Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Årets andra semesterdag: Eftermiddag med shopping och goodbye

Publicerat den 16 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Bye, bye Linn! Men först lite gos med kattpojken Lucifer.

Det blev en annan dag än jag hade tänkt. Men det blev en bra dag, om än lite… sorglig. Min semestereftermiddag avslutades med ett goodbye. Äldsta bonusdottern Linn drar till England, ja ja, tidigt i morgon bitti för att plugga där en termin. Vi hoppas hon är tillbaka i Sverige till jul. Fast… eftersom jag själv drog till England efter gymnasiet vet jag hur lätt det är att vilja stanna där. Sen, när en får nog, är det också väldigt skönt att komma hem. Jag hoppas förstås att Linn får en alldeles fantastisk tid i Bradford – trots att stans symbol är… ett vildsvin! (Linn har haft en close encounter med ett sånt en gång.) Att bo utomlands ett tag är en fantastisk möjlighet, en upplevelse som berikar ens liv och nåt en bär med sig resten av tiden på jorden. Jag önskar Linn de bästa månaderna nånsin!!!

Jag shoppade en Bodum pressobryggare för åtta koppar till fyndpriset 349 kronor.

Nåt stadsbesök blev det inte för min del idag, det sparar jag tills i morgon när jag får sällskap av Fästmön. Men jag hade några ärenden att utföra och lite pengar att sätta sprätt på. Eller det är ju så här att jag tål kaffet på jobbet väldigt dåligt. Därför ville jag köpa mig en pressobryggare som jag kan ta med och fixa mitt eget kaffe i. Jag for till Stormarknaden och där hade jag sån tur att ett medlemskap hos Kitch’n innebar ett bra pris på just en sån bryggare jag ville ha. Jag fick till och med en bryggare för åtta moccakoppar till samma pris som Cervera tog för en bryggare för endast tre moccakoppar, det vill säga 349 kronor. Så klart jag slog till på den större! Sen när jag kom hem tog jag mig en funderare. Det blir nog så att den nya, större bryggaren får stanna kvar här hemma, medan min lilla gamla och lite vippiga får hänka till jobbet.

Kaffeburk, min lilla gamla pressobryggare och min stora nya pressobryggare

Den lilla gamla pressobryggaren får nog hänka till jobbet, medan den stora nya får bli kvar här hemma.

Mina nya skor.

Efter inköpet av pressobryggare skuttade jag vidare till Intersport. Att bara äga ett enda par skor som en kan gå i utan att få jätteont är inte smart. Det blir problem om skorna går sönder. Mina nuvarande skor är snart två år gamla, men de allra bästa skor jag nånsin har haft. Självklart ville jag ha ett par nya likadana! Det fick jag – nästan: mina gamla har snigg-orange detaljer, medan mina nya går enbart i gråsvart. Fast skosnörena på mina gamla är orange och de går ju att flytta över till nya skorna för att piffa upp dem lite. Märket är i alla fall Adidas. Priset på skorna var 1 199 kronor, men genom att bli medlem även på Intersport fick jag dem till medlemspriset 799 kronor – 400 spänns rabatt alltså! Men vänta bara, jag shoppade mer på Intersport. I affären jobbade idag en bra och lagom påträngande säljare som heter Jonathan. Vi pratade hälsporrar, nåt som även han led av (vem fan njuter av dem?!). Jag behövde ett par nya hälinlägg till tofflorna hemmavid och frågade Jonathan till råds. Ett par hälkilar för hälsporrefötter fick sen också följa med till Toffelhemmet för priset 149 kronor. Det kan tyckas dyrt och slösigt, men kolla in hur slitna mina gamla var (ja, jag har kastat dem nu).

Tofflor med slitna inlägg och ett par nya

Kolla så slitna de gamla inläggen var!

Sista stoppet på hemresan blev… en riktig flopp! Jag hade läst att en ny godisaffär, BonBon, skulle smygstarta idag. Godisaffären har lokaler i det lilla köpcentrumet som förvirrande nog också kallas Gränby köpstad, men som ligger mellan Stormarknaden (Gränby centrum) och Tokerian. Det var inte bara jag som hade hittat dit utan även ett antal lediga föräldrar och barn. Och alla gick vi jättebesvikna och tomhänta därifrån för affären var bara öppen för påseende, en fick inte handla!!!

Godiset på BonBon var snyggt att titta på, men att inte få handla nåt var en besvikelse.

Nu har eftermiddagen gått mot kväll, denna min andra semesterdag i år. Jag ska värma min mat – kyckling i röd currysås och ris. Vad jag gör i afton? Tja, bryter servetter, uppdaterar till iOS 10 på mobilen och läser en bok, troligen. Vad gör DU som har gluttat i min dagbok här??? Skriv några rader i en kommentar och berätta om du har orkat läsa ända hit.

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt Adidas, äldsta bonusdottern, ärenden, barn, bära med sig, berika livet, besviken, bo utomlands, Bodum, BonBon, Bradford, bryta servetter, Cervera, close encounter, dyrt, en fantastisk möjlighet, en funderare, England, förälder, flopp, gammal, gå sönder, glutta, godisaffär, goodbye, Gränby centrum, Gränby köpstad, Gränbystaden, gråsvart, gymnasium, hälkilar, hälsporre, hänka, hemma, Intersport, iOS 10, jätteont, Jonathan, jul, kaffe, kasta, katt, kattpojke, köpcentrum, Kitch'n, kyckling i röd currysås, lagom påträngande säljare, läsa, ledig, lida av, Lucifer, medlemskap, medlemspris, mobiltelefoni, moccakoppar, njuta, orange, påseende, pengar, piffa upp, plugga, pressobryggare, rabatt, ris, sätta sprätt på, shopping, skönt att komma hem, skor, skosnören, skriva, slösigt, slitna, smygstarta, sorglig, Sverige, symbol, tåla, tofflor, uppdatera, upplevelse, värma mat, vildsvin, vippig, Willys | 4 kommentarer

Årets andra semesterdag: Morgon med problem och dilemman

Publicerat den 16 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Lite vin fick inleda årets andra semesterdag.

När en har semester börjar den egentligen kvällen före den första lediga dan. Då kan en vara uppe hur länge en vill utan att tänka på att en måste i säng för en ska upp tidigt och jobba dan därpå. Eller så kan en, som i mitt fall, kämpa för att hålla sig vaken i ett försök att suga ut det gottaste av årets andra semesterdag. Men ett glas vin (jag har dekorerat glaset själv) tillsammans med några små bitar ost och kex är aldrig fel att inleda ledigheten med. Det gjorde jag igår kväll. Och snart har jag haft två dars semester i år. Tänk på det ibland, du som klagar trots minst fyra veckors ledighet i somras. När jag hör nån göra det brukar jag se personen stint i ögonen och berätta att jag har haft en semesterdag och då var jag med om Fästmöns flytt.

Min lediga dag inleddes med att jag låg och klurade på ett kommunikationsproblem. Nej, det är inte så jag vill tillbringa en semesterdag, att tänka på saker som jag ska göra på jobbet, alltså, även om jag älskar mitt jobb. Jag fick säga till mig själv åtskilliga gånger, för problemet kan jag inte lösa hemifrån. Det får vänta till måndag. Nu ska jag inte vara på jobbet på tre dar. (Undrar om nån hämtade bullar i morse? Undrar om nån saknar veckans nyhetsbrev?..)

Fikasoffan igår. Palle Kuling på jobbet har inga kommunikationsproblem – han gillar uppenbarligen orange.

Klockan 7.50 i röda digitala siffror och bokens Judasbarn

Nähä! Jag vaknade INTE 3:50 i morse.

Ledighet för mig handlar om att göra nåt som jag vill göra just då. Det behöver inte vara nåt märkvärdigt, bara det är… nånting. I morse lyckades jag bryta uppvakningsupphängningen och slog inte upp mina ljusblå förrän strax före klockan åtta. En bra start på en ledig dag är kaffe och läsning i sängen. Två och en halv timme ägnade jag mig åt det. Sen började jag fundera på vad jag ska göra med den här dan… Min ursprungsplan var att åka in till stan, men ju mer jag tänker på att kuska in på bussen, desto mindre lockande känns det. Samtidigt vill jag inte vara hemma hela dan, för då städar jag bara. På städfronten får det räcka med det jag gjorde innan jag drack ett glas vin: städade badrummet och toan/duschrummet. Ett tag tänkte jag eventuellt bädda rent idag och tvätta, men äh… så skitigt är inte mitt bäddlinne att jag inte kan sova i det tills nästa helg. I morgon ska jag dessutom inte sova hemma, så…

Men nu står jag inför lite av ett dilemma. Äldsta bonusdottern och en kompis drar till England i morgon och behöver skjuts från Förorten till flygbussen på centralen. Vill jag gå upp skittidigt i morgon bitti? Det lockar ju inte så jättemycket, men det jag är mer fundersam över är om de tu och deras myckna packning får plats i min lilla bil… Jag har eventuellt ett annat förslag… Hum…

Medan jag funderar vidare får du titta på innehållet i det orange paketet som jag klippte upp med en orange sax igår. Elly Griffiths är en av mina brittiska favoritförfattare, Mons Kallentoft en av mina svenska dito. (Markus Lutteman är jag inte så impad av, men tillsammans med Mons Kallentoft blir det bra böcker.) Spännande läsning väntar alltså. Troligen tar jag tag i den översta boken vid nästa bokbyte.

Böckerna En kvinna i blått av Elly Griffiths och Bambi av Mons Kallentoft låg i gårdagens paket.

To be continued…

Livet är kort. Tid, tid, tid…

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Personligt, Vin | Märkt alkohol, äldsta bonusdottern, ögon, badrum, Bambi, bädda rent, bäddlinne, bokbyte, bryta, bullar, buss, centralen, deckare, dekorera, dilemma, Elly Griffiths, En kvinna i blått, England, ett glas vin, förslag, fikasoffa, flygbuss, flytt, gå upp skittidigt, helg, hemifrån, inte lockande, kaffe, kämpa för att hålla sig vaken, kex, klura, kommunikationsproblem, kuska in, läsa, ledighet, litteratur, Manifesto Nero d'Avola, Markus Lutteman, måndag, Mons Kallentoft, morgon, nyhetsbrev, orange, ost, Palle Kuling, problem, rödvin, sakna, säng, semester, semesterdag, skitgit, skjuts, slå upp mina ljusblå, sova, spännande, städa, suga ut det gottaste, tid, toa/duschrum, tvätta, uppvakningsupphängning, ursprungsplan, vara uppe | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 14 september och torsdagen den 15 september 2016: Onsdagsfest, torsdagstårta och orange

Publicerat den 15 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Tidskriften Antik & Auktion och en bit Mintkrokantchoklad i papper

Onsdagsfesten var ett faktum!

Gårdagskvällen innebar både mys och nödvändigheter. Det är så lustigt, för jag tror alltid att jag summerar dan när jag kommer hem från jobbet – sen händer det saker. Eller i vart fall tycker jag att det händer saker. Jag hade ett långt och väldigt bra samtal med lilla mamma. Nu vet jag hur mycket hon ser fram emot att komma hit till jul, så jag hoppas att inget händer som sabbar planerna. Vidare lovade jag – under förutsättning att min provanställning går över i en tillsvidareanställning om 55 dar* – att hjälpa mamma ekonomiskt. Detta skriver jag här för öppen ridå, men det handlar inte om att jag skryter eller vill genera min mamma. Det handlar om att hon har stöttat mig när jag har haft det svårt och nu vill jag göra samma för henne. Hur det går till däremot är det bara vi som vet.

Dammsög jag verkligen i lördags?

När krukväxterna var vattnade igår kväll slog jag ner röven i bästefåtöljen och tog bort plasten på senaste numret av min favoritpost – Antiktidningen. En chokladbit hittade jag också. Sen var onsdagsfesten ett faktum. Det finns inget mysigare i min värld än att läsa den här tidskriften och mumsa på choklad!

Men den som känner mig vet att jag förutom antikviteter och choklad också gillar att städa och är lite städmanisk. Häromkvällen var jag hos Fästmön som inte bara hade köpt mig en kinesisk träask utan också ordnat ett paket Swifferdukar åt mig. Swifferborsten, som egentligen är ett skaft där borsthuvudet är platt och på vilket man fäster en speciell sorts duk, är bland de bästa städuppfinningarna jag vet. Den är perfekt att få upp fint damm på plana golv som parkett och laminatgolv med, men swifferduken funkar också bra som dammtrasa – särskilt för skärmar på dator eller TV. Nu var det flera år sen mina dukar tog slut, så jag blev överlycklig när Anna hittade i sin affär på nätet. Därför blev jag tvungen att städa lite innan jag gick och la mig. Med tanke på hur duken såg ut efteråt är jag osäker på om jag verkligen dammsög i lördags…

Sen skulle jag sova och då kan du förstås gissa vad som hände? Ja, jag somnade – och ja, jag vaknade nästan tio i fyra. Tröttsamt!

Röda digitala siffror som visar klockslaget 3.47.

Jag vaknade 13 minuter i fyra.

Avdelningsmötestårta eller avslutatmångårigtprojekttårta.

Det var tur att den här arbetsdagen började med tårta. Det är bulle här på jobbet varje fredag, men den hoppar jag i morgon eftersom jag har semester. Idag gick det ju inte an att ta ledigt när jag visste att det vankades tårta. Det var avdelningsmötet som bjöd på detta smarriga och skälen till tårtan var flera, till exempel att avslutat, mångårigt projekt. På en av mina tidigare arbetsplatser, vid ett av stans andra universitet, var det spikningstårta (när nån spikade upp sin avhandling) minst en gång i veckan. Det var då jag blev tjock. Nu är jag fortfarande tjock, fast idag väljer jag att se det som enbart pondus. Dessutom var det faktiskt första gången jag bjöds på tårta på mitt nuvarande jobb, så jag kan inte skylla vikten på det här jobbet.

Rörigt med vissa saker…

Min roll på mötet var att föra minnesanteckningar. Efter mötet publicerade jag dem samt la ut PDF:er på det material som gåtts igenom. Det finns alltså en fördel med PowerPoint-presentationer och det är att de kan användas som anteckningar i efterhand. Då kan en koncentrera sig på det som sägs, frågas och svaras under tiden det pågår, i stället. Jag dog därför inte PowerPoint-döden i morse.

Före och efter lunch hann jag svara på några mejl också och kolla upp ett par saker från kursen i måndags och tisdags. Jag tror jag vet hur jag ska göra för att ändra inställningarna så att jag kan publicera engelska sidor på webben när översättningarna kommer nästa vecka. Jag tog med min bok på gång som lunchsällskap, men fick sen mänskligt sällskap. Det kändes bra idag, kanske för att vi bland annat pratade böcker..?

På eftermiddagen var det möten igen. Det är lite rörigt med vissa saker och framförhållningen är inte den bästa, men… Nu får de klara sig utan mig på jobbet i morgon. Jag ~~gick~~ åkte nämligen hem för att vara ledig i tre hela dar. Jag skuttade fram, ungefär som på bilden nedan när jag är nånstans mellan två och tre år ung, slänger med väskan från farmor och farfar, på väg mot pappa, som tog bilden på en gata i Metropolen Byhålan.

Jag, två snart tre år, skuttar gatan fram med en handväska i handen

På den tiden jag använde handväska och skuttade.

Och på hemvägen som vuxen funderade jag på liberalerna som numera inte har nåt enda vettigt att komma med när de har petat Birgitta Ohlsson från partiledningen. Nej, jag röstade inte på partiet vid senaste valet. Nu lär jag definitivt inte göra det nästa gång!

För övrigt tänker jag i denna stund öppna paket. Notera att såväl paket som sax är… orange!

Orange var det här!

*Den 6 oktober ska jag ha ett avstämningsmöte med min chef…

Livet är kort. Låt livet vara fest också.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt anteckning, Antik & Auktion, antikviteter, arbetsdag, avdelningsmöte, avstämningsmöte, öppen ridå, överlycklig, översättningar, BackaBirgitta, bästefåtölj, Birgitta Ohlsson, bulle, chef, choklad, damma, dammsuga, dator, deckare, engelska sidor, farmor och farfar, favoritpost, fint damm, framförhållning, frågor och svar, fredag, gåta, genera, hjälpa, Judasbarn, jul, koncentrera sig, kurs, laminat, lördag, ledig, liberalerna, litteratur, lova, lunch, lunchsällskap, mamma, Marabou, mänskligt sällskap, möte, minnesanteckningar, Mintkrokant, Motala, mumsa, mys, nätshopping, nödvändigheter, Onsdagsfest, orange, paket, pappa, parkett, PDF, peta, plana golv, politik, politiker, pondus, PowerPoint, PowerPoint-döden, prata böcker, presentation, projekt, provanställning, publicera, rörigt, rösta, roll, sabba planerna, sax, semester, skaft, skärm, skryta, skutta, slå ner röven, somna, sova, spika avhandling, spikningstårta, städmanisk, städning, stötta, Swiffer, Swifferdukar, tårta, telefoni, tillsvidareanställning, tjock, tröttsamt, universitet, vakna, vattna krukväxter, väska, vuxen, webb | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 13 september och onsdagen den 14 september 2016: Sovvanor, PowerPoint-döden och nåt starkt till lunch

Publicerat den 14 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Den senaste i min samling av kinesiska träaskar fick jag av Anna igår.

Igår blev jag med ny ask igen! Det händer understundom att jag kärar ner mig i kinesiska träaskar. Mitt senaste alster till samlingen hamnade i min ägo via Fästmön. Hon är snäll, hon, som tänker på mig. Nu hade hon hittat en rund liten ask med blå botten och ett vackert mönster i vitt och guld påmålat. Den nya asken tronar på fönsterbrädan i sovrummet – bland andra blåa saker. Blå är nämligen vid sidan av orange min favoritfärg. Fast jag tror mörkblått passar bättre i ett sovrum än orange. Därför sover jag blått. Eller ligger och undrar varför jag inte sover. I natt – eller snarare i morse – var det dags igen. Den här gången vaknade jag klockan 3.43. Klockan 4.03 kom tidningsbudet in genom porten och gick 4.04. Alltså är det inte tidningsbudet som väcker mig utan jag själv. Nu måste jag bryta vanan snart!

Klockan 3.34 var det dags att vakna i natt – eller i morse.

Nån som däremot inte tycks ha några som helst problem att sova är flickkatten Citrus som bor hos Anna. Eftersom jag visste att jag skulle få en sak av Anna igår tog jag själv med mig en pryl till värdinnan – en fin och alldeles oanvänd röd t-shirt som jag aldrig har vuxit i. Eller rättare sagt, den hade krympt till fel storlek redan innan jag hann att använda den. Eh ja… Hur som helst, t-shirten var till Anna. Men det tog tre sekunder så la Citrus beslag på den – genom att lägga sig själv på den och sova så gott.

