Onsdagen den 13 juli 2016: Trött, tungt och trevligt

 



Kära dagbok…

Mörka moln vid jobbet

Det är lite tungt… väder…

Det är verkligen perfekt att jobba nu. Perfekt väder, vill säga. I morse var jag ännu tröttare än igår och jag har en svag huvudvärk som ligger och lurar innanför pannan. Det har säkert med vädret att göra nu. Vädret är otroligt tungt – och då känner jag mig tung, otymplig och trött. Lite avundsjuk ska jag erkänna att jag är på alla som är på väg ut på semester eller som har haft ledigt. Inte mycket, men lite. För trots allt har jag jobbat sen i september (fast inte här, dock). Det hjälpte inte fullt ut med de veckor jag var mellan två jobb heller. Det är ju ingen ledighet att vara arbetslös. En är hela tiden uppe i varv och oron minskar inte precis vartefter dag läggs till dag utan inkomst. Nu känner jag att jag i alla fall kan vila och slappna av lite i oron. Kanske är det därför tröttheten kommer också? Samtidigt är jag säker på att jag skulle bli sjuk dag ett om jag tog semester. Ledighet och jag är inte alltid… kompatibla… Så tröttheten till trots är jag glad att jag jobbar, att min vardag har ett vettigt innehåll och att jag har en social tillhörighet – även om det känns lite tungt rent allmänt för tillfället.

Jag fick inte ett enda kommentar på min undran i gårdagens dagboksinlägg, så jag lägger ut den igen:

”Jag bara undrar var alla som tjatade på mig att jag inte skulle sluta blogga är.

Tejpad fot

Hälkudden är ”intejpad” sen igår eftermiddag.

Intressant är att tre personer, varav en person är nån jag aldrig har träffat, har hört av sig via andra kanaler och vill träffas. Jag vill gärna träffas, men slingrar mig lite. Det är svårt att få tiden att räcka till, som vanligt. Och jag är trött om kvällarna. I kväll ska jag utfodra husdjuren jag passar samt vattna innan jag ställer mig vid strykbrädan. Sen ska jag förbereda för renbäddning i dubbelsängen i morgon. Enkla små vardagssaker som kanske inte tar jättelång tid, men som ändå… tar tid och kraft. I helgen som kommer hinns inte allt med, för på lördag är jag bjuden på garden party med familjen i Slottsträdgården. På söndag är det kanske dags att ta en promenad med snabeldraken*… om jag orkar. Att stå vid strykbrädan och att dammsuga är inga tunga sysslor, men med en hälsporre som är synnerligen obstinat för tillfället blir det besvärligt. Emellertid känns den ”nya” tejpningen mycket bättre än den ordinarie, så jag ska försöka få till den själv när det är dags att byta. Det nya i det hela är att själva hälkudden är intejpad eftersom jag har trampat ut den. (Visst låter det skönt..?)

Jag försöker förklara tröttheten och tidsbristen för somliga som väldigt gärna vill träffas. Det är roligt att vara ”eftertraktad” på det viset, men samtidigt känns det som att mina svar inte riktigt accepteras. Nån tog det faktum att vi inte kan höras via e-post igen som en inbjudan till att ringa. Nä, jag orkar inte. Hur ska jag förmedla det utan att såra och låta urtråkig?

Urtråkigt är det faktum att jag inte kan logga in i nån av mina mejlboxar fortfarande. På lätt svenska: jag kan varken läsa min e-post eller mejla. Kanske läser nån på spray.se den här bloggen och såg min irritation och bild igår. Idag har supporten nämligen uppdaterat sitt driftmeddelande. Fast… det är inte till det bättre… De stavar inte ens bra. Nu närmar det sig 48 timmar – två dygn – utan fungerande e-post för min del…

Detta bildspel kräver JavaScript.


På jobbet fungerar alla system som de ska – ta i trä. 
Min förmiddag ägnade jag tillsammans med Duktiga Annika åt att gå igenom hennes synpunkter på mitt förslag till kommunikationsplan. Äntligen nån som förutom mina chefer kommer med vettiga synpunkter! Jag ska få ett underlag till en text som ska in och utöver det har jag under eftermiddagen lagt in några ändringar och tillägg. Tungt huvud gör emellertid att det är segt att tänka och det går inte lika snabbt att få till vettiga formuleringar. Formuleringarna i sig blir inte heller så bra som jag önskar. Tål att fundera vidare på, tror jag.

