Kära dagbok…
Plötsligt är det bara så fruktansvärt… mycket. Höstterminen drog igång med buller och bång. Vissa dar hinner jag knappt gå på toa på arbetstid. Fikaraster har jag inte längre tid med – det enda jag unnar mig(!) är en halvtimmes lunch. Idag blev jag därför lite glatt överraskad när ett möte ställdes in. Plötsligt fick jag en extra timme – vad skulle jag göra med den??? Jag kan meddela att den försvann snabbt. Den gick åt till administration, planering, skriva och bearbeta texter, svara på mejl, hämta en penna från kontorsmaterialförrådet och lite sånt. Men den här extra timmen var mycket välkommen. Nu känner jag att jag är i fas. Inte ikapp, men i fas. Kanske borde jag ha åkt en halv dag till Blåsenhus. Fast då hade jag inte känt mig ikapp… Nu vill jag bara tillägga – så inte nån får annat för sig – att jag föredrar att ha mycket att göra på jobbet än för lite!!! Och i morgon, torsdag, ska jag till… Blåsenhus.
Fruktansvärt mycket på jobbet får illustreras med min påfyllda fruktskål på kontoret. Notera att den står på den ökända spermaduken.
Inte så mycket frukt här hemma. Äpplena på bilden kommer från ett och samma träd i Slottsträdgården och är pallade med tillstånd från Slottsfrun.
Privat då? Hemmavid? Ja trots att vi bor så nära varandra nu, Fästmön och jag, hinner vi nästan inte ses mer för det. Eller jo. Ibland. Men det handlar inte bara om avstånd, det handlar om att vi jobbar olika tider och att vi under lediga tider har saker som behöver göras i våra respektive hem eller utanför. Sen är det mamma. Jag är fortfarande orolig för vissa saker när det gäller henne. Det är dessutom svårt att hjälpa nån som inte vill ha hjälp. Jorå, jag känner igen mig själv. Jag vill själv bara ha hjälp och råd när jag ber om det, inte annars. Mamma har enormt hög integritet också. Det skulle en inte kunna tro att hennes dotter har såsom hon fläker ut sitt liv på den här bloggen och på Instagram (inte Twitter, det använder jag i princip bara för att puffa för blogginlägg och bilder på Instagram). Men då ska du veta att dotterns liv är så mycket mer än det som visas upp här. För övrigt ska mamman ringas i kväll.
Solen finns där, men sjunker allt tidigare.
Det börjar närma sig helg. Vädret är fortfarande ganska bra, men det blir nog så att jag packar in ballen* inklusive möbler på lördag eller söndag. Solen hinner nästan sjunka bakom husen när jag får tid att sätta mig där och då är det nog dags att packa ihop.
Som jag skrev igår blir det ingen bokmässa för mig i helgen i år heller. Jag tänkte mässa lite på egen hand om böcker, det vill säga läsa. Idag fick jag via mejl ett bra erbjudande från CDON.com som jag har kikat lite på. Men när en inte på nåt enkelt sätt kan få fram fraktavgift tappar i alla fall en nätshoppare som jag sugen att handla där. Det enda som framgår tydligt på företagets webbplats är att order över 800 kronor är fraktfria. Men sen lyckades jag få fram att det finns en frakttrappa. Däremot får en ingen information om trappstegen så länge en inte sätter igång en beställning. Tröttsamt och dåligt!
Det enda som står tydligt och klart på CDON.coms webbplats är att det är fraktfritt när en shoppar för över 800 spänn där.
Som motvikt vill jag också hissa ett företag på nätet och deras informativa och användarvänliga webbplats. Och det här får jag inte betalt för att skriva!!! Ganska sent i måndags kväll nätshoppade jag linser hos YourLenses. Inom en timme fick jag ett bekräftelsemejl, igår kom fakturan via e-post tillsammans med beskedet att mina varor var skickade och i kväll när jag kom hem från jobbet låg linserna i postboxen hemma. På webbplatsen finns en alldeles utmärkt FAQ** där det bland annat tydligt står hur hög fraktavgiften är – och annat som en som kund kan tänkas vilja veta. Glädjande och bra! (Dessutom fick jag ett väldigt bra pris på 90 par av de endagslinser jag använder och det gjorde inte heller ont.)
Glädjande och bra information och webbplats – trots företagets profilnyans.
Avslutningsvis ger jag dig en fantastisk fin bild från mitt förflutna. Fotografen hette Gun Hardell och var kollega till min pappa när han jobbade på Correns lokalredaktion i Tranås under 1960-talet. Hade jag inte veta bättre skulle jag ha gissat att en viss mr Hitch fått inspiration till en av sina filmer via den här bilden – den största olycksfågeln av dem alla står i centrum och ser livsfarlig ut, eller hur? Men Hitchcocks film kom 1963 och bilden nedan är från 1965. Jag är tre år och inte särskilt förtjust i fåglar. Däremot verkar jag ha varit mycket förtjust i handväskor som barn – ett tidigare icke skådat exemplar hänger runt min hals.
På den tiden jag stod i centrum som olycksfågel och var svag för handväskor.
*packa in ballen = täcka balkongen med en presenning
**FAQ = frågor och svar; från engelskans Frequently Asked Questions
Livet är kort. Men frukta det inte!
Elly Griffiths
Lite spännande är det allt att prova viner som andra har köpt. Igår kväll var jag hos 
En film på lördagskvällen är aldrig fel. Och det behöver inte alltid vara skräck och thrillers för min del – ett bra drama går också an. Igår kväll föreslog 
I vintras snappade jag åt mig en bok av dåvarande kollegan Helena. Helena hade ett helt gäng böcker som hon skulle skänka till nån av de många bokhyllorna med skönlitteratur som fanns lite här och var på min förra arbetsplats. Jag hade aldrig tidigare hört talas om författaren, 
Gå till Toffelprofilen
