Ett inlägg om en spänningsroman om ett samhälle där rättvisan gör skillnad mellan kvinnor och män.

Nej, alla böcker jag läser köper jag inte eller får. Men boken Vargen av Katarina Wennstam har jag faktiskt köpt – och gett bort till Fästmön i julklapp 2019. Det är den sista boken vi har i våra bokhyllor om polisen Charlotta Lugn och advokaten Shirin Nouri. Denna realistiska serie där det faktiskt inte går att fortsätta läsa varje bok i serien direkt efter varje del – det blir för tungt. Nu passade det emellertid bra att låna och läsa den här boken.

Flera ingångar blir det i början av boken. Dels försvinner en ung kvinna, dels hittas en ung kvinna mördad. Pojkvännen inte bara ringer 112, han erkänner att han dödat flickvännen. Ändå kan han gå fri. Samtidigt tampas såväl Charlotta Lugn som Shirin Nouri med sina ganska röriga privatliv. Charlotta Lugn har till exempel just nu sin dotter med pojkvän som inneboende, vilket inte är helt enkelt.

Som vanligt fokuserar författaren på sånt som faktiskt händer väldigt ofta. Våld som är ”vanligt förekommande”. Det intressanta i den här boken är också att medias roll lyfts fram. Gör media skillnad i bevakningen av olika fall? Är det mer intressant för och i media med en försvunnen ung kvinna än en ung kvinna som har blivit mördad av nån som säger sig älska henne?

Precis som övriga delar i serien är det hela ganska svart. Samtidigt är det välskrivet, med snabba och ganska korta kapitel, och framför allt välformulerat. Katarina Wennstam gör en viktig insats när hon lyfter de här frågorna om ”vanligt” våld mot kvinnor.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.