Disturbia (2007)

Ett inlägg om en film.


 

Filmen DisturbiaAlldeles för länge var jag uppe på måndagskvällen/-natten. Jag skulle bara se ett TV-program klockan 21.45, men hade innan dess börjat titta på filmen Disturbia (2007) på Kanal 9. Halva filmen, ungefär, spelade jag in när det var dags för det andra programmet och självklart kunde jag inte låta bli att titta efteråt. Klockan är nu över halv två på natten. Det är tyst och mörkt och… filmen var rätt läskig, så nu får vi se om jag kan sova…

Kale och hans pappa är med i en bilolycka och pappan dör. Efteråt mår Kale väldigt dåligt. Nåt år senare blir han förbannad på sin spanskalärare som säger nåt om hans pappa. Kale attackerar läraren och blir anmäld. Men han har tur i oturen och får fotboja och kan vara hemma i stället för på ungdomsvårdsskola. För att få dagarna att gå spionerar han på sina grannar. Och att grannar är märkliga och… kusliga vet vi ju. En ny granne är Ashley, men hon tillhör det goda gänget och hjälper Kale och hans kompis Ronnie. De tre tycker nämligen att grannen mr Turner beter sig särskilt underligt…

Den här filmen börjar lite tveksamt och i mitt tycke alltför amerikanskt. Men sista halvan är riktigt spännande. För mr Turner ÄR konstig. Frågan är bara om han gömmer andra lik än bara rådjur…

Toffelomdömet blir högt. Jag blev riktigt uppskrämd.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Somliga linor brister

Ett inlägg om en bok.


 

Varg Gyllanders bok Somliga linor bristerIbland stillar en sin nyfikenhet samtidigt som en gör fynd. I början av september hittade jag Varg Gyllanders debutdeckare Somliga linor brister i pocket på Emmaus i Gryttby för en tia. När en läser nåt bra som nån har skrivit kan en nästan ursäkta att författaren inte svarade i sin telefon när Camilla Kvartoft från TV-programmet Veckans brott (som har gjorts i hela 13 säsonger!!!) ringde för att kolla tillgängligenheten hos polisen. Han kanske skrev på del sex..? Men bara nästan kan en ursäkta. Bok och person/författare/arbetstagare är som bekant inte samma sak.

 

Boken inleds med att en ung tjej dör i en fontän en sommarnatt i Stockholm. Bokens huvudperson, kriminalteknikern Ulf Holtz, har lite svårt att tro att det är en olycka. Och mycket riktigt – Jenny Svensson är mördad. Mordet följs av ytterligare mord i stan, men nu på klottrare. Inte kan väl dessa mord hänga ihop med ordentliga Jenny? Ulf Holtz är lite av en frifräsare tillsammans med kollegan Pia Levin. Det får konsekvenser för karriären, men frågan är om det inte löser mordgåtor snabbare…

Det här är helt klart en författare som vet vad han skriver om. Och då är han inte kriminaltekniker utan presschef. Boken är realistisk och spänningen byggs upp med fakta, inte en massa blodiga och läbbiga detaljer. Jag ska helt klart söka efter övriga fyra utkomna delar! Är de lika spännande och snabblästa som del ett har jag nåt att se fram emot.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Från If till… Oscar

Ett inlägg om försäkringsbolag och fadderbarn.


 

Jag måste säga att de är lite modiga ändå på mitt försäkringsbolag If. Idag ringde de för elfte gången. Fast idag hade jag mig själv att skylla – jag svarade på en enkät jag fick via mejl på förmiddagen. (Så anonym var alltså den…). Den här gången ringde en mansperson som åtminstone verkade vara ärlig. Den förre som ringde tillstod ju inte ens att han var säljare. Det var personförsäkringar de ville sälja, det hade ingenting alls med att göra att de ville kolla upp om jag hittat den information jag sökte på deras hemsida webbplats. På If:s webb letade jag bara efter deras URL, så jag kunde länka till dem från ett och annat blogginlägg om deras uppringningsmetoder. Vid förra samtalet svarade säljaren när han hade ringt mig och jag hade svarat (det var ju tyst de i luren de andra gångerna) att det var skälet till att han hade ringt mig. Han berättade också att de använder diallers. Det hade jag fattat och det var så jag fattade att det var en säljare som envist ringde, inte nån som ville kolla om jag hittade den information jag sökte. Lögnare!

Så… och nu kommer en bro över till nästa ämne… Eftersom huvudförfallodagen för mina försäkringar närmar sig har jag beslutat att hitta ett nytt försäkringsbolag, ta minsta möjliga tvångsförsäkringar och i stället se till att försäkringspremiepengarna i större utsträckning går till nån som verkligen behöver. Det vill säga en människa, inte ett försäkringsbolag.

Väggalmanacka 2017 broar

Jag har köpt en väggalmanacka med broar, passande nog!

 

Oscar

Idag har jag fått förmånen att hjälpa till med Oscars utbildning och sjukvård.

Jag har fått barn idag, nämligen. Nu är inte jag nån barnmänniska, så det är väldigt praktiskt för min del med bonusbarn – och fadderbarn. Men vissa av mina bonusbarn vet att jag ändå är lite av en hönsmamma. (Jag förklarar inte närmare varför här, det är mellan mig och barnen.) Jag har fått ett oktoberbarn, den månad som min pappa föddes i och den månad min mamma gick bort i. Det tar jag som ett tecken för att det här blir meningsfullt.

Oscar är elva år och bor i Uganda och från och med idag är han mitt fadderbarn. Enligt informationen om Oscar är han vänlig och lekfull och älskar matte i skolan. Hum… det gjorde inte jag… Han har lång väg från halmtakshyddan, där han bor med sin mamma och sina syskon, till skolan. Nu har jag fått möjligheten att bidra till Oscars utbildning och sjukvård.

Så du… se över dina försäkringar och annat onödigt som du betalar varje månad. Varför hjälper du inte ett barn i stället? Surfa in till Barnfonden och kolla hur enkelt det är!

Nu ska jag fundera lite på om och i såna fall vad jag ska skriva i ett första brev till Oscar! Matte… hum…

 


Livet är kort.

Publicerat i Diskutabelt, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Sveadagen 2017: Namnsdagar, rockvård och Knausgård och jag

 



Kära dagbok…


Det är min mammas namnsdag idag. Svea. 
Fast jag kan ärligt säga att mamma inte var så förtjust i namnet. Svea var nämligen min mormor. Men mamma fick ett för 1930-talet ovanligt namn, Marita. Kanske tänkte mormor och morfar att hon skulle få ett vanligt namn också, ett namn med namnsdag. Vi har alltid firat namnsdagar i min ursprungsfamilj. Därför känns det konstigt att varken ha nåt litet paket eller nåt kort till lilla mamma idag. Inte lär jag få nåt namnsdagskort 2017 heller. Det var ju bara mamma som kom ihåg min namnsdag. På min kylskåpsdörr sitter förra årets namnsdagskort till mig – två stycken. Ett födelsedagskort finns där också. Jag minns min femtiofjärde födelsedag som en av de bästa. Inte nog med att jag fyllde år, jag kunde ringa min mamma lite senare den dan, efter att hon ringt och grattat mig, och berätta att jag hade fått ett jobb. Visserligen ett jobb med en provanställning, men ett fast jobb. Kanske var det då mamma började släppa taget om mig. När hon fick veta att provanställningen var avslutad i förtid i oktober tror jag hon släppte helt. Att hon hoppades att jag skulle klara mig utan henne. Det gör jag självklart, men vissa dar saknar jag mamma väldigt mycket mer än andra dar. Som den här dan – Sveadagen, mammas namnsdag.

Mamma och pappa

Mamma Marita och pappa Carl-Erik med ljus på sina huvuden, på en middag hos vännerna M och G nån gång i början av 2000-talet.

 

Rockvård med klädvårdsrulle

Rockvård på förmiddagen.

Idag är det måndag och vardag och jag har gått in på min andra och sista semestervecka. Jag har inget direkt planerat för den här dan. Ibland är det lite svårt för mig med såna dar, särskilt efter att jag har haft dar när jag har känt mig lite behövd. Men jag inledde med lite rockvård – det vill säga jag sydde i en knapp i min rock och rollade bort skräp från rocken. Eftersom det är en ullrock fastnar inte bara katthår i den utan ALLT. Men snygg är den. Jag tror att mamma skulle ha gillat den. Hon hade ett stort klädintresse. Själv har jag ett rätt stort klädOintresse, precis som min pappa. Rockinköpet är jag emellertid mycket med.

Nu ska jag tänka ut vad jag ska använda den här dan till så jag inte fastnar i tunga tankar. Jag sov till klockan åtta och var så trött när jag vaknade till att jag funderade på att försöka somna om. Men jag vill inte sova bort en ledig dag. Jag fixade kaffe och låg och läste. Faktum är att jag ljög – omedvetet, dock – i ett litterärt inlägg häromdan. Jag läste inte 110 böcker förra året utan bara 109. Eller den jag läser just nu är den 109:e, men eftersom jag hade läst mer än hälften av den förra året, läggs den till 2016 års lästa böcker. Den läser jag ut idag med all säkerhet. Sen har jag en massa andra spännande böcker att gripa mig an. Knausgårds böcker står på tur, men jag tänkte beta av ett par av förra årets loppisfynd först. Många har höjt ett förvånat ögonbryn inför det faktum att jag gillar Min kamp-serien. Kanske är det för att jag själv är en liten Knausgård… Den som läser min blogg OCH har läst nån av böckerna i Min kamp-serien fattar. Men jag tror att ingen har följt mina bloggar ända från starten i maj 2009. Folk orkar inte med mig. Brutalt rak på sak är jag här, även om jag skriver långt ifrån allt jag upplever och känner. En del följare har försökt med nån sorts villkorad kärlek till mig. Den som ger med baktanke att köpa nån annan människa ger inte av hjärtat. Det borde flera av oss tänka på, även jag själv understundom. Men det lilla ordet tack är aldrig, aldrig, aldrig fel, ska också påpekas…

TBR-hylla

En av mina TBR*-hyllor.


Jag ska hoppa in i duschen strax 
och när håret har torkat (det går ganska snabbt) ska jag ta en promenad över till MM-butiken för att se om jag kan hitta nån fin väggalmanacka till köket. År 2015 gjorde jag var sin 2016-års fotoalmanacka åt mamma och mig och gav oss i julklapp 2015. Förra året fann jag ingen glädje i att knåpa med sånt. Då får jag i stället köpa andras månadsbilder. I eftermiddag ska jag läsa ut min bok, men jag ska också se säsongspremiären av Stjärnorna på Slottet som gick igår på SvT1. Jag spelade in avsnittet på DVD-hårddisken eftersom Elias och jag var ute i Rushyes vid tiden när programmet gick på TV. Sen är det kväll och jag borde också se till att köpa hem nåt ätbart att laga till dess. Nu äter och sover jag bra, men skräpmat och godis måste jag försöka låta bli. Så att jag kommer i min fina rock, till exempel…


*TBR-hylla = olästa böcker på en hylla, ”books To Be Read”

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Nyårsdagen 2017: Mormormys, Donkengodis och kattgos

 



Kära dagbok…


Idag var det en perfekt dag för en promenad. 
Temperaturen har sjunkit och det är visserligen snorhalt ute (vi höll på att fara på arslet båda två!) , men också sol. På eftermiddagen snörde Elias och jag på oss vandringskängorna (nåja…) och stövlade över till mormor, det vill säga Annas snälla mamma och L. Tyvärr gick vi utan Anna själv, för hon jobbar som vanligt. Dubbla pass, dessutom, den stackarn. (Men vi har hämtat min bil och hittade parkering vid Fänriken så vi ska åka ut och hämta Anna i Rushyes klockan 20 när hon slutar.) Mormor är verkligen snäll och hennes L också, även om han drattar på ändan med blodvite som resultat lite för ofta, tycker jag. Jag hjälpte L med datorn, men sen fick vi gokaffe respektive saft och ett dignande bull- och kakfat ställdes fram. Plötsligt hade över två timmar gått. Jag är så glad att jag får låna Annas mamma ibland nu när jag inte har nån egen mamma kvar här på jorden. Hon är faktiskt inte bara en snäll mamma till Anna, hon är världens snällaste svärmor också – och då är hon inte min svärmor på riktigt. Ännu.

Kaffe och saffransbulle

Gokaffe och saffransbulle hos svärmor.


Hemma hos Fänriken 
hade vi lämnat tre lata katter. Några större sömntutor tror jag inte finns. Men vilket härligt liv, egentligen, att vara katt: äta, sova och busa…

Citrus elefant Lilla Anna och Lucifer

Citrus, elefanten, lilla Anna och Lucifer sträcker ut sig på Stora Annas säng medan hon jobbar, stackarn.


Mamma Mini tittade surt på oss 
när vi gick. Men det klart. Att ha en grankvist i ögat är väl inte så jävla roligt alla gånger.

Mini med en grankivst i ögat

Det är nog inte så kul med en grankvist i ögat. Mini ser väldigt sur ut.

 

McDonald'skvitto

Nyårsdagsmiddag på Donken.

Det började skymma lite när vi lämnade mormor och L, men vi stretade på bra hem till Clark Kent* i garaget i New Village. Vi hade fått en kupong av L, så i stället för att åka till Taco Bar blev det… hör och häpna… McDonald’s! Elias mat hade utan kupong kostat 20 spänn mer än min. Nu kostade den två kronor mer. Ändå var min kycklingburgare större än hans dubbelburgare – i verkligheten. Inte på bilden på kupongen… Mätta blev vi i alla fall båda två, men skulle det vara så att vi blir sugna lite senare råkare jag veta var nyårsgodskassen står… Nästa gång ska vi i alla fall testa Taco Bar, det har vi bestämt.

Mörkret har sänkt sig över Uppsala. Äldste bonussonen har vaknat och diskmaskinen jobbar hemtrevligt där jag sitter vid min mammas före detta köksbord, numera Annas. Det är lite märkligt ibland att känna igen mammas saker hos Anna, men jag är så glad att de kommer till användning. Och lite full i fniss åt att mamma och Anna faktiskt delvis har samma smak – åtminstone vad gäller handväskor, en och annan sjal och vissa smycken. Kanske tycker/tyckte de båda om mig lite också..?

Nu ska jag nog göra som goskatterna Citrus och Lucifer – sträcka ut mig och softa ett tag. Det dröjer i skrivande stund nästan två timmar tills det är dags att åka och hämta hem Anna.

God fortsättning på det nya året!

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nyårsafton 2016 och Nyårsdagens morgon 2017: Inga sura miner, men söta katter

 



Kära dagbok…

 

Citroner i rosa skål

Inga sura miner här, men nyårsraketer är inte snällt mot djuren.

Några sura miner var det inte här igår på nyårsafton,
men en tredjedel av katterna var livrädd för nyårsraketerna som jag tyckte sköts av alldeles för nära husknuten. Jag kan bara hoppas och tro att mitt eget hus står kvar när jag återvänder idag. För hur det än är med min trivsel är det ju där jag och min postbox bor. Fyrverkeri är vackert, men oj så rädda en del djur – och människor blir. Mini sprang in mellan badkaret och väggen och låg där och tryckte i flera timmar. Jag själv tycker att färgerna är vackra – och det verkade Tisslingarna (Citrus och Lucifer) också tycka. Ljudet kan jag och mamma Mini däremot vara utan. Yngste bonussonen ville inte ens gå ut och tittapå  nyårsraketerna, vi nöjde oss med att stå i fönstren och glo. Han sammanfattade det hela rätt bra när han, 14 år ung, sa att sånt här växer en liksom ifrån… Ja, en del av oss gör visst det, medan andra (fulla?) vuxna och ungar tycker att det är barnsligt roligt att låta pengar gå upp i rök. Lika… meningsfullt som att röka, nästan. På tal om att röka har jag tre paket Nicorette inhalator med ampuller till salu billigt om det är nån som vill sluta röka! Just saying…

Nyårsaftons dag var en ganska grå och trist dag. Medan somliga jobbade och slet i sitt anletes svett skalade andra potatis, satt vid datorn och läste. Och några vilade mest…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det mest äventyrliga för min del under nyårsafton 
var att pirater härjade i farvattnen ovanpå Elias bokhylla. Piraten tog sig galant upp med ett skutt, men sen, när piraten skulle ner igen, blev det värre. Tur att Toffelhänderna kunde lyfta ner piratynklingen… (Det var för övrigt samma pirat som satte sig grensle över Fästmöns pepparkakshus i en hylla i vardagsrummet och sen inte kom loss.)

Detta bildspel kräver JavaScript.


Anna anlände vid 17-tiden 
och jag hasade bort till busshållplatsen för att möta min kära i mörkret och smällandet. En och annan kufisk figur mötte jag, men vi klarade oss helskinnade hem. Anna dukade så fint med linneduk, kandelaber och silversnöre – dekorationsstjärnorna hade visst kommit bort i flytten, men vi tog sockerstjärnor på desserten i stället. Tillsammans med grabbarna åt vi en utsökt trerättersmåltid bestående skaldjurspaté med limeaioli (grabbarna fick toast), lax och hasselbackspotatis samt chokladpudding med grädde och stjärnor. Vi drack ett lätt vitt vin till för- och huvudrätt (grabbarna drack Pepsi) och kaffe till desserten.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Massor med godis, ostar och snacks hade vi köpt, 
men medan jag röjde undan det värsta i köket somnade arbeterskan på soffan. Jag tillbringade därför min nyårsaftonskväll med att glo på ett program om Hitler och nazismen på TV10. Psychotomtarna smög på mig…

Psychotomte

Psychotomten smög på mig.


Strax före tolvslaget puttade jag på min kära
och vi lyssnade på Tennysons dikt från Skansen framförd av Pernilla August. Vi skålade inte vid tolvslaget. Anna skulle ju upp och jobba tidigt OCH dubbelpass idag. När smällandet avtagit och Mini kommit lite till ro gick vi till sängs och slocknade ganska snabbt. I alla fall jag och Citrus… Jag hann få iväg var sitt nyårs-sms till bonusdöttrarna först.

Citrus med svansen

Citrus och jag slocknade ganska snabbt.


I morse var det fyrfota busliv tidigt, 
men sen avtog buset. Jag sov till klockan var närmare halv tio. Nu har jag suttit vid ett duklöst köksbord – vad är det med katter och bordsdukar??? – och skrivit det här inlägget. Tisslingarna har sprungit in och ut på ballen*, men nu vilar de igen. Jag ska strax väcka Elias så vi hinner äta frukost och göra oss i ordning innan vi traskar iväg till mormor. Jag har tråkdisk kvar att ta tag i också – kastruller, plåtar och vinglas. Det är lite kallare idag och soligt. Efter mormor går vi över till New Village och hämtar Clark Kent** så att vi kan tuffa ut till Rushyes och hämta hem Anna klockan 20 i afton.

Citrus i sängen

Slökatt på nyårsdagen…


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2016: December

Ett litterärt inlägg.


 

Varje månad gör jag en sammanfattning av de böcker jag har läst. I november läste jag sju böcker. I inlägget från augusti om mitt bokår finns länkar till tidigare månader.

Det går lite bättre med läsningen nu. Jag har hittat farten igen och nu är böckerna inte bara en flykt från verkligheten utan nåt som ger mig allt från avkoppling till nya lärdomar.

De här böckerna läste jag i december (om du klickar på miniatyrbilderna kommer du till det inlägg jag har skrivit om respektive bok):

Jojo Moyes bok Arvet efter dig Peter Mays bok Lewispjäserna Det innersta rummet

Thomas Bryllas bok Dött lopp Per Anders Fogelströms bok Mina drömmars stad Per Anders Fogelströms bok Barn av sin stad

Per Anders Fogelströms bok Minns du den stad Per Anders Fogelströms bok I en förvandlad stad Per Anders Fogelströms bok Stad i världen

Elin Olofssons bok Då tänker jag på Sigrid


Tio böcker läste jag i december. 
Det är en ökning med tre böcker sen november. Jag mår bättre och även om jag började jobba i mitten av månaden har jag haft mera flyt i läsningen, som sagt. Sju av böckerna är inte deckare. Boken Arvet efter dig gav jag till mamma i Mors dags-present och Per Anders Fogelströms Stadserie kommer från farmor via mamma. Det innersta rummet fick jag av vännen Agneta. Dött lopp och Då tänker jag på Sigrid köpte jag på loppisar.

På gång just nu har jag ytterligare ett loppisfynd, Varg Gyllanders bok Somliga linor brister. Förutom den boken har jag totalt läst 11o böcker under 2016.

Varg Gyllanders bok Somliga linor brister

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Familj, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 30 december och nyårsaftons morgon 2016: Gott gotti gott gott

 



Kära dagbok…


Nej,det blir ingen årskrönika, 
ingen sammanfattning av året 2016. Det finns nämligen bara två saker att säga om mitt 2016 – en bra sak och en dålig sak. Resten av året är inte värt att nämna. Så jag skriver ett  vanligt dagboksinlägg denna nyårsaftons morgon där jag sitter i kökssoffan hos Fänriken, mellan två kattflickor. Killarna sover ännu och Fästmön har för länge sen åkt och jobbat. Jag själv halkade hit igår eftermiddag. Annas uttryck att se ut som en tamburmajor med alla kassar och väskor stämde perfekt: jag hade datorväskan i ena handen, en kasse med öl och efterjulklappsböcker (livets nödtorft?) i den andra samt min ryggsäck som hela tiden åkte ner från högeraxeln.

Böckerna Dödsdrycken Kärleken till livet Vänd dig inte om Ingenting är glömt

En del av livets nödtorft – böcker. Här de fyra efterjulklapparna till Anna och mig: Dödsdrycken och Kärleken till livet till Anna och Vänd dig inte om och Ingenting är glömt till mig.


Kort sagt var det ett… inte svart men ganska grått moln
över mitt huvud när jag anlände. Det var TUR att Anna och Elias hade varit och handlat och köpt alldeles färska chokladmunkar. Du vet så där färska att de smälter i munnen. Jag gillar egentligen inte munkar, men den jag fick igår var… underbart god. Så… FLER MUNKAR TILL FOLKET! MED CHOKLAD. (På munkarna, inte folket.)

Kaffe, chokladmunk och kaka

Molnen skingrades med kaffe och färsk chokladmunk.

 

Salta pinnar

Salta pinnar är gott till öl.

Plötsligt var det dags för snacks och fördrink i form av var sin öl. Det upptäcktes att Lucifer och Citrus gillar salta pinnar, men inte Mini. Lucifer försökte dessutom sno öl av mig, men det lyckades han inte med. Sen lagade vi mat. Anna Panna stekte fläsk 1966, nej 2016, jag stekte kalkon, ugnen värmde potatisklyftor. Ett glas rött till anrättningen gjorde att maten slank ner fint. Katterna fick egen mat, på golvet.

 

 

 

Anna läser reklam

Mormor Anna läser reakataloger.

Eftersom Anna nu jobbar tre dar på raken varav dubbelpass i morgon på nyårsdagen tar vi det mest lugnt. Igår kväll glodde jag på sista delen av Fröken Frimans krig medan ”mormor” satt och läste reakataloger med en julklappaspläd över axlarna… Vi försökte komma i säng i hyfsad tid, vilket vi naturligtvis inte gjorde. Jag tror inte att Anna fick så mycket sömn i natt, dessvärre, så jag hoppas hon orkar jobba hela dagen. Medan hon gör det hänger jag med katter och grabbar samt förbereder nyårsmaten, vilket nästan inte går förutom att… det jag är bäst på när det gäller matlagning… skala potatis – TA-DAA! 

 

 

Nyårsafton har börjat grått. Jag tror att det ska regna idag, så jag släpar nog inte ut grabben förrän i morgon. Jag ska strax gå och väcka honom, enligt hans eget önskemål. Sen ska jag ringa Annas snälla mamma och L och önska gott slut på 2016.

Jag avslutar med några kattbilder inklusive en och annan hermelin – fast tvärtom i det här fallet: det är katterna som är fina, hermelinen som är ful. Under dagen kommer det kanske nåt litterärt inlägg. Eller också gör det inte det.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Jobb, Mat, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Då tänker jag på Sigrid

Ett inlägg om en bok.


 

Elin Olofssons bok Då tänker jag på SigridDen har stått sen i början av september i en av mina TBR*-hyllor. För 15 spänn följde Elin Olofssons bok Då tänker jag på Sigrid med mig hem från Erikshjälpen. Efter Stadserien, som bland annat beskriver Stockholm som en stad att komma till, ville jag bryta av med en bok om nån som vill komma från stan. På cirka ett dygn slukade jag den senare – pocketbokens pärmar är nästan varma fortfarande efter mina händer.

Hanna flyr från Stockholm och gifte kollegan Henrik som hon har ett förhållande med. Hanna reser norrut, till släktgården Storgårda i Gärningsberg. Pappa Bosse bor kvar däruppe, men inte på gården. När den gick till brodern Åke lämnade Bosse Storgårda på dagen och har sen dess knappt satt sin fot där. Jo en gång, när han kom för att berätta att han och familjen skulle byta efternamn från Johansson till Storgårda. Sen dess har det gått en livstid, nästan. Hannas farmor Sigrid sitter dement på Hemmet. Hanna besöker henne i hopp om att kunna ta reda på vad det var som hände egentligen med gården och farbror Åke. Samtidigt vill hon måla och laga sitt hjärta.

Det är ett helt underbart språk i den här boken. Det flyter fram som en stilla å och jag dras lätt och snabbt in i flödet. Ja, det är en snabbläst bok. Icke desto mindre har den ett djup. Ett antal trådar, aningen för många, knyts så småningom samman i slutet. Tyvärr har jag då redan gissat hur det ligger till. Inte heller blir jag överraskad av utvecklingen av Hannas kärlekshistoria. En debuterande författare vill ofta lite för mycket. Den här debuterande författaren har emellertid stor potential och jag ska läsa fler av hennes böcker.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


*TBR-hyllor = To Be Read, alltså böcker som ska läsas i hyllor

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Fredagen den 30 december 2016: Meh… hur kunde det bli så här?

 



Kära dagbok…

 

Klockan är 9.32

Så här länge har jag inte sovit på jag vet inte när.

Som en sår får en skörda. Som en bäddar får en ligga. Om en ligger för länge går halva dan åt innan skörden är bärgad. Inte vet jag vad som hände. Jag vaknade nog till några gånger i morse eftersom den som maniskt kör sin tvättmaskin VARJE JÄVLA MORGON inte gjorde nåt undantag idag. Det här huset är lyhört. Tvättmaskiner får huset att vibrera och låter som om åskan är över oss. Men jag blundade igen. Slöt ögon och öron och somnade om. Och så mycket som displayen på klockradion visade när jag öppnade dem igen… asså, så länge har jag inte sovit på jag vet inte när…

Men det blev rätt sent igår. Jag ägnade en del av natten åt att skriva frågor till en frågesportsapp. Mina frågor handlar självklart om böcker och litteratur. Sånt jag snöar in på gärna och länge. Nog var klockan närmare två innan jag somnade. Så sju och en halv timmes sömn får väl anses som ganska normalt – även om tiderna känns onormala för mig.

Jag sänder en tanke till lilla mamma som med åren blev en riktig nattuggla. Hon avskydde verkligen att kliva ur sängen och kunde ligga fram till lunchtid. Jag själv är morgonmänniska, men jag har inte svårt att ligga i sängen och läsa eller skriva och dricka mitt morgonkaffe. Det var lite svårt att inte få morgonkaffe när mamma var här, för jag ville ju inte kliva upp och råka väcka mamma. Då kunde hon mullra som grannens tvättmaskin och sen var den dan förstörd. Bergahumör, kallas det visst och det är bara vi i släkten på mammas sida som kan inneha det. Jorå, jag har en god del av det jag också.

Godisskål med några få bitar kvar

Toffelhanden var ofta nere i godisskålen igår kväll.

I morse På förmiddagen låg jag och läste fram till klockan elva. Jag hade nog tänkt läsa ut min bok på gång igår kväll – den är ganska snabbläst. Men jag ville ha mer sällskap igår kväll. Därför parkerade jag mig inte i farfars öronlappsfåtölj efter middagen utan i bästefåtöljen i vardagsrummet – med TV:n på och godisskålen påfylld. Jag gissar att jag fick en sån sockerkick av godiset att jag sen hade svårt att somna när jag borde ha gjort det. Svårt att koncentrera mig på boken fick jag också. Toffelhanden grävde ofta och mycket bland kladdiga chokladbitar, ischoklad och skumtomtar i skålen. Lyckades i vart fall inte sätta fläckar i boken, men däremot i byxbaken, märkligt nog. Kliar det i arslet av godis???

Nåja, jag försökte läsa ikapp idag, men då började en kärring i huset gapa och skrika. Det var jag. Jag gapade och skrek åt en annan kärring i huset, en kärring som alltid gapar och skriker när hon pratar, verkar det som. Till sist gav jag upp. Hon verkade inte förstå när jag vrålade

Håll käften, kärring!

Ja det är sant. Jag blev så himla irriterad att jag skrek. Högt. Kärringen hade väl skrikit sig döv, för hon bara fortsatte. Jag klev upp och ångrade djupt att jag inte hade gjort som den där konsulten jag skenade hos i ett halvår, hon som jobbade vid ett svågerföretag till en före detta arbetsgivare, sa: jag skulle ha köpt min mammas hus 2010 och haft det som sommarbostad. Konsulten trodde uppenbarligen att jag som arbetslös hade pengar. Det hade jag inte. Tyvärr. Men i huset var det tyst. Inga skrikande kärringar eller maniska tvätterskor eller folk som leker gala-som-en-galen-tupp-leken med sina barn(barn) med flera. Dårpippisar!

Ungefär 50 sidor har jag kvar i boken. Jag ska försöka läsa dem till frukost och innan jag matar husdjur och annat som jag i ett svagt ögonblick lovade att göra. Sen ska jag traska över till Fästmön som är ledig idag och störa henne samt fundera lite på vad yngste bonussonen och jag ska hitta på under morgondagen, innan Anna kommer hem efter arbetsdagen så vi kan fira nyår med lite god mat. Men nu till min braiga bok – med språng!

 

Ordet brandgula understruket i orange färg på en boksida

Ja som synes är det en bra bok jag läser. Orange rules!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar