjort. Även kissarna fick lite smaskens, kyckling och njure med en räka på skålkanten. Nu har vi nästan rensat påskmaten också.

Annandag påskmiddag med rester från igår och Annas snälla mammas Janssons. Jag tog en (1) snaps.

Katterna fick också helgmat – kyckling och njure samt en räka på kanten.

∼ ♦ ∼

I morrn ska jag till jobbet och jobba igen. Det sägs att det ska snöa och jag ser att temperaturen sjunker. En får vara glad att påsken 2024 ändå blev så mild. Om det blir svårt för min påkörda kompis att utföra ett ärende har jag lovat att hjälpa de närmaste dagarna. Hämta ett paket klarar jag nog.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.