Ett inlägg om den tolfte boken i Justitia-serien.
Det är faktiskt inte så jättelänge sen jag upptäckte Katarina Wennstams Justitia-serie, ett gäng böcker som är Fästmöns. Och när jag upptäckte serien slukade jag böckerna. I julklapp gav jag Anna den tolfte boken i serien, Dödsbädden. När hon hade läst den passade jag på att låna och läsa den också. Nu har jag just slagit ihop pärmarna till den.
Som vanligt är det parallella berättelser. En av dem handlar om polisen Eddie Lundström som nyss blivit pappa för tredje gången. På äldre dar har han fått barn med advokaten Shirin Nouri. Men så går hans mamma bort. På dödsbädden innan hon dör berättar hon nåt som ändrar hela Eddies bild av sin uppväxt. Samtidigt hittas en TV-stjärna död på ett solarium. Utredaren Charlotta Lugn nystar bland ryktena som omger offret och journalisterna Jane och Alexandra finns också där.
Också som vanligt är bokens kapitel korta. Det går snabbt att läsa boken, för den har inget krångligt språk. I början är den lite rörig, tycker jag, med så många ingångar. Dessutom hoppar den i tiden. Men allt hänger givetvis ihop och författaren lyckas som alltid få till det hela i slutet. Det här är i mångt och mycket en relationsroman som speglar dåliga relationer liksom ”vanliga”. Lite trist är att HBTQ-temat är minimalt den här gången – men det inte är helt ajöss med det.
Toffelomdömet blir det högsta. Det här är spännande och engagerande och boken är snabbläst.
∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Justitia-serien:
- Smuts (läst men inte skrivit om)
- Dödergök (läst men inte skrivit om)
- Alfahannen
- Svikaren
- Stenhjärtat
- Skuggorna
- Skymningsflickan
- Gänget
- Vargen
- Dockorna
- Djävulens advokat
- Dödsbädden (läs inlägget ovan!)
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 