Nu är det nerförsbacke till helgen, men innan dess ska jag ha ett möte i morgon förmiddag kring en annan kommunikationsplan jag förväntas trolla fram trots min tröttma**. Sen är det fredag igen. Jag och en kollega ska luncha på ett för mig nytt ställe, Heat. Trevligt! Trevlig var också dagens lunch. Duktiga Annika och jag tog med oss Matte Matik och for till thaicontainern på SLU. Kycklingspetten är fortfarande sagolika, men jag skämdes för att fota dem så du får se en bild från den gamla bloggen av rätten.

Kycklingspett

Sagolik lunch idag även om bilden är gammal!


Ha en fin onsdagskväll!


*ta en promenad med snabeldraken = dammsuga

**tröttma = en kombination av trötthet och koma

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Morden i Midsomer: Breaking the Chain

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Ibland gillar jag tisdagar – i vart fall när SvT visar Morden i MidsomerVisst önskar jag att jag kunde se de långfilmslånga avsnitten senare, när det har blivit lite mörkt, men den här sommaren får jag vara glad om jag håller mig vaken ända till kl. 22.30 när programmet slutar. Gårdagens TV-tittande och dagens hälbehandling har tagit ut sin rätt, dessutom.

Morden i Midsomer 2016

Karaktärerna Charlie Nelson, Kam Marimor och John Barnaby i Morden i MIdsomer 2016.


Den här gången handlar det om lycrademoner, 
det vill säga cyklister. En internationell cykeltävling går av stapeln i en liten by i grevskapet Midsomer. Men en mördare ligger på lur och tävlingens ledare får sätta livet till. Sen skördas ytterligare offer. Poliserna Barnaby och Nelson får hand om utredningen, som visar sig innehålla element av utpressning och mutor, bland annat.

Nog ogillar jag lycr… cyklister, men att ta livet av dem är övermaga. I den här filmen kan en ana att det handlar om rivalitet och nåt mer. De flesta verkar dölja nånting och det handlar om mer än bara cykling… Den här gången är det lite mer spännande än sist och storyn känns bättre planerad. Och jag kan inte gissa mördarens identitet i förväg!

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Nästa tisdag får vi försöka överleva utan mord
i ett fiktivt grevskap. Då visar SvT nämligen den folkkäre – FOLKKÄRE?! – artisten Orup. Jag kan inte låta bli att undra vilket folk som är kärt i honom. Jag tycker att han var rätt bra en gång i tiden, men kär i honom har jag aldrig varit. Dumt av SvT att rucka på sina och mina traditioner!!!

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Musik, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

De öde fälten

Ett inlägg om en bok.


 

De öde fältenGissningsvis har du inte missat att jag verkligen gillar Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway. Idag på lunchen speedläste jag ut De öde fälten, den sjunde boken i serien. Bäst att vara redo för nästa månad kommer uppföljaren, En kvinna i blått. Jag fick De öde fälten i födelsedagspresent av Fästmön och jag har längtat ända sen jag fick den efter att läsa den. Ibland kommer inte bara andra böcker emellan utan annat. Tack, Anna! Jag tror att du skulle gilla böckerna också!

Ruth Galloway är rättsarkeolog, en sorts Bones. Hon undervisar och skriver också böcker, men när kriminalkommissarie Harry Nelson behöver hennes hjälp rycker hon ut. Den här gången hittar en grävmaskinist ett lik i ett flygplan, begravt på en byggarbetsplats. Ett DNA-test visar att den döde är en person som rapporterats saknad i kriget. Märkligt nog har han inte varit begraven i planet nån längre tid. Ytterligare ett lik hittas och båda kropparna har familjen Blackstocks blod i sig. Samtidigt skildras Ruths komplicerade band till Nelson, som är pappa till hennes barn, och till Frank. Och Nelsons hustru Michelle är visst ute på äventyr…

Jag har slukat den här boken! Den har liksom allt jag gillar hos en bok: historia, spänning, humor och lagom mycket relationer. Ruth Galloway är en underbar person, lite rund, rätt ironisk och väldigt jordnära till skillnad från männen runt henne. Vidare gillar jag skildringen av Ruths och dottern Kates relation. Inget trams där, inte. Ruth är så medveten om sina tillkortakommanden – hon är varken snygg eller smal och dessutom kan hon inte laga mat eller kallprata. Däremot tycks hon totalt omedveten om att hon är både attraktiv och kompetent i folks ögon – och dessutom väldigt rolig i mina. Vad sägs om denna fantasi..?

”[…] Ruth avskyr att ha skyddsoverall på sig, men hon vet att kriminalteknikerna kommer att kräva att hon har det. Hon presenterar sig för det kriminaltekniska befälet och drar på sig pappersoverallen. Härligt. Nu kan de låta henne flyga i luften ovanför flygfältet och agera vindstrumpa. […]

Toffelomdömet kan naturligtvis inte bli annat än det högsta. Jag kan knappt vänta tills bok nummer åtta kommer ut!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Epikuréiskt, Ironi, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 12 juli 2016: Dagar som går, flyttar och laser i foten

 



Kära dagbok…

 

Kommunikationsplan

Kommunikationsplanen ska kompletteras i morgon, men det återstår också några frågetecken att räta ut.

Dagarna går. Sommaren är typisk svensk här – opålitlig som april. Idag har det varit hög luftfuktighet hela dan. Det märks framför allt på mina papper. Än så länge har jag inget papperslöst kontor, nämligen. Jag hängde inte med mitt favvo-team ut på fika, för i morse satt Duktiga Annika och jag i fåtöljerna i vår lilla fikahörna och pratade jobb på papper och sociala medier, bland annat. I morgon förmiddag har vi ett möte som ska rendera i ett eller flera tillägg i min kommunikationsplan. Sen återstår att räta ut ett par frågetecken innan planen är klar.

I morse var jag trött. Att bli uppskrämd av The Family är inte nåt bra sömnpiller, nämligen. Men jisses så bra den serien är! Strax innan sänggående fick jag ett bekant namn att klura på också. Jag tror att det är från ett kapitel i mitt liv som är avslutat. Därmed inte sagt att jag inte kan ha kontakt med trevliga och vettiga människor därifrån. Hum… jag tänker och tänker och försöker placera… Men jag tror jag vet nu.

Dagarna bara går, som sagt. Jag har fått sommarens enda semesterdag beviljad och det blir dagen för Fästmöns flytt. Jag la in om ledighet igår och idag gick den alltså igenom. Tänkte att det var bäst att göra det nu så jag inte glömmer bort det sen.

En flytt jag borde ha gjort för länge sen är den av min e-post. Spray.se krånglar IGEN. Det började redan i helgen. Sen löste det sig tillfälligt, men igår var det dags för mer strul. Det går inte att logga in, vare sig på home.se där jag har mina e-brevlådor eller via spray.se Det går inte ens att komma in på Sprays startsida… Driftinformationen har sett likadan ut hela dan och det är under all kritik att Spray inte uppdaterar den. Men gissningsvis händer absolut ingenting… Därför kan jag varken mejla eller läsa mejl!

Problem med inloggning hos Spray

Hur kan en sån här driftinformation få en enda like??? Urdåligt, Spray! 👿


En flytt som redan är klar är den till nya bloggen.
Jag bara undrar var alla som tjatade på mig att jag inte skulle sluta blogga är. Några har följt med hit, men långt ifrån alla. Kanske handlar det om att jag skriver betydligt mer med mig själv i fokus nu. Alltså jag själv är målgrupp, inte andra. Jag skriver mer uttalat dagboksanteckningar för att helt enkelt komma ihåg. Sen vet jag att folk inte läser lika mycket som tidigare rent generellt. Vi är alla så informationsstressade att vi inte orkar, helt enkelt. Jag själv tillhör emellertid undantagen – jag läser mer nu än tidigare. Men jag läser definitivt färre bloggar numera. Dels har jag mindre tid, dels tycker jag att det inte finns så många välskrivna och intressanta aktiva bloggar längre.

Huvud

En av flera bilder i den här nya bloggens huvud. Bilderna ändras som ett bildspel, så därför kan det se olika ut från gång till gång.

 

Dörr

Jag har stängt vissa dörrar bakåt.

Min bloggläslista har krympt betydligt, alltså. De som läste den här bloggen tidigare känner kanske som jag gör: det jag skriver är inte så välformulerat och intressant som tidigare. Sen var det förmodligen roligare att följa nån som det gick dåligt för. Märkligt nog hörde en hel del av sig när jag fick mitt nya jobb. Plötsligt ville många återuppta kontakten IRL igen – när jag fick ett ”fint” jobb… Dessa var inte svåra att genomskåda. Jag hade nog mer behövt riktiga vänner den tiden jag hade det svårt. Kappvändare ger jag dessutom inte mycket för. Typ h*n som skrev att h*n var i chock för att jag kunde tala om exakt vilket datum h*n inte hade fem minuter över för mig för att ta emot en liten sak. Jag minns fortfarande hur ont det gjorde. Därför stängde jag den dörren.

 

Klocka med krossat glas

Min tid nu?

En annan bekanting hörde av sig per sms i morse. Där var det jag som distanserade mig under den svåra tiden. Jag tror att vi kanske kan ta upp tråden igen. Den här gången tänker jag inte vänta och hoppas på andra. Inte vara tacksam för minsta lilla utsträckt hand. Jag ska bestämma själv vilka vänskaper som har överlevt, vilka som kan bli vänskaper och vilka som definitivt är avslutade. Var sak har sin tid. Min tid är nu, kanske..?

Kvinnan på tåget

Kvinnan på tåget och jag gömde oss i väntrummet.

Den här dagen har nu gått över i kväll. Jag har fått min hälsporre behandlad. Jag försökte gömma mig med min bok i väntrummet bakom kaffeautomaten, men Klara hittade mig. Först fick jag två akupunkturnålar i hålfoten och två i vaden. Sen körde Naprapat-Klara med laser i stället för stötvågen. Det var betydligt skönare! Därefter masserade hon min vad. Jag är oerhört spänd i den eftersom jag ju kompenserar när jag går, så det gjorde ontskönt, Avslutningsvis tejpade hon hälen. Även detta gjorde hon lite annorlunda. Klara lyssnar verkligen på sin patient och därför la hon lite extra tejp över hälkudden eftersom jag troligen har tryckt ut den rejält – jag har nästan mest ont på yttre högra sidan av hälen. Det kändes riktigt bra och stadigt. Nu går Klara på semester, så om knappt tre veckor ska jag träffa Sofie i stället.

Kycklinglasagne och bok

Jag lagade lasagne på kycklingfärs i maj. Det passade bra som matlåda idag.

Jag åkte inte tillbaka till jobbet efter behandlingen – det kändes inte som om en halvtimme var värt det. I stället åkte stannade jag till vid Tokerian för att veckohandla. Idag hade jag förresten lunchlåda med mig till jobbet, men nån färdigmat från Findus köpte jag inte till veckans kommande luncher – sån mat fick jag nog av under tiden på SGU. I morgon ska jag ta med mig Duktiga Annika till thaiställetSLU för då serveras det bästa containern stället har: kycklingspett i jordnötssås.

Min tisdagsafton ska jag ägna mig åt att skriva om den boken jag läste ut på lunchen och börja läsa min nya bok på gång. Sen blir det självklart Morden i Midsomer klockan 21! I kväll ska det visst handla om lycrademoner

Vad händer hos DIG i afton??? Skriv några gärna några rader i en kommentar nu när du har orkat läsa ända hit!

De öde fälten och Kvinnan på tåget

Jag håller mig till det brittiska litterärt sett! Nu har jag bytt Ruth Galloway i Norfolk mot Rachel på pendeltåget till London.

 


Livet är kort. Var vänskap har sin tid. En del vänskaper överlever, medan andra inte gör det. Böcker, till exempel, är en vänskap som består.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En tragisk komedi?

Ett inlägg om en notis.


 

Kissade i soffaSverige, juli, semestrar, nyhetstorka. Men även om notisen här intill bevisar det senare blir jag trots allt lite nyfiken. Vad finns det för historia bakom den händelse, som genererade i ytterligare en händelse och så vidare? Lokalblaskan, där jag hittade notisen, är ju känd för att inte ägna sig åt journalistiskt grävande på djupet. Här hade det funnits ett gyllene tillfälle, så jag tänkte ”hjälpa till lite” och i alla fall spåna vidare.

Varför kissar en man i en soffa på en fest? Är han för berusad för att hitta en toalett? Är han förbannad och vill kränka soffägaren? Pinkar han revir? Sitter han eller står? En man… En vuxen, inte barn. Rätt skrämmande då, tycker jag när jag har skrattat färdigt åt notisen. Vuxna människor borde veta bättre! Sorgligt kan det också vara.

Det straffar sig emellertid att kissa i en möbel. In från vänster eller höger kommer nån med en stekpanna och misshandlar kissaren. Misshandel! Det är ju allvarliga saker på riktigt! Vem är det som slår? Hur skadad blir kissaren? Hade han dött kunde storyn ha platsat i Morden i Midsomer där alla dör på konstiga sätt. Men om han hade dött hade det säkert framkommit i notisen.

Misshandeln leder till ett polisingripandeomhändertagande av sköldpadda. Finns det en lag för detta, tro? Men… hur kommer sköldpaddan in i bilden? Eller varifrån kommer den? Bodde den i soffan eller i stekpannan, rentav? Det fanns väl aldrig planer på sköldpaddssoppa???

Eller kanske är notisen reklam för nånting som jag inte förstår. Lokalblaskan använder för övrigt gärna sina journalisters familjemedlemmar i sina annonser. Är kissaren kanske redaktörsson eller svåger till nån säljare? Undrar om hon i skärmdumpen nedan fick bra betalt för att vara statist i annonsen för en av stans bilfirmor, hon är i vart fall fru till en av lokalblaskans reportrar.

2 Monica Spross

Monica… Är inte hon gift med… Åke? En skärmdump av en annons som dessutom innehåller ett irriterande korrekturfel.


Frågor, frågor, frågor,
som nog aldrig får några svar. Jag satte mitt skratt i halsen efter ett tag när jag spånade vidare. Det blev ju en… tragisk komedi (påminner om en gammal blogg…) Men vad tror DU har orsakat händelseförloppet – från kiss till sköldpadda??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

 


Livet är kort. Ibland undrar en.

Publicerat i Diskutabelt, Media, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 11 juli 2016: Ensamhet och spänning

 



Kära dagbok…


Det är min mammas födelsedag.
Jag ringde nu i kväll och grattade och sjöng. Det var roligt att höra att två kusiner av alla miljoner har hört av sig. Dessutom hade mamma fått bakelser (!) från en man och paket från mig. Lite ensam kände hon sig nog ändå, men jag tror att hon var nöjd. Och medan mamma slafsar bakelser sitter jag med datorn i knäet och hugger in på de två veckor gamla kolorna jag köpte i lördags. Sötsuget är enormt just nu…

Dator

Jag sitter med datorn i knäet och äter kolor.

Kycklinglunch hos Ultuna Thai

Tom kha gai, det vill säga kyckling och champinjoner i kokosmjölk.


Jag har känt mig ganska ensam på jobbet idag.
Det är tur att nån i mitt favvo-team kommer och frågar om jag vill fika med dem ibland. Det gjorde jag i morse. Resten av arbetsdagen har jag telefonerat, läst in på mig en rapport och petat lite här och lite där. Märkligt nog fick jag hela TVÅ telefonsamtal idag. En person kunde inte logga in och det beror på att vi gjorde en uppgradering av ett system idag. Bara att vara tålmodig och försöka igen. Säger jag som blev nipprig nu i kväll när jag inte kunde logga in i min webbmejl…

På lunchen åkte jag och käkade i thai-kioskenSLU. Jag tog med mig Elly Griffiths och Ruth Galloway som sällskap och läste mig igenom måltiden. Tyvärr serverades inte min favoriträtt, men jag åker tillbaka på onsdag, för ! I stället åt jag Tom kha gai (kyckling och champinjoner i kokosmjölk) och det var helt OK med chilisås på.

Mobil o kaffemugg

Fikapaus på eftermiddagen i min ensamhet.

Eftermiddagen blev ödsligare och ödsligare på jobbet. Somliga jobbar visst 10 – 15 så här års. Jag unnade mig därför att slå mig ner i en skön fåtölj i vår fikavrå – ensam – en stund och mobilsurfade.

När arbetsdagen var slut reste jag till Kina… äh, jag bara skojar – naturligtvis åkte jag hem. Jag vittjade postboxar och vattnade krukväxter i de båda hem jag råder över just nu samt gav husdjuren mat. Två maskiner torr tvätt vek jag eller la/hängde för strykning. Mörkret har nu sänkt sig över New Village. Det regnar och jag hör då och då ett muller i bakgrunden. Då passar det utmärkt att läsa min spännande bok på gång för att sen klockan 22 se två nya, otäcka avsnitt av The Family på Kanal 5.

Ha en fantastisk måndagskväll! Det tänker jag ha! 

 


Livet är kort. Gör nåt bra av det!

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Låst och kallt vatten

Ett inlägg om tillvarons förtretligheter.


 

Vädret är lite instabilt för tillfället. Det är kvavt och har varit/är åska i luften. Varje dag erbjuder vädret en överraskning – ska det bli soligt eller ösregn? I lördags, när Fästmön och jag skulle ha en heldag på stans uteserveringar, både ösregnade och åskade det. Nåja, jag sänkte ett par öl ändå under en markis nånstans och tänkte väl inte mer på det.

Blixt och åska


På söndagsmorgonen satt vi i köket
och åt frukost. Jag var på benen efter mer kaffe eller nåt och råkade då titta ut på huset mitt emot. En liten kille (runt sex, sju år, kanske?) står då och rycker i porten – och kommer inte in. Det ser ut som om porten är låst, trots att den inte ska vara det en söndag förmiddag. Jag gissade vems barnet var och var på väg att gå ut för att höra hur det var fatt, men så kom en tant förbi och förbarmade sig. Gossen hade då skrikit på faderskapet ett antal gånger, men eftersom klockan var runt tio låg pappan uppenbarligen och snoozade. Eller nåt. Tanten tipsade uppenbarligen pojken om att gå runt huset och skrika på pappan utanför sovrumsfönstret. Det gjorde barnet – vi hörde, mina köksfönster var öppna. Pappan hörde också, fast han klev ut på ballen* mot innergården och såg inte sitt barn först. Ja ja, efter många om och men fick far och son kontakt och pappan kunde komma ner och släppa in sonen. När Anna och jag sen skulle åka ut på äventyr visade det sig att även min port var låst. Lite konstigt, tänkte jag väl, men gissade att de kanske höll på att test nåt. Och jag är ju vuxlig och betrodd med nyckel, så för mig var det inga problem.

Porten var fortfarande låst när jag återvände på eftermiddagen. Jag övervägde att kontakta nån i styrelsen för att felmeddela. Det vet en ju nämligen hur det brukar vara – ”alla andra” tror att ”nån annan” har felanmält. Men så skulle jag ringa mamma, skriva lite och duscha och jag glömde bort. Tills jag stod i duschen och inväntade varmvattnet som aldrig kom…

Psycho tecknat


Vattnet var iskallt
men jag vet av erfarenhet att det kan ta några minuter innan det kommer varmt i mina kranar. Nu kom det… inte nåt varmt vatten alls, bara kallt. Så vad göra när en står där med schampo i håret? Ringa brandkåren? Knacka i elementet? Torka torrt med handduk och få en härlig fet hinna av smuts och lödder på mina glesa strån? Knappast. Somliga av oss har ju finska gener, det vill säga sisu. Det var bara att pina sig och stick huvet under strålen och skölja av – i iskallt vatten.

Efter slutförd dusch, torkning och påklädning ringde jag så vår styrelseordförande. Men först fick jag stänga balledörren**  och fönstren åt baksidan. En vanlig person hade nämligen sett till att jag hade fått in rök i min lägenhet eftersom jag lämnat balledörren öppen (det var ju så kvavt). Här kör vi Vanliga veckan alltså, precis som vänligt. Lite senare fick jag varmvatten igen, medan jag hörde hur hela bollhavet stormade. En kan tro att jag bor i Huset som Gud glömde, men det finns ju nere på stan. Det vete tusan om jag vågar duscha. Rätt som det är står väl mrs Bates och hugger mig genom duschdraperiet…

Syftet och sensmoralen med det här inlägget? Tja, jag fick veta att det var vädrets makter som orsakat låsningen och mycket troligt även den iskalla duschen. Tänk så otroligt sårbara vi är här där vi är vana vid att allt ska fungera ”som vanligt”… Jag undrar hur länge vi skulle överleva ute i verkliga livet… Jag undrar också när vi ska lära oss att vara lite jävla tacksamma för att saker och ting för det mesta fungerar…


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Publicerat i Diskutabelt, Familj, Ironi, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagens citat den 11 juli 2016

Ett citerande inlägg.


 

Boken jag läser är sannerligen en källa till många skratt, trots att den ju är en deckare och handlar om lik som dyker upp där de inte borde dyka upp. Rättsarkeologen Ruth Galloway är så underbart ironisk i Elly Griffiths böcker, men i De öde fälten gör hon så jag fullkomligt exploderar i asgarv lite då och då, även i min ensamhet. Till exempel här:

”[…] ‘Sitter Clara barnvakt åt Katie?’
‘Nej’, säger Ruth. Nelson kan höra att hon använder sin tålmodiga röst. ‘Jag lämnade Kate ensam hemma med en portion indisk hämtmat. Det är klart att Clara sitter barnvakt åt henne.’ […]

En portion indisk hämtmat… barnvakt… jag döööör av skratt…

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Ironi, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Helgen 9 – 10 juli 2016: Vi hade i alla fall inte tur med vädret, men…

 



Kära dagbok…

 

Domkyrkotornen

Eftermiddag lördagen den 9 juli i Uppsala. Ja… inte var det soligt, precis…

En helg går så fort. Den gångna hade Fästmön och jag lagt upp så att vi skulle göra lite roligheter på lördagen och nyttigheter idag på söndagen. Och visst fick vi gjort det vi skulle och ville, men det blev ändå inte riktigt som vi hade tänkt oss. Strax innan vi skulle gå till busshållplatsen igår för att låta oss bussas in till stan kom det både åska och regn. Vi såg hur våra planer att sitta på en uteservering efter utförda ärenden och släcka törsten med var sin drink bara… spolades bort… Då är det tur att vi kan ha rätt kul ihop ändå. Och det var ganska skönt att solen inte gassade stekhet när en skulle skena i en massa affärer på jakt efter födelsedagspresenter till den i familjen som står på tur att fylla år efter morgondagens födelsedagsbarn.

De öde fälten och kaffe

Svart kaffe och läsning i sängen är en skön start på helgen.

Min lördagsmorgon inleddes på sedvanligt vis med svart kaffe och bok. Jag läser nu ytterligare en födelsedagsbok från Anna, Elly Griffiths De öde fälten. Som jag skrev i gårdagens citat gillar jag böckerna om Ruth Galloway mycket. De är spännande och framför allt Ruth har en sorts humor som jag gillar mycket. Jag är fullkomligt övertygad om att det finns många likheter mellan författaren och hennes romanfigur, förresten. Det är bara en känsla jag har, men… Den här boken kom ut på svenska i början av augusti förra året och vid samma tid i år kommer den åttonde boken om Ruth Galloway ut, En kvinna i blått. Den som gillar deckare, arkeologi och brittisk, ironisk humor gillar med all säkerhet den här serien!

Nånstans mitt på dan på lördagen tuffade Clark Kent* och jag ut till Himlen för att hämta Anna. Det blev lite kattgos både i Himlen och på Morgonen, för Anna ser till att bröderna Kex och Citrus och Lucifers storasyster Maja får mat. På lördagen var det emellertid bara Anna som gosade med kattgubbarna och Maja – jag laddade busskort och köpte kattgubbar jordgubbar på ICA Solen. Jordgubbarna på ICA Solen är av betydligt bättre kvalitet än dem som Tokerian säljer, nämligen.

Kattgänget i Himlen undrar nog vad som försiggår, för nu börjar det bli tomt här och var på hyllor etc och det står kartonger och lådor överallt. Men kartongerna är ganska bra att ligga på, tycker somliga. Jag blev väldigt glad för ett par målade katter som jag fick av Anna på en söt liten burk. Anna tyckte att jag kunde få en kattburk nu när jag inte längre är rädd för katter.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter mellanlandning i New Village anlände vi till stan. 
Det regnade och åskade och Anna använde sin tröja som huckle, medan jag som är äldre och visare struntade i regnet – det är ju bara vatten. Efter ett besök på The English shop kom vi ut med godsaker. Därefter köpte vi ett par födelsedagspresenter. Men sen blev det ju dags att försöka simma över till Kafferummet Storken och ta en vrålfika. Lite återhållsamma var vi och delade på en gigantisk räkmacka. Desserten sparade vi inte på, det blev var sin morotskaka med grädde. Underbart gott!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Att shoppa och framför allt, att shoppa kläder, 
är inte min favoritsysselsättning. Men det blir alltid roligt tillsammans med Anna, för då kan en barnsla sig och flamsa som världens fjortis när det blir för trist. Jag såg en enda tischa jag kunde tänka mig, fast den fick vara kvar på Carlings – det är ju inte jag som fyller år… En tripp ner till Household blev det också. Där fanns mycket att skratta åt och mycket att sukta efter. Fast plåster som bacon tror jag inte att jag vill köpa. Men jag höll tyst att trampade inte i nåt klaver med min onda och nytejpade lilla väldigt stora fot. Vi gick ganska mycket och en kan väl säga att foten lät mig veta att jag levde.

Detta bildspel kräver JavaScript.


När samtliga planerade presenter var inköpta
behövde vi en rejäl vätskepaus. Det var kvavt och varmt, men regnade av och till. Det gick ändå att sitta utomhus under en markis. Vi intog drycken hos Magnussons och häpnade över den fantastiska variationen på människor som passerade. Ingen nämnd, ingen glömd. (Men den person vi inte lär glömma i första taget var den som la av inte bara en utan minst två rejäla rökare på bussen in till stan. Det var som ett femtonspel på bussen och INGEN ville sitta bredvid fjärtaren…) Det blev två prosecco och två starköl hos Magnussons medan vi planerade vår middag.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi äter gärna grekiskt eller italienskt, men väljer ofta samma ställen. 
Sist vi var på Il Forno blev vi emellertid så förbannade på att vi tvingades äta på tid att vi verkligen inte ville gå tillbaka dit. Vi spanade in en annan italienare på stan och träffade i samma veva på en pizzasugen kollega till mig. Ingen av oss valde sagda italienare utan vi gick åt skilda håll. Anna och jag gick till China river. Där åt vi INTE buffé utan var sin stark räk-/scampirätt. Jag fick min på rykande planka till bordet så hela restaurangen fick nackspärr. Eller också hade de käkat kinesisk blängsylta. Hur som helst var min mat väldigt god, men efteråt var vi väldigt överens om att friterade bananer och glass till dessert var överkurs. Ändå tryckte vi i oss det. När jag hade betalat fick jag var sin förpackning med lyckokakor till Anna och mig av en söt liten glasögonorm. I mitt paket låg det TVÅ kakor – de tyckte väl att jag såg väldigt undernärd ut. I den ena kakan stod det att jag i princip kan fortsätta svulla och i den andra nånting om att visa tänderna fast inte för att morra utan för att le.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det var tur att det var nerförsbacke hem,
för två tjocka tanter (i alla fall en, jag) gjorde bussen tyngre. Men hem kom vi och landade i vardagsrummet där vi glodde på Indian summers som jag hade spelat in och en thriller. Vi orkade inte peta i oss var sin liten kola ens.

Mexikanska

Denna tjusiga mexikanska var med mig in på toa.

Nätterna är ljusa och varma och jag sover dåligt på grund av detta. I morse sov jag i alla fall lite längre, men längst sov Anna. Jag gjorde inte bara kaffe på sängen, jag fixade frukost åt oss också fast vid köksbordet. Sen gav vi oss ut på dagens äventyr. Det var ännu mera kvavt idag och det var inte roligt att bära otympliga kartonger och tunga förpackningar med kattsand. Men vad gör en inte för den än älskar??? (Ja hum… jag skulle nog inte klia den mest älskade i baken, men annars gör jag nog det mesta om det skulle kunna underlätta.) Vi träffade E och jag fick veta att D fick ett nytt hjärta i april och mår så mycket bättre. Det låter fantastiskt bra!

Anna och jag pratade lite flytt och intog sen en tidig middag vid 15-tiden på Taco Bar. Den här gången tog vi Quesadillas grandes så att vi skulle vara säkra på att bli mätta. Var sitt stort glas vatten kändes tillräckligt då, men nu i kväll har jag druckit flera liter vatten. Det är som om jag har drabbats av en törst omöjlig att stilla. Men såserna till maten var ganska heta och härliga. Det var extremt lite guacamole som ingick, så jag köpte extra åt oss. Annars bjöd Anna på maten idag.

 Quesadillas grande

Quesadillas grande. Rikligt med mat, men inte så mycket guacamole, så jag köpte extra åt oss.


Mamma har fått ett samtal och tyvärr är hon fortfarande lite deppig.
Jag hoppas att innehållet i det blå paketet från Uppsala ska pigga upp henne på födelsedagen i morgon, men det är självklart inte detsamma som att nån kommer och grattar en eller så.

I kväll kom jag ihåg att tvätta. Den första maskinen är klar och hängd och medan den andra jobbar vidare tänkte jag hoppa in i duschen och fräscha till mig inför starten på arbetsveckan i morgon.

En god söndagskväll önskar jag dig samtidigt som jag hoppas att du har haft en bra helg! Vill du dela med dig lite av vad du har ägnat dig åt så gör gärna det i en kommentar nedan!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Ironi, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Double

Ett inlägg om en film.


 

The doubleLite lagom sega och trötta lyckades Fästmön och jag hitta nånting att glo på fram på småtimmarna i natt. TV3 visade The Double (2011). Trots att vi var både ätna och druckna höll vi oss vakna genom denna spionthriller.

Filmens avspark är ett mord på en senator. En äldre CIA-agent och en yngre FBI dito paras ihop för att lösa fallet. Misstankarna är att en rysk lejd mördare står bakom det hela. De två agenterna hälsar på en fånge, men när han flyr och infångas blir det riktigt spännande. En av agenterna är visst en dubbelagent. Lite längre in i filmen ställs frågan ytterligare på sin spets. Vem av agenterna är egentligen den han utger sig för att vara..? Så småningom visar det sig att oavsett vem som är dubbel, så har båda agenterna olika motiv att vilja var med i utredningen.

Det här är en spännande och lagom fartfylld actionfilm. Trots att det är lite invecklat kring vem som är vem och varför, är filmens handling inte alls svår att följa. Filmen blev lagom underhållning en bit in på natten till söndagen.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Film, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar