Dagens citat den 9 juli 2016

Ett citerande inlägg.


 

En litterär favorit sen ett antal år tillbaka är Elly Griffiths och hennes böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway i Norfolk. Böcker innehåller historia, spänning och ganska rå humor – sånt som jag gillar, med andra ord. I morse började jag läsa De öde fälten. Jag kan inte låta bli att ge ett exempel på den råa humor som tilltalar mig så! Vad sägs om detta som dagens citat från just De öde fälten..?

”[…] ‘Är det din fröken?’ frågar Nelson.
Nej, hon är traktens yxmördare, tänker Ruth. Men hon överlämnar åt Kate att berätta för Nelson att mrs Mannion är jättesnäll och att hon gav henne ett klistermärke när de var på öppet hus och att hon har en nalle som heter Blå. […]

 


Livet är kort. Rått är gott – i alla fall när det gäller humor…

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Väck mig när det är över

Ett inlägg om en bok.


 

Väck mig när det är överDet dröjde så länge innan jag vågade fråga om jag möjligen fick recensera Anne-Lie Högbergs bok Väck mig när det är över. Det var nåt med titeln som jag fascinerades – och skrämdes – av. Men så vågade jag och författaren sände mig vänligt nog ett exemplar med en hälsning på min namnsdag. Nu har jag slagit ihop pärmarna med det enkla, men snygga omslaget. Och så ska jag skriva ner några rader… Hur svårt är inte det när innehållet handlar om… allvarlig sjukdom?!

Agnes och Cissi är systrar och det är växelvis deras berättelser vi läsare får ta del av. Cissi är på väg att få barn, medan systern Agnes försöker få bonusbarn och egna barn att trivas och fungera tillsammans. Agnes får skvallervägen veta nåt om sin syster och vill att Cissi ska berätta för den det berör. Det resulterar i en ovänskap som håller i sig. Länge. Till dess att en riktig katastrof är på väg. En katastrof som stavas med c. Cancer.

Titeln är som sagt riktigt lockande, men jag blir lite besviken när jag redan på andra sidan hittar ett korrekturfel. Jag undrar vidare hur det kan synas att kinder blir röda i mörker och om en verkligen kan ett läger i julklapp – får en inte snarare en lägervistelse? Vidare saknas det skiljetecken här och var. Nej, det första 100 sidorna gör mig lite fundersam. En bra redaktör hade helt klart varit nåt som författaren tjänat på att anlita.

Men sen… sen när vardagarna bara ramlar över mig som läsare… Då faller jag pladask för boken. För det är så realistiskt skildrat detta med barn och bonusbarn, tonåringar, äldre föräldrar, förväntningar, kärleksrelationer… Och så det där att det liksom inte finns några rätt tillfällen att få cancer. Cancerskildringen, med ångest, behandlingar, håravfall, närståendes reaktioner etc är så trovärdig att jag skulle vilja uppmana alla som drabbas av bröstcancer – såväl patient som närstående – att läsa den här boken. Den är inget litterärt verk i Nobelprisklass, men den är en rak och enkel skildring av ett vardagsliv där en olycka inte kommer ensam. Exakt så som det är i det verkliga livet.

Jag tror också att personal som arbetar med cancersjuka patienter kan ha nytta av boken. Det finns en och annan skildring av hur Vården bemöter cancerpatienter och som vanligt har Vården ett och annat att lära – oavsett om den sker i primärvård eller vid Sjukstugan i Backen i slutenvård (Akademiska sjukhuset i det här fallet).

Toffelomdömet blir högt. Vi behöver alla påminnas om att saker och ting kan förändras från en stund till en annan. Det får mig att undra om inte Ordberoende förlag, som ger ut böcker som berör, skulle vara intresserat av ett specifikt annat manus också… Tål att fundera över…

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Läs min recension hos UppsalaNyheter! (nästan samma text)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 8 juli 2016: Sånt som är passé och sånt som är dröm

 



Kära dagbok…

 

Papperssortering

Pappersrensning var inte nån rolig sysselsättning, men jag är glad att jag har rensat två pärmar av tre med Viktiga Papper.

Igår kväll ganska sent fick jag nån sorts stolleryck. Eller det var väl min rensande och packande fästmö som inspirerade mig: jag gick igenom pärm #2 med Viktiga Papper. Innan jag började mitt nya jobb rensade jag den första pärmen. Denna den andra var så knökfull med papper att den nästan inte gick att stänga. Värsta pärmen, pärm #3, innehåller papper om min bostadsrätt. Den har inte gått att stänga på ett par, tre år nu och den blir en mardröm att gå igenom. Den sparar jag emellertid. Pärm #2 tog nämligen över två timmar att gå igenom. Passande nog gjorde jag det vid soffbordet med programmet Lyxfällan på i bakgrunden. Jag fattar inte hur personen i programmet kunde missköta sin ekonomi såsom han gjorde. Men jag fattar inte heller hur jag kan spara så många gamla papper som jag hade gjort. Alla papper var nog viktiga – fast somliga för typ 20 år sen… Det blev lite av en vandring down Memory Lane. Totalt sett var det väldigt skönt att rensa bort sånt som verkligen är passé. Fast det var inte roligt under tiden. Papper om skatt, pension, konton, lön, fack etc är sällan roliga.

Anders tekopp

I mitt favoritteam är de inte bara trevliga. En Anders i teamet har en fantastiskt vacker tekopp.

Då var det betydligt roligare idag. Dan inleddes med att jag blev bjuden på fika med bulle av mitt favoritteam på jobbet. Det var en solig och varm dag, så vi kunde sitta utomhus och frossa och smula. Jag blir lite glad och varm i hjärtat att jag har ett gäng att hänga med på jobbet under sociala stunder. Än så länge tillhör jag nämligen inte nåt team, bara en enhet, men jag jobbar övergripande på avdelningen.

En annan av mina favoriter på jobbet tittade in från semesterledighet och jobbade halvdag idag. Det tyckte jag var både kul och praktiskt, för jag fick flera svar på ett antal frågor så att jag kunde gå vidare med ett av uppdragen jag fick av säsongens sista stabsmöte.

Botaniska trädgården entré och blå himmel

Det blev lunch i Botan idag. Himlen var knallblå utan ett moln, men vi hittade skugga under ett träd.

Plötsligt var det så dags för lunch. Idag hade jag en lunchdejt i Botaniska trädgården igen. Det är ett alldeles utmärkt ställe att kombinera mat och jobb på. Den här gången blev det mat och prat med en före detta arbetskamrat, numera kamrat. Eira blev snabbt en god vän på min förra arbetsplats. Med sitt otroliga lugn är hon min motpol på arbetet. Hon har också förmågan att bry sig så där lagom och när en mest behöver det. Som när en bryter ihop för att vissa chefer lovar för mycket som de sen blir osäkra på om de kan hålla. Att det höll på att förstöra vinterns storhelger och orsaka totalt haveri av livet brydde de sig inte om. Men det gjorde Eira. Hon fanns där och lyssnade och fick mig att inte ge upp kampen om att få ett arbete. Eira berättade att det inte var kört för mig, att det fanns hopp. Och hon hade ju rätt! Den 9 maj började jag mitt nya jobb. Det trodde jag aldrig!..

Detta bildspel kräver JavaScript.


Tillbaka på jobbet igen fick jag en del gjort med mina uppdrag 
innan det var eftermiddagsfika. Jag har faktiskt ganska mycket att göra (förutom att fika), men de som snart går på semester har ju planerat för det och ser till att få mindre och mindre att göra. Vi är i alla fall en tapper skara som harvar på även nästa vecka. Ja, jag ska ju harva hela sommaren utom den dan Anna flyttar.

Jag tänker se till att få en riktigt go helg och inte vara så mycket här hemma. Längtan efter det där huset i skogen växer sig allt starkare. Idag när jag kom hem öppnade fönster och dörrar. De fick vara öppna en kvart innan jag tvingades stänga dem igen. Och jag orkar inte vara varken vänlig eller bestämd och be om hänsyn. Därför tillbringade jag första stunderna här hemma vid datorn, precis som jag tillbringade sista stunderna på jobbet. Jag var också en tur till Lucille och vattnade och lämnade en burk mat till firrarna. Det var ju ingen riktigt bra idé, den där med att mata Jerrys katter med Lucilles akvariefiskar för att vi skulle få minsta möjliga besvär.

Håll dina drömmar vid liv! Här ser du nåt som skulle kunna vara min dröm…

En ö i grönt och rött

En dröm, om än lite Photoshoppad…

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bland lycrademoner och vingelpell*r

Ett inlägg om folk i trafiken.


 

Redan i morse på första raksträckan på väg till jobbet

”gick jag igång.

En så kallad lycrademon – ett uttryck lånat från Johanna – vägrade envist att följa normer i trafiken och vinglade på vägbanan, mellan filerna, trots helt tom egen bana parallellt med vägen. Asså, jag fattar inte varför en väljer en gata i rusningstrafik framför en tom bana! I morse var det nämligen ovanligt många för säsongen som var ute och körde bil. Lycrademonen var dessutom så blanksliten där bak att den vita huden lyste igenom. Bara sånt kan ju få en bilförare att tappa koncepterna.

cyklist

En typisk lycrademon. 


Utanför Huset som Gud glömde och nästan jag också
där jag varje morgon lyfter mitt vänstra långfinger, brukar det vara fullt av tvåhjulingar som kör än hit, än dit på den smala gatan. Men där finns ingen cykelbana längs med gatan så det är bara att acceptera som bilist att vingelpellar kan komma farande. Det gäller inte bara att vara uppmärksam, det gäller att sitta på helspänn bakom ratten. Samtidigt har jag svårt att tro att cyklister har nio liv. Hur vågar en liksom kasta sig rakt över en på vardagsmorgnarna rätt trafikerad gata utan att se sig om åt vänster eller höger?!

När jag hade passerat Sjukstugan i Backen, såg jag mig noga omkring i såväl backspeglar som genom rutor, blinkade, svängde av för att korsa vägen och stannade. Då kommer nästa jehu – från vänster – och ger mig Onda ögat samtidigt som jag ser att h*n säger nåt fult. Men hallå! Jag hade inte tänkt köra över nån, jag hade stannat och bara ställt mig i position.

De morgnar jag möter såna här människor är jag glad att de inte sitter i bilar och kör. Jag försöker intala mig att cyklister ju faktiskt inte har nån som helst utbildning för att vara en fara ute och fara i trafiken. Det har ju alla andra – utom fotgängare. Men önskvärt vore om lycrademonerna, vingelpell*rna och deras kompisar var lite rädda om sig och åtminstone såg sig om innan de svänger eller kör rakt ut i gatan. Det räcker liksom inte med att sträcka ut en arm, som en del gör. En måste TITTA också.

Går på cykelbanan

Jag gör fel här.

 


Livet är kort. Det blir inte längre för att en är livsfarlig i trafiken.

Publicerat i Diskutabelt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 7 juli 2016: Kärt litterärt

 



Kära dagbok…


Vilket spännande bokpaket jag hämtade igår! 
Och så snabb leveransen från Bokus var. Eller leverans och leverans… Jag fick ju hämta paketet själv och det gjorde jag på ICA Heidan precis som jag önskade. Fyra böcker packade jag upp, varav tre ganska nyutkomna. Nu fyller jag på mina att-läsa-hyllor. I sovrummet har jag en vit bokhylla som jag har ärvt från Fästmön. Det tog inte lång tid att gå ifrån min princip att inte sova med en massa böcker… Hyllan var ursprungligen tänkt för DVD-filmer, tidskrifter och lite diverse. Nu är består plötsligt två av hyllplanen av olästa böcker… Notera att jag dessutom har ett halvt hyllplan olästa böcker i en av bokhyllorna i hallen och något mer i hyllan i gästrummet. Men notera också att det är kärt litterärt och långt ifrån ett besvär. Så länge jag inte ska flytta…

Fyra böcker

Innehållet i gårdagens bokpaket.


Det finns som sagt redan böcker hemma som jag inte har läst, 
men det är också roligt att få köpa några nyutkomna böcker nu när jag har lön och ekonomi för det. Mari Jungstedts nyaste bok var en självklarhet. Författaren tar livet av folk på Gotland, Böckerna är lättlästa och ofta bladvändare.

Sofie Sarenbrant är en författare som jag tycker har vuxit. Jag var inte så imponerad i början, men nu tycker jag att hon skriver riktigt bra deckare. Jag gillar dessutom att hon skriver korta kapitel, för då är det lättare för mig att läsa, känns det som – jag som tar alla tillfällen till läsning i akt. Tiggaren kom ut så sent som i slutet av maj i år.

Kristina Appelqvists deckare utspelar sig i universitetsmiljö. Jag började läsa hennes böcker för några år sen när jag jobbade på ett annat av Uppsalas universitet än det jag jobbar på nu. Boken Smultron, bröllop och döden kom ut för en månad sen i morgon, faktiskt.

Slutligen slängde jag med en pocketbok i min beställning. Det blev tredje delen av Karl Ove Knausgårds Min kamp. Jag bara vill och måste fortsätta läsa alla böckerna i serien!

För tillfället läser jag en bok av en författare som bor här i länet. Det blev en ganska stor omställning för mina litterära ögon att byta från en bok skriven lite som en saga med Burma som miljö till en bok som handlar om vardagsliv i Bålsta i Sverige. Dessutom utspelar sig min bok på gång vid juletid. Men det är rätt skönt att få svalka av sig litterärt så här när sommaren är het och solig. För övrigt är den här boken så ny att den faktiskt inte har kommit ut än. Den har morgondagen som preliminärt utgivningsdatum och jag har fått ett recensionsexemplar.

Bok och solbrillor

En bok att svalka av sig med.

 

Toffelverkstad

Lennart och Bengt bor i en toffelverkstad och jag jobbar i en.

När en jobbar på sommaren och ”alla andra” har semester, då får en roa sig lite extra mycket med böcker, tycker jag. Men jag ska erkänna att jag faktiskt inte har nåt emot att jobba. Jag har emellertid inte fått tillräckligt med tid över än för att läsa in mig på djupet och orientera mig här och var. Det är fortfarande ofta akututryckningar. Det tycker jag är roligt, för det ger fart och fläkt över arbetet. Sen tillkommer förstås fasta arbetsuppgifter som jag har fått eller skapat själv, men många av dem ligger nere nu i sommar. Genom blandningen av det akuta och det planerade blir jobbet som kommunikatör så himla roligt! Än så länge känns det som om det här nog är det mest spännande kommunikatörsjobbet jag har haft – även om en del av mitt hjärta alltid finns kvar på det andra universitetet här i stan. Igår kväll när jag satt på ballen* och läste om Lennart och Bengt i senaste numret av Antiktidningen skrattade jag lite när jag såg att de bor i en före detta toffelverkstad. Jag brukar nämligen i tanken kalla mitt jobb för just… toffelverkstad!

Kaffe och kakor

Det blev Lisas kakor till kvällskaffet igår.

Gårdagskvällen blev härligt lugn och skön och jag kunde sitta och njuta i relativ tystnad på ballen. Det är en förutsättning för att kunna ägna mig åt recensionsboken på ett seriöst sätt. Det mumlades lite här och var, men tack och lov slapp jag grillrök och gapskrik större delen av kvällen. Lite bolldunk var det visserligen eftersom somliga anser att tennisbanan är en fotbollsplan. Jag passade på att fixa lite pressokaffe och grävde fram de fyra återstående kakorna från påsarna som Lisa hade med sig till vår lunch härom fredagen. Inget får ju förfaras och jag ville ju avnjuta kakorna innan de blev håriga eller fick ben.

I kväll har jag lite smått att fixa med, bland annat vattna krukväxter och mata husdjur hos Lucille. Problemet är bara att hon knappt lämnade nån mat till husdjuren. Eftersom Anna är kattvakt föreslog jag igår att vi kunde mata Jerrys katter med Lucilles akvariefiskar, men med tanke på hur matglada katterna är så tror vi inte att de blir mätta…

I morgon väntar lunch med före detta arbetskamraten E på ett kafé i en av Uppsalas trädgårdar. Sen är det helg. Redan. Mina planer involverar Anna, som jag har en dejt med lördag-söndag. Men har DU några helgplaner??? Eller struntar du i att det är helg och har semester UTAN planer??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort. Böcker, dä ä mitt liv, dä si!

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Film, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdagen den 6 juli 2016: Struktur och planer

 



Kära dagbok…

Grönt kastanjeträd mot blå himmel

Struktur i naturen, om än Photoshoppad.


Ordet för dagen är… struktur.
Jag har pratat och jobbat med struktur av olika slag hela veckan. Med struktur menar jag inte att allt ska se exakt likadant ut. Men det måste vara likformigt så att det inte skapar följdfrågor eller så att en förvirrar bort sig i pannkakan. Det blev lite av en arbetslunch med Duktiga Annika idag. Vi insåg att vi lär jobba tillsammans mycket framöver – med start redan nästa vecka, faktiskt. En stor del av Duktiga Annikas jobb går ut på att skapa ordning och struktur i tillvaron. Det glädjer mig att hon tycker att hon har nytta och glädje av en kommunikatör i det sammanhanget!

 

Igår eftermiddag fick jag en kallelse till ett extrainsatt möte i morse. Det krävdes snabb och tydlig kommunikation till en heterogen målgrupp via två kanaler. En man som heter Ove och jag slog våra huvuden samman efter mötet och formulerade storverk (!) på såväl svenska på engelska. Skälet till att jag vet att det är storverk fick jag senare under dan av En man som heter Ove: det har inte inkommit en enda följdfråga! En vågar nästan inte tro att det är sant och jag har nog suttit och nupit mig i mina feta kraftiga underarmar flera gånger idag.

Mitt fiktiva liv, det vill säga det liv jag lever via litteraturen med allt vad det innebär av resor, har nu tagit mig från Burma till Sverige. Eller från Annelie till Anne-Lie, givarmässigt sett. Jag slukade en otroligt vacker saga igår kväll och skrev ett inlägg om den som jag tidsinställde för publicering tidigare idag.

Konsten att höra hjärtslag och Väck mig när det är över

Bokbyte från Burma till Sverige, från givarna Annelie till Anne-Lie.


Därför var jag rätt trött i morse.
Sen skyller jag också på de ljusa och varma sommarnätterna och på omkringboende som sätter igång att kolgrilla klockan 22 på kvällen. Jag fick liksom stänga alla fönster tvärt. Alldeles intill grillen såg jag en elektrisk golvfläkt. Jag minns hur min pappa blåste liv i glöden med en gammal slang till en fotpump. (Min pappa var mycket för att ta tillvara på ”allt”.) Det tror jag var inte bara mer energisnålt utan definitivt säkrare också. Jag gillar inte att folk i närheten leker med elden när jag ska lägga mig. Då får jag svårt att somna.

Det har varit en solig och varm dag idag. Såna dar får mig att uppskatta mitt kylskåp till kontor. I eftermiddags kunde vi sitta ute och fika. Det märks att folk börjar få ledighet i kroppen – nästan alla tar längre raster. Jag ska ju inte ha nån semester i sommar, men lite slår jag väl av på takten framöver. Men inte mycket. Nästa vecka fortsätter jag med det sista stora tillägget till kommunikationsplanen. Veckan därpå ska våra sidor på externwebben migreras till en nyare version av verktyget och så ska jag tillsammans med min enhetschef ta fram en smärre kommunikationsplan för ett samgående.

Lobelia

Mitt sällskap i afton?

I kväll tänker jag försöka softa på ballen* med boken som hittade ner i min postbox i måndags – och en blyertspenna. Om det inte går att hålla min lila lobelia sällskap på grund av rök, får jag gå in och försöka få ordning på persiennen som inte ville låta sig fällas häromdan. Jag älskar mina vippfönster, men persiennerna i dem är bara skit.

Nu är det nerförsbacke till helgen för oss som arbetar. Jag har en dejt på lördag med min fästmö. Har DU några planer??? Skriv gärna nån rad eller två i en kommentar och berätta!

PS Men innan jag sätter mig på ballen ska jag öppna bokpaketet som kom idag! Tänk att jag åter igen har unnat mig fyra böcker!..

Paket från Bokus

Dagens paket från Bokus – orange, förstås!

 


*ballen = balkongen

 


Livet är kort, men det kräver en viss struktur och planering.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Konsten att höra hjärtslag

Ett inlägg om en bok.


 

Konsten att höra hjärtslagIbland blir en så där härligt glatt överraskad – litterärt. Annars är jag inte mycket för överraskningar. Men när vännen FEM sände mig Jan-Philipp Sendkers bok Konsten att höra hjärtslag till min födelsedag i april blev jag nyfiken. De gångna månadernas bokmål har gjort att boken inte har ”passat in” att läsas, men nu i juli väljer jag fritt. Mitt första val (bok före påbörjade jag i juni) blev då den här boken. Vad jag har förstått har den fått fina recensioner. Sånt läser inte jag innan jag läser en bok, men det går ibland inte att blunda för stjärnor och betyg. Alltför gott betyg gör mig misstänksam. Konstigt nog var jag, som sagt, mest nyfiken inför läsningen av den här boken. Den har ju en otroligt vacker och lockande titel… Tack, FEM!

Den unga Julias pappa försvinner från New York kort efter att hon har tagit sin examen. Spåren efter fadern slutar i Bangkok. Men fyra år senare får Julia ett kärleksbrev i sin hand. Brevet är 40 år gammalt och skrivet av hennes far, till en okänd kvinna i en by i Burma. Julia bestämmer sig för att resa dit och leta reda på kvinnan – och kanske också hitta sin pappa. Men först träffar hon en man på byns tehus. U Ba berättar en märklig historia om en kärlekshistoria mellan en blind pojke och en flicka med förvridna fötter. Mot sin vilja blir Julia fängslad av berättelsen. Som utomstående läsare förstår en ganska snart att sagan U Ba berättar ska leda Julia till pappan – på ett eller annat sätt.

Jag tror aldrig att jag har kastats in så snabbt i en bok tidigare. Detta trots att U Ba berättelse är både lång och omständlig. Precis som romanens Julia kan jag känna en otålighet och jag vill att händelserna ska ske i snabbare takt. Men till skillnad från en fiktiv figur kan jag som läsare speeda upp berättelsen genom att läsa snabbare. Och det gjorde jag! Boken var fullkomligt omöjlig att lägga ifrån sig! Jag tror att jag tog alla tillfällen som bjöds till att läsa den.

Det här är en underbar och sorglig saga. Inte gråter jag när jag nu fått veta att boken har en fortsättning. Författaren målar upp bilder och jag kände mig under läsningen nästan som den blinde pojken som använder andra sinnen än sina ögon att se med. Visserligen använde jag mina ögon för att läsa boken, men framför allt min fantasi. Och den blomstrade under läsningen. Då vet jag att en författare har lyckats.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Morden i Midsomer: The incident at Cooper Hill

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Nä, jag skiter fullständigt i Falsksången, men se Morden i Midsomer missar jag icke! I kväll gick sommarens andra långfilmslånga avsnitt. Undertiteln var The incident at Cooper Hill. Jag hällde förväntansfull ner mig i bästefåtöljen och hade en skål med glass bredvid. Jajamens, som Bosse J. brukade säga!

Morden i Midsomer 2016

Karaktärerna Charlie Nelson, Kam Marimor och John Barnaby i Morden i Midsomer 2016.


Kvällens avsnitt utpelade sig vid Cooper Hill, 
ett stället som blivit en samlingsplats för folk som är intresserade av UFO:n. Märkliga ljusfenomen har synts på himlen. Så dör en skogvaktare en konstig död – alla mordoffer i Midsomer dör ju på konstiga sätt! – och UFO-folket tror att det är utomjordingar som är skyldiga. Poliserna Barnaby och Nelson har lite mer förankring i verkligheten. De utreder fallet och i samband med detta stöter de på gamla och nya hemligheter som kommer upp till ytan. Som extra krydda finns ett litet HBTQ-tema i kvällens film.

Vad gäller kryddning och spänning är det annars dåligt av dessa varor den här gången. Jag tycker att det är långt och segt. Nån gång blir det lite spännande, men det är mest en massa skenande i skogen. Som sist är den största behållningen… hunden Sykes.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, HBTQ, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 5 juli 2016: Vi trivs!

 



Kära dagbok…

Nej, jag är inte i Almedalen. Jag säger bara

”Stackars gotlänningar!

som får sin fina ö invaderad av politiker, företagare, journalister, pressekreterare med flera från fastlandet. Okejrå, liiite nyfiken är jag allt på spektaklet, men ärligt talat… Vad kan det tänkas ge annat än informationsstress?!

 Knoppar pelargon

Min pelargon och jag trivs på jobbet.

Jag sitter hellre i mitt fina kontor på hörnet och trivs. Trivs gör uppenbarligen också mina krukväxter. I vart fall har pelargonen fått knoppar igen och det är ett bra tecken. Men här ska vi inte sitta för evigt. Nästa år flyttar vi in till stan, till nybyggda lokaler ungefär mellan slottet och Botaniska trädgården här i Uppsala. Då är det slut med egna kontor, då ska vi sitta närmare varandra. Redan idag jobbar vi på universitetets stora IT-avdelning i team i våra enheter. Jag tror att teamen blir ännu mer samjobbade i vårt nya hus. Samtidigt känns flytten… lite läskig. De flesta av mina kollegor har dubbla känslor. Sen finns det några som dessutom är väldigt mycket för och andra väldigt mycket emot. Hur det sen blir vet vi inte. Det enda vi kan vara helt överens om i dagsläget är att vi faktiskt inte har provat än… Och går det inte så bra, finns möjligheten att sätta upp en och annan vägg. Det är ett nybyggt hus, en modern arbetsplats, vi ska jobba i och på!

Det är viktigt att vi trivs på jobbet, för det är ju en sån stor del av ens liv. Jag är på mitt jobb åtta timmar varje vardag, en tredjedel av varje vardagsdygn. Men den som inte trivs, då? Inte kan jag bara rakt av rekommendera den att säga upp sig, jag som själv har varit långtidsarbetslös. Självfallet inte, men det är faktiskt så att det är lättare att få ett jobb om du redan har ett. Tro mig, jag vet. Sen kan det vara svårare att hitta tid och ork att leta lediga jobb och skriva bra ansökningar. Under det halvår jag jobbade på mitt förra jobb fick jag ta av min lediga tid på helgerna till detta. För jobb måste en ha – det handlar om försörjning likväl som att ha en plats i tillvaron utanför hemmet. Det tar inte lång tid att bli isolerad, skämmas, bli ledsen, bli deprimerad – och skräckslagen inför blotta tanken att lämna hemmets trygga vrå…

Idag på förmiddagen var jag på ett möte där trivsel på jobbet kom upp. Vi skulle prata kommunikationsplan, men trivselfrågan var för stor för att lämna opratad också. Jag fick i alla fall ändå bra återkoppling på min plan på gång. Jag ska komplettera med en del uppgifter och bland annat inhämta ett helt litet stycke via en projektledare nästa vecka. Det går långsamt med planen, kan tyckas, men det går framåt. I övrigt fick jag vissa uppdrag att strukturera om en del arbetsytor liksom administrationen av dagordningar och minnesanteckningar. Det är råddigt nu och jag vill hitta rätt lätt och snabbt utan att behöva leta en kvart, bli förbannad och säga fula ord samt lägga ner sökningen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag åt fisk till lunch och fick nya hjärnceller ny energi
att ta tag i struktureringen. Den här typen av jobb gillar jag – tror jag. Gissningsvis blir det en och annan svordom under resans gång, men att bringa ordning och reda är jag känd för i familjen. De första ord jag lärde mig att säga var nämligen

Ordning här!

och så rättade jag till en mattfrans som var på vift eller nåt ditåt.

I kväll ska jag fortsätta att trivas med tillvaron och glädja mig åt att lilla mamma ringde och verkade piggare igår. Och så ska jag njuta av min bok på gång, en helt underbar saga. Självklart missar jag inte heller sommarens TV-höjdpunkt: Morden i Midsomer! Från klockan 21 och en och en halv timme framöver är jag icke tillgänglig. Jag är upptagen med att trivas!

Och äntligen är jag medlem i ST:s fack och a-kassa och slipper Dimsyn! Förutom likvärdiga förmåner får jag några avgiftsfria månader som ny fackmedlem. Dessutom är avgiften till a-kassan lägre. Hurra!


Men hur är läget med DIG då, du som har orkat läsa ända hit? Trivs DU i tillvaron? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Dagens citat den 5 juli 2016

Ett citerande inlägg.


 

Det är en märklig bok jag läser just nuDen är som en enda stor… saga… en spännande resa… För det är visst fler än jag som reser via det jag läser, till exempel bokens huvudperson Tin Win…

”[…] Hon upptäckte att han satt på huk bredvid henne i mörkret med en bok i knät och händerna svepte över sidorna som om han smekte dem samtidigt som han viskade varenda mening som hans fingrar lirkade fram.
‘Vad gör du?’ frågade hon.
‘Reser.’
Hon kunde inte låta bli att le fastän hon var så trött. Bara några dagar tidigare hade han förklarat att han inte bara läste böckerna, nej, han reste med dem, de förde honom till andra länder och främmande kontinenter och med deras hjälp lärde han hela tiden känna nya människor och många av dem blev han vän med. […]

Tack, FEM, för Konsten att höra hjärtslag!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer