Uppdaterat inlägg!
Kära dagbok…
Ljuskulan är kul och ljus och vacker, snön är ljus och vacker men ändå mindre kul och mitt svullna ögonlock… bara okul.
Att livet är kul nästan jämt tycker jag inte. Ibland känns det som om det inte är nån ände på eländena. Under natten till igår kom det snö. Det fortsatte att snöa lite hela dan igår. Idag snöar det ännu mer. Inget ovanligt för årstiden, men jag gillar inte snö. Visst, det är vackert och det blir ljusare ute, men det blir också halt, svårt att ta sig fram och blött på brillorna. Brillor? Jag? Utomhus? Jepp. Nästa elände är nämligen att jag tycks ha fått nån infektion i höger ögonlock. Det började lite smått igår att svida och klia. Sen svällde det upp. Det var nästan så jag inte vågade somna igår kväll, för jag visste inte om jag skulle se nåt på höger öga, som är mitt ledaröga, när jag vaknade. Men jodå. Jag ser. Lite grann. Ögonlocket kliar och svider inte så mycket idag, men är rejält svullet. Nu har jag fått ett tips av bloggvännenTrolluggla att införskaffa Noviform ögonsalva. Bara att hoppas att apoteket i Tokerian har öppet idag, för jag kan inte köra bil eftersom jag inte vågar sätta i kontaktlinserna. Salvan tycks vara restnoterad, den verkar inte finnas nånstans. Så det blir till att vänta och se (!) om det går över av sig självt eller om jag måste kontakta min doktor. I mina gamla brillor klarar jag att gå och se hyfsat, men jag kan inte köra bil, jag känner inte igen folk och jag kan inte läsa. Pest eller kolera eller bara… elände. Kul är det INTE, i alla fall.
Okul.
Ett försök till sedvanlig söndagsmorgonsysselsättning.
Jag försökte dricka kaffe och läsa i sängen en stund på morgonen. Om jag tar av mig brillorna och kniper ihop högerögat kan jag läsa sisådär. Det är ingen njutning. Därför låg jag inte kvar så länge. Eller jag låg och funderade på författaren till boken jag läser i pappersform, Thomas Brylla. Jag hittar nästan ingenting OM honom på nätet, bara det kortfattade Wikipedia skriver – född i Örebro, död i Uppsala, bibliotekarie, författare, familj – och en intervju av Kjell E. Genberg, publicerad i september 2009, cirka två månader innan Thomas Brylla avlider. Det känns… sorgligt… Döden tycks bara komma när vi minst anar det. Bra eller dåligt? Jag vet inte.
När vi tömde lilla mammas lägenhet hade jag redan rensat hennes kylskåp medan hon låg på lasarettet. Jag förfasade mig över all gammal mat där fanns. Sen hittade vi mer gammal mat, i skåp och frys. Fästmön hittade mammas godisgömma – och fick slänga mer än hälften för godiset var för gammalt. Vännen FEM rensade frysen – och sparade två frysrätter som jag kunde äta, tog nån själv och slängde resten. Men den som läser här vet ju att jag inte är mycket bättre än min lilla mamma – jag hittade två gamla chokladaskar i förrådet för ett tag sen. Nu har jag gjort nya fynd… Idag är det tredje advent och jag skulle vilja ha en lussekatt och en pepparkaka till mitt eftermiddagskaffe. Gissa vad jag hittade i ett av köksskåpen? En fin burk, med änglar på… Och inuti… Jag tänkte på lilla mamma och det kom både en tår och ett leende.
Så nu ska jag slänga i mig lite fil, borsta tanden, trotsa vädret (det snöar som fan!) och ge mig ut för att införskaffa ögonsalva och fikabröd – och kanske nåt till middag också. Igår hade jag ett maratonsamtal med vännen FEM. Idag riskerar nån annan vän att få ont i örat ifall det är så att jag inte ser att läsa med tanke på infektion, salva etc…
Livet är kort.
Vännen Agneta hade en mamma som gillade deckare. I mars förra året flyttade två stora papperskassar av Sivs böcker hem till mig. Jag har fortfarande inte läst alla. I eftermiddag läste jag emellertid ut en tegelsten av 
Fredagskvällar är det inte mycket sevärt på TV. Det är tur att det finns böcker. Men jag hittade en film på TV12 som jag länge har velat se, 
Gå till Toffelprofilen