En halvsovande kattflicka på t-shirten som var till Anna.

Innan jag stack iväg till Anna igår skrev jag en bokrecension till UppsalaNyheter. Jag hade nästan ingen ork och knappt med tid, men det blev en text som Pe tog in i morse. Eller i natt, när jag var vaken, nästan. Pe är en riktig nattuggla medan jag är kvällstrött, så det är inte så ofta vi träffas, vännen och jag.

Spionfönster mellan kontoren i Blåsenhus.

Idag på förmiddagen har jag arbetat min halvdag i veckan på Blåsenhus. Jag fick en nyckel i morse, men kontor får jag låna det som är ledigt när jag kommer eftersom jag kan dyka upp olika dar. Trots att det bara handlar om fyra timmar är det svårt för mig att hitta tid mellan alla möten i kalendern. Men jag gör så gott jag kan. Lustigt nog upptäckte jag att en kan spionera på sina kontorsgrannar. I varje kontor finns nämligen små fönster vid sidan av det stora fönstret mot Botaniska trädgården. Nåt att roa sig med om en har tråkigt. Om min halvdag på Blåsenhus var tråkig eller ej lämnar jag osagt. Däremot dog jag PowerPoint-döden under morgonens stormöte. Föreställ dig fyra talare med tillhörande PowerPoint-paket – varav minst hälften av bilderna inte går att läsa eller förstå eftersom det inte syns vad det står på dem.

Nåt starkt till lunch.

Det efterföljande mötet var desto mer uppiggande (jag träffade bland annat S från SLU i korridoren utanför mötesrummet!) trots att jag inte hann fika – bara trycka i mig en bulle – och trots att jag tappade kontakten med nätet hela tiden. Jag hann i alla fall förfärdiga minnesanteckningarna och publicera dem innan jag stack iväg för nåt starkt… Tja, det handlade självklart inte om nåt alkoholhaltigt på arbetstid utan en pizzalunch med starka tillbehör på Kåbo-pizzerian.

I eftermiddag har jag jobbat med ditt och datt och haft ett litet arbetsmöte på kontoret på hörnet. Jag blir hela tiden inbjuden till möten, men idag blev jag tvungen att tacka nej till ett eftersom det krockar med ett annat möte som jag inte kan avstå från att delta i. Det börjar bli väldigt tjockt i kalendern. Min dejt med naprapaten nästa gång måste bokas om (krockar med ett viktigt möte), men Klara och jag lyckas visst alltid ringa varandra när vi är upptagna. Tur att vi har lite tid på oss att ändra tid. Men märkligt nog har jag lyckats hålla fredagen ren – semester, ju!!! Och kolla vad som händer då… HURRA!

Annons för godisaffären BonBon som smygstartar 16 september

Uppsalas största godisaffär BonBon smygstartar på fredag! Affären ligger i den nya köpcentrumet mellan Tokerian och Stormarknaden.

Det var en dimmig och kall morgon, men dan avslutades med sol och värme. Nu ska jag vattna mina 48 krukväxter och ringa mamma innan jag ägnar mig åt diverse saker som betala räkningar och sånt skoj.

För övrigt vill jag varna för fejk-mejl från Elgiganten. Jag försökte både ringa deras kundtjänst och även få kontakt med dem via chatten för att be dem lägga ut en varning på sin webbplats – inget svar nånstans. Hur dåligt är inte det?! Jag skulle skämmas om jag vore dem. Att dessutom tvinga uppringande kund att lyssna till vidrig musik i luren är snudd på tortyr. Skärpning!

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Media, Musik, Personligt, Vänner | Märkt arbetsmöte, betala räkningar, bilder, blå, Blåsenhus, bokrencention, BonBon, Botaniska trädgården, bulle, chatt, dåligt, dö PowerPoint-döden, dimmig, Elgiganten, favoritfärg, fejk-mejl, fel storlek, fika, fredag, fyra talare, går inte att läsa eller förstå, Gränby centrum, Gränby köpstad, guld, ha tråkigt, inga problem, inget alkoholhaltigt, inte sova, kalender, katt, kattflicka, Kåbo Restaurang & Pizzeria, kinesisk träask, kontor, kontoret på hörnet, kontorsgrannar, korridor, krukväxter, krympa, kundtjänst, kylig, lägga beslag på, lunch, lyssna, mamma, mörkblått, möte, mötesrum, minnesanteckningar, mobiltelefoni, naprapat, nattuggla, nåt starkt, nyckel, oanvänd, orange, pizza, PowerPoint-paket, röd t-shirt, roa sig, semester, skämmas, SLU, smygöppna, snäll, snudd på tortyr, sol och värme, sova, spionera, stormöte, Sveriges lantbruksuniversitet, tacka nej, tappa kontakten med nätet, telefoni, text, tidningsbud, tjockt i kalender, tvinga uppringande kund, uppiggande, UppsalaNyheter, Uppsalas största godisaffär, vaken, vattna, växa i, Willys | Lämna en kommentar

Tisdagen den 13 september 2016: Tämligen slut i rutan

Publicerat den 13 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Klockan 3.55 vaknade jag i morse.

Denna den andra kursförmiddagen av två var det samma visa på tidiga morgonen som de senaste morgnarna: jag vaknade. I morse var klockan emellertid 3.55, det vill säga jag vaknade 14 minuters senare än igår. Men, som sagt, runt 3.50-tiden vaknar jag varje morgon sen en tid tillbaka. Jag kan inte säga att det är nåt ljud jag väcks av. Däremot har jag varit med om detta tidigare. Det handlar om att kroppen får en irriterande vana, helt enkelt, att vakna runt samma tid varje natt. Så snart jag lyckas bryta vanan vid ett enda tillfälle går den över. Frågan är bara hur jag ska bryta den…

Nåja… jag läste ut min första Jonas Moström-deckare i morse och hann att grabba tag i en ny bok. Den senare, som jag fick i vintras av en före detta kollega, har jag emellertid inte hunnit mer än stoppa in bokmärket i, för jag har tillbringat förmiddagen på kurs och resten av dan, med avbrott för en paj-lunch, i möten.

Bokbyte i morse från Uppsaladeckare till New Yorkdito.

Gräset var fortfarande mycket grönt utanför Ekonomikum där kursen hölls.

Förmiddagens kurs var alltså den andra delen av kursen jag påbörjade igår. Det var en grundkurs i verktyget som vi använder för vår externwebb. Vi har gått igenom hur en skapar nya sidor och artiklar med text, bild, filer, länkar etc. Men verktyget omfattar så många fler komponenter att jag inser att en fortsättningskurs är nödvändig för mig som webbplatsansvarig. Nästa gång den kursen ges har jag emellertid inte möjlighet att gå och därefter ges den inte förrän i vår. Samtidigt vet jag ju inte om jag blir kvar. Som du ser i högerspalten om du datorsurfar när du läser den här bloggen återstår 57 dagar av min provanställning. Om framtiden vet en inget…

Kursen hölls precis som igår i källaren på Ekonomikum. Utanför lokalen var gräset härligt grönt och jag passade på att insupa så väl färg som luft innan jag dök ner i bunkern.

Sen fick jag liksom spola och ställa om hjärnan…

Skylt med texten "Spola efter dig!"

Inga lysande utsikter i eftermiddagens mötesrum trots att det var på femte våningen…

På S:t Olofsgatan mötte jag tre kollegor från Blåsenhus. Vi intog lunch på ett trångt men rätt fantastiskt litet ställe på en tvärgata till S:t Olofsgatan. Lunchen var både billig och god. Medan vi åt hade vi ett jobbmöte. Såna här träffar är guld värda!

Efter lunchen traskade vi till möteslokalen på S:t Olofsgatan. I ett fullsatt rum utan luft pratade vi sen två flikar intranätstruktur och -innehåll. Jag kan ärligt säga att det var svårt att tänka om från externt till internt. Att det dessutom är två olika verktyg, två helt skilda webbplatser med två olika upplägg och utseende underlättar inte heller. För att inte tala om målgrupperna… Vissa målgrupper kan ses som både interner och externer, för att förenkla det hela (not!)…

Tämligen slut i rutan är sammanfattningen för min del nu. Jag tror att det är bara att försöka tugga i sig ett par mackor och förnya energin lite och det ska jag göra hos Fästmön. I morgon är jag på Blåsenhus hela förmiddagen, men sen ska jag försöka vara på jobbet-jobbet en och en halv dag. Ja, jag längtar faktiskt efter min semesterfredag, det är mycket nu…

Livet är kort. Dagarna är fulla.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt artikel, bild, billigt och gott, Blåsenhus, bokbyte, bokmärke, bryta, datorsurfa, deckare, det är mycket nu, dyka ner i bunkern, Ekonomikum, externer, externt, externwebb, färg, före detta kollega, förnya energi, femte våningen, filer, fortsättningskurs, framtid, frisk luft, fulla dagar, fullsatt rum utan luft, grönt gräs, grundkurs, guld värda, Himlen är alltid högre, inga lysande utsikter, innehåll, insupa, interner, internt, intranät, irriterande, jobbmöte, Jonas Moström, Judasbarn, kollega, komponenter, kropp, kurs, kursförmiddag, längta efter, länkar, litteratur, ljud, lunch, mackor, målgrupp, möte, möteslokal, olika utseende och upplägg, olika verktyg, paj, provanställning, S:t Olofsgatan, semesterfredag, skapa nya sidor, slut i rutan, spola och ställa om hjärnan, struktur, text, tidig morgon, tugga, tvärgata, vakna, vana, väckas, vintras, webbplatsansvarig, webbverktyg | 2 kommentarer

Himlen är alltid högre

Publicerat den 13 september, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

När jag läste att författaren Jonas Moström bland annat skriver böcker som utspelar sig i Uppsala blev jag självklart nyfiken. Författarens första böcker utspelade sig i Sundsvall där doktor Moström gjorde sin AT-tjänstgöring. Men i böckerna om psykiatrikern Nathalie Svensson – hittills tre stycken – är miljön alltså Uppsala där Jonas Moström gick läkarutbildningen. I morse läste jag ut den första boken om Nathalie, en bok med den vackra titeln Himlen är alltid högre. Innehållet är inte lika vackert, för det här är en polisroman som bland annat handlar om övergrepp och mord. Boken fyndade jag på Myrorna för 40 kronor i början av augusti.

Nathalie Svensson är nyseparerad och bor och arbetar i Uppsala. Men hon har en liten övernattningslägenhet i Stockholm och det är där hon bor och lever livets glada dagar när hon inte jobbar eller har sina barn hos sig. En kväll när hon har varit ute och festat stämmer hon träff med en skådespelare. Dessvärre blir den enda träffen ett skott i skådespelaren – han skjuts till döds och kastas i en fontän. Nathalie försöker rädda livet på honom, men påminns samtidigt om mordet på fästmannen Adam tio år tidigare. Det mordet blev aldrig uppklarat. Nathalie känner sig förföljd efter det senaste mordet. Trots detta börjar hon luska i morden och inser tidigt att de hänger ihop. Självklart trappas spänningen upp. Det visar sig handla inte bara om mord utan om övergrepp mot några av samhällets svagaste. Och sanningen är inte någon vacker och ljus historia utan både ond och smärtsam för Nathalie.

Jag tycker att den här boken är både snabbläst och spännande. Läsaren kastas lite i tiden mellan 2004, strax innan Adam, som var journalist, mördades och nutid, det vill säga 2014 i boken. Det funkar bra och blir aldrig rörigt. De två historierna löper parallellt först, för att sedan gå samman, vilket numera är ett ganska vanligt grepp i kriminallitteraturen.

Vidare är det roligt med en bok där Uppsala och dess stadsmiljö har en sån central plats. Fast trots det måste Stockholm visst vara med på ett hörn. Ska jag vara lite kritisk till Uppsalaomnämnandena i boken känns det som om författaren har gått omkring med en karta i handen. I princip alla centrala eller viktiga platser nämns – allt från Flustret till stans sjukhus. Däremot hittar jag inte Gunillaklockan eller Fyrishov, till exempel. Och märkligt nog åker Nathalie Svensson bil genom Uppsala sista april – det skulle aldrig funka i verkligheten.

Men… jag gillar att Uppsala är centrum för händelserna. Vidare skrockar jag lite när det uppdagas att regionalpolitiker, bland andra, inte är att lita på (det visste jag väl från verkligheten). Det här är annars en mörk berättelse och även om den kommer till sitt slut får läsaren veta att Nathalie blir anlitad som expert i nästa bok, förlåt fall. Jag tänker självklart läsa de två uppföljarna Dominodöden och Midnattsflickor.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt anlitad som expert, AT-tjänstgöring, övergrepp, övernattningslägenhet, barn, bil, central plats, centrala eller viktiga platser, deckare, doktor, Dominodöden, fästman, förföljd, försöker rädda livet, festa, Flustret, fontän, Fyrishov, Gunillaklockan, Himlen är alltid högre, inte att lita på, Jonas Moström, journalist, kriminallitteratur, läkarutbildning, leva livets glada dagar, litteratur, luska, mördas, mörk berättelse, Midnattsflickor, mord, Nathalie Svensson, nutid, nyseparerad, omdöme, ond, parallella historier, polisroman, regionalpolitiker, samhällets svagaste, sanningen, sista bil, sjukhus, skådespelare, skjutas till döds, skott, skrocka, slut, smärtsam, snabbläst, spännande, stadsmiljö, stämma träff, Stockholm, Sundsvall, Uppsala, vacker titel, vanligt grepp, verklighet | Lämna en kommentar

Måndagen den 12 september 2016: Kursad, sporrad och irriterande tid

Publicerat den 12 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Ibland börjar en i lite fel ände. Men enligt en före detta kollega på LinkedIn är jag ju

”en doer.

Datorskärm, som visar IT-avdelningens externa webbplats och ett tangentbord

Idag lärde jag mig grunderna för att kunna jobba på webbplatsen på bilden.

Därför fick det bli migrering och nytt utseende på min avdelnings externwebb först och grundkurs sen. Den 31 augusti var det först, idag var det sen. Den här förmiddagen och i morgon förmiddag lär jag mig grunderna i det verktyg vi använder. Kursen var fullbokad, men nån hade blivit sjuk. Trots det var vi 14 personer som gjorde övningar idag och som ska fortsätta i morgon.

För mig är det otroligt värdefullt att få grunderna så att jag inte bara kan göra mer avancerade saker utan faktiskt också kan skapa nya sidor på vår webb… Dessutom träffar jag folk som jobbar med delvis samma saker som jag. Roligast idag var att träffa Helena som gör Universitetsbibliotekets fina 400-blogg, men också att träffa personen som kände igen mitt namn från Energi och teknik på SLU. Vi lyckades missa varandra på SLU med nåt år. Uppenbarligen finns mitt namn kvar nånstans ändå, trots att det nu är över tre år sen jag jobbade där.

Jag kände mig som en skolflicka där jag satt under skolplanschen med en elefant.

Dagens lunch var macka i plast och kaffe i pappmugg.

För att få ögonen att samarbeta satte jag mig ungefär mitt i rummet. Då kunde jag kika med glasögonen på min skärm och över glasögonkanten på lärarens storskärm längst fram i salen. Ett kort avbrott för kaffe och liten macka blev det, så när dagens övningar var slut och det var lunch kände jag mig inte särskilt überhungrig. Därför svängde jag in på macken vid rondellen och köpte en macka i plast och kaffe i pappersmugg. Macklunch, alltså. Det blev en baguette med Skagenröra och den smakade helt OK. Kaffet var också gott. Himlen var alldeles blå, så det gjorde inte ont att sitta utomhus en stund. Det var skönt att få lite ljus och luft efter en kurs i källarvåningen på Ekonomikum. Ekonomikum, som hette Humanist-Centrum när jag var där sist och pluggade litteraturvetenskap på järnåldern (1984)…

Blå himmel med lite svag rök från ett flygplan

Himlen var alldeles blå vid lunchtid.

På eftermiddagen gästspelade jag på jobbet. Mrs J hade lämnat ett liniment som jag provar på min arm under ett dygn för att se om jag tål det eller inte. Tanken är att sen testa det på hälen och vaden. En ökad blodgenomströmning kan vara väldigt bra för min onda häl. Jag trodde att jag var experten på hälsporre på jobbet, men Mrs J har plågats av det i 15 år, jag endast i fyra och ett halvt – och då inte hela tiden… Det jag emellertid insåg i helgen är att vila funkar. Fast det är inte så kul att enbart sitta stilla. Min naprapat och jag pratade om olika vidare behandlingar när vi sågs i torsdags. Förutom kortisonspruta, som ju bara lindrar symtomen, inte behandlar åkomman, kan kryckor i två veckor vara ett alternativ. Spontant undrar jag då hur jag ska kunna jobba. Nej, kryckor på jobbet funkar inte, det har jag provat tidigare.

Däremot gick det bara inte att tacka nej till Mrs J:s äppelkaka till eftermiddagskaffet. Den var härlig att kladda med utomhus!

Härlig äppelkaka att kladda med.

Irriterande tid att vakna.

Slutligen lite seriöst gnäll. Häromdan beklagade jag mig över att jag vaknar klockan 3:50 varje natt. Kanske beror det på hälsporren, kanske är det nåt annat skäl. I natt var inget undantag, men jag var några minuter tidig, som synes på bilden. Det är lika irriterande varje gång, fast lite extra i morse eftersom jag hade sovmorgon. (Det är närmare till kurslokalen än till jobbet.) Vi får se vad som händer i morgon bitti.

I morgon fortsätter kursen i webbverktyget. Till lunch ska jag träffa en samarbetspartner som jag jobbar finfint ihop med. Vi går efter en lättlunch vidare tillsammans till ett redaktörsmöte. Sen tänker jag åka hem och tisdagshandla. Jobbdatorn är med hem i kväll, så kanske kollar jag mejlen i morgon kväll. Jag har bestämt mig för att generellt sett inte jobba hemifrån eftersom vi faktiskt inte får göra det på min avdelning. Och gratis jobbar jag inte längre.

To be continued…

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier | Märkt arm, avancerade saker, avbrott, avdelning, äppelkaka, ögon, ökad blodgenomströmning, baguette, börja i fel ände, behandla åkomma, behandling, bensinmack, blå himmel, blogg, eftermiddagskaffe, Ekonomikum, elefant, en doer, expert, externwebb, före detta kollega, förmiddag, gästspela, glasögon, gnäll, grundkurs, hälsporre, härlig, hål, hem, Humanist-Centrum, Institutionen för energi och teknik, inte überhungrig, inte jobba hemifrån, irriterande, jobba gratis, jobbdator, kaffe, kaffe i pappmugg, kant, källarvåning, kladda med, kortisonspruta, kryckor, kursad, kurslokal, lärare, lättlunch, lindra symtom, liniment, LinkedIn, litteraturvetenskap, ljus och luft, lunch, macka, macka i plast, macklunch, missa varandra, Mrs J, namn, naprapat, natt, ond häl, otroligt värdefullt, plågats, plugga, redaktörsmöte, rondell, samarbeta, samarbetspartner, seriöst, sitta stilla, sitta utomhus, Skagenröra, skapa nya sidor, skärm, skolflicka, skolplansch, SLU, sovmorgon, sporrad, storskärm, Sveriges lantbruksuniversitet, tåla, testa, tisdagsshopping, undantag, Universitetsbiblioteket, vad, vakna, vila, webbverktyg | 4 kommentarer

Söndag kväll den 11 september 2016: Litterärt, uppsaliensiskt och mexikanskt

Publicerat den 11 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Vilken härlig läshelg jag har haft! Och det är inte bara mitt sinne som tackar mig – även min fot gör det. Eftersom jag har varit ganska stilla och inte gått särskilt mycket har hälen fått vila. Framåt kvällen gav jag mig ut på vift och hälsporren plågade mig inte alls särskilt mycket trots att foten inte är tejpad. Hurra!

På eftermiddagen blev det bokbyte. Jag bytte amerikansk elektricitetsnörd mot Uppsalapolis. Nu läser jag första delen av Jonas Moströms serie om Nathalie Svensson, en serie som främst utspelar sig i Uppsala. Trots att det i början av boken sker ett mord i Stockholm är det sen Uppsala för hela slanten. Efter 50 sidor känns det nästan… för mycket. Det är platser och ställen framför allt som nämns, men de beskrivs inte. Till exempel… att nån är

”i Lundequistska bokhandeln

tvivlar jag på. Den blev nämligen Akademibokhandel för ganska många år sen nu. Dessutom sa man

”på Lundeq,

inte

”i Lundequistska bokhandeln.

Därför känns det lite som om författaren har suttit med en karta i handen och skrivit sin bok. Samtidigt vet jag att han har bott här, åtminstone när han pluggade. Och spännande är min nya bok på gång!

Böckerna Väckelse och Himlen är alltid högre

Bokbyte idag från amerikansk elektricitetsnörd till Uppsalapolisen.

Men lite skygg blir en allt när en har varit ensam och inne större delen av en helg. Visserligen telefonerade mamma och jag både igår och idag, så jag har åtminstone pratat med nån. Fast jag ville ju gärna träffa nån människa också. Vägen till en kvinnas hjärta går genom munnen och magen. Jag längtade efter och bjöd ut Fästmön på mexikansk söndagsmiddag när hon hade slutat jobba. På Tacobar i det nya köpcentrumet mellan Tokerian och Stormarknaden goffade vi enchilladas med kyckling och babblade en stund i kväll. Sen gick vi till City Gross och köpte ost.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna har jobbat färdigt sitt helgpass och är nu ledig i två dar. Själv ska jag inleda min fyradagarsarbetsvecka med kurs två förmiddagar i rad samt diverse redaktörsmöten. Det innebär att jag lär vara minimalt på mitt kontor den kommande veckan. Känns lite… trist.

Nån söndagsångest inför den kommande arbetsveckan har jag som vanligt inte. Jag sitter och läser och har det gott ända tills andra delen av Happy Valley kör igång klockan 22 på SvT1.

Ha en bra ny vecka!

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt Akademibokhandel, amerikansk elektricitetsnörd, babbla, beskriva, bjuda ut, bokbyte, chilicheese, City Gross, enchilladas, ensam, författare, fot, fyradagarsarbetsvecka, gå, goffa, Gränby centrum, Gränbystaden, guacamole, Happy Valley, hål, helg, helgpass, Himlen är alltid högre, hurra, Jonas Moström, karta, kontor, kurs, kyckling, längta efter, läshelg, litteratur, Lundeq, mage, mamma, mexikanskt, mord, mun, nämna, ost, plugga, polis, prata, redaktörsmöte, söndagsångest, söndagsmiddag, skygg, spännande, Stockholm, Sveriges Television, SvT, Tacobar, tejpad, telefoni, träffa, trist, Uppsala, uppsaliensiskt, Väckelsen, vägen till en kvinnas hjärta, vila, Willys | 2 kommentarer

Väckelse

Publicerat den 11 september, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Författaren Stephen King har en otrolig lång och diger produktion bakom sig. Många av hans böcker har också blivit (skräck)filmer. Böckerna rör sig mellan okända världar och vår ruggiga verklighet. Boken Väckelse, som jag läste ut nu i eftermiddags, är inget undantag. Jag köpte boken i november förra året och var hoppfull och förväntansfull inför läsningen.

Det är USA och tidigt 1960-tal. En sexårig pojke leker med sina leksakssoldater när en skugga faller över honom. Det är stans nya metodistpastor, Charles Jacobs, som har kommit på besök. De två utvecklar en sorts vänskap. Jamie, som pojken heter, får veta att pastorn är besatt av elektriska experiment. Vid ett tillfälle helar han med elektricitetens hjälp ett av Jamies syskon. Men sen inträffar en tragedi och pastorn lämnar stan. Jamie och pastorn möts flera gånger under livets gång, trots att Jamie tar avstånd. Först mot slutet får såväl Jamie som läsaren veta vad pastorn egentligen har varit ute efter…

Att Stephen King är en fantastisk berättare är inte tu tal om. Jag fångas redan från början. Dessvärre blir jag under resans gång lite besviken. Minst halva boken, det vill säga ungefär 200 sidor, har passerat utan nån större spänning. Och andra halvan blir mest en resa med kortare glimtar ur huvudpersonernas liv och deras möten. Slutet, som borde bli klimax, känns… krystat.

Tyvärr blir omdömet inte högre än medel.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Personligt | Märkt 1960-talet, besviken, elektricitet, elektriska experiment, fantastisk berättare, författare, förväntansfull, hoppfull, klimax, korta glimtar, krystat, läsa, leka, leksakssoldater, livet, medel, metodistpastor, november, okända världar, omdöme, pojke, skräckfilm, skugga, slutet, spänning, Stephen King, syskon, tragedi, under resans gång, USA, Väckelse, vänskap, vår ruggiga verklighet | Lämna en kommentar

Söndagen den 11 september 2016: Kontemplation och läsning

Publicerat den 11 september, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Kontemplation.

Varför vaknar jag alltid klockan 3:50 varje natt? Det finns liksom inget skäl till det, mer än att nån eller nåt vill irritera mig. Jag gick och la mig tidigt igår, trots att det var lördag. I morse låg jag kvar och slumrade i sängen tills klockan var över tio. Jorå, jag läste och drack kaffe också, förstås. Och tänkte på dagen som låg framför mig.

Den 26 april är inget fint datum i historien, trots att det är min födelsedag. Men på min tjugofjärde födelsedag inträffade Tjernobylolyckan. Dagens datum är heller inget datum vi älskar. Dels inträffade elfte september-attackerna 2001, dels mordet på Anna Lindh två år senare (hon knivhöggs den 10 september och avled morgonen därpå). Det är en dag för eftertanke och kontemplation, tycker jag. Vi får aldrig glömma och jag tänker att vi måste stå upp för varandra mot ondskan därhelst den uppstår och oavsett form den tar.

Min gårdag ägnade jag stor del av tiden åt att läsa. Så blir det även idag. Att läsa och skriva är kontemplation för mig. Så du fattar att jag kontemplerar ofta. (Dessutom är det bra för min onda fot att jag håller mig stilla.) Jag skulle inte kunna leva om jag inte fick eller kunde läsa böcker. Jag tyckte att det såg lite glest ut i mina TBR-hyllor*, så alldeles nyss nappade jag på ett erbjudande från Bokus om att köpa två ganska nyutkomna böcker för 299 kronor. Det var böcker jag hade tänkt köpa lite senare i månaden, men nu blev det tidigare eftersom det är sista dan för erbjudandet.

Så länge jag har kunnat läsa har jag också skrivit. Ett bevis på detta kan bilden längst ner i inlägget sägas vara. Som du har noterat lägger jag då och då ut gamla bilder på mig själv. Det blir en resa i minnenas arkiv och jag är evigt glad och tacksam över fotoalbumet pappa sammanställde och gav mig i 30-årspresent. Jag lägger också ut bilderna på Instagram tillsammans med några korta rader. Det är nämligen inte alla som finner ro i att läsa, många pallar inte att läsa (så mycket) utan nöjer sig med en bild. Jag vet inte riktigt varför jag delar med mig av min historia, men kanske gör jag det för att den faktiskt leder fram till den jag är idag. Eller också för att det nästan inte finns nån kvar som berättar den.

Under småbarnsåren bodde jag och mina föräldrar i Tranås. Pappa var redaktör på Corren, som då hade lokalredaktioner lite här och var i Östergötland, men alltså även i Småland. Vi bodde i en tjänstebostad vägg i vägg med redaktionen. Mellan vår lägenhet och pappas jobb fanns en liten gång. Där i mörkret gillade jag att sitta och glo upp på de stora tidningsläggen som tapetserade väggarna. Men mest av allt gillade jag att springa igenom gången, förbi tant Gun och farbror Sune och vidare in till pappas kontor. Där tyckte jag att han hade det lite stökigt, så jag brukade städa medan jag maniskt repeterade

”Ordning här! Ordning här!

Men städa för en tvååring är inte riktigt samma som för en vuxen. Jag hällde ut gummisnoddar, gem och häftstift på pappas skrivbord och sen rörde jag runt.

Snart lärde jag mig också att klättra upp på pappas skrivbordsstol (det var lite vanskligt eftersom den snurrade) och ta kommando över den stora Facitmaskinen. För jag läste och skrev redan som tvååring, påstår min mamma. Och kanske är bilden nedan ett bevis för det – eller också bara en underbar sekund, fångad av min pappa och hans Rolleiflexkamera…

Redan på den tiden jag var kontorsflicka skrev jag mycket och hade tofflor på fötterna.

*TBR-hyllor = hyllor med olästa böcker, på engelska ”To Be Read”

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Krämpor, Personligt, Sociala medier | Märkt 30-årspresent, Östergötland, Bambi, bild, Bokus, Corren, datum, deckare, dela med mig, den jag är idag, eftertanke, elfte september-attackerna, Elly Griffiths, En kvinna i blått, erbjudande, Facit, farbror Sune, födelsedag, föräldrar, finna ro, foto, fotoalbum, gamla bilder på mig själv, gång, gem, glest, gummisnoddar, häftstift, hålla mig stilla, Instagram, irritera, kaffe, kontemplation, kontor, kontorsflicka, läsa, läsning, lördag, leva, litteratur, lokalredaktion, mamma, maniskt, mörker, min historia, minnenas arkiv, Mons Kallentoft och Markus Lutteman, mordet på Anna Lindh, nöja sig, nyutkomna böcker, ond fot, ondska, ordning här, pallar inte att läsa, pappa, röra runt, redaktör, Rolleiflexkamera, skål, skriva, skrivbord, skrivbordsstol, skrivmaskin, slumra, småbarnsår., Småland, snurra, springa, städa, stå upp för varandra, stökigt, tant Gun, tänka, TBR-hyllor, tidningslägg, tjänstebostad, Tjernobyl-olyckan, tofflor, Tranås, vakna, vanskligt | 2 kommentarer

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Recension: The Watchmaker
- Söndagen den 8 november 2026: Inget firande i mitt spännande liv
- Reglerna!
- Recension: Kvinnorna vid världens ände

	Tofflan om Lördagen den 7 november 2026:…
	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Läsvärt hos andra!
- Döda vinkeln av Pernilla Erics… på Lottens Bokblogg
- De nominerade till årets krimi… på enligt O
- Oh no….katastrof på BokCissi
- Tisdagstrion v. 45: Sjukdom på Lottens Bokblogg
- Lästa böcker - Oktober 2026 på Lottens Bokblogg
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 1 064 338 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Recension: The Watchmaker
- Söndagen den 8 november 2026: Inget firande i mitt spännande liv
- Reglerna!
- Recension: Kvinnorna vid världens ände
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

	Tofflan om Lördagen den 7 november 2026:…
	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Besökare
- 1 064 338 besök
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

”en doer.

Kära dagbok…

”i Lundequistska bokhandeln

”på Lundeq,

”i Lundequistska bokhandeln.

Kära dagbok…

”Ordning här! Ordning här!

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv