Ett inlägg om mat och vin.

När helgen blir tre dar lång (så skulle jag kunna ha det alltid!) vill en förstås äta och dricka gott. I fredags serverade köket på Main Street räkor och igår på lördagen stekt kalkon. Faktiskt stod undertecknad vid spisen igår, nåt som är synnerligen ovanligt. Desto mer ovanligt är att hon ska stå där även i afton. Rapport om den måltiden och det vinet kommer i ett senare inlägg. Nu till fredagen…

∼ ♦ ∼

Ungdomligt och friskt med citrus på flaska.

Med presentinköp och vindsröjning på agendan hade ingen av oss lust att laga mat. Dessutom hade vi ätit pizzarester till lunch och ingen av oss var superhungrig till kvällen. Det passade därför utmärkt med räkor. Till räkorna kokade vi ägg och skivade. En hyfsat mogen avocado skivades också. Chiliaioli hade inte Hemköp – skitdåligt! – så vi köpte vanlig aioli som jag spetsade med chilipulver. Vidare plockade vi fram en bit Brie.

Till räkorna serverade vi ett enkelt vitt vin som kylts väl på balkongen i ett par veckor. Priset för en flaska Lobita Loca 2017 är endast 69 kronor. Jag är inte alls bra på vita viner, men tycker ändå att de enkla vitingar vi har köpt har funkat bra till det vi har ätit. Det här vinet skulle passa bra till fisk och skaldjur, enligt Systembolaget, som också skriver så här om vinets smak och doft:

”Aromatisk, ungdomlig smak med inslag av gröna äpplen, kiwi, passionsfrukt, nässlor och citrus. […] Aromatisk, ungdomlig doft med inslag av gröna äpplen, nässlor, passionsfrukt och citron.

Jag kände tydligt både smak och doft av citrus och passionsfrukt. Det blev ett lite udda möte, men faktum är att det passade perfekt till räkorna med tillbehör. Vinet var riktigt torrt och väl kylt och då funkar de flesta vita viner även till mig. Till desserten, som bestod av Annas hemmagjorda LCHF-godis, passade dock kaffe bäst.

Räkor och Brie till vinet.

Till desserten, av LCHF-art, passade dock kaffe bäst.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Kraftpaket som kunde ha varit snäppet mer fylligt.

Igår var vi iväg på kaffekalas mitt på dan. Jag tyckte att Anna skulle få slippa matlagningen på kvällen (det är oftast hon som kockar i vårt kök) och i stället få önska sig en middag. Det blev kalkonbröstfilé som vi fick jaga lite. Det är tur att Korgtassen är en välsorterad matbutik.

Jag ville ha potatisklyftor till min kalkon, Anna la blomkålsbuketter på ugnsplåten i stället. Två sorters sås – hot béarnaise och vitlöksbéarnasie – samt vitlökssmör serverade jag till den stekta pippin. Jag kryddade mycket med en del heta kryddor. Till maten ville jag ha ett riktigt fylligt och kraftfullt vin. Ur vinskåpet plockade jag fram en flaska Barolo Giacosa Fratelli 2014. Inte jättefylligt, men ett kraftpaket för 199 kronor. Systembolaget rekommenderar intag av mörkt kött till vinet, gärna lamm, nöt eller vilt.

Så här står det på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, sandelträ, mogna jordgubbar, nötter, kanel, nypon och svart te. […] Nyanserad, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, sandelträ, mogna jordgubbar, kanel, nypon och bergamott.

När en läser ovanstående kan en lätt få känslan av att en ska dricka herrparfym. Så var icke fallet. Det här är som sagt ett kraftpaket till vin, men det smakar snarare svart te och kanel än sandelträ och doftar inte bergamott. Det passade utmärkt till det ljusa, men välkryddade fågelköttet även om jag önskade att det hade varit snäppet mer fylligt.

Kocken i sin stekarkeps stlog till två gånger under helgen.

Maten blev ätbar, men vinet kunde ha varit lite mer fylligt.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